Varför blir det alltid så här?

Klockan är strax efter åtta och jag är sjuuuukt trött. Precis som vanligt. Men snart är det dags för LB's sista promenad, och då blir man ju såklart pigg igen. Det är så typiskt bara.

Han fick busa förut förresten, vi träffade en man med en nioårig vhorsteh/alaskan husky-tik. Det gillade han :) Hon var dock mer full i lek än vad han var, han pep mest och smet undan när hon väl kom igång och började leka, haha. Men han gav sig inte utan fortsatte busa, så jag tror inte han led allt för mkt...!

Det är lustigt förresten... för någon månad sedan så skulle jag ALDRIG ha stannat och pratat med en främmande karl sådär, men nu när man helt plötsligt möts och båda har hund, då är det en helt annat femma. Ungefär som att farliga människor aldrig har hund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0