Syrran fick vara försökskanin när det gällde mina morotskakor. Dels för att jag aldrig ätit morotskaka förr, så jag visste inte hur den skulle smaka, och dels för att jag heller aldrig bakat det förut, och då är det ju bra att se någon annans reaktion. Som sagt, den såg ju god ut åtminstone.

Men Emma verkade nöjd. Första kommentaren kom rätt omgående.
"God. Gooood. Godare än på café ju!"

I guess that's a good thing :) Så sen när jag kom hem till mamma och lämnade av bullarna (och lite morotskakor) till henne så passade jag på att stjäla en. Hemma hade jag ju redan frusit in dem, lixom. Snacka om positivt överraskad. De var verkligen sjuuuuukt goda! Själva bröddelen var alldeles lagom fluffigt och inte alls torrt och själva... vad kallas det, kletet ovanpå? Minnesförlust. Aja, kletet var ju gott med. Sött sött sött, men det hör ju till när man bakat sånt här.

Sjukt nöjd iaf. Det kommer jag göra fler gånger!