Utseendet är inte allt.

Även fast det känns som ca 100 år sedan jag red på färsta senast, så kändes det som igår när jag svängde in på stallplanen. Största skillnaden var väl kanske, att när jag red där själv, så hade jag inget körkort. Nåja. Tog en sväng in i stallet, allt var sig likt. Det är inte jättemånga hästar kvar sen "min tid", men några bekantingar fanns det ju.
Nästa stopp blev ridhuset. Gunilla hade lektion med markarbete/bommar för en grupp 3 och det slog mig hur mkt man går på utseendet när det gäller ridskoleelever. I gruppen fanns nämligen en kvinna som var väldigt propert klädd, fina välputsade ridstövlar, ridbyxor utan en enda fläck, kyraväst och en fräsig hjälm. I samma grupp fanns en kille med gummistövlar, jeans, collagetröja och jofa-hjälm. Killen hade ganska taskig hållning medans kvinnan satt som gjuten - i skritten. Ju längre in i lektionen de kom, och ju mer de byggde på övningen, desto tydligare blev det att det ju inte alls var den felfria kvinnan som var den som var den med mest koll. Okej, killen var ingen stjärna heller, det är trots allt en hyfsad nybörjargrupp. Men ändå. Jag fick alltså erkänna att jag är lika ytlig som alla andra.

Hoppla, det blev ett längre inlägg än vad jag hade tänkt. Jag ville ju bara berätta att man inte ska gå efter ryttarens klädsel när man bedömer deras ridskicklighet.
Bilderna är från min tid som ridskoleryttare på Färsta. På bilderna så är det jag och Hugo (ponnyn) och jag och Fänrik. Älskade hästar.
Kommentarer
Postat av: Joanna
Du såg ut som värsta proffset på Fänrik =)
Postat av: Karin
Instämmer, ser jättefint ut!!
Trackback