Det var väl ändå inte så smart?
Innan jul så hade vi en utbildning på jobbet. En av våra chefer satt med, men fick plötsligt ett telefonsamtal och rusade iväg. Det visade sig senare att samtalet handlade om att någon sagt att min kollega Emelie skrev på Facebook att hon satt och sov på jobbet. Det hade hon alltså inte skrivit, hon hade skrivit att hon var trött. Och trött borde man väl få vara? Men okej. Det var inte det här som jag syftade på med min rubrik.
Med tidigare stycke i minne så kommer jag till min poäng. Jag satt igår eftermiddag hemma och slösurfade på Facebook, och såg att en kollega hade länkat till ett klipp på Youtube. Klippet var från jobbets julfest 2009, och i beskrivningen nämndes korgars vara eller icke vara, telefoni small med mer. Det var väl just telefoni-delen som gjorde mig mest nyfiken.
Ungeär vid 4:15 in i klippet säger en medarbetare från en annan avdelning: "Varför tror du korgar finns för? Det är ungefär som Com Hem-rabatten, varför tror du den finns för; för att man ska kunna fulsälja telefoni!"
Det är en sak att säga det på en intern fest. Det är en helt annan sak att lägga ut det på youtube (och i förlängningen Facebook) till allmän beskådan. Och ja, jag vet att jag bidrar till den offentliga spridningen genom att skriva om det här. Jag tänker inte "skvallra" för nån chef, men saken är ju ändå den att OM "fel" person ser klippet så lär det ju få konsekvenser, med tanke på hur "akut" det blev av Emelies "Jag är trött"-status på fejjan. Pratade med Andreas om det igår efter jag hade sett det, och han sa att OM det skulle gå vidare så är personen i frågan rätt körd. Man har en "plikt" att vara lojal mot sitt företag varesig man vill eller inte, och även om facket skulle dras in så skulle han ändå vara rätt "screwed". Taskigt läge, kan man säga.
Jag tänker inte länka till klippet. Den klurige vet hur man söker för att hitta och om någon inte orkar vara klurig så kan man fråga med. Nu är rasten snart slut så jag ska göra mig redo för samtal igen.
On the road again
Det var vingligt på vägen idag. Jag vet inte om det berodde på blåst eller ostbila däck, men något lurt var det iaf. Och det gör ju inte saken bättre att man var sen och stressad, och att det dessutom var lite småhalt.
Nånstans under vägen så slog det mig att det är dubbla möten idag! Först teammöte och sedan utbildning för support av de nya HD-CAmodulerna. Sen fick man ju såklart ett "slag i magen" när man kommer på jobbet och de säger att alla möten (dock inte utbildningar) är inställda på obestämd framtid, eftersom all kraft måste läggas på telefon. Alltså, ännu mer press och stress på alla tider vi mäts på.
Det kändes som att det skulle bli en bra dag, den känslan har försvunnit nu.
Jag kände det på mig...
Det blir inget Telia för mig...
Nu håller vi andan!
JAG FICK FAST TJÄNST PÅ TELIA! Inte konsult alltså, som jag varit i ett år på Com Hem. Jag fick FAST TJÄNST! Och har inte ens jobbat en dag åt det företaget. Snacka om att man måste gjort bra intervjuer. Jag är dutti!
MEN.
Det finns ju en hake.
Utbildningen på Telia börjar på måndag, och om allt går fel så har jag uppsägningstid på en månad här på Com Hem. Dubbel-crap. Det innebär, att om inte Com Hem går med på att släppa mig med så kort varsel, då är jag screwed. Då blir det inget fast jobb på telia. Då blir det förhoppningsvis en fortsatt konsulttjänst här på Com Hem. Det är självklart inte illa heller, jag får väl bara hoppas att de ger mig sparken bara för att jag försökt säga upp mig. Snurrigt, en äh, ni fattar vad jag menar.
Jag kommer sakna mitt team. Team Eva/Linda går verkligen inte av för hackor, världens bästa kollegor och teamchefer. Haha jag blir nästan lite gråtmild.
Imorn (eller ikväll, beroende på hur jag lyckas med allt) ska jag baka. På fredag blir det storbjudning. Antingen för att "fira" att jag slutar med lite avskedsfika, eller så för att "fira" att jag blir kvar i teamet. Det går att hitta ljuglimtar i allt, eller?
