Det är inte ofta jag är rädd, i hästrelaterade sammanhang. Visst, jag kan hålla för ögonen om jag tycker att någon hoppar lite för okontrollerat, eller få hjärtklappning när man känner hur balansen tagit time-out. Men jag brukar inte bli rädd. Såvitt jag kommer på, så är det bara vid ett fåtal tillfällen som jag blir rädd.

En sak som jag vet kan göra mig rädd är många hästar i en hage, där en eller flera känns stressade, "hotade", eller om det är någon slags rang-uppgörelse i farten. Det senaste antar jag var det som hände ikväll. (Fast vad vet jag, egentligen). Jag gick in i hagen. Mitt i hagen, i "mellangången" mellan vad som säkert varit två hagar, stog en ny bekantskap, en riktigt fin skäck. Sällskapssjuk var den, men jag knatade vidare för att hämta "min" lilla Naomi.

So far so good. Alla hästar (utom Tineke som nyss hade blivit riden och inte kommit ut i hagen än) stog på andra sidan bäcken. Att ta sig över bäcken gick bra, men sen kom skäcken och berättade att här ska ingen förbi. H*n högg och sparkade efter de andra hästarna, och ungefär nånstans här började min onda aning sätta igång. Naomi håller sig till mig medans de andra hästarna börjar springa omkring i hagen, de springer mot stallet, så jag följer efter med Naomi.

När vi kommer närmare grinden så står skäcken emellan. Tar en omväg och kommer till grinden, men då kommer skäcken och sätter efter Naomi, som kastar sig och springer iväg. Men kul då! Går in i stallet och hämtar hjälmen och en långpisk i förebyggande syfte och ger mig ut i hagen igen. Passerar skäcken som återigen är placerad mellan stallet och hästarna, försöker mota bort den lite med pisken och den flyttar sig en bit. Hämtar Naomi och börjar gå mot stallet. Skäcken håller sig på avstånd, en stund. Innan den gör ett tvärutfall. Jag viftar med pisken mot den, men den bryr sig föga. Vänder rumpan åt mig/Naomi och skickar iväg bakbenen. Skithäst. Träffar mig med tån på låret. Vi kan säga så här:


Erika mjuk. Hästhov hård. = AJ.

Naomi stack igen. Jag klandrar henne inte. Och jag orkade inte bråka nåt mer. Kombinationen av envis huvudvärk och sparkat lår gav mig ett free-pass att ge upp. Tog av Naomi grimman, stog och gosade med henne ett tag, och sen plockade jag ihop grejerna och åkte hem.

Jag vet inte om det är frågan om någon slags ranguppgörelse, eftersom skäcken kom till hagen idag. Men hur som helst så är det sånt här som faktiskt kan göra mig rädd. Och jag HATAR att vara rädd. Känslan av att inte ha kontroll, att det kan gå precis hur som helst. Det går inte direkt att resonera med hästar och be dem flytta på sig, om de redan bestämt sig för nånting annat.

Imorn blir det ett nytt försök. De kanske har diskussioner inatt för hur man uppför sig i hagen. Håll tummen. I absolut värsta fall får jag väl plocka in skäcken först, innan jag tar in Naomi, och sen släppa skäcken igen efteråt. Känns ju inget kul annars...