Ett blogginlägg storlek deluxe. Så håll i hatten, för nu åker vi.

En liten sammanfattning först då, av de senaste dagarna. Jag vet ju att ni är sjukt intresserade, så jag ska inte undanhålla så mycket för er! (Hah, got to love ironi!)

Been there, dont that:
Okej, då ska vi se vad som redan avhandlats... Få se nu.. lördag och sjuk-umgänge med fina farbror gamm-pervo. Som faktiskt nästan var döende, hög feber hade han åtminstone. Febern gick ner, jag städade skåpet på jobbet, åkte till mamma och åt middag och skrev arbetsansökan, och det var väl ungefär så långt som vi hade kommit.

Det här är äckligt i slutet:
Slutet av söndagskvällen spenderades här hemma tillsammans med lillasyster, lite snask, och Big Brother Live. För er som missat det så var det tutt-Lisan som åkte ut. Det var la lika bra det, fast jag hade hellre sett att Nicky åkte ut. Blöäeh (kräk-ljud). När programmet var slut så skjutsade jag hem lillasyster, läste mellan raderna/gjorde en egen tolkning av saker och ting, och åkte upp till Härnösand igen. Och apropå kräk-ljud så gjorde jag lite sånt på natten med. Fy fan så äckligt. JAJJAMEN, to much information. Jag orkar inte censurera mig. Men på morgonen mådde jag bra igen. Öhh... vad tänkte jag säga...

Det här handlar om sömn och klockslag:
Jo, egentligen så var det en riktigt bra natt. Jag sov as-mycket, och hårt! Ja, i jämförelse med tidigare, alltså. Jag somnade väl vid 2-tiden, vaknade igen vid 4 pga tidigare nämnd aktivitet. Somnade om, sov till klockan 9. Somnade ganska snart om igen, och sen upp igen vid... ja, vad kan klockan ha varit? 11? 12? Nåt i den stilen. Klev dock inte upp direkt, låg länge i sängen och halvdåsade med undantag för intagandet av frukost. Klockan 15 hade jag möte med jobbet, och klockan 16:30-tiden var jag återigen tillbaka "hemma". Då var jag, igen, helt slut, så jag la mig för att vila en stund. En stund blev lång, och jag vaknde runt klockan 19. Farbrorn gav sig iväg och införskaffade mat medans jag duschade, vädrade ut och kollade Facebook, typ, och sen när han kom tillbaka så blidde det mat, Henrik Schyffert's 90-talsshow och sedan Arne Anka. Satt i soffan under täcket och bara mådde gott. Ibland är livet riktigt, riktigt bra. Lite senare (efter arbetsansöknings-finslipandet) blidde det Big Brother-repris och sen däckade jag. IGEN! Sov som en klubbad säl, det kan jag meddela. Andreas blev nog också lite förvånad tror jag. Och det är ju rätt lätt att konstatera att jag inte sovit så här mycket på flera veckor. Knappt ens om man slår ihop det.

Sen kom jag hem:
Min plan var egentligen att jag skulle städa och feja och dona redan när jag kom hem igår. Det är ju ett önsketänkande - så blev det alltså inte. Jag började väl istället komma igång strax efter 21. Det blev till att ta hand om årets största diskberg (I shit you not), jag passade på att rensa ut både skafferi och kylskåp med. Klockan 23, när Big Brother var slut, då dammsög jag. Lite snabbt bara. Jag orkade inte ens bry mig om att få dåligt samvete, mina grannar kan fan få ta del av lite hämnd. Dessutom handlade det inte om många minuter heller. Bäddade rent i sängen och vädrade lite i sovrummet. Fortfarande sjukt stökigt, men det kändes ändå liiite mer angenämnt. Katterna var lite förolämpade över att de inte fick komma in dit, men det är smällar man får ta. Nåja, klart och beta'rt. Sen satte jag mig för att bränna årets pepp-skiva inför sollefteå-trippen. Klockan gick, och jag vet egentligen inte vad jag gjorde med tiden, men när klockan var ungefär 4 så la jag mig i sängen, och 15-20 minuter senare så sov jag. Vaknade knappt en timme senare, då stog det en karl i mitt sovrum, som skulle få sova lite. Tur att han var inbjuden. Haha!

