Idag är det begravning. Min fina kusin Helena ska begravas. Jag fattar fortfarande inte att det är sant, det känns som ett riktigt dåligt skämt. Men det är på riktigt. Och jag kommer grina ihjäl mig...

Jag har bara varit på en begravning tidigare. Det var när min farmor begravdes, för lite över två år sedan (januari -09). Jag saknar min farmor, världens sötaste gumma... Det känns dock som flera riktigt stora skillnader mellan dessa två begravningar.

Jag och Helena står inte... förlåt, stog, inte varandra speciellt nära. Men det var alltid roligt att träffa henne, gladare människa fick man leta efter. Vi träffades oftast hemma hos farmor, och under något år var både jag och Helena med i Sättna Hembygdsförenings styrelse (fråga inte vad jag gjorde där, jag minns inte). Mkt mer än så träffades vi inte. Men det betyder ju inte att hon inte betyder något.

Det låter kanske fult, men största skillnaden är nog ändå att farmor var gammal, hon var inte sig själv på slutet och jag antar att man på så vis förberedde sig, utan att egentligen tänka på det, men ändå förberedde sig på att hon inte kommer finnas för alltid. Helena däremot... Herregud... Det är inte okej. Hon var ju bara halvvägs genom livet... Och att det dessutom kom så oväntat. Jag menar, ett dödsfall är såklart hemskt även om det är "väntat", men det blir ändå skillnad.

Tanken på begravningen är skitläskig. Tanken på att se Helenas föräldrar (min faster och hennes man), hennes syster, hennes vänner, men framförallt hennes barn... Det är det som kommer knäcka mig. Det vet jag redan nu. Självklart kommer jag sörja även för min egen del, och gråta, men just tanken på de som stått henne allra närmast... gud jag kan inte ens föreställa mig... jag vill inte föreställa mig... Och därför känns det så skrämmande att se alla dessa sörjande människor. Jag vet inte, det kanske känns annorlunda sen, men just nu är det mest bara läskigt.

Idag är sorgens dag. Men jag kommer inte att klä mig kolsvart.
Min moster, som varit nära vän till Helena, ställde en fråga på Facebook. Frågan var hur man ska klä sig på begravningen om inget speciellt nämnts i begravningsannonsen. Helenas syster, Katarina, svarade så här:

Det känns klokt. Okej att man inte behöver ha nåt skrikigt rosa eller så, men helsvart blir det iaf inte.

Puh... samla ork, samla kraft... Det kommer bli ... Åh. Begravning alltså..
Du kommer vara saknad... Nåt så enormt...