Jahapp, så har man spenderat några timmar borta från hemmet då. Några timmar på vägen, några timmar i Sollefteå. Jag tänkte som så här, vi tar det från början.

Jag åkte hemifrån strax efter 12. Tro det eller ej, men när jag väl satt i bilen kände jag mig faktiskt sen - stressad. Trots att jag var ganska ordentligt tidig. Tur man är en samlad och stabil individ alltså. Nåja, jag gav mig iväg, och allt gick enligt planerna. Ja, tills dess att jag kom fram till Sollefteå, alltså.

Jag hade fått en vägbeskrivning via telefon, jag skulle till Hågestarestaurangen. Jag hade kollat på eniro igår för att försäkra mig om vart jag skulle, och vägbeskrivningen stämde nog sånär som på ett ställe där hon sagt höger, men enligt kartan skulle det vara vänster. Jag gick efter kartan. Och jodå, jag kom fram till Hågestarestaurangen utan problem.

Fast, "utan problem" är en sanning med modifikation. Det visade sig nämligen när jag ringde och frågade vilken byggnad vi skulle vara i, att hon hade sagt fel slutdestination till mig. Det skulle vara Nipanrestaurangen, inte Hågesta. Erika med nerverna av stål tog detta helt lugnt. Fattar ni, hahaha, Erika med nerverna av stål finns ungefär lika mycket på riktigt som jultomten och påskharen. Nej, jag fick ju mer eller mindre panik. Hon jag skulle träffa försökte förklara vägen, men kombinationen av en Erika med lock för öronen och att hon tappat rösten var inget vidare. Jag fick en adress, och skulle knappa in den i GPS:en. Nästa problem: Adressen fanns såklart inte att hitta. Suck. Det hela slutade med att jag väl sa nåt om att jag skulle försöka hitta så gott det gick, sedan ringde jag Andreas med panik i hela kroppen, och han är ju min räddande ängel. Han visste precis vart jag skulle, så inte nog med att jag fick en exakt vägbeskrivning, jag fick även lite terapi och blev påmind om att andas. Good shit.

Röd väg - fel. Grön väg - rätt.

Hur skulle jag veta det?

 

Nåja, intervjun då? För jo, jag kom faktiskt rätt tillslut. Skönt.

Nä men intervjun gick nog rätt bra. Känns som jag gjorde ett schysst intryck, kändes lite mer stelt än tidigare intervjuer jag varit på dock, men jag kämpade på så gott jag kunde. Det var även första gången jag varit med om att de i detalj gick igenom hela min CV. Frågade om alla utbildningar, jobb, kurser, erfarenheter osv osv som jag plitat mer. Kändes bra att jag kan min historia iaf, och kunde redogöra bra för allt. Vore väl iofs konstigt annars.

 

Själva intervjun tog nästan en timme. Efter det var det dags för ett slags personlighetstest, jag fick svara på omkring 100 påståenden där man skulle svara om det stämmer, stämmer något, stämmer mycket eller stämmer helt. Ja men ni vet, precis som alla sånna marknadsundersökningar som man ibland får besvara. Det var del ett av testet, del två var ett test på logiskt tänkande. Herregud vad jag är dålig på sånt! De allra enklaste klarade jag såklart, men sen på slutet vart det körigt... det var alltså ungefär sånna här:

1 - 3 - 5 - 7 - ?

A - C - B - E - ?

 

Jaa men ni fattar. Som sagt, de första var ju enkla, men på slutet när det var kombinationer av både siffror och bokstäver och svar som skulle vara fem tecken långa, då kan jag lova att min hjärna slog knut på sig själv. Det där är verkligen inte min starka sida, det kan jag säga på en gång.

 

Man fick svar på testet direkt efter man gjort det iaf, och jag kommer få det hemskickat, så jag ska berätta lite mer om det då. Men på logik-testet fick jag betyg 5 av 10 iaf, och det är precis medel. (Skalan var 1-3 = under medel, 4-6 = medel, 7-10 = över medel). På personlighets"testet" så låg jag över medel på 2 eller tre av mätvärdena, och medel på resten. Men som sagt, jag återkommer om det, för jag minns inte så mycket av det just nu.

 

Annars då?

Totalt 20 sökande, 7 av dessa fick komma på intervju. Jag har alltså sex konkurrenter. Imorn hålls de sista intervjuerna, på torsdag ska mittsvenska ha styrelsemöte. Heja mig!