Joanna påminde mig om att jag ju hade lovat att skriva om gårdagens äventyr med...! Okej, det kanske inte är lika gastkramande som dagens main event, men ändå ack så "upprörande".

Here goes.

Jag satt alltså i hemmets lugna vrå och började min handyman-blogg. Ann-Sofie ringde, vi surrade lite och hon sa att hon hade matlåda med kalkon som jag skulle få. Sagt och gjort, jag gick ut till bilen, sopade av alla femtioelvamiljarder snöflingor som hade bosatt sig på bilen, och sedan gav jag mig iväg. Det är rätt nära mellan mig och Ann-Sofie, så resan gick ju snabbt. När jag nästan var framme, ungefär vid Medborgarhuset i Timrå, så är det bara en backe på 100 meter eller så (mitt ögonmått och min uppskattningsförmåga skall inte litas på) tills man är framme. Jag gasar på och tar mig upp för backen på tvåan, men det går segt som sirap. Ungefär som att köra med påkopplad hästfinka, 50km/h på femman, det lixom vill inte. Men upp tog jag mig tillslut ändå. Väl uppe så känner jag hur det börjar lukta bränt i bilen. Som en blandning av Östrand på en av sina sämre dagar, och som om nån bränt av en raket inne i bilen. Svänger in på första bästa lediga (och översnöade) parkering och slår av bilen i ren panik.

Ringer min jourhavande medmänniska/bilreparatör, men han svarade inte. Nåja. Jag gick upp till Ann-Sofie, vi surrade lite, drack julebrus (visst heter det då?) och jag klappade på vackraste Nova. A ringer upp efter en stund för att höra vad som står på, och jag förklarar läget. Lämpligt nog så befann han sig i Bergeforsen, så han erbjöd sig att komma förbi och ta sig en titt.

Sagt och gjort. Han dök upp efter en liten stund. Sticker in huvudet i min bil och så får även han njuta (?) av den fantastiska odören inne i bilen. Så nej, jag hade inte inbillat mig. Han startar bilen, den får gå en liten stund. Ingen direkt odör känns av varken inne eller ute, fast han tycker att avgaserna luktar lite surt. Han öppnar motorhuvet, bedömningen utan ficklampa kl 21 på kvällen var att det väl såg alldeles okej ut, ingenting som var direkt anmärkningsvärt iaf. Jag pekar på rök. Nej, det är bara lyktorna. Jaha. Han stänger motorhuven. Kort därefter - men du, det där är INTE från lyktorna! Öppnar huven igen och ganska snabbt ser han att fläkten står helt stilla. Motorn är på väg (eller har redan börjat? I don't know) att koka. Awesome! Stänger av bilen fort som fan och accepterar förlust. A hjälper mig att backa in bilen istället för att stå med nosen in, för att underlätta för kommande bogsering.

Ja, sen var det ju faktiskt inte så mkt mer att göra. Och inte så mkt mer att säga heller. Bilen står kvar hos Ann-Sofie, A följde med mig hem och sen gav han mig skjuts till bussen imorse. Jag blir som sagt kvar här inatt, borde väl gå nån buss till stan imorn tycker man, även fast det är röd dag.

Varför har jag sånt jävla oflyt med bilar?! Är det verkligen bara oflyt? Jag börjar undra om jag gör någon aktiv handling för att lyckas få till sån här skit? Less blir man iaf... Nu ska jag spela mario tills det oxå går åt skogen.