Hur kunde jag vara så dum?
Ibland tänker jag inte längre än näsan räcker. Och i ett försök att få mig själv att må bättre så gjorde jag något som sårat någon annan, vilken självklart inte var min mening... Hur kunde jag vara så dum? Det är klart att det jag gör påverkar dig, hur kunde jag vara så dum och inte tänka på det? Om jag kunde göra det ogjort så hade jag gjort det i ett hjärtslag, men jag är vuxen nog och inser att det inte går. Allt jag kan göra är att be om din förståelse och förlåtelse, vilket jag nu gjort, och gärna gör om och om igen, om det gör att jag kan återfå ditt förtroende...
Jag är så otroligt ledsen... Det går inte att beskriva...
Ja... det var ju ett alldeles lysande sätt att avsluta sitt 25:e levnadsår på... förhoppningsvis blir nästa bättre... :(
Du är viktig för mig... Glöm aldrig bort det....
Jag vet inte hur man gör nu...
"And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?"
[Coldplay - Fix you]
Ärligt talat - Det är klart att det hade kunnat vara värre. Men likförbannat gör det ont. Man kan ju fråga sig, hade det varit lika mkt värt det, om det inte hade gjort ont? För då hade man ju lixom inte brytt sig.
Ja, de flesta vet väl redan vid det här laget eftersom jag var en fjortis som gick ut med det snabbt på skvallerboken... S gjorde slut igår. Jag har varit i hans skor och vet att det inte är ett lätt beslut att ta. Jag har dock aldrig varit i mina egna skor, som läget är just nu menar jag. Jepp, första gången jag blitt dumpad. Men nån gång ska väl vara den första med. Problemet är bara...
Jag vet inte hur man gör...
Hur ställer man om sig från en dag till den andra, att man inte längre kommer att få träffa personen i fråga på samma sätt? Inga fler mysiga kvällar framför TV:n, ingen som stryker mig över håret, kliar mig i nacken eller smeker mig längs ryggen. Att inte få somna på hans arm, eller vakna med honom tätt intill...
Det var alldeles säkert rätt beslut. Jag har haft samma tankar själv emellanåt. Känns det inte rätt så gör det inte det, och det finns inte så mkt man kan påverka. Men det gör ändå ont så inåt helvete... Ont... ont i handlederna, ryggen, armarna... hjärtat...
Jag ringde en livlina igårkväll och fick sova hos älskade vän. Eller sova förresten... Det var väl bara lägenhetsinnehavaren som sov. Men det kändes ändå skönt att inte behöva vara ensam. Tack min vän! Inatt ska jag nog åka med A i lastbilen, det är bra, en natt hemifrån och i gott sällskap stärker ett ömtåligt hjärta.
En annan sak som, tro det eller ej, gör saken lite värre, är att det inte finns ett enda kort på mig och S. Mer än våra fötter då förstås. Det känns lite som att jag inbillat mig allt, som att det bara var en dröm. Och eftersom det knappt är någon som träffat oss tillsammans heller så känns det ännu mer så. Så, även när vi nu gjort slut så känns det bittert att allt var en enda stor hemlighet. Jag vill aldrig ha det så igen... Missförstå mig rätt, jag tycker om honom så mkt... och jag önskar inte detta ogjort. Alla erfarenheter lär man sig av. Men just denna erfarenhet har lärt mig att hemlighetsmakeri gör mig så illa, och jag skulle inte klara av att gå igenom det en gång till.
Och S, om du läser detta...
Jag tycker om dig otroligt mkt, och jag är inte arg. Det gör otroligt ont, men det var ett bra beslut du tog med de förutsättningar som finns.
Ja, jag mår piss, men det "ska" man göra... och det kommer att gå över... och jag hoppas att vi, med lite distans till allt, ändå kommer kunna hålla kontakten och vara goda vänner... Du är viktig för mig, oavsett jag får vara "din", eller din vän...
Var inte för optimistisk...
Ibland har man bara en sån himla lust att skriva av sig. Men allt passar inte att dela med sig av på ett offentligt forum, så som en öppen, oskyddad blogg är. Därför tänker jag inte skriva något här.