Jag önskar jag vore en robot
Ja - jag är skitirriterad. Jag vet att det är saker man inte ska hänga upp sig på; Telia sa att de skulle höra av sig "på eftermiddagen" och nu har klockan tammefan passerat kväll för längesen...
Bu-fucking-hu
Eller som vissa andra kanske skule säga: "Men grina 'rå!"
Jag tycker ärligt talat synd om Ann-Sofie som har varit glad och positiv hela dagen och jag sitter här som ett nervöst jävla åskmoln och bara är otrevlig... Eller okej, kanke inte jätte-otrevlig, men med erika-mått mätt.
Jag hatar sånt här. Oavsett det är ett företag eller om det är någon i det "privata" livet som lovat att den ska ringa men inte gör det, jag tycker det är lika störande ändå. Och jag är väl lite extra stingslig just nu med just på grund av att det redan nu är sinnessjukt kort varsel mellan intervju och utbildningsstart, och om man då lovat att återkomma med besked en viss dag, då tycker jag man ska hålla det. Det här går åt fanders, och jag vet inte hur detta ska sluta.
Okej, det är inte världens undergång om jag inte får jobbet. Jag har ett grymt bra team här på Com Hem som jag trivs asbra med, men det är just det faktumet att jag vill ha besked. Jag vill veta. Inte gå och undra vad som kommer hända härnäst.
Blidde inget sova hos A inatt heller. Fast det gör egentligen ingenting, jag har full förståelse... En god vän till honom hade visst blivit vräkt idag, kommit hem från jobbet och fått låset utbytt. Vilken fruktansvärd upplevelse... Och A vore inte den jag trodde att han var, om han inte hade erbjudit sin vän en plats att sova på. I guess that's why I love him - jag vet att han skulle gjort detsamma om det hade varit jag. Han ställer upp för sina vänner i ur och skur, det är han i ett nötskal. Hur som helst så hoppas jag att det löser sig för hans vän.
Ett år senare...
2009-11-09 - Första utbildningsdagen på Com Hem
Ett år senare:
2010-11-09
Egen utsmyckad plats i Team Eva/Linda - TV-support
Ett år har gått sen jag först satte min fot på Com Hems kundtjänst. Det har gått vansinnigt fort faktiskt.
Blir det ett år till, eller vad händer nu?
Ett split-pass avklarat
... bara resten kvar?
Ja, sanningen är väl att det faktiskt gick rätt bra att jobba split igår. Förmiddagen var sjukt lugn med bara mail. Traskade iväg till A strax innan 12, kokade mig lite soppa och slösurfade en stund. A ringde med och uppmanade mig att koppla in Wii-et, det skulle tydligen inte vara så svårt eftersom han redan förberett det med komposit-kabeln. Bussiga klubben! Och ja, det var rätt enkelt att koppla in med. Testade lite GuitarHero, men herregud så osynkat det var. Kalibrerade lite, men det hjäpte ju inte ett smack. Jag la ner verksamheten, och slösurfade lite mer. Surrade med Jörgen nån timme om precis ingenting. Passade även på att ta en timmes siesta, och gud så skönt jag sov. I hela 30 minuter, tjohoo, typ.
Väl tillbaka på jobbet så var det full rulle igen. Ringde desto mer, men det gick bra och tiden gick ändå rätt fort. Trevliga kunder och så. Kvällens största dip var när jag lite smått betedde mig som en häxa mot S... Det är lätt att skylla på PMS, men jag vet ärligt talat inte riktigt vart mitt "snäseri" kom ifrån. Jag har dock bett om ursäkt och hoppas att den är godtagen...
När jag kom tillbaka till A igen så var TV:n igång. Mycket underligt var min första tanke, jag var ju helt säker på att jag slog av den. Eller var det bara ljudet jag stängde av? Hängde av mig ytterkläderna och klev in, och döm om min förvåning när det låg en halvnaken karl i sin säng och glodde på TV. Mycket trevlig överraskning! Ja, alltså, inte det faktum att han var halvnaken, utan det faktum att han faktiskt var hemma. Han hade ju nämligen sagt att han skulle jobba, som han alltid gör på nätterna mot fredagar. Måste ju säga att jag blev väldigt positivt överraskad, jag behövde verkligen en kram... Vilket jag oxå fick, så vem kan klaga? Blev en mysig kväll iaf, slumrandes framför "the big as tv".
