Om bara känslan kunde släppa!

Drömde elaka mardrömmar inatt. Fy fan. Det var storm och jag var med Lillebror i kovland och tittade på ridlektioner. Sen kom det en storm. Ja ni vet, ungefär som den som varit eller nåt liknande. På något vis hade alla hästarna kommit lösa, och min älskade Diana (rip ♥) stog som fastfrusen när det började knaka i träden.

Alla människor runt omkring  sprang omkring och försökte samla ihop hästar och hundar, men eftersom Diana stog stilla så var det ingen som tänkte på henne. Sen knakade det till, ett träd knäcktes och föll rakt över henne... Och jag skrek.

Ungefär här någonstans vaknade jag. Jag hade en sån sjuk obehagskänsla i hela kroppen och mådde riktigt riktigt dåligt. Tänkte dock att känslan borde ju rimligtvis släppa nu när jag är vaken, för jag vet ju att Diana redan är borta sedan ett år tillbaka, så det är ju ingenting sånt jag behöver oroa mig över. Men känslan sitter kvar, och jag känner mig helt förstörd.

Den här jävla veckan alltså. Jag behöver verkligen nånting positivt nu.

Jag saknar dig hjärtat mitt... ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0