Jag kom precis på att vintern höjdpunkt snart är här igen! Nämlige Oioioi's julkalender! Åhhh det är ju så vansinnigt bra. Jag kommer bli seriöst ledsen det år som de slutar med den. För det är ju bara att inse att de inte kommer hålla igång i all evighet. Men ett år till kan de väl åtminstone klämma fram? Pleeeeeease?

Hjälp mig nu!



Varför blir det så här? Det kan hända precis när som helst, nu ikväll har det väl hänt kanske en gång i timmen. Vad som händer? Jo men jag kan sitta och surfa på vilken sida som helst, men så helt plötsligt byts det till fliken där jag har Facebook, webläsaren hänger sig (firefox) och så kommer den här rutan upp. Den kommer alltid upp två gånger i rad innan allt är lugna gatan igen. Men som sagt, sen tar det ju inte speciellt lång tid innan problemet dyker upp igen.

Jag hade problem när jag testade Chrome med, fast då fick jag aldrig upp nån varningsruta, då hängde sig bara webläsaren och jag fick frågan om jag ville vänta eller avsluta. Den hoppade då inte heller till fliken med FB såvitt jag kan minnas. Men det var precis samma sak att den hängde sig två gånger på rad.

Skillnaden nu motför tidigare, det är ju att nu hänger sig inte hela datorn. Det avhjälptes ju när jag uppdaterade drivrutinerna till grafikkortet. Men det här problemet fanns före det, och det finns kvar nu med.

Så, what to do?! Heeeeeelp me!

Det är lite fascinerande vilket vanedjur man är. Jag upplever inte själv att jag använder internet via mobilen speciellt mkt, eller okej, inte extremt mycket (hehe) men idag fick man väl en liten knäpp på näsan. Av någon anledning så har mobilens internet varit helt fucked up idag. Jag har fått aviseringar från tex FB-appen och WF, men det har inte gått att varesig spela, öppna websidor eller använda appar som baseras på internet. Och nu har jag ändå bara varit hemma idag, sånär som på en liten sväng till Birsta imorse, jag har alltså haft fullt fungerande internet genom datorn.

Riktigt knepigt. Helt plötsligt var inte telefonen en minidator längre, utan en.... telefon. How shitty is that, liksom. Vad ska jag med en telefon till? Nu har den dock återuppstått, eller ja, telefoninternet-et alltså, så nu kan jag spela och leka med telefonen, förlåt, jag menade minidatorn, bäst jag vill igen! Puh!

...Att om "dagens ungdomar" (don't look at me like that) envisas med att använda internetspråk i sina skolarbeten, då borde de bannemig kunna rättas genom någon av dessa två stämpar. Godkänt, eller icke godkänt. Enkelt!

Ibland blir jag arg. Eller inte arg riktigt kanske, men irriterad. Och rejält sådan med. Oftast håller jag dock tyst om det hela, för jag är inte den konfronterande typen. Men någonting som kan göra mig totalt knäpp är hur anonyma idioter kastar skit på varandra på internet. Jag fattar verkligen inte poängen.

Alltså: Jag förstår att det är mkt lättare att säga att någon är dum i huvudet genom att vara anonym bakom en datorskärm jämfört med att gå fram till densamma och säga det face-to-face, men allvarligt talat - hur mogen är man om man gör så då?

Jag såg den här kommentaren hos tlop.se idag, när en av Matildorna gjort ett videoinlägg där hon berättar om hur ont det kan göra att få elaka kommentarer och påhopp:

---

"Som vanligt skriver Yezzcorner en bok om saken, utnämnd till årets rövslickare.
Självklart från en anonym person som helt enkelt kallar sig ".." .

För det första: tlop är en stor blogg med många läsare. Hur farligt är det att skriva sitt namn då? Om jag skriver en kommentar, signerar det med Erika och kanske undviker min bloggadress, då ser jag det fortfarande som en mer seriös kommentar än från någon som kallar sig ".." , och dessutom, hur stor är chansen/risken att bloggägaren i så fall vet vem jag är baserat på bara ett förnamn? Och om man nu har sånna starka åsikter som denna ".." verkar ha, varför kan då inte h*n stå för sina åsikter? Jävligt fegt att häva ur sig en massa "skit" och sedan inte kunna stå för det.

