För kyssvänliga, lena ben

Nu vet jag ju inte hur ni gör när ni är intima med någon, men jag kan inte påstå att jag rakar benen för att någon ska kyssa dem. Däremot så måste jag ju erkänna att jag älskar känslan av att vara nyrakad. Och jag kan på något vis förstå varför man beskriver det som "kyssvänliga" ben, för det blir sååå lent och härligt, jag kan komma på mig själv med att sitta och stryka handen över benen bara för att det är så lent. Fast ändå, kyssvänligt? Aja, detaljer.

Annars har det väl varit en hyfsad dag antar jag. Inte gjort så himla mkt, två promenader, en i förmiddags och en på kvällen. En tupplur däremellan. Jag antar att det är tuppluren som gör att jag verkligen verkligen verkligen inte kan sova just nu, har legat och snurrat i sängen i tre timmar snart. Jag är trött, men kroppen slappnar inte av.

Jag har väl lite små, preliminära planer för morgondagen, men med mitt flyt blir det väl inget av det heller. Men det visar sig väl. Men jag hoppas på lite sol iaf, så man kan få sola lite där vid vattnet. I kind of like it. Sen har jag funderat på om jag skrivit för mkt (även fast jag inte skrivit såå mkt) om vissa trevliga ting. Jag känner att jag har "jinxat" det, så nu ska jag inte skriva nåt mer om det. Tack o hej, punkt o slut. Sure, är det kört så är det kört, men om det inte är det så vill jag inte heller att det ska vara det... =)

Confusing? Yes I am...

Bah, det är tråkigt att vara vaken den här tiden på dygnet, speciellt när det inte finns någon som kan hålla en sällskap. Tacka vet jag den gamla goda tiden (haha) när jag hade en nattarbetande chaufför till vän som man kunde störa när det blev allt för tråkigt. Ska väl göra ett nytt försök med sovandet snart, men jag känner mig ju rastlös bara av att sitta här, så frågan är ju hur mkt bättre det blir av att ligga i sängen?

Less. Jag vill kunna sova som normalt folk. Men tills det händer så får ni se samma bild igen, för jag känner mig helt trollbunden av att titta på den...

Jag får en känsla av lugn av bilden.

Förhoppningsvis sprider det sig till kroppen.

Fysiskt och psykiskt lugn... Vad mer kan man önska sig?

Ja, jag önskar mig ju dig förstås...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0