Det hade ju varit en annan sak om man hade haft en hemlig, lösenordsskyddad blogg...
Hejdå Edit
Nu är Edit såld.
Edit kommer att vara saknad... :(
Drakar och dinosaurier
i Härnösand.
Ibland har jag svårt att förstå att man i ett serviceyrke som deras, kan vara så aviga mot sina kunder. Säger knappt hej, ser alltid lika uttråkade och sura ut, sitter och gäspar rakt ut när man möter dem i kassan.... Alltså, jag förstår att man kan tröttna på sitt jobb. Jag säger ingenting om den saken. Men ibland känns det som att Hemköp ska tacka sin gode skapare för att de har Com Hem som granne, för det ger dem säkert halva kundstocken. Själv skulle jag inte alls handla på Hemköp om det fanns ett ICA eller Coop Konsum på någorlunda samma avstånd.
(Men jag vill oxå passa på att säga att några av de yngre tjejerna på stället beter sig bättre. Sommarjobbare?)
Ja jag vet, man kan handla hemma innan man åker till jobbet. Och hade jag ägt en hjärna så hade jag väl gjort just det. Men hjärnor är bristvaror och jag fick en begagnad.
Hur som helst så är åtminstone jag förbaskat trevlig mot mina kunder. Drake eller inte.
Dagens äckelblogg
Här har ni en bild på ytterligare en anledning. En blodig tampong som blivit kvarlämnad, ensam, övergiven, i toaletten på jobbet.
Stackaren. Ensam, kall och blöt.
Och stackars mig. Det var inte helt mysigt att se.
Och stackars er som tvingas kolla på eländet. Eller ja, tvingas och tvingas - det är frivilligt att klicka på länken!
------
Tillägg:
Jag vill bara vara tydlig med att det inte är jag som lämnat den där!
Vad annars hade jag väntat mig?
Jag drömde en helt fantastisk dröm inatt. Jag fick låna en jättefin fräsch blå bil (hum hum), transporterades som en drottning ner till Jönköping på perfekta, normalt trafikerade vägar. Jobbade mitt läger, mådde fint! När lägret var slut, åkte vi som planerat till Ullared en sväng, och till Visingsö innan det var dags att åter bege sig hemåt.
Ja, det var drömmen det. När jag vaknade slog sanningen mig. Jodå, jag kommer kunna jobba mitt läger, oavsett transportsätt dit eller hem. MEN. Resten kan jag ju glömma. Jag kommer inte kunna ta mig ner till stan för att fika med någon bekant, om inte den personen själv har en bil. Vi kommer måsta skippa både Ullared och Visingsö. Kul. KUL!
Jo jag vet, det kommer fler tillfällen, men just nu känns det JÄVLIGT surt. Det är ju det här jag har längtat efter hela sommaren...
Varför jag hatar offentliga toaletter...
1. Lukten. Säga vad man vill, men det är oftast en speciell lukt på offentliga toaletter, och då menar jag inte en ljuvligt fräsch doft av blomsteräng. Med det säger jag inte att det per automatik luktar bajs på alla toaletter man går in på, men ändå.
2. Toalettpappret. Behöver man säga så mkt mer? Tacka vet jag det fina mjuka toalettpappret som jag själv köper! Inget äckligt enlagerspapper som mer liknar sandpapper än ngt annat...
3. Handtaget. Har ni över huvud taget en aning om hur många som INTE tvättar händerna efter ett toalettbesök??
4. Ljudet. Det hörs vad man gör där inne, oavsett man gör nummer ett eller två, och oavsett om man spolar i kranen samtidigt. Att höra plopp plopp precis innan man ska gå in dit själv gör INTE saken bättre.
5. Jag skiter i om det är sant eller inte. Men bilden säger ju allt.
(Det finns säkert fler saker, men just nu nöjer jag mig med dessa)
Dagens bild i Härnösand!
Synen på en parkbänk i Härnösand.
Behöver inte förklara mer eller??
Negativ tankespiral.
