Okej, here's the deal. Av diverse anledningar som jag inte tänker gå in närmre på, så har jag väl i princip sedan jag fick mitt nuvarande jobb haft perioder då jag varit osäker på om jag får jobba kvar. Det handlar inte om att jag misssköter mig, men anställningsformen är ju sådan som konsult att man ibland kanske sitter lite lösare. Eller så är det bara så i mitt huvud, men det är åtminstone den känslan som jag haft.

Just nu är jag sjukskriven. Det är väl inte direkt någon hemlighet längre eftersom de flesta vet om det. Jag är stressad och sover knappt någonting, och företagshälsovården har därför bestämt (?) att jag ska vara sjukskriven. Börja slappna av igen, så jag inte blir knäckt av jobbet och allt annat runtomkring mig.

När hon föreslog (?) sjukskrivning så fick jag panik. Jag var helt övertygad om att ytterligare ett sjuktillfälle kommer att leda till att jag får sparken. Den känslan har hängt med sen samma dag jag blev sjukskriven. Läkaren på Previa tog dock upp detta med min arbetsgivare som "lovade" (?) att jag inte kommer få sparken bara för att jag blir sjukskriven. Och det var ju skönt att höra.

Idag ringde min konsultchef och ville ha ett möte, så snabbt som möjligt, imorgon. Så nu har jag haft panik ända sedan det samtalet. Jag har ingen aning om vad det handlar om, och därav frågan i rubriken - Kommer jag få sparken nu? Fy fan, jag har så ont i magen.

(Har dock haft en paus i paniken de senaste 2 timmarna eftersom Andreas varit här och hjälpt mig försöka bygga ihop projekt klösmöbel - vilket ser ut att bli ett lyckat projekt när det är klart. Just nu är det halvklart. Mer om det i ett annat inlägg).

Gissa hur lätt det är att försöka slappna av och må bättre, när man hela tiden har känslan av att man kommer få sparken vilken dag som helst? OBS - Jag har verkligen ingen aning om huruvida det kommer ske eller inte, men rädslan finns där ändå. Rädsla är inte alltid logisk.

Och jag vet, "Så har de inte rätt att göra". I've heard it before. Men där kommer det där med konsult in i bilden. Jag tror (min rädsla tror) att det inte är nåt större problem att göra sig av med folk om man bara har bestämt sig för det. Nåja, det är väl dumt att oroa sig i onödan, det kanske inte alls är någon som ska få sparken. Helst inte jag. Fast jag kommer oroa mig ändå. Det är lixom sån som jag är... Great!