Det blev ju fullt upp på Erika-schemat. Igår var jag allmänt slö hela dagen, och när sedan Andreas ringde vid 17-tiden och frågade om jag ville åka lastbil så var ju svaret precis vad det alltid annars är: Ja. Så det blev en tur till Tärnsjö tur och retur. Vi kom överens om att skippa Gul bil-leken, men istället roade sig herrn med att slå mig varje gång jag kliade på min förbannade jäkla prick-hand.

Vi kom hem på morgonkröken som vanligt och jag var väl hemma vid 4-tiden. Döm om min förvåning  när jag såg att pannkakan hade skrivit på msn nån timme tidigare, och sedan fortfarande var vaken när jag svarade. Han var på lite hängigt humör, så jag lånade ut ett öra och höll honom sällskap en stund tills han insåg att det var bäst att sova. Jag somnade med. Vaknade vid nio, somnade om, och sen upp i ren chock när klockan ringde klockan 12. Var nog tur jag hade ställt alarmet, annars hade jag nog sovit över mitt affektiva-besök.

Pannkakan ringde precis innan jag skulle in till läkaren, så vi fick hålla det kort, men vi hördes igen efteråt och pratade väl på ett tag. Han var fortfarande inte så munter, men vi pratade och vi skrattade ändå lite så då känns det väl ändå som att man gjort en lite bra insats åtminstone.

Nu måste jag skynda mig, fick precis sms av Joanna att hon åker från jobbet nu, vi ska ju till ÖRNSKÖLDSVIK och se Modos premiärmatch för säsongen. ÄNTLIGEN drar det igång igen, jag är sjuuuukt taggad! Jag menar, det kan inte gå så himla mkt sämre än förra säsongen (går det sämre så blir det AS istället och det är visserligen bra, men jag hoppas på att det går bättre än så förstås).