Den här dagen känns som den varit ungefär en vecka lång. Så ja, det känns som en ganska lång dag.

Var hyfsat seg upp imorse. Hade tänkt åka lite tidigare till jobbet, men gav upp den tanken efter att knappt ha sovit något, som vanligt. Och hur överambitiös är det egentligen tillåtet att vara på en måndag? Nej, tänkte väl det. En snabb titt på termometern och jag konstaterade att "vinter" är här, minusgrader. Bilarna på parkeringen var fulla med frost. Det blir till att skrapa rutorna, var min tanke, så jag klädde på mig och gav mig ut.

Problem nummer 1: Det är svårt att låsa upp dörrarna på en bil med fruset lås. Eller en bil med låsproblem när det blir kallt, rättare sagt. Det tog ungefär 10-15 minuter innan jag ens fick upp låset - på passargerarsidan. Lite mer envishet och till slut kom jag även in på förarsidan.

Problem nummer 2: Det är svårt att skrapa rutorna med naglarna. Jag hittade ingen skrapa i bilen, så jag försökte med vad jag hittade. Ett skivfodral, locket till en kattmatslåda, och ja, naglarna.... det gick inte speciellt bra med någon av dessa kan jag meddela. Till slut, när bilen börjat bli varm, så gick det ändå med det där locket kombinerat med "hushållspapper". Amazing. Ja, jag var försenad.

Iväg till stan, hämta Viktor, och sedan styra kosan mot härnösand. Färden gick väl bra. Körde om Leif på vägen och anade att jag skulle få bannor för det senare, eftersom han alltid kör exakt efter hastighetsgränsen. Jag körde inte mkt fortare egentligen, men tillräckligt för att kunna köra om.

Problem nummer 3: Törs jag låsa bilen i härnösand, eller kommer jag då få samma problem när jag ska åka hem? Jag låste, Viktor övertalade mig, vi skulle ju trots allt inte ha lika bråttom hem.

Första dagen på länge som supportare igen gick väl annars rätt bra. Hostade gjorde jag ju, men inte alls lika mkt som innan. Dessutom var det mest mail idag, så det vart inte så jättemånga samtal. En alldeles lagom start faktiskt. Tummen upp.

Problem nummer 4: När vi åkte ut från parkeringen i härnösand konsteterade jag att bilen inte låter som den brukar. Jag har väl iofs tänkt det innan med, men inte riktigt uttalat tanken högt. Bilden hade kommit i målbrottet, ovanligt mörk "röst". Tog mig till Sundsvall, skjutsade Viktor. Ringde pappa, men han var inte hemma. Ringde mamma, åkte dit och lät henne och Leif lyssna på bilen (och ja, jag fick bannor och pikar för att jag hade kört om Leif på morgonen, told you so). De konstaterade snabbt att det var ljuddämparen som var paj. Grattis Erika. Vi gick in, kollade Mekonomen och såg att en ny sån kostar runt tusenlappen. Va BRA att jag är så förbannat rik då!

Jag hjälpte mamma lite med boxen och sedan hade Leif ordnat så att någon bekant kunde kolla på bilen redan ikväll. Gulle! Jag och mamma gav oss iväg. Bekanten ute på Alnö kollade iaf på bilen, och konstaterade att röret till ljuddämparen var helt av. Han kunde utan problem plocka loss halva "doningen" bara genom att kroka av den. Typ. Mindre lyckat. Mer lyckat däremot, var att han tror att han kan fixa den genom att "bara" svetsa ihop den. Positivt besked, och mkt billigare än att köpa en helt ny grej. Ja, jag måste väl göra det förr eller senare ändå, men då är man kanske mer förberedd. Och hinner kanske göra en buffert tills dess med.

Hur som helst så lämnade vi bilen ute på alnö och sen åkte vi till stan för att möta Leif. Min mamma och min leif är guld värda, för nu har jag fått låna Leifs bil tills imorn.

En roman som vanligt, även fast jag försökt korta ner det så mkt som möjligt.

Imorn är en ny dag på supporten, hur ska detta gå? Jag hoppas på en till dag liknande den idag, ja alltså, arbetsmässigt. Inte det runt omkring. Slutar dock tidigt imorn eftersom jag ska till kuratorn kl 14. Jag är nervös. Jag blir alltid det innan, huvudet svämmar över av tankar i stil med: "Nej men jag inbillar mig nog. Jag borde nog inte gå dit, det är säkert onödigt. De kommer tycka att jag slösar med deras tid." Men faktum är att jag innerst inne vet att jag behöver det. Det som jag är mest rädd för, är att jag ska bli "övertalad" att jag inte behöver det. Eller att jag inte alls kommer att komma överens med kuratorn. Så ja, jag är nervös. Och nej, jag är inte speciellt hemlig av mig.

Nu ska jag iaf försöka sova. Trots nervositet, magknip och en allmänt stressad känsla i kroppen. Den som tror att jag kommer sova hela natten kan räcka upp en arm. Den som tror att jag kommer sova många timmar kan räcka upp båda. Den som tror att jag knappt kommer sova nåt alls kan sluta läsa efter punkten.