Jag blir galen.

Halvt ämnesbyte men ändå inte.

Sen kan jag bli totalt jävla rabiat galen på folk som inte kan föra en diskussion utan att gå till personangrepp. Är det så svårt att skilja på sak och person? Eller att undvika intelligensbefriade "Du är ju bara ett jävla troll!"-inlägg så fort man får slut på somewhat vettiga argument? Hur svårt kan det vara, egentligen. Har du en åsikt som du vill framföra, våga stå för den. Och om någon har en annan åsikt än dig, ta diskussionen på en vettig nivå eller ge fan i att hoppa på personen bakom åsikten. Alla har rätt till en åsikt (hur korkad den än må vara i vissa fall). Det bästa man kan göra är att se till att vara någorlunda insatt i sitt ämne och sedan framföra sakliga vettiga argument.

Jag har sällan sakliga, vettiga argument, och därför ger jag mig sällan in i en diskussion. Men när jag väl har en åsikt så bestämmer jag mig för hur viktigt det är för mig att framföra den, och om jag fortfarande känner att jag vill lufta min åsikt, då försöker jag att göra det på ett vettigt och vuxet sätt, och jag vågar dessutom sätta mitt namn bakom det.

Tack, nu fick jag lufta lite agressioner... Det behövdes...
Nät-idioter...

Klippet kommer från Tävlingsryttarens blogg (Mikaela Zimdahl)

Okej. Nu är jag Buzzador igen! Yaaay! Denna gång är det en internettjänst, musik, som gäller. Digster. Hört talas om det förut? Jag har hört talas om det, men aldrig riktigt brytt mig om att sätta mig in i vad det är för nånting.

Nu har jag iaf kollat in det lite mer noggrant. Det är, som jag fattat det, en tjänst som ger dig spellistor. Du får efter att ha registrerat dig/loggat in ange vad du gillar för typ av musik, vid vilka "tillfällen" du lyssnar på musik (träning, romantik, middag, avslappning osv) och utefter det får du förslag på spellistor som ska passa just dig.

Som Buzzador får man en värdekod och får då använda Digster Premium i sex månader. Digster är annars en gratistjänst och vem som helst kan använda spellistor därifrån, så därför vart jag lite förvirrad över vad som ska vara "bonusen" om man istället är Premium-användare.

Digster själva skriver:
"Med Digster Premium får du tillgång till alla tidigare versioner av våra Live-listor och artisternas egna listor. Du kan antingen betala för ett Premium-abonnemang eller använda dig av en värdekod, om du haft turen att lägga vantarna på en sådan."

Jag sitter och letar på sidan, men jag hittar verkligen inte vart det står vad Digster kostar om man inte har en kod. Så det kan jag inte svara på. För övrigt är jag än så länge nöjd med de spellistor som den föreslagit åt mig, och det är ju en bra början.

Men nu är det ju så här. Det är inte bara jag som ska få använda Digster.
Tanken med Buzzador är att jag även ska låta mina vänner prova det jag provar. Så ni får använda samma kod som jag har! Och om ni vill, så får ni dela ut samma kod till ERA vänner. Med andra ord, vem som helst får använda koden. Och vad ÄR då koden? Jo: buzzador . Enkelt va?

Så, gå in på sidan, regisrera er (eller logga in med Facebook) och testa spellistorna. Ni som provar, varesig med eller utan kod, får gärna återkomma till mig och säga vad ni tycker om tjänsten. Det uppskattas! Och ja, ni får vara anonyma såklart.

Enjoy!

Jag kan inte rå för det. Det är beroendeframkallande. Jag har svag karaktär. Det är roligt.
Mobilspel. Jag kan liksom inte sluta.

Angry Birds var det första jag spelade. På Andreas telefon såklart. Beroendeframkallande, jaaajjamen. Andreas har sedan lurat in mig på både Bubble blast 2 (det i mitten) och Alchemy (till vänster). Själv hittade jag Unblock me igår, och även det är ju galet beroendeframkallande.

