Sådärja. Första dagen avklarad, och det gick då så bra som man kan önska. Lite ändringar i dagsplaneringen bara men inget märkvärdigt. I början av dagen hade vi nämligen extrainsatt musiklektion med lucia-repetition eftersom det är årskurs sex som har lucia varje år.

En sak slog mig under repetitionen, varför måste alltid alla luciasånger vara så jäkla höga?! Undra på att målbrottsskakiga röster inte riktigt klarar av dem, jag kan knappt heller ta alla toner. Varför inte bara sänka dem ett par toner, de blir ju knappast för låga av det. Tror snarare att det skulle bli enklare och sjunga och därmed låta bättre. Men det är ju bara jag det. Nu lät det iofs inte dåligt när de sjung heller, det lät helt typiskt skolklasslucia, men ni fattar vad jag menar.

Efter musiken var det lite kort svenska innan lunchen. Läsförståelse. Jag höll mig mest i bakgrunden eftersom de hade eget arbete. I engelskan efter lunch så var det ungefär samma sak, eller alltså, jag höll mig i bakgrunden eftersom de gick igenom förra veckans läxor och hade nån annan liten genomgång.

Sedan tog världen en sväng och blev väl mer likt extreme makover än mellanstadieklass. Det var ju nämligen dags för klassfoto och då fick de kära eleverna en halvtimme på sig att sminka sig och fixa hår och gud vet allt, innan det var dags för själva fototgraferingen. Var det verkligen lika galet inför skolfotona när en annan gick i skolan med, eller har jag bara förträngt den delen?

Dagens roligaste var helt klart välkomnandet man fick av klassen. Kände sig som "en i mängden" (på ett bra sätt alltså) nästan på en gång. Massa goa elever. Dessutom, när det blev dags för skolfotot så frågade fotografen om jag skulle vara med, vilket jag hade antagit att jag inte skulle vara, men då är det flera ur klassen som högt och tydligt säger att "Jaaaa, klart du ska vara med!". Då blir man lite varm i hjärtat faktiskt.. :)