Jag vet inte riktigt vad min mage har emot Jönköping. Men de var precis samma sak förra gången jag var hit - jag blir tok-dålig i magen. Och jag gillar det inte. Gruvar mig för hemresan imorn, har inte "råd" att vara dålig i magen då. Det är lixom lite olämpligt att sitta X antal timmar i lastbilen med en mage som är osams med hela världen. Blä...

Det är rätt kluvna känslor angående hemresan. Själva resan (om vi bortser från ovanstående "problem") ska bli skoj, jag ska åka med två trevliga herrar som inte verkar ha ngt emot mitt sällskap. Fick positiva hälsningar från båda när jag råkade på dem häromnatten i Sala. Fick tom en kram från den ena! Kan jag charma chaufförerna eller vadå... ;-P Nä, men så det ser jag bara fram emot.

Däremot känns det ju alltid vemodigt att åka från Jönköping och alla fina människor här.. Och Vissmålen såklart... Men samtidigt ska det bli skönt att komma hem. Och SAMTIDIGT vill jag verkligen inte åka hem, för hemma händer det grejer... Eller ja, det kommer att göra det... jag ska nämligen byta psykolog... och det är fruktansvärt skrämmande kan jag tala om... Det är alltså anledningen till varför jag måste vara hemma i Sundsvall senast tisdag, för jag ska träffa den nya psykologen. Har jag otur så måste jag "redovisa min hemläxa" men det kan jag nog lösa på nåt vis tror jag... Tänk vad en liten eldsvåda kan ställa till med...! (Jag skämtar väl, jag ska ju vara duktig jag och göra som jag blitt "tillsagd" antar jag...) Nej, men skämt åsido så får jag fan ångest av att tänka på det... Tisdagen kommer att bli... jobbig. Vi nöjer oss med att säga så, och sedan lämnar vi ämnet.

Det finns bra saker i Sundsvall med. Riktigt många bra saker, när man tänker efter. Fina familjen, underbara vänner, glada pannkakor, goa katter, vackra hästar och spännande äventyr... Ute i naturen kan ju vad som helst hända...

Men ja.. tisdagen alltså... Det här känns fan inte bra... :(