Eller ja, GANSKA mycket häst åtminstone. Det kommer bli lite sammanfattning, lite (??) bilder och några filmer. Alla redo? Bra. Då kör vi.

Vi åkte från Sundsvall vid 13-tiden igår. Resan ner gick utan problem, Mange hade lucköppning sedan fredagens festligheter och sånt är ju alltid lite underhållande att lyssna på, så länge det inte handlar om en själv :P Vi var nere i god tid, och det passar ju mig perfekt. Vi satt på våra platser säkert 45 minuter innan showen började, men det gör ju inget det heller.

Invigningen var riktigt bra. Stämningsfullt. Det var shettisar, riddare, fjordingar, en eldsprutande drake (en häst i nån slags konstig utrustning, det var lite häftigt men det kändes lite fel ändå) och så mina absolut favoriter - shire-arna. (Vad heter shire i plural? Sånna var det iaf.)


Efter invigningen skulle det byggas om till hoppning, och som underhållning medans funktionärerna byggde banan så presenterades "Mange Makers". MEN VAD I HELVETE. Snacka om kvällens bottennapp. Jag satt riktigt och skämdes över att man släppt in nåt dylikt i Globen. Tydligen börjar jag bli gammal, ungdomarna gillade det. Jag skäms fortfarande när jag tänker på det. Fy.

Men sen började hoppningen och det var riktigt kul att se. Svensk seger från Linda Heed, många fina hästar och tuff ridning. I liked a lot. Efter det var det dags för frihetsdressyr. Det var nån fransman som hade en isabellfärgad häst med vingar inne i manegen. Fransmannen själv stod på scenen och ropade ut kommandon till hästen, som den då sedan genomförde. Det var ju lite häftigt förstås. Sedan hade väl (skjut mig inte om jag säger saker i fel ordning nu) Malin Baryard och Peder Fredriksson nån liten H&M-sponsrad talkshow medans de byggde fram banan till fyrspannskörningen.

Fyrspann är ju rejält häftigt alltså. Att man kan få fyra hästar att klara en sån bana i ett sånt högt tempo, det tycker jag är sjukt fränt. Jag skulle knappt klara de tider de gör om jag så RED, det är jag helt övertygad om. Skulle jag köra samma bana skulle det väl ta en vecka. Kanske. Det blev svenskt på tredjeplats iaf. Ettan var australiensare, och han berättade bland annat att två av hans hästar var TJUGOTRE år gamla! Det tycker jag är helt fantastiskt. Aldrig hört talas om tävlingshästar som tävlar internationellt vid den åldern, men de såg hur fräscha ut som helst. Hade aldrig gissat att de var så gamla. Imponerande.

När det blev paus efter fyrspannsdelen smet jag iväg och träffade lite Vissmålare som var på plats, bland andra mina underbara fd klasskompisar Maria och Lollo. Guuuud så roligt det var att träffa dem, det är inte förrän jag träffar Jönköpingsfolk som jag inser hur sjukt mkt jag saknar dem. Just Lollo och Maria (och Anne) var ju de som jag spenderade allra mest tid med genom att vi både gick i samma klass och att vi alla fyra jobbade på Vissmålen. De blev ju som min familj där nere. Det är klart jag saknar dem. Mycket.

Tillbaka inne i arenan. Ytterligare en klass i banhoppning, och det såg ut att bli ännu en svensk seger, men så blidde det icke utan det blev Irländskt istället. Men hon hade en sjukt fin häst hon som vann. Sedan hade de även prisutdelning för "H&M Leading Rider", den som varit med i båda klasserna och fått "flest poäng", och det blev Linda Heed där med. Kul :)

Sen kom kvällens höjdpunkt. Lorenzo och hans andalusier och deras frihetsdressyr. Han kom in på två hästar, han stog alltså med ett ben på vardera häst. Bara det var ju anmärkningsvärt. Han hoppade hinder på detta vis. Här började man ju bli imponerad. Sen släppte de succesivt in fler och fler av hans hästar. De gjorde olika övningar, de hoppade hinder, både på rad och på led, antingen med honom ståendes på två hästar eller genom att han sprang framför och de följde efter honom. Innan det hela var färdigt hade han TOLV hästar inne. Det var så sjuuuuukt häftigt och vackert, jag satt bara och gapade. Jag önskar att jag hade haft en bättre kamera som hade fångat det här bättre, men jag är glad över de få hyfsade bilder som blev, och jag är överlycklig över att ha fått sett detta live. Det var en sån häftig upplevelse!

Sedan kom julavslutningen, och den är ju sådär familjemysig så man får en riktigt mysig känsla. Sen var det slut. Trist, men vi har redan bestämt att det kommer bli fler sånna här resor. Woooonderful!

Hemresan gick bra med. Vi stannade och åt i Stora Wäsby, det tog dock sjuuuuukt lång tid att få mat. Stackarn som stog i kassan verkade tokstressad, bara hon och en till som jobbade och de hade det svettigt med både driven och restaurangen, det kan jag säga. Förstår dock att folk blev less på att vänta... Vi var först i kön och fick säkert vänta åtminstone 20 minuter på vår tur... Sjukt det. Snabbmat?

Andreas ringde en sväng med och vi pratade hund ett tag. Lät bra. Sen svängde vi in på nån avfart och så bytte vi chaufför, och så körde jag resten av vägen hem. Jag tycker det är trevligt att köra så det gör mig absolut inget. Vi kom hem vid halv fem imorse, och precis som jag trodde så somnade jag rätt snabbt. Katterna har dock haft rejv hela morgonen så det har inte blivit allt för mkt sovande. Men det gör ju inget.

Hur som helst. Det var en sjukt värd resa, och jag kommer DEFINITIVT att göra om det vid tillfälle.
Nöjd tjej!