Det verkar ju uppenbarligen som att jag sover några minuter per dygn, för tydligen så drömmer jag ju. Skumma drömmar till tusen, men ändå!

Efter att jag skrivit dagens första inlägg så gick jag och la mig igen. Låg och gosade med de håriga två, kollade lite på tv, och hux flux så övergick verkligheten till dröm, och jag befann mig i bilen tillsammans med Andreas. Vi var på väg till någon man som tydligen hade en väldigt stor och häftig bil, som vi skulle kolla på. Varför? Ingen aning. När vi väl var där så kollade vi på bilen, ett rejält stort åbäke, tänk er en förbannat stor Dodge Ram ungefär. Ägaren frågade om jag ville provköra den, och eftersom jag aldrig kört nåt så stort så tackade jag ju ja.

Klättrade upp i "hytten", knäppte bältet och gav mig iväg. Vägen som jag skulle köra, ensam, var en ganska bred, men ordentligt kurvig och backig, skogsväg. Jag hann bara köra en liten liten stund, och efter ett krön så såg jag en volvo som kom emot mig, på min sida vägen, efter att ha kört om en annan bil. Problemet var att volvon inte körde över på sin sida igen, trots att den för länge sedan hade passerat den bil som den körde om.

Okej, innan ni läser vidare så vill jag bara säga att jag inte skulle ha gjort så här i verkligheten!

När jag insåg att bilen inte var på väg att svänga tillbaka så började jag blinka med helljusen för att påkalla uppmärksamhet. Hjälpte inte. Inte förrän bilen var alldeles nära, bara ett fåtal meter bort, så bromsade jag. Det hjälpte såklart inte och vi brakade rakt in i varandra. Jag kände knappt nånting alls i min monsterbil, men de fyra pensionärerna i volvon såg ut som "Crash-test dummies" ungefär. När jag öppnade ögonen igen så såg jag att ingen av dem rörde sig. Jag började skrika och gråta i full panik - över att bilen som jag hade lånat hade fått en repa - I HYTTEN! I övrigt var bilen helt oskadd.

Nånstans här började jag väl fundera över pensionärerna. Så jag tog mig ur min "bil", och ner och drog ut dem ur bilen. De var inte döda, de var däckade. Dyngpackade alla fyra, även chauffören. Nu blev jag förbannad. Jag återgick till tidigare stadie av skrik, panik och gråt, och klättrade upp i bilen igen. När jag satt där uppe och svor så kom Andreas. Han skakade på huvudet och sa: "Du vet att du kommer få betala alla skador, både på den här och på deras bil va? Det är en ny lag, du skulle ha använt signalhornet istället för helljusen, för om man blinkar med helljus på någon som är full så somnar de, och då blir olyckan ditt fel".



Sen vaknade jag.
Så nu vet ni, om ni är på väg att krocka med en volvo full med dyngfulla pensionärer, se till att använda tutan istället för ljusen, så slipper ni bli ruinerade.