Vaknade imorse när herrn började titta på tv. Vet inte riktigt vad klockan var, men runt halv 6.30 kanske. Klockan hade jag ställt på 7.55, så det var ju gott om tid. Låg och glodde på tv ett tag, snackade lite, gav GuitarHero ett nytt försök.. Vi fick till det lite bättre nu, men fortfarande inte bra dock. Hade även lite kort "serious-talk", vilket kanske var nödvändigt. Well well. 8.35 stressade jag iväg till jobbet. Det är rätt fantastiskt att jag har som svårast att vara på jobbet i tid när jag faktiskt befinner mig i Härnösand som utgångsläge. Men jo, jag var på plats i tid, tror bara jag varit sen 1 eller max 2 ggr. En eloge till mig.
Sist då, Viktor har sagt upp sig nu. Skiiiiittråkigt. Men men, jag har full förståelse. Och är lite avundsjuk med som sagt, men jag härdar vidare.
Så, rasten är slut och det är dags att bita tag i kön. Tschüss!
En gång som blev till två
Idag har jag iaf åkt till skolan helt i onödan. Trodde vi skulle ha pedagogikredovisning idag, men icke! Läraren kom inte... Kuuul att betala buss till och från skolan (28 spänn enkel resa) för att ha ingenting. Värdelöst.
Väl i huskvarna så tog jag vägen förbi OKQ8. De har så sjuuukt goda baguetter där, de har ett samarbete med Mackeriet i Jönköping (tror de heter så iaf). Köpte en kyckling-curry-baguett som jag smaskade på på vägen hem. Nu sitter jag och glor på ett gammalt avsnitt av OTH på tv, alltid bra att ha ngt att roa sig med.
Mmm nej nu tog motivationen slut för denna gången. Får la se när jag återkommer.. =)
Studiebesök och lite annat
Igår kom vi hem från vår lilla skoltripp. I måndags var vi i Halmstad, studiebesöket var på Halmstadtravet och deras ponnytravskola. Riktigt intressant, jag vill oxå hålla på med ponnytrav! :-) Några i klassen åkte hem, sex av oss stannade i Halmstad. Vi letade reda på vårt boende, Strandgården, och sedan var det dags för årets första dopp! Och årets första dopp blev i havet! Fantastiskt skönt var det, faktiskt inte alls speciellt kallt. Så himla härligt! Sjukt långgrunt var det med. Håll med om att det ser härligt ut? Jag vill åka tillbaka dit! Vid 17 åkte vi tillbaka till halmstadtravet där Maddes häst startade (bild 1), och på kvällen gav vi oss ut på äventyr... Hihi. Nejdå, skojar bara. Vi åt på nån liten pizzeria, Johanna tyckte att det skulle bli en rolig bild om hon låtsades äta direkt ur salladsskålen.. Hon hade väl ganska rätt ;-) Vi hamnade på Harrys en stund senare, och några av damerna hällde i sig några drinkar. Madde och Elin var det väl som fick i sig mest, fast det märktes mer på Madde än på Elin :-) Kul hade vi iaf! Somnade väl tidigast 02 skulle jag tro, det var mer eller mindre rumsrent snack där i stugan framåt natten... Haha :-) Hua, ibland får man verkligen veta mer än vad man vill!
På morgonen efter fick vi en god frukost, boende och frukost gick på 100kr per skalle för oss! Inte alls illa måste jag säga. Senare gav vi oss iväg till Ängelholm för nästa studiebesök. Mötte upp med resten av våra klasskompisar samt tvåorna, sedan åkte vi iväg till hästhandlaren Sven-Inge. Ett väldigt intressant besök, jag Maria och Anne ska nog åka tillbaka dit till veckan och leta efter häst till Vissmålen. Vi har extrem hästbrist just nu...
Jaja. Hemresan gick bra, vi var hemma vid 18-tiden. Och det var den resan det. Kul!
Om ca en timme ska jag åka ner till stan, vi ska äta avslutningsmiddag med klassen, tvåorna och lärarna. Ska äta ute på Piren, på Harrys. Hoppas dom har god mat där! Antar att några ska partaja med, men det är jag för snål för. Vet inte ens om jag orkar stanna kvar så himla länge, har varit astrött hela dan. Men sånt är väl livet. Nu ska jag småfika lite, för annars hinner jag bli illamående innan det är dags för mat.
Tjing tjing!
