Då var det dags igen. Den där dagen på året då alla kära par deklarerar hur kära de är i varandra, och den dan som de flesta singlar bara vill att den ska passera så fort som möjligt. Jag hör väl mer till den andra kategorin, men det har ju mer att göra att jag är singel än att jag vill att den ska passera fort. För i ärlighetens namn så känner jag att det kvittar. Det är en måndag som alla andra måndagar, varken mer eller mindre. Eller ljög jag nu?

Jag är en romantisk fjant. Har alltid varit, kommer alltid att vara. Och när jag är i ett förhållande så är jag garanterat en av dem som ska deklarera kärleken helt öppet. Jag blir en sån där människa som jag kan störa mig så fruktansvärt mkt på som singel. Även om jag egentligen inte vill erkänna det.

Nu har jag dock en stark aning om att jag kommer ha annat än gulliga kort och blombuketter att tänka på idag. Planer ska smidas, osv osv.

Och mitt bland alla kärleksförklaringar på Facebook så såg jag en "grupp" med följande namn:
"En äkta vän är den som kan se tårarna bakom ett falskt leende"

Gissa vem jag tänkte på? Den bästa man kan önska sig... Som frågar hur man mår/hur läget är 20 gånger tills man till slut klämmer fram vad man grubblar på. Oavsett om det handlar om en livskris eller hur man på bästa sätt använder en betongborr eller hur man tar sig från punkt A till B när man har kort om både bil och pengar. Du får min tanke på Alla hjärtans dag, för du har en enormt stor plats i mitt hjärta... Varesig du vill eller inte! Så du får helt enkelt gilla läget... :)