Det är mycket åsikter nu...
Jag är enormt tacksamma till alla mina fina vänner som delar bilden vidare som ett sista försök att hitta ett nytt hem till dem, men samtidigt säger realisten i mig att det inte kommer att ske. Missförstå mig rätt, jag hoppas för allt i världen att någon kommer erbjuda sig att ta hand om dem, men ni vet lika väl som jag att det är rätt ovanligt att folk vill ta hand om vuxna katter. Även två som är så vackra som Scala och Sully.
Ni måste förstå att det här inte är ett beslut som fattades idag. Framför allt Emma och mamma (men även jag, mostrar, och andra i vår närhet) har gjort allt i deras makt för att hitta ett nytt hem till dem, annonserat överallt, pratat med katthem och alla möjliga olika personer och föreningar som kan ha bidragit till ett nytt hem. Fan, Emma har KÄMPAT för att rädda livet på de här katterna, men man kan inte kämpa i all evighet. Hur gärna man än vill. Det är skitlätt att stå vid sidan och säga "Jag skulle ha tagit dem om inte...", men det hjälper inte katterna om så 100 personer säger samma sak. En person MÅSTE säga "Jag kan ta dem", för att det ska bli ett "lyckligt slut".
Men det är ingen som sagt det.
Det här är en sista utväg, och inget som beslutats över en kaffe i fikarummet. Jag är full av beundran för min syster, och precis som hon säger så måste Evelin komma i första hand, kan man inte förstå det så finns det ändå inget mer jag kan säga. Så döm inte henne eller oss, innan ni varit i samma skor själva.
Men.
Om du eller någon du känner vill ta hand om Scala och Sully - SNÄLLA hör av er till mamma Karin Näsberg, där katterna bor just nu. Telefonnummer finns på eniro eller hitta.
riktigt dåligt att avliva dom! har man en gång skaffat sig djur så kan man inte bara skita i dom när det inte passar längre
Du kom kommenterat anonymt kan ju bara hålla igen käften om du ska skriva sådär utan att ens ange ett namn.
Men guuuuud! Ursäkta mig nu Erika, nu ska jag ryta till föregående talare!
Är du dum på riktigt eller?! Har du inte ens LÄST inlägget? Sånt där gör mig så jävla förbannad, när folk inte ser till bakgrunden. Och ska man uttala något dylikt ska man fan i mej stå för det också, inte vara anonym! Om du inte följt händelseförloppet från början, och i detta skede inte bryr dig tillräckligt för att kolla upp det ska du jävlar i min lilla låda inte uttala dig! Praktarsel!
Sorry Erika, du får ta bort kommentaren om du vill... Jag blir bara så förbannad på idioter..
Jag håller med både Emma och Fanny, så era kommentarer får självklart vara kvar.
Och du som väljer att vara anonym: om man efter MÅNGA månaders sökande inte hittat något nytt hem till katterna, och inget katthem kan ta emot dem, vad tycker du då att man ska göra? Jag tycker att du kan smörja in dig själv i klipulver och sedan andas enbart genom sugrör. Gör detta varje dag och se hur länge du står ut. Kom sedan tillbaka och säg att katterna ska stanna hos en allergisk bebis.
Anonym: Ditt pucko! Jag själv älskar djur! Men inte om något djur någon gång, någonsin kommer att gå framför mitt barn! Och är barn allergiska - ja då gör föreldrana det djävulsk bra som sätter sina känslor åt sidan o hellre tar bort djuren än att bara släppa ut dom i skogen eller nått sånt.
För det är svårt att komma fram till det att det är bättre att ta bort dom än att ha dom kvar.
Och nu är det ju inte direkt så att Emma kom på det i GÅR att hon skulle ta bort katterna nu. Nej, en tjej som har letat mer efter ett nytt hem för sina katter o försökt mer än Emma tror jag du ska leta länge efter!
Men ett djur är trottsallt bara ett djur, ett barn är lite viktigare ändå. Och det är ju absolutt inte rättvist att lilla bäbisen ska ha en ohärdelig klåda, o andningsbesvär för att mamma inte tar bort katterna! Så ÄR det ju bara!