Onsdag är ju också en dag i veckan:
Nästa gång jag vaknade var klockan 9:15. Då ringde nämligen telefonen. I full panik så råkade jag trycka bort samtalet, och när jag kollade numret så såg jag ett öviksnummer (0660 säger riktnummernörden). Jag känner ingen i övik som skulle komma på att ringa mig klockan 9 på en onsdagmorgon så det ignorerades. Men det ringde igen! Aja. Jag svarade. Det var nån person som hette blablabla (jag minns inte, jag var nyvaken) som ringde från Modo Hockey. HAHA! Tydligen var det nåt tok med biljetterna som jag beställt, den ena skulle egentligen vara tillhörande en årskortskund, och de undrade därför om jag kunde tänka mig att byta från plats 20-21 till 19-20 istället. Och jag är ju inte den, inte ska jag bråka med en fellow-modoit, så det godtog jag ju. Så Joanna: Du får tyvärr inte ha foppa-stolen, men du kan få ha Näslund-stolen om du vill. Eller Sedin-stolen. Anyway. Var ju inte så stor mening att gå och lägga sig igen, så jag gjorde undan morgonbestyren och strax efter 10 gav jag mig ut på äventyr.

Roadtrip!
Jag fick köra finbil! Den är svart i hemlighet. Lyx mig alltså =) Synd bara att det tog en mindre evighet innan jag fick fram sätet tillräckligt långt för att ens nå pedalerna utan att ligga ner. Hittade tillslut ett hyfsat läge, och nöjde mig med det. Åkte in mot stan, för att hämta syster. Kom knappt ens ut på E4:an innan jag insåg att min pepp-skiva låg kvar på köksbordet hemma. Skit. Hämtade iaf syster, och efter en stund kommer hon på att hon glömt både bankkort och busskort, så det var bara att vända. Tur att vi inte hade kommit så långt. Resan gick bra annars. Släppte av Emma i härnösand och sedan fortsatte jag själv mot sollefteå. Hade fått en vägbeskrivning av Andreas, men eftersom delar av vägen var avstängd så fick man ta en omväg via Nyland. Tur jag hade GPS, annars hade jag väl hamnat i norge istället. Jag tog mig iaf till Sollefteå utan några större problem, bra väder, bra väg, bra bil och bra chaufför. Haha!

Rekryteringsträffen:
Jag var först på plats. Även fast jag själv tyckte att jag var sent ute (20 minuter innan det skulle börja klev jag innanför dörren). Totalt blev vi 6 personer, plus en person från ams och de två representanterna för Mittsvenska Ridsportförbundet. De berättade lite om förbundet och om tjänsten, och jag kände fortfarande att jag vill ha det här jobbet! Under informationen så lyckades de dock svara på allt som jag hade tänkt fråga om, så när det väl blev dags för de korta "individuella" träffarna (som vi hann med eftersom vi var så få) så hade jag fråge-torka. Men det gick bra ändå, jag gick in, presenterade mig själv, klämde fram några halvkrystade frågor och kastade även in sådär i förbifarten att jag absolut kan tänka mig att flytta, och att det där med "långa" resor i tjänsten (på sisådär 20 mil enkel resa) inte rör mig i ryggen eftersom jag tycker om att åka omkring. Det gick inte lika bra som mina två senaste arbetsintervjuer, men å andra sidan var inte detta en "riktig" intervju heller. Får väl se om de vill ha in mig på riktig intervju framöver, HOPPAS! För då jäklar...!

Home sweet home
Och inte bara det, snart är detta blogginlägg slut... skönt va? ;) Resan hem gick bra iaf, förutom att jag höll på att dö av kissnödighet. Tillslut hade nöden ingen lag och jag fick sätta mig bredvid vägen. Pinsamhetsmätaren gick i topp, även fast ingen bil passerade under tiden. Pust. Mötte upp Andreas vid ICA Maxi och sedan drog jag mig hemåt i min defekta bil.

Sedan dess har jag nog faktiskt inte gjort ett skit. Lagat mat, ätit den, och suttit framför datorn (och tv:n). Lagom ansträngande. Nu ska jag sortera min rena tvätt, och sedan lägga mig i sängen och kolla på reprisen av Big Brother. Vid 5-tiden (antar jag) ska jag lifta upp till härnösand, för imorn är det dags för vårdcentralsbesök. Och så länge jag kan undvika att köra das defekta bil så är det ju bra. På kvällen blir det HOCKEY. Modo mot Örebro.. Hur normalt känns det på en skala.... Suck. Hata jävla kvalserien. Men men. Det löser sig väl. Hoppas jag....

Och för att göra det här inlägget liiiite längre så bjuder jag på några bilder med. Enjoy.

Har spelat spel på the big-as-TV :P

Nytt rekord, level 22! :)

 

 

Och apropå TV... Haha!

 

 

Sist men inte minst, bilden som jag fick mms-ad till mig idag.

Det föreställer förstås Dum och Dummare, som tycker det är

onödigt att ha en "korg" var att ligga i...!