Men jag skrattar åt mig själv, i min egen blogg. Jag har sen igår fortsatt läsa ur bloggen, och nu hittade jag ett stycke som jag skrattade högt åt. Är det okej att tycka att man man själv är lite rolig? Jag läste alltså detta, det är ett utdrag från en dag då jag umgicks med Andreas medans han körde grävmaskin vid Timrå kyrka. Jag skulle assistera honom när han skulle fylla över några rör med sand, och jag skulle alltså hålla dem på plats medans han skyfflade ner sanden...

Alltså det är ju en sån klassisk Erika-feltolkning, så det var kanske därför jag skrattade åt den, mer än att jag kanske är rolig. Men jag tyckte det var roligt då, jag tyckte det var roligt när jag skrev det, och jag tycker fortfarande att det är sjukt kul :P Jag kan nämligen fortfarande se en bild framför mig av mig själv ståendes på alla fyra i en lergrop bara för att vara hjälpsam...! Hahahah!

 

Jag vet inte vad det säger om mig, menne... Ja, om nån har nån teori, så varsågod att dela med er av den... :P