Ännu en fredag in the life of Erika. Ännu en tyst dag. Däremot var natten desto "livligare". Okej, jag vet att jag nog är sveriges tråkigaste sällskap att ha med sig i lastbilen, speciellt nu när jag är extra tyst. Men jag tyckte det var trevligt ändå. Blev lite småprat om livets alla upp- och nedgångar, och det blev dessutom en hel massa klubbor. Hahaha! Mr chaufför har överdoserat sitt lager av pingvinstänger och hallon/lakrits-klubbor. Synd bara att jag inte gillar lakrits. Men det knaprades friskt bakom ratten. Så ja, jag sammanfattar natten med;

Mmmmmm, klubba...
I sant Homer Simpson-manér.

Som jag misstänkte fick jag en hel del Gul bil-smällar. Trycker man lite på armen idag så är jag öm! Men men, är man med i leken så får man leken tåla. Det blir ju ingen större skada än så. Största "skadan" var väl i så fall den förbannade finnen på undersidan hakan/halsen som prompt skulle bli klämd. Nej, inte av mig, jag hatar att klämma finnar. Det skulle dessutom aldrig falla mig in att klämma en finne på någon annan. Det är dock inte alla som resonerar på samma sätt som jag gör. Tyvärr så har jag, trots min behändiga kroppsstorlek, ingenting att sätta emot rent fysiskt när denne någon som jag åker med, bestämmer sig för att han ska döda en finne som råkar bo på mig. Jag kan bara inte förstå hur man frivilligt klämmer sina finnar, det gör ju ont så inåt helvete! Ursäkta språket, men jag är nog aldrig så nära döden som just då. Urk på burk.

Uhm. Jag kan meddela att jag började skriva detta inlägg vid 17-tiden i eftermiddags. Och nu är klockan 20:30. Jag skriver alltså inte så långsamt, jag har helt enkelt gjort andra grejer emellan med.

Nej, det känns som det är dags att avsluta det här inlägget, jag har inte så mkt mer att säga för tillfället.

Summan av kardemumman:
En härlig natt med en härlig vän. Och vi höll oss vakna hela vägen, båda två. Det är vad jag kallar skickligt.