Det är... uhm... Jag vet inte, när något tragiskt händer så känns helt plötsligt allt man kan säga som en hel rad med klyschor. Men det ÄR inte klyschor, man säger det man tänker, och det man känner. Däremot så tror jag att man ofta kanske vill "förfina" orden lite. I know I do.

Fast jag vet inte riktigt vad jag vill säga.

Det gick för fort. Det är inte okej. Det är inte rättvist. Livet är inte rättvis, döden är inte rättvis. Döden... Jag har nog inte förstått än att du är borta... Borta... Det är så... slutgiltigt...

En olyckshändelse avslutade ditt sista kapitel. I mitt huvud har jag en bild om vad som händer när livet tar slut, och det är vackert där. Men det förändrar inte det faktum att du togs från jorden alldeles för tidigt, och jag sörjer med dina föräldrar, dina barn, dina vänner och all släkt.

Det är inte rättvist...
Du kommer att vara oerhört saknad fina kusin... ♥