En nedåtgående spiral...
Vissa dagar, som till exempel idag, känns det som att jag valt helt fel utbildning. Vem försöker jag lura? Jag kan ju uppenbarligen ingenting om hästar och hur de ska hanteras. Jo, jag tar åt mig för mycket. Och ja, som vanligt överreagerar jag väl. Men det är ingenting som funkar just nu. Sedan jag fick mitt omdöme från Ulla, där hon bland annat ifrågasatte varför jag ska gå instruktörsfördjupningen och meddelade att jag inte visste hur man inverkar på hästen jag rider, efter det lyckas jag inte med någonting.
Vid tre tillfällen efter det har vi varit på Vissmålen, två gånger för att rida och en gång (idag) för att tömköra. Ingenting funkade. Rida gick inte alls, jag kunde helt enkelt inte slappna av. Mitt huvud och min kropp bara låser sig. Samma sak idag på tömkörningen, skulle köra Berci. Det gick verkligen inte. Han trasslade in sig, trängde sig in på en mini-volt och jag lyckades inte med någonting. Klasskompisarna stog vid sidan av och skrek åt mig vad jag skulle göra men jag antar att jag stängde det ute, för jag fattade verkligen inte vad de menade, och oavsett vad jag försökte med så gick det bara fel. Jag tror tillochmed att jag började gråta, jag minns inte riktigt, det blev någon mindre blackout iaf... Någonstans där i mitten ropade jag åt mina klasskamrater att ta över, så Madde kom och tog Berci istället för mig. Tack och lov.
Jag vill inte ens tänka på vad Ulla tänkte om mig och mina tömkörningskunskaper... Hon tycker väl att jag är ett hopplöst fall vid det här laget. Skit samma. Nu ska jag gräva ner mig i lite läxor och försöka få godkänt på mitt första år. Det bara måste gå, annars vet jag inte vad jag gör...
Jäkla skit. Hemlängtan har jag med. Eller ja, alltså, jag längtar efter folket som finns hemma. Familj och vänner. Det är ju bara så. Om en sak känns eländig så kryper resten fram med.
Som sagt; jag känner igen känslan. Och det känns inte det minsta bra...
Men jag ÄR ju nöjd!
Snart ska jag åka upp till Vissmålen. Det är dags för Grönt kort-prov idag och jag ska hålla i visa-häst-för-hand-delen. Bättre det än lastningsdelen iaf! Får fortsätta med skit-lia-rapporten ikväll.
Gahh... går mest runt och är tjurig nu för tiden. Så himla irriterande! Som om jag hade konstant jäkla PMS eller nånting. Stackars David, jag är inte lätt att ha att göra med just nu. Är väl skolstressen som tar ut sin rätt... Eller nåt. Eller så har jag helt enkelt konstant PMS. Suck
Vill ha!
Så himla mycket smidigare det hade varit...!!! Lite väl dyrt dock...
Tröttsamt...
Sitter och förbannar mitt och Lollos pedagog-arbete just nu. Står "skriv om" på nästan varenda jä*la punkt. Blir så irriterad bara jag tittar på det så jag har redan lagt ner. Ska även skriva om en års-lektionsplanering vi gjort som grupparbete, och en av LIA-rapporterna (alla i klassen ska skriva om en LIA-rapport). Utöver detta ska vi även skriva rapport om ytterligare en pedagog samt det fantastiska examensarbetet. Vilken tur att vi har hela två veckor på oss! Och detta är bara pedagogik-kursen... Hallelulja...
Just nu känns det bara så himla omöjligt. Och det värsta är att varenda grej är grupparbeten! Så man kan lixom inte sitta hemma på kammaren till klockan xx:xx, utan vi måste sitta på skolan eller träffas när hela grupperna kan. Vilket är typ aldrig. Vi går i skolan 08:15 - 15:45 varje dag utom fredagar då vi slutar 11:45. Men det finns verkligen inte mycket tid över till självstudier, förutom kvällar då.
Åhhhhh jag känner att jag bara gnäller nu, men det skiter jag i. Jag måste få gnälla, jag måste få ur mig skiten. Annars kanske jag råkar klämma in det i nån rapport nånstans, under diskussionen kanske ;-P Fast vad gör väl det om jag ändå måste skriva om det..... :-O
It's gonna be a long day...
