Klockan har passerat 20 och jag verkar inte ens vara på väg att börja umgås med folk. Jag vet inte hur jag ska ta mig till umgänget ens. Men för lite mer än en halvtimme sedan så var det ingen brådska, eftersom Jessica inte skulle komma dit förrän kl 20. Klockan är ju 20:12 nu, och jag har fortfarande ingen rätsida på livet. Hum. Inte nöjd med tillvaron.

Och ja, jag börjar nog bli gammal, för "klockan börjar ju bli mycket, jag ska väl upp tidigt imorn och tant behöver sin skönhetssömn". Eller nåt i den stilen. Men va fan, man lever bara en gång. Kan väl lika gärna vara trött en dag till, jag är ju som van... :P