De senaste tre veckorna har jag knappt bloggat alls. Jag har varit sjuk, jättesjuk. Nästan så att ja varit nära att dö. Haha, ja, om jag hade varit karl så... ;)

Nej skämt åsido. Men jag känner väl inte direkt att jag haft så mkt att skriva om. Det har ju inte hänt så mkt. Förra helgen var jag verkligen mer död än levande, och sen dess har jag inte gjort många knop. Det har blivit några nätter hos Andreas, och det har blivit några nätter hemma.

Ja iofs, i fredags så följde jag med Joanna, Emma och Therese ut på Kina-restaurang. Gott gott, och sedan åkte vi tillbaka hem hit till mig där vi utnyttjade Andreas wii som fortfarande är kvar här. Blev lite rockband och damerna fick prova på att spela trummor bland annat. Mkt skoj!

Det var i fredags alltså... Igår då... hum.. Nej igår hände nog verkligen ingenting. Kan inte ens komma på om jag var utanför dörrn. Det enda jag minns är att jag vid 16-tiden var så sinnessjuk uttråkad, och på nåt sätt stressad, så jag gick o la mig o sov till kl 19 typ. Skönt. Fast det gjorde ju å andra sidan så att jag inte kunde somna förrän sent framåt natten istället. Ungefär som nu, med andra ord. Smart, jättesmart.

Idag då?
Idag har jag inte heller gjort så där jättemycket. Jag och mamma gjorde sällskap en sväng på stan, det var helt sinnessjukt lugnt. Svårt att fatta att det var lönehelg, det var knappt en människa på stan! Jätteskönt! Gick runt lite i butikerna och avslutade med en fika på Charm. Alldeles lagom.

När jag kom hem så passade jag på att montera fast den nya toasitsen som jag fått av kära mor och leif, som lägligt nog bytt ut sin toalett och fick då en sits över. Yay, nu slipper jag bli nypt i rumpan när jag går på toa! Framsteg. Ungefär en timme senare dök Andreas upp med verktygen i högsta hugg, nu skulle min lägenhet bli ännu säkrare än vad den redan var, men en sån där "säkerhetsbygel" som komplemant till kedjan som Stefan satte upp för snart ett år sedan. You can never be to safe, i guess.

Awesome.

Nåja. Han var väl kvar här nån timme eller så och vi gjorde väl inte så himla mkt... Surrade mest om allt och ingenting. Han är go... Och sen dess... Jag har inte gjort ett smack. Som vanligt. Bara hostat vidare.

Nu börjar dock ögonen gå i kors, så det är dags för mig att lägga omkull mig i sängen. Sova lite kan vara bra , har jag hört. Även fast det skramlar och dånar från grannarna. Vad håller de på med egentligen, klockan är ju mitt i natten? Nåja. Dårar finns det gott om. Men jag har åtminstone trapphusets säkraste dörr, det är jag nästan helt säker på. Yay me, för andra gången i det här inlägget.

Så jag avslutar med ett tack till S och A, för att ni sett till att jag är trygg här hemma... :) Ni är guld värda.

Puss o godnatt.