Så tack, tack Android. Tack för att mitt batteri jämt tar slut så himla fort... :P

(PS. Ni får gärna tipsa om andra spel med om ni vill. Så länge ni inte tipsar om Wordfeud-skiten, haha!)

Mitt "10 saker du inte visste om mig"-inlägg fick publiceringstid när inlägget skapades, inte när jag skrev klart det. Vad himla underligt. Så har det nog aldrig blivit förut.

Aja.

Det här är ingen nyhet för alla Facebookanvändare. Facebook har nyligen gjort en del förändringar, såvitt jag förstår så är det väl en del av att likna delar av Google+ (som jag förövrigt inte alls förstår mig på). Istället för "kretsar" som det väl kallas på G+ så har FB "listor". Sen har de även lagt till nåt som kallas "ticker box". En annan funktion är att man kan ställa in vad man vill se från respektive användare, som till exempel livshändelser, foton, spel, musik osv. Så om jag inte vill se foton från en person, men jag vill se personens livshändelser (relationer o sånt antar jag), så kan jag liksom filtrera det.

Well, det här är väl troligtvis ingen nyhet för er som har FB, vilket med största säkerhet är de allra flesta. Men det skickas iaf runt ett meddelande där nu, folk lägger ut den som statusuppdatering, och den ser ut ungefär så här:

--------------------------------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------------------------------

Det finns alltså flera olika varianter av den här texten som går runt, med budskapet är detsamma. Att man inte vill att det man skriver ska bli "offentligt". Men herregud folket, vad tänker ni med? Tro det eller ej, men i det här fallet är det ingenting som är annorlunda jämfört med förut. Man har alltid kunnat se vad mina vänner kommenterat eller gillat, men, det beror ju på vad deras vänner i sin tur har för inställningar. Om man vill visa för "public" eller bara för vänner.

Är du förvirrad, så läs vad Sociala Sussi skriver om det hela, för hon förklarar det mer genomtänkt än vad jag gör.

Det var dock egentligen inte det som var min poäng den här gången. Jag tänkte mer så här: Om man inte vill att det man skriver ska synas, varför i hela friden skriver man då saker öppet och ogenerat på Facebook? Om man vill skriva hemliga meddelanden till varandra, då kan man skriva i chatten, eller genom de privata meddelandena. Eller för all del - i en lösenordsskyddad blogg. Eller snigelpost, det funkar också. Vad jag menar är att det känns rätt naivt att tro att det man skriver på Facebook, oavsett om det är en kommentar hos någon annan eller en statusuppdatering i sin egen "profil", ska vara hemligt och skyddat. För det är inte så FB fungerar.

Så. Det var bara det jag ville ha sagt.

Måste förresten fråga, är det någon fler än jag som haft problem med att kolla på inbäddade Youtube-klipp i olika bloggar? Har testat i massa olika bloggar och det funkar bara inte, jag måste klicka så jag kommer in på själva Youtube för att kunna titta. Om jag däremot försöker titta i min egen blogg, då funkar det varje gång (peppar peppar).

Så, är det någon som upplevt samma problem, aningen i min eller någon annans blogg, och är det nåt jag kan göra för att rätta till?

Här har ni ett testklipp som ni kan titta på. Ignorera ljudet, den gamla digitalkameran jag hade då hade fått nåt fel...

Funkade det?

Snillen spekulerar, ni vet. Och igår tänkte jag på det där med dejting-sidor. Nyfiken som jag är, så är jag, eller har varit, medlem på en uppsjö av diverse kontaktsidor, mer eller mindre seriösa.

Det slår sällan eller aldrig fel. Det kostar pengar. Det kostar MASSOR med pengar. De lockar folk. "Registrera dig gratis idag!" Låter ju bra. "Skapa din egen profil, helt kostnadsfritt!" Schysst! Men det är ju såklart inte hela sanningen. För visst får du registrera dig och skapa profiler till höger och vänster. Lägga in bilder på dig själv, få "matchningar som passar just dig". Skitbra. Men, och det finns alltid ett men, sen kommer haken.

