Jag förstår inte hur vissa människor fungerar. För ganska precis två år sedan träffade jag en kille [A]. Vi umgicks lite under "jullovet" (han bor inte i stan) och sen var det väl inte mkt mer med det. Vi hördes via telefon emellanåt. På vårkanten träffade jag sedan [B] som jag sedan höll ihop med i några månader, [A] tog dock detta som en förloämpning eftersom han ansåg att han hade "förtur". Jag försökte förklara att det inte riktigt funkar på det viset, och att jag ju även tidigare sagt till honom att jag inte är intresserad av honom på det viset. Varje gång vi hördes av så gnällde och skällde han över att jag aldrig hörde av mig. Jag tycker inte det är så charmigt att bli utskälld, vilket jag även sa, och sedan försökte jag väl avsluta vår kontakt.

När det tog slut med [B] så började han höra av sig igen. Lite som att "Jamen NU är det väl min tur". Jag sa som det var, jag är inte intresserad av honom på det viset, men sa att visst kan vi väl ses som vänner. Det dög inte, och så fick jag ytterligare en radda utskällningar över att jag inte hört av mig om hur dålig jag är.

Ja, jag är väl elak och dum då. Jag hör inte av mig till honom, vill inte ge honom några idéer. Han hör ändå av sig ibland, verkar vara på bra humör, positiv och glad, så då är det klart jag svarar. Men oftast tar det väl bara ett par meningsutbyten innan han kommer med alla sina anklagelser och "Jaha, så du har gett upp hoppet helt om oss?" och jag bah VADÅ FÖR HOPP?! Tröttsamt... Jag hatar att vara "elak" och vara den som hela tiden "dissar" honom, men vad fan ska jag annars göra?

Han har bjudit ner mig till västkusten för att hälsa på flera gånger. Oftast har det av en slump sammanfallit med att jag träffat någon, och då tycker inte jag det känns okej att åka ner och hälsa på honom, även om JAG inte ser honom som något annat än en vän. (Knappt ens det nu längre...) Han verkar tycka att det är fullkomligt rimligt att vi ska ha ett distansförhållande, trots att han gång på gång anklagar mig (helt korrekt dessutom) för att vara ointresserad av honom. Jag är inte intresserad. Inte ens lite. Och det har jag sagt. MÅNGA gånger.

Suuuuuck!
Börjar bli något less alltså...