Jag antar att de allra flesta är överens om att det bästa sättet för att komma ur ett beroende är att sluta helt och håller med det beroendeframkallande. Att trappa ner låter trevligare, men är säkert inte lika effektfullt. Problemet med beroenden är väl egentligen att man faktiskt inte vill sluta med det man gör, även om man vet att det är skadligt (nåja) för en själv. Det finns ju alltid minst en anledning till varför man vill fortsätta med det man gör. Så även i detta fallet. Men jag ska ge det ett försök. Ett ärligt försök, jag måste, för min egen skull. Det är dags att göra nåt åt livet. Tyvärr vet jag redan nu vad som skulle kunna få mig att få ett återfall. Men det problemet tar vi när, eller om, det dyker upp!

Men vad sjutton, det var ju inte det här jag hade tänkt skriva om, egentligen. Jag kommer faktiskt inte ens ihåg vad det var jag hade tänkt skriva. Aja. Hostan är i princip borta kan jag dock meddela! Det känns heeeeelt fantastiskt! Det sjuka är dock att det känns som att det är nåt som saknas, nåt jag har glömt. Hahaha. Men ja, jag har till och med kunnat sjunga idag! Känns dock som att sångrösten inte riktigt är vad den varit, och det är ju inte fullt lika kul... :S Men men, man får väl ta det en dag i taget och se vart det landar.

Imorn ska jag vara tillbaka på supporten iaf. Känns lite nervöst faktiskt, jag har typ tagit fem support-samtal totalt sedan slutet på juli. Förstår ni hur lite det är? Det är ingenting. Jag vet inte ens om jag kommer ihåg hur man gör. Eller ja, nu när jag tänker efter så kan jag fortfarande göra en fabriksåterställning på en b270z utan att behöva tänka några längre sekunder. Det kan nog gå bra ändå. Men jag kommar att sakna BO sjuuukt mkt. Jag ska ta med mig saft och bullar till dem imorn, lite fjäsk-avskedsgåva, typ. Kan ju inte skada så länge inte någon är otroligt allergisk mot gluten, laktos och socker samtidigt. Då kan det bli jobbigt. Fast vad är sannolikheten? (Peppar peppar)

På torsdag är det iaf dags för hockey igen! Fy faaaan vad jag är nervös, faktiskt. Och med all rätt med, tyvärr. Det finns inget lag som jag hatar att förlora mot, mer än Timrå. Självklart är det inte klart att det blir förlust, men det är alltid med hjärtat i halsgropen som jag ens tittar eller lyssnar på de matcherna. Och nu ska jag alltså till självaste Fjällräven Center och se matchen tillsammans med Joanna, kollegor och deras respektive. Men självklart så är det även så att det inte finns något lag som jag (modo=jag?) hellre vinner mot än timrå.

Mja, vad kan jag mer klämma fram för meningslöst babbel en kväll som denna? Nej jag har väl egentligen inte så mkt mer att säga. Jag ska väl ta och springa igenom duschen, bädda rent i sängen och sen försöka sova. Jag är inte det minsta trött, men får väl slå igång nån film eller nåt och försöka bli trött. Det är ju 7:45-vecka den här veckan, vilket innebär sinnessjukt tidiga mornar, men å andra sidan slipper man jobba kväll så det är ju värt det. Och apropå sånt som man egentligen inte får, eller ska, säga... Så hittade jag ett jobb på ams.se idag som jag vill söka... Jag tror att jag skulle vara bra på det, och jag tror att det skulle passa mig... Man kan ju inte vara konsult för alltid lixom, även om jag trivs sjukt bra på Com Hem...

Nåja, jag får fundera vidare. Now, let's get wet.
Godnatt mina fjärilslarver.