Du måste betala för att kunna läsa de meddelanden som andra medlemmar skickat till dig. Du måste betala för att kunna skriva till andra medlemmar. Du måste betala för att kunna titta på bilder, få reda på vem som är din perfekta match, för att kunna söka bland medlemmar. Och så vidare.

Och så var det ju den där detaljen om priset med. För i regel är det SKITDYRT att vara betalande medlem på sånna här sidor. Det är väldigt sällan under 200 kr per månad, och det tycker jag faktiskt hör till kategorin skitdyrt. Men sen är det ju en intressant grej med det där med. Alla sidor skryter med sina goda resultat osv, det är ju inte så konstigt. Och precis som hur många olika affärer som helst, så kan man få mängdrabatt.

Betala en månad; 250kr
Betala tre månader; 700kr, du sparar 50kr
Betala ett halvår; 1200kr, du sparar 200kr
Betala ett år; 2000kr, du sparar 1000kr!

(Slå mig inte om matten är fel, det är bara ett exempel taget ur mitt eget huvud).

Men då kommer ju det fiffiga. Om de här sidorna nu är så fantastiskt effektiva, varför ska du då måsta vara medlem i ett år för att det ska ge resultat? Och hur optimistisk är du själv om du betalar ett års medlemskap bara sådär, liksom? Borde det inte mer vara i stil som; "Vi hittar din sanna kärlek, annars får du pengarna tillbaka!" Men nej, det går ju inte, för alla vet ju att det inte finns några garantier. Inte ens med flera års dyra medlemskap på dejtingsidor.

Jag säger inte att kontaktsidor är dåliga. Absolut inte, men jag tycker att det är sinnessjukt att det ska vara så förbannat dyrt. Jag menar, vad ska vi fattiga människor göra? Vi som inte har råd att nätdejta? Måste vi alltså gå ut på stan? Träffa nån på jobbet? Eller gymmet? Eller i affären? Sånt händer väl ändå bara på tv... ;-)

Det är väl ingen som missat det. Internet är skitstort. Det finns typ hur många bloggar som helst. Och vet ni hur många människor det finns på jorden? Typ hur många som helst. Så om jag nämner dig i min blogg, med ditt förnamn och inget mer, fattar du hur liten chans det är att nån ska kunna leta upp dig med hjälp av det?

Ja, jag är lite irriterad, och lite bitter. Jag kan förstå att man inte vill bli nämnd i olika bloggar av olika anledningar. Det finns bättre anledningar, och det finns klart mycket sämre anledningar. Sen är det ju olika beroende på hur väl man känner bloggaren i fråga, om man kan lista ut vilka de omnämnda personerna är genom bara förnamn. Jag menar, om jag skriver att jag ska träffa Joanna så vet ju varenda människa som känner mig vilken Joanna som jag menar. Om jag däremot skriver att jag ska paddla kajak med Kurt, då kan jag istället svära på att ingen vet vem Kurt är. Dels för att jag inte skrivit om nån Kurt tidigare, och dels för att Kurt är påhittad. Men, om man inte känner mig för fem öre, och det är första besöket på bloggen, då spelar det ingen roll om jag skriver Kurt eller Joanna, för det säger inte den personen nånting ändå.

Och en annan sak. Jag skriver inte ut någons adress i bloggen. Skulle aldrig falla mig in. Så om man nu vet vem Joanna är, då vet man säkert redan vad hon heter i efternamn, och då kan man söka hennes adress på andra sätt. Min blogg gör varken till eller från om det är så att någon vill hitta henne.

Som sagt, alla har olika anledningar till varför man inte vill synas i någon annans blogg. Men om man nu vill gömma sig från omvärlden, om det är det som är anledningen, då finns det andra trådändar att börja i istället. Typ Eniro, Hitta och Facebook. Men om det nu bara är en skenmanöver för att gömma sitt förflutna med någon för någon annan, då hör det till kategorin fåniga anledningar. Så nu säger jag vad jag tänker, och jag har inte nämnt någons namn, så därför kan inlägget vara kvar. Det var bara det jag ville säga.

