Idag kom det. Beskedet. Det där som man gått och väntat på sedan man åkte hem från intervjun.  Gissa om det kändes pirrigt... Skulle det bli ett ja, eller skulle det bli ett nej? Och vad ville jag egentligen ha? Ett ja, eller ett nej?

Jag trodde ju iofs att de skulle ringa, så när det kom ett brev från Mittsvenska i brevinkastet imorse så trodde jag att det var resultatet på det där testet, som de sa att de skulle skicka hem. Men det var det alltså inte.

Ni som har huvudet med er har nog redan räknat ut hur det gick. Jag fick det inte. De skickade nog inte brev till den som fick tjänsten.

Så, nu känns det... avklarat. Tråkigt att inte ha fått jobbet, men skönt att inte behöva flytta. Så, finsta, du får dras med mig ett tag till!