Det smärtar mig att erkänna, men det är faktiskt sant. Jag kan inte riktigt hålla ögonen i styr.

Det är alltså inte så att jag klättrar på husväggar och stirrar på folks privata stunder o så, så missförstå mig rätt nu. Men jag kommer på mig själv flera gånger per dag att jag, när jag är ute och går med LB, tittar in hos folk. Tittar inte efter nåt speciellt, kan kolla på gardiner, hur de julpyntat, eller vad de tittar på på TV om den är igång, värre än så är det inte. Och jag stannar ju inte, utan det är mest bara i farten.

Aja. Jag hade egentligen inte så mkt mer att säga om saken. Vi kan kalla det för fredagsbikten, eller nåt sånt. Så, forgive me bloggers, 'for I have sinned. And I'll probably do it again. Haha!

Nu ska jag vika tvätt. Det får bli min bot för synden, så det räcker nog.

Jag syndar nämligen aldrig annars...

 

Hehe... Nu ljög jag med. Äsch då.