Under min utmaningsperiod så nämnde jag i inlägget "Mina bloggfavoriter" att jag följer Lady Dahmer's blogg. Hon beskriver sig själv, i sin lilla presentationsruta till höger", som "en feministisk småbarnsmorsa med orakade armhålor", för den som inte sett det. I sitt senaste inlägg så berättar hon att hon har en genusdiskussion i Englas blogg, och i den diskussionen har hon i någon av kommentarerna sagt att folk är okunniga osv. (Vart det VM i länkning nu?)

Hon är skicklig. Dahmer alltså, hon är påläst och kunnig och har bra synpunkter. Många av dem som "argumenterar" emot henne  kör på "lägg av, att du ens orkar"-stuket. Och även fast jag tycker att alla har rätt till en åsikt, så är det någonting med LD's inlägg som retar mig. Ungefär som att hon ser ner på alla som inte är 100% pålästa. (Så är det säkert inte, men jag får lite den känslan. Fråga mig inte varför.)

Jag tänker inte ens försöka ge mig in i en sån debatt. Jag ÄR okunnig när det gäller sånt, jag är inte påläst och jag har inga korrekta belägg och argument för vad jag tycker. Jag vet inte ens varför jag tycker som jag tycker, men som de flesta andra så har man ändå en uppfattning om en åsikt.

Jag är väl kanske en typisk "dum" människa. Jag ser inget fel i att tjejer har rosa, killar har blått, eller att killar lekar med bilar och tjejer med barbie. Jag tycker inte att det är kvinnoförnedrande om en familj väljer att mannen jobbar och kvinnan är hemma och "sköter hemmet". Så länge man väljer själv - varför inte? Om man däremot tvingar någon till att leva på ett visst sätt, då är det en annan sak. Om den lilla pojken säger: "Men mamma, jag vill hellre ha en docka än en grävmaskin", då kan han väl få ha en docka. Eller om flickan hellre vill ha kamouflage-färgade brallor och kortklippt hår, för all del. Att jag sedan tycker att det är lite små-äckligt med orakade armhålor, ben och bikinilinjer, det får ändå stå för mig själv (och nej, jag är inte heller perfekt ansad jämt, men det betyder inte att jag trivs med det, det betyder bara att jag är lat).

Som sagt, jag har inga väl genomtänkta argument. Jag vet inte ens om det kan kallas att jag har en "riktig åsikt". Jag skulle väl mer kalla det en känsla, ett "hum". Och med det menar jag att det skulle inte vara omöjligt att övertyga mig åt varesig det ena eller det andra hållet om jag bara fick "rätt" argument presenterade för mig. Det enda jag VET att jag tycker, är att man inte behöver idiotförklara någon som han en annan åsikt än en själv, och man behöver inte heller idiotförklara den som inte kan allt om allt. Ungefär som jag. Jag kan lite om få saker, men jag är glad ändå. Och det kan jag väl få vara?