Ja, den här dagen kommer som sagt att bli aslång. Skolan börjar klockan 8:15, och vi har lektion till 15:30. Här har vi sedan 1,5 timmes "håltimme", klassen ska nämligen samlas på Vissmålen klockan 17:00 för att kolla på riktiga lektioner med riktiga barn. Det är alltså Anne och Maria i klassen som är instruktörer för onsdagsgrupperna på Vissmålen, så då tyckte Ulla att det var perfekt att vi kunde kolla på 4 lektioner i rad en onsdagkväll... Obligatoriskt, givetvis. Själv hinner jag då inte hem på den här 1,5 timmen, utan får åka direkt till Vissmålen. Det är jag iofs inte ensam om, Madde och Johanna som åker från Vetlanda-trakten lär nog inte heller åka hem emellan. Inte Anne heller misstänker jag.
Nåja. Sedan håller lektionerna alltså på tills klockan 21:00 ikväll. Sen då? Jo, eftersom David jobbar så tar jag mig inte riktigt hem. Det blir till att gå, sist jag gick tog det 45 minuter. Fast då hade jag å andra sidan inte varit på fötterna hela dagen redan... Är jag hemma före kl 22:00 ikväll så kan jag ju vara lycklig. Gaah, har ingen riktig lust med den här dagen. Speciellt inte ekonomi-lektionen...Urk.
Nu: snabb frukost och nedpackning av skolmaterial och middag. Tur att jag var förutseende och lagade mat igårkväll. Heja mig.
Sponsring!
Husqvarna AB sponsrar Vissmålen med pengar till att köpa en häst! :-D Guuud så spännande. Nu ska vi bara leta fram en relativt billig häst som uppfyller våra krav (LA dressyr, LB hoppning).... Hum hum . Väldigt spännande iaf! :-D
Sista dagen
Nu ska jag gå så jag inte missar bussen, Maria ska plocka upp mig strax utanför stan. Kul med trevligt sällskap såhär sista dagen, det bådar gott!
Tjing
En av mina nya "arbetskamrater"
Min titel: 4H-gårdsassistent
Det ni! På måndag börjar jag och har min första avlönade aktivitet, en teorilekion för ungdomar i hästens delar, färger och tecken. Det känns riktigt bra kan jag lova! Och som om inte detta vore nog så kommer jag troligtvis få åka ner på Göteborg Horseshow som personal - dvs jag behöver kanske inte betala hela resan själv! Yeees!
Sedan ringde kär far igår och berättade att han hade lagt bud på en bil. Åt mig? Maybe! Drömma går ju... :-) Det är en fiiin bil, en S40! Precis en sån bil som jag vill ha. Hihi. Hoppas hoppas.. :-)
Nu ska jag snart göra mig klar för dagens arbete. På JFK då, alltså. Börjar inte förrän runt 15-16, men ska först åka förbi hos David och låna bilen. Ska gå sena passet och stänga stallet tillsammans med Linda ikväll, så då är det en fördel om man slipper ta bussen. Vet inte ens om det går nån buss till Tenhult den tiden som jag hinner med.
Apropå bilar och stall. Det är visst nån slags bilrånarliga som är ute bland ridklubbarna i området. Både JFK och Vissmålen har haft bilinbrott på samma kvällar under en tid. Rånarna krossar rutor, tar vad de kan få tag på, och försvinner utan att någon verkar hinna se något. Folk har blivit av med plånböcker, väskor, handdatorer, laptops... Det sjukaste var en kvinna som blivit av med sina använda träningskläder! :-O Hur som helst, får hoppas att någon stoppar dem snart. Stryk ska de ha...
Nåja, time to get ready... snart iaf.. :-)
Då är det alltså dags för LIA då
Irritationen växer...
Förresten, apropå ingenting - Kan man verkligen vara allergisk mot POTATISSKAL???
Smått och gott från KY's luciafest
1. Ett försök att få Lena att le på en bild :-) Lite risky dock eftersom hon har rödvin i glaset... :-O
2. Ett försök att få Anne med på bild. Gick väl sådär va?
3. KY-tvåorna, Erica, Linnéa och Magda
4. Lollo och Maria, motsatsen till kamerskygga.. ;-)
5. Elin, Lollo och Maria pussas :-)
1. Lollos megadrink på O'learys. Var det en cosmo tro?
2. Linnéa, Anne och Erica posar :-)
3. Lena, Maria och nån målare som Erica hittade i baren