Det här var tammefan ett av dom DUMMASTE förslag jag någonsin hört!

VANSINNE!

Pengakåta jävlar...

"Ny fjärrkontroll hindrar dig från att zappa"

"Nivea Body" frågar: Har du någonsin velat säga farväl till dina celluliter?
Jag svarar: Näe, mina celluliter är mina bästa vänner.

Dumma frågor får dumma svar.

Man är aldrig så fet som när man ska prova nya kläder. Jag HATAR att prova kläder, och jag hatar att prova skor. Hittar fan aldrig nåt som passar. Det var ett under att jag hittade kläder när jag o mamma var o shoppade sist jag var hemma. Men jag menar, allvarligt, varför kan inte en storlek vara samma i alla affärer? Jag hatar kläder, jag hatar storlekar. Här gick man i godan ro och trodde att man kunde ha samma byx-storlek som dom jeansen jag o mamma köpte, men icke. (Nej, det var inte vanliga jeansstorlekar, det var "normala byxor-storlekar"). TVÅ STORLEKAR STÖRRE var byxorna jag kunde ha på H&M, jämfört med byxorna jag köpte på Lindex i sundsvall. Så jävla mkt har jag inte ändrats sedan jag var hemma sist. Insane. Antar att det är dags att bli nudist.

Och sist men inte minst, en recension.
Festis deluxe, Doctor, Kiwi Pineapple: Nej tack. Inget för mig. Smakar ju nästan ingenting!

MSN. Detta program som man älskar att hata. Själv är jag beroende, när msn krånglar så känner man sig ensammast i världen. Det är ungefär som när man glömt mobilen hemma, eller det är strömavbrott osv. Tragiskt.
Aja, hur som helst, jag hade bara en liten fundering.
Är det bara jag som åtminstone till 90% använder msn's "statusar" som dom ska användas?

Online: Jag är här, varsågod och prata med mig
Busy: Upptagen med ngn annat!
Brb: Helt enkelt; strax tillbaka.
Away:  Borta, inte vid datorn
On the phone: Pratar i telefon.
Out to lunch: Äter

Det lustiga är, (jag vet, jag är lättroad) att när jag är online är det sällan ngn som skriver. Men så snart jag skaffar en annan status så tar det inte många minuter innan det plingar till på msn. Aja, dom får helt enkelt skylla sig själva om dom inte får ngt svar, eller om det går X antal minuter mellan svaren. Jag har ju iaf visat att jag inte är helt tillgänglig.
Så, det var dagens lyxproblem.

---

Om ca en timme får jag besök. Ska bli väldigt trevligt faktiskt. Andreas från Falköping kommer hit. Riktigt vad vi ska göra vet jag inte, kanske sätta oss ute, eller kanske kolla på hockeyn. Hockeyn ja, den börjar ju nu, och den ska jag se.

Jag som tyckte reklamen med "Men gud va retro!"-killen var så charmig... Nu har dom helst förstört den och honom genom att göra den, "kvällstidning+extra"-reklamen. Den suger monsterballe!!! *sur och tjurig*
(Förresten, ursäkta språket)

Förresten så undrar jag, hur FAN kan man säga nåt sånt här till någon som redan är deprimerad??

"Allt går ju inte att skylla på psyksjuka, alla har vi väl det jävligt ibland, man får ta sig i kragen eller ta livet av sig."

Jävligt charmerande, och fruktansvärt kul och upplyftande att höra...

Jag borde lära mig att dricka kaffe. Koffein, koffein, ge mig koffein! Var tre dagar sedan jag drack cola sist, och igår och idag har abstinensen krypit hit. Cola är djävulens dryck. Socker och koffein = beroendeframkallade; och drycken smakar ljuvligt.
Är kaffe mkt bättre? Inte lika mkt socker förstås, om man inte lägger i ett kilo socker i varje kopp. Men sen gillar jag ju kalla drycker mer än varma med. Idioti.
Ge mig koffein. Nu!

Det är  ju trots allt valborg, så trots mitt "Jag dricker nästan aldrig alkohol nu för tiden" (och det är ju faktiskt sant. NÄSTAN aldrig.) så öppnade jag en Smirnoff Ice som stog i kylskåpet. Det var när BB Live började; kl 21.00. Klockan är nu 22.30, och den är snart slut. Det är tur man inte har bråttom. Men skämtar du hur trött jag blev? Helt vansinnigt, jag är färdig för sängen. 22.30 på Valborgsmässoafton. Nej vet du vad. Jag tror jag ska gå ut och ställa mig i backen (jag bor ju trots allt på TallHÖJDEN) och titta på utsikten. Se om man ser nån brasa eller nåt. Och andas lite syre. Syre är bra. Andas är bra. Vad kan gå fel? Jo, det regnar. Men men, det är smällar man får ta.
Syre nästa.
Natti.

