Jag måste säga så här först: Jag älskar mina katter. De är inte kloka, de är galna, det är störda, de är "små" åbäken som alltid ska vara där de inte borde vara, de river ur alla mina kläder i byrån. Men jag älskar dem. De är ändå MINA åbäken.

Just nu håller jag dock på att få ett nervöst sammanbrott över att det är katthår precis ÖVERALLT! Och då menar jag alltså inte bara i lägenheten, utan jag menar på mig! I näsan, i ögonen, i munnen, i öronen - va fan, jag har katthår mellan skinkorna om lakanen är obytta i mer än några dagar. Och det är även om dörren till sovrummet varit stängt, så hur går det ihop? Jag kan svära på att jag inte har ett enda plagg som är katthårsfritt. Jo, möjligtvis ett par nyinköpta strumpor och trosor som befinner sig på annan ort, fast det skulle inte förvåna mig om jag lyckats lägga ett katthår på dem med.

Just nu finns det en enormt stor vilja i mig att låna ut katterna en kort period, så pass att jag kan vårstäda hela lägenheten. Verkligen storstäda, typ flyttstäd, fast utan att flytta. Inget illa ment mot katterna, men det vore så skönt med en kattfri vecka hemma. Även om jag vet att jag skulle tycka att det var vansinnigt tomt här utan dem. Men bara så man får städa bort ALLT JÄKLA KATTHÅR.

Så, om det är någon som är frivilligt kattpensionat för en vecka eller så, let me know! ;)
(De är faktiskt rätt charmiga, även fast de är åbäken, hihi).