Ja, natten var ju som sagt ingen höjdare. Men jag tog mig i kragen, och jag gick till jobbet. Min konsultchef ringde när jag var på väg dit, ville kolla läget, och jag sa som det var , jag var nervös, hade knappt sovit, men jag ville göra ett försök. Kändes som rätt sak att göra.

Väl på plats. Det tog mig först och främst nästan 20 minuter innan mitt användarkonto till windows återöppnads, det hade spärrats eftersom jag inte använt det på så länge. Bättre sent än aldrig. Sedan tog det mig strax över en timme att kolla igenom de nästan 600 mail som jag fått under den tid jag varit borta. Och då läste jag kanske max 10 av dem noggrant, resten var "säljspam", driftrapporter, resultatrapporter, mail om passbyten osv osv osv. Kollade igenom KANA och intranätet för att ha koll på alla nyheter... Men sen gick det bara utför.

Jag tog några ärenden, men det kändes verkligen inte bra. Jag kan inte sätta fingret på det, men det har aldrig känts på det viset tidigare. Det var väl inte att jag kände mig osäker på jobbet, för jag kan jobbet. Det var nåt annat. Total panik, och oavsett anledningen så är det inte det minsta kul.

Det är inte värt det. Varför ska jag sitta där och må piss i en eller fem dagar, när jag ändå är uppsagd? Jag har inga samvetskval för att jag gick hem redan innan lunch: Jag tycker jag gjorde en bra grej som ens bestämde mig för att gå dit. Så även om jag på ett sätt ser det som ett totalt misslyckande så känns det ändå liiiite bra. Så, nu är jag klar med både SC och CH. Sista "anhalten" blir att bjuda teamet (och eventuellt ett annat litet team) på fika nästa vecka, och tacka för mig då. Inte för att jag tror att någon kommer sakna mig, på ett sånt där ställe är man en i mängden. Men jag har ändå varit där i snart 1,5 år så det får bli fika varesig de vill eller inte. Sådetså!