Det har varit lite blogg-fattigt den senaste tiden. Det har väl flera olika anledningar antar jag, men den främsta är att jag inte orkar. Jag har inget intressant att skriva om. Visst, när jag väl sätter igång och skriver så kan jag ordbajsa fram en mindre roman, men ändå.

En annan anledning är mitt huvud, och den del som ansluter huvudet till kroppen. Eller ja, en del som ansluter huvudet till kroppen. Nacken, alltså. Igårkväll satt jag med sån där skumgummi-krage på mig, och det lindrade faktiskt en hel del, men så ska det ju inte behöva vara. Jag har tiggt åt mig lite övningar att göra för att stärka musklerna om det nu är det som är problemet, men just nu är de inte helt enkla att genomföra. Jag får galen huvudvärk bara av att till exempel sätta mig-ställa mig upp. För ja, när nacken sätter igång och strejkar (det går i vågor, när jag vilat blir det bättre en stund) så tar de bara en liten stund innan huvudvärken kommer som ett brev på posten.

Men nåt mer positivt då (kommer bli fattigt med sånt den här veckan med känner jag på mig), så gick ridturen bra igår. Jag tog mig förbi sk(r)äcken utan att behöva knäppa den på näsan, så det går åt rätt håll. Naomi skötte sig fint som vanligt, förutom när jag skulle kliva upp. Jag är ju som alla säkert kan ana inte den smidigaste hamstern i buren, så när lilla fröken väljer att inte stå stilla när jag ska kliva upp, barbacka, då innebär det liiiite bekymmer. Men upp kom jag. Även fast hon mer eller mindre kastade sig framåt när jag var så gott som uppe. Tur jag hade kommit ihåg att ta med mig balansen. Hrm.

Men annars gick det bra. Hon är så glad och positiv lilla skruttan (speciellt på hemvägen) och så himla lätt-arbetad. Träffade överraskande nog på en gammal slrf-bekant längs vägen med, så det var skoj.

Ja, ni märker ju, det blir ju lätt åtminstone en novell när jag sätter igång, även fast jag inte skriver om nånting speciellt.

Anyway, imorn är det kalas och jag ser fram emot att träffa mina goda vänner igen. Nu ska jag dock ta min skalle med tillhörande kropp och lägga mig och kolla på film. Jag kommer nämligen väldigt bra överens med min relativt nya DVD nu, den spelar filformat som underlättar mitt liv betydligt. Så spellistan innehåller nu:

Easy A
Step up
Step up 2
Step up 3

Fantasifullt va?
By the way, here is sk(r)äcken. Eller som någon annan (who shall remain nameless) behagade uttrycka det:
"Det kofärgade hamburgeköttet - Varför kalla det för något annat än vad det är?"