Jag hatar när man får lappar om att det ska göras nåt arbete och att man ska godkänna att huvudnyckel får användas om man inte är hemma. Speciellt om jag vet att jag ska vara hemma när arbetet ska göras. Jag hade fått en lapp häromveckan om att man idag skulle måla balkongreparationerna som tidigare utförts. Detta innebär i min värld att en morgonpigg hantverkare kommer stå här och banka på dörren relativt tidigt och jag är som bekant inte morgonpigg på en fläck. Jag är galet rädd att jag inte ska vakna när nån sån här kommer, vilket då alltså skulle innebära att en vilt främmande människa går in i min lägenhet medans jag sover. Det är för mig en helt fruktansvärd tanke.

Jag behöver väl kanske inte säga att jag sovit helt sjukt uselt inatt? Så fort jag hört minsta ljud i trapphuset så har jag satt mig rakt upp i sängen och bara väntat på att det ska ringa på dörren. (So what att klockan var både tre och fyra och fem när jag gjorde det första gångerna).

Så, jag klev upp där mitt i natten och gjorde vad jag kunde för att undvika obehagliga överraskningar i mitt sovrum: Jag skrev en lapp och satte fast den på en remsa silvertejp som jag dragit för dörröppningen. Då kan man lixom inte gå in dit av misstag såvida man inte är jäkligt kort. Och enligt mina fördommar så är hantverkare minst 170, vilket innebär att man måste böja sig under tejpen och lappen för att komma in. Då kan man liksom inte missa den. (Ärligt talat så borde man märka den om man är 150 också, men aja).

Klockan 11 så hade fortfarande ingen hantverkare dykt upp, och jag var blodigt jäkla trött. Därför klev jag upp, satte på säkerhetslåset på dörren (försök ta er in nu va!? Moahahah), tog ner tejpen och gick o la mig igen. Och sov stenhårt i två timmar. Skönt. Jag är fortfarande galet trött, men nu är jag åtminstone så pass vaken att jag kan ta itu med listan som innehåller dagens göromål. Vi får väl se om det dyker upp nån hanterkare framåt dan eller om de lurat mig....