PS. Joanna och eventuella Kurt-ar som besöker min blogg: Jag lånade era namn. Hoppas det är okej ;-P

Såg precis en grupp (ett event) på Facebook, där man uppmanas hjälpa till att hitta en försvunnen tjej som senast sågs igårkväll. Gruppen är skapad av "tjejen" (skapad av hennes pappa enligt gruppmedlemmarna) och i loggen för gruppen skriver de flesta att de sett henne, på skolan, med vänner.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka eller tro. Om hennes föräldrar anser att hon är försvunnen, då förstår jag väl att de vill hitta henne. Om det är tjejen själv som gjort gruppen som en uppmärksamhetsgrej, då är det enormt korkat. Om hon faktiskt ÄR försvunnen, men hennes "vänner" säger att de sett henne bara för att, då är det ännu mer korkat.

Klurigt. Knepigt. Skumt. Underligt.

Nu ska jag åka o skjutsa lillasyster supernäsa.
Tjingeling.

Det här var lite konstigt måste jag säga. Idag var första gången som jag använt telefonen tills dess att batteriet faktiskt dog av sig själv, utan att jag stängde av eller hann ladda först. Och jag vet inte om det var därför, men när jag startade upp den senare så hade ett antal bilder från kameraalbumet försvunnit. Alla bilder från efter 18/7, alltså de senaste 4 dagarnas bilder (vilket iofs inte var många, men det var lite från sollefteå, lite från idag, lite från stranden och nåt annat smått o gott), bara hux flux borta. Bara bilder! SMS och sånt från samma period finns kvar, så jag vette fasen vilket spunk-infall den fått. Wellwell... shit happens?

Jag har funderat på det förut, att skaffa en ny blogg. Men jag tror att jag skulle ha sån extrem separationsångest från den här bloggen om jag skulle göra det.

Mitt första inlägg i den här bloggen kom 2005-10-15. Fattar ni att det snart är sex år sedan? Jag menar, 2005? Det är ju sjuuuukt längesen! Och bara den "detaljen" gör ju att jag helst inte vill överge den. Sex års bloggande lixom. Knäppt. En annan detalj är att jag mer eller mindre älskar min bloggadress. Aliva.blogg.se, det blir inte mkt enklare än så. Och på de flesta andra bloggportaler så ska man nog har ordentligt med tur för att kunna få en lika bra och enkel adress. Dessutom är säckert nicket "Aliva" redan upptaget överallt. I'm sure of it.

Rent allmänt gillar jag blogg.se. Den är enkel att använda, och de kunniga har relativt lätt att göra snygga designer här. Kan tilläggas att jag inte är en av de kunniga, men har ändå haft turen att ha en kunnig vän som hjälpt mig med alla mina designer hittills (utom en). Så det är ju också en anledning till varför jag inte vill lämna blogg.se, min senaste design, den som jag har nu, är jag väldigt förtjust i. Vill behålla!

Men ja... Det lockar ändå att börja om. En nystart. Och ja, möjligheten att mobilblogga känns faktiskt som det som mest gör att jag vill byta blogg. Jäkla blogg.se, varför i hela friden ska ni göra det så omöjligt att mobilblogga?! Idioter... Jag provade faktiskt att skaffa ett konto på blogspot.com igårkväll, lixom bara för att. Funkar hur bra som helst att mobilblogga. Fanns riktigt många, och enkla, sätt att variera sin design. Det går ju säkert att göra personliga designer där med, även fast nu inte orkar sätta mig in i hur eller så, eftersom jag ändå inte vet säkert om jag kommer byta till den. Dessutom fick jag ju inte "mitt" namn, så...

Är man 33 år gammal, 190 lång och väger ungefär 150 pannor, då känns det inte helt korrekt att kalla sig själv "lilla mig"...

Bara en tanke..

... när inte iphonen vill samarbeta.
Man har ju hört roliga historier om det där autocorrect, men idag blev det ett livs levande exempel! :D

Det är skottpengar på att göra så här. SKOTTPENGAR, I tell you!

Skottpengar! Man FÅR inte ha smileys istället för "riktiga" ord. Förbjudet. Gör om, gör rätt!