Det här är ju en sån där dag då man egentligen borde ha haft stegräkare på sig. 2,5 timmar har jag varit ute hittills. Visserligen inte speciellt raska promenader, men det lär ju ha blivit ett helt gäng med steg ändå.

Det gick fint på stan iaf. Evelin sov hela tiden och Lillebror gick hur snällt som helst bredvid vagnen. Duktig! Han brydde sig inte nämnvärt om hundarna som vi mötte heller, riktigt skönt. Vi passade på att gå upp och hälsa på Ante med, fast det blev ett rätt kort besök eftersom han fick maten rätt precis när jag var där. Han frågade om vi ville komma in, med hund, vagn och allt, men jag trodde att Emma skulle vara klar rätt snabbt så därför gick jag tillbaka in till stan. Rätt dumt av mig, eftersom det sedan tog ytterligare en timme innan Emma var klar. Det var rätt kallt och tråkigt på stan faktiskt, men vi överlevde. Flera människor stannade dessutom och ville prata och klappa "den fina glada hunden" :P

Just nu är jag helt utmattad. Jag är helt klart inte van att vara ute så här mycket, fötterna ömmar, skavsår både här och där, och kroppen känns allmänt tung, och ändå är jag på riktigt bra humör. Ja, alltså, så bra som det nu finns energi till. Haha. Tänk vad lite positiva "nyheter" kan ha för effekt alltså... :)

Nu tänker jag ta en powernap. Jag vet, man SKA inte, men jag måste. Alltså, "måste". Jag vill. Jag ska. Godmiddag!