Allvarligt talat, var inte häng ute för ungefär massa år sedan? Idag på bussen såg jag en kille, kanske i 18-23årsåldern nånstans (inte alltid så lätt att se) som hade brallorna (halvtighta jeans) halvvägs ner på arslet. Han hade röda kalsonger med vita prickar. Inte dom vackraste jag sett, men det såg väl bättre ut än om han förslagsvis hade haft string. Fast, hade han haft string så hade han kanske inte haft byxorna så långt nere. Till skillnad motför en hög tonårsbrudar som har super-extra-låg midja på byxorna och stringen i midjehöjd.
You sexy thing.... :S

Att jag ens för en sekund trodde att det skulle bli annorlunda. Hur kunde jag vara så dum? Hur kunde jag tro att du skulle bättre dig, hur kunde jag tro att det skulle bli annorlunda nu?
Du kommer aldrig ändra dig. Det är på tiden att jag inser det. Men det är samma visa VARJE gång. Du gör mig ledsen och upprörd, och så snart jag träffar dig igen så har jag glömt allting. Då är allt kanon och underbart. Och sedan nästa gång, då är allt som vanligt igen. Det är dags för mig att sätta en kom-ihåg-lapp nånstans där jag tydligt kan se den; dina ord är inte mer värda än skithuspapper.

"I find it kind of funny, I find it kind of sad;
The dreams in which I'm dying were the best I've ever had"

___________________________________________________

Gary Jules - Mad world

Dom flesta säger att jag borde glömma dig, klippa kontakten helt och hållet. Du är inte bra för mig. Eller alltså, stundvis ja - men i längden, nej. Jag insåg det för ett tag sedan. Ganska länge sedan, om jag ska vara "exakt". (Väldigt exakt va?)

Men hur bryter man med ngn som betyder så vansinnigt mkt? Kan någon vara snäll att berätta det?

Du gör mig illa! När ska du förstå det? När ska du förstå att jag faktisk tror på det du säger, och att jag litar på dig? Hur kan du då bara ignorera, glömma, eller vad det nu är du gör?
Du säger att dina vänner är det viktigaste för dig - uppenbarligen är jag inte din vän längre....

"Tänk på upphovsrättslagen.."
Men ursäkta så j***a mycket.

Jag uppskattar alla kommentarer jag får, även denna, men oavsett vad någon säger idag så kommer jag tolka det på fel sätt. Det är bara så, för det är det humöret jag är på. Så bråka gärna på mig idag, för jag kommer inte kunna må sämre än jag redan gör. Dessutom bjöd jag själv in till den typen av kommentar just genom att skriva som jag gjorde. Men jag gjorde det ändå. Så säg vad ni vill.

Så för all del, för att inbjuda till fler mumsiga kommentarer, jag kan skriva vad det var för låtar.
Den första är Hel - Den feges lögn
Och den andra är Hel - Mörker.

Are you happy now?

Nu ska jag kolla på Alla vi barn i bullerbyn, och se om humöret kan lyftas upp med lite Astrid Lindgren.

Jag hoppas det, jag hoppas verkligen det.... Jag vill inte må så här...

Ingenting är som förut
Ingen början, inget slut
Du söker svar, fast du redan vet
Den väg du går tar dig aldrig ut
Flyr den värld som bara ler
Och den som tar men aldrig ger

-----

Ser du mörkret i mitt hjärta?
Ser du mörkret i min själ?
Jag gråter utan tårar och jag hatar utan skäl.
Min smärta är begraven för att alltid glömmas bort
Och i lönndom räknas tårar över tiden som har gått
Jag brinner av en längtan, men elden är för svag.
Jag borde vetat bättre än att ensam slå mitt slag.
Jag har blundat för det dolda och gömt undan mina spår
Men hur jag än försöker står jag stilla där jag står

---

Tänker inte ens skriva vad det är för låtar. Orkar inte. Orkar inte bråka med er. Orkar inte göra nånting alls.

Det tog mig en vecka att flytta kartongen innehållande delarna till min byrå från hallen till vardagsrummet. Tur man är så effektiv. Nu har jag öppnat kartongen, tagit ut dom delarna som ska föreställa kortsidorna till själva lådorna, och anvisningen till hur den ska byggas. Nu har jag gett upp. Det kommer ALDRIG att gå, hur fasen ska jag klara av det där? Det kommer ALDRIG att gå. Suck. Det var då själva fan.

