Vecka 44 - Naturligt

Kom på att jag helt förträngt förra veckans Vecka 6-utmaning. Så därför tar jag igen det nu. Förra veckans tema var iaf Naturligt. Jag minns att jag hade funderingar på att skriva om homosexualitet, samkönade äktenskap eller samkönade par som vill ha barn. Men jag känner att det blev lite för stort och för krångligt för mig att skriva om.

Jag har lyssnat rätt mkt på Ligga med P3 den senaste tiden. Det är roliga och intressanta program, och det finns även en fråge-del, där lyssnarna får maila in frågor och så finns det en... Uhm, ja, vad är han? Nån slags sexualrådgivare, som får svara på frågorna. "Fråga Robert". Och då kom jag att tänka på hur många spaltmeter med relations- och sexfrågespalter som man har plöjt igenom i sina dagar.

Jag kan säga så här: Det är fler än två.

Just när det gäller frågespalter om sex, och frågespalter i den typen av tidningar som jag sett dem i (typiska ungdomstidningar, om man nu kan säga så) så är det en ganska stor andel "framläggande-av-problem; är jag normal?" I de allra flesta fall så får de "bekräftelse", rådgivaren säger: Det är heeelt normalt, du behöver inte vara orolig. Men nu tänkte jag vända på det, för det var ett av de här Ligga med P3 programmen som handlade om onani. En av tjejerna i panelen berättade att hon hade läst i en frågespalt om någon som hade skrivit att den onanerade ofta och undrade om det var normalt. Svaret blev såklart något i stil med "Jadå, det är helt naturligt att onanera ofta och utforska sin egen kropp och njutning", blablabla. Problemet här var bara att panel-tjejen upplevde det omvända - hon onanerade sällan eller aldrig, betydde det i så fall att hon var onormal?

Nånstans får jag för mig att säga att allt är normalt. Allt är naturligt. Fast det är ju en rejält grov generalisering, och skulle någon ifrågasätta massa saker så skulle jag säkert någon gång utbrista: "Men det är ju inte riktigt normalt!?". Jag försöker att inte vara allt för dömande. Men å andra sidan tar jag inte riktigt ställning i många frågor heller, så det kanske är mitt sätt att döma fast utan att vilja ta diskussionen.

Nu svävade jag ut lite ifrån det jag tänkte skriva om. Frågespalter. Det finns två sidor av samma myt. Det som är normalt, eller naturligt, för en person, är helt onaturligt för någon annan. Det är skitsvårt att uttala sig kring vad som är naturligt, normalt, onaturligt, onormalt, för alla människor har olika bakgrund, referenspunkter, uppfostran, och så vidare. Jag kan nog säga att alltid finns motsatsförhållanden, och vad spelar det då för roll att tjafsa? En djupt religiös person lär ha väldigt svårt att komma till ro med att homosexualitet är naturligt, medans en 200% icke-troende person kommer vara enormt svår att övertyga att det är naturligt att tro på en högre makt.

Är det normalt att ha ett sånt här totalt osammanhängande och snurrigt blogginlägg? Ja, för mig är det det. För dig? Kanske inte. Du kanske skulle ha strukturerat upp det så himla mkt bättre. Men sen är vi alla olika också, och därför är vad som är normalt/naturligt helt och hållet relativt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0