Börjar bli människa igen, men...

Det är en fläck i mitt synfält. Väldigt irriterande. Ni vet, ungefär som när man tittat mot nånting ljust (solen, lampa osv), fast för min del så är det bara på höger sida. Och inte hela tiden, det kommer och går. Och flimrar. Och det spelar ingen roll vad jag tittar på, eller inte tittar på, så finns det där ändå. Just nu kändes det så "akut" att skriva detta så att jag faktiskt ignorerar att jag inte ser vad jag skriver riktigt. Det känns väl bra?

Febern är borta nu iaf, obeskrivligt skönt. Men hostar fortfarande som en djävul, och det värker i både rygg, lungor, bihålor och huvud när jag kommer igång. Mellan attackerna går det ändå rätt bra. Fast jag jobbar inte. Det känns som att bristen på normal syn och förmåga att föra ett samtal som pågår i mer än 30 sekunder utan att hosta ihjäl sig påverkar min arbetsförmåga. Väntar just nu på att en av vårdcentralerna här i Härnösand ska höra av sig igen, så jag får veta om jag ska åka dit eller om jag får intyget via telefon.

Men, tills dess ska jag gå och lägga mig. Det är nämligen det enda som hjälper mot synrubbningen. Synd bara att jag hostar dubbelt så mkt när jag ligger ner...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0