Nån som vill köpa en obyggd byrå?

Nästan 5500 i räkningar. Mumsigt. Tur att många var engångsgrejer. Annars skulle jag känna mig väldigt orolig inför framtiden... :)

Nu ska jag sätta mig i dagens andra telefonkö, nu ska jag ringa och bråka med BBB/Viasat.

Ikväll blir det träning! Heja heja!

En vän sa igår;




Du är min småsak.
Men hur berättar man en sån sak?

Kom på en sak. Igår natt kollade jag på Seinfeldt på tv. Roligt det. Avsnittet handlade iaf om att ngn med dålig kroppslukt (säger man så?) hade suttit i Jerrys bil, och att hans stank hade satt sig i bilen. Följaktligen så börade alla som befunnit sig i bilen att lukta illa.

Följande utspelade sig imorse.
Klockan är 9.21. Kliver på bussen nere vid slätten. Ovanligt mkt folk. Sätter mig i mitten på bussen, ni vet, där mammorna sitter med sina barnvagnar. Ovanför mig sitter två äldre män, kanske runt 50 år gamla, och samtalar. Båda sitter framåtlutade, och jag märker snart, att så snart någon av dom rör sig så kommer en stank smygande. Är det någon som förstår vad jag menar om jag säger att det luktar gammal, äcklig svettig gubbe? Jag vet att det är en hemsk sak att säga, men just den lukten som kom från männen ovanför, ger mig den associationen. Det luktar gammal svett, det luktar instängt, det luktar unket, det luktar... Jag vet inte, det luktar helt enkelt vidrigt.
Ngt som hade varit intressant hade varit om jag gjort som jag gjorde i mina tankar; vänt mig om mot männen och frågat;
- Ursäkta, men när duschade du/ni senast?
Svaret på den frågan, god, I want it!

Känner man inte själv att man luktar illa? Alltså, det är ju ingen mild lukt. Jag menar, alla har väl varit med om att man luktar svett? Även om det är i samband med träning - du känner ju ändå att du luktar. Och då tvättar man sig och sina kläder efter bästa förmåga. Men vad är det då med dom där äckliga illaluktande karlarna? (Ursäkta att jag generaliserar, men åtminstone 7/10 illaluktande människor är karlar. Iaf dom jag varit i närheten av.) Känner dom inte att dom stinker, eller bryr dom sig helt enkelt inte?

Fan va less jag är. LESS. LESS. LESS. Jag kan inte ens glädja mig åt att det är hockey ikväll.
Helevete, jävla folk. Jag vill ha tillbaka mitt rum, min säng, mina grejer, mitt privatliv. Är det så jävla svårt att förstå??

Har blivit ovanligt mkt svordomar den senaste veckan. UNDRAR vad det kan bero på. Kan väl aldrig vara bristen på rum, bekväm säng, mina grejer, garage (varm bil på mornarna), privatliv...?
Visst, André verkar vara en kanonkille, och det är roligt för dom att dom funnit varandra... Men kan dom inte fortsätta finnandet i Hoting?!
Jag orkar seriöst inte mkt mer... Jag sover dåligt som ett as, konstant trött, har inget privatliv (upprepar jag mig? Kan jag väl aldrig tro.. Inte JAG?) och en massa andra småsaker gör att jag blir helt knäckt. Känns som att minsta möjliga motgång skulle kunna knäcka mig just nu, skulle säkert kunna sätta mig och stortjuta för nån liten skitsak...

Jag ska flytta hemifrån, och jag ska aldrig mer bo hemma. Jag ska aldrig mer böja mig för när emma och mamma gaddar ihop sig...

Jag håller på att gå sönder....

Jag är grinig. Och inte så lite heller.
Jag har nog redan skrivit om det, fast nu är det definitivt. Syrran kommer hem från Hoting ikväll, och har karln sin med sig. Och det betyder; att jag kastas ut från mitt rum. Jävla barn. MITT rum är det nu. Och hon fattar ju itne hur det känns heller.
Jag behöver min ensamhet, jag behöver kunna stänga in mig och få vara ifred. Nu ska dom stanna här tills efter nyår nån gång.
God give me strength...
Va skönt det ska bli att äntligen få flytta. Få vara för sig själv, ingen som tjatar, ingen som gnatar, ingen som bestämmer över mig. Jag gör vad jag vill, när jag vill, hur jag vill.
Det kommer gå lysande. Bara så ni vet.