Jag fick häromdagen påpekat för mig att jag är ett vanedjur. Eller ja, det var nog inte direkt syftat till mig, mer ett generellt påstående, men det stämde in precis på mig. Vad var det för påstående då?

- Du tar väl alltid på dig skorna med högerfoten först.

Det var som en del i en konversation, och det var mest som ett exempel. Men oj vad jag kände mig träffad! Jag tar verkligen alltid på mig skorna med högerfoten först. Jag har försökt nu, både igår och idag, att byta "förstafot", men det känns ju helt skevt.

Jag har massor med små rutiner som jag "måste" följa. Små, egentligen obetydliga, vanor som jag mer eller mindre frivilligt eller medvetet, följer slaviskt. När jag kommer på jobbet, då ska alla fönster och program på datorn öppnas i en viss ordning. Om något "hänger sig" under dagen, då hamnar det fönstret längst ner och helt plötsligt är det kaos i hjärnan. Eller om jag sitter på BO, då ska fönsterna ligga i en annan ordning. Vissa maträtter har en viss ordning i tilllagning och ätning. Värma, röra, salta, röra, salta, blåsa, äta. Viktigt. Varför? Ingen aning. Men det görs per automatik.

Pappa hade en bekant när vi var yngre, som varje gång han hälsade på kom in i vardagsrummet med alla ytterkläder (och skor) på sig, han hälsade och sedan gick han tillbaka ut i hallen och tog av sig ytterkläderna. Jag vet inte om detta var ett medvetet val eller en omedveten vana, men det slog aldrig fel.

Det kan handla om vilken ordning man tvättar sig på morgonen. Kommer tandborstningen före sminkborttagningen eller måste det vara tvärt om? Vilken sida av bilen börjar du skrapa när det är fruset på rutorna? Vad är det allra första du gör varje morgon när du vaknar?

Jag tänker inte ens ta upp några fler av mina små tvångstankar, främst för att jag själv inte vill veta hur knäpp jag egenltigen är, men även för att ni ska få fundera på era egna små egenheter... ;)