Men ja, är balanssvårigheter rent psykiskt med. Och när jag väl tycker att jag hämtat mig och kommit på fötter, så kommer det någon annan liten detalj som sätter sig på balansnerven.
Nåja. Bara att kämpa vidare.
Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag. Har ingen större lust att sätta mig i bilen och åka nånstans, men har ingen lust att sitta hemma heller. Och att gå nån längre sträcka... Inte så lyckat. Så, vi får väl se vad som händer som sagt.
Jag ska iaf börja min meningslösa lediga dag med att spela Sims.
Ont...
Det finns ingenting jag kan göra.
Jag kan inte påverka det i den ena eller den andra riktningen.
Bara gilla läget.
Men...
Hur kan nånting som känns så bra samtidigt kännas så förjävligt?
Nåja...
... Men jobbet går iaf bra ...
ÅF-support och hjärtattack
Inte bara på ÅF-linan, även på vanliga supporten. Full fart.
Har precis kommit tillbaka från lunchrasten. Känns alltid lika galet att ha "lunch" den tiden på dagen då normala människor går hem. Nåja. Lite stuvade makaroner och korv senare så är man människa igen.
Går upp till min plats. Ska stoppa tillbaka bankkort och leg till plånboken. Problemet är bara det.... ATT JAG INTE HITTAR MITT JÄVLA BANKKORT! Gissa vilken puls jag låg på? Sprang tillbaka ner till matsalen för att följa mina egna spår bakåt (vilket detektiv man är, va?). Frågade i Navet om de hade fått inte ngt kort, men det hade de förstås inte. Sprang ut på gatan. Inte ett kort så långt ögat nådde. Faaan, slog numret till Swedbanks förlorade-kort-avdelning och hamnade som nummer ett i kön. Sökte en sista gång i fickan och...
Ja, tro på själva fan att där låg det lilla jäkla kortet. La på innan samtalet hade kopplats fram. Ibland är det bra med stora fickor, och ibland är det bara en förbannelse. Har fortfarande puls alltså, jäkla kortskrälle.
För övrigt vill jag förbanna den mygga som bestämde sig för att ge mig ett bett mitt på tummen.
Irriterande!
Logga in på mina sidor och läs säger mailet.
Ja, jag loggar in mer personlig kod. Då går det visst inte att läsa meddelanden, utan för det så måste man logga in med e-legetimation/bank-id.
Anledningen till att jag sökt studemedel brevledes är att jag inte får min jävla bank-id att funka. Så, jag får väl ägna kvällen åt att bråka med tekniken då, så får vi se vad den säger... Skulle inte förvåna mig om jag får nej bara för att jag måste kämpa för att få beskedet. Haha.
Men vad vet du om mig, egentligen??
Man va fan vet hon om mig då?? Blir så jäkla irriterad. Nej, jag har inte skrivit gramatiskt korrekt och jag har inte brytt mig om stavning när jag mailat till henne, för hon skriver ändå om alltid man skickar in, som ska till hemsidan. Inklusive min egen presentation om mig själv. Och självklart skriver jag på ett annat sätt om jag skriver dokument som ska in till skolan, hur fasen kan hon döma mina skolkunskaper eller nivån på utbildningen efter mail jag skickat till henne?! God damnit... Jag blir äckligt irriterad. Har inte alls nån lust att träffa människan, men om jag nu får förtroende av styrelsen att ta över hemsidan så har jag inte så mkt val.
Hur som helst så verkar personal och styrelse på Vissmålen vara på min sida i det hela, och de tror inte att jag har några problem med att sköta hemsidan på ett bra sätt. Det känns ju iaf bra... Men jag stör mig som f*n på das brud... Morr...
Trött, tjurig och less.
Kapten ligger här och snarkar. Jag vill oxå. Jag känner mig ungefär som någon av barnen på förskolan som blir trött och tjurig såhär mitt på dan. Kanske lika bra att ta en frukt och sova middag nån timme. Kanske kommer humöret och orken tillbaka då? Hoppas det. Så här kan man ju inte gå omkring.
Bah
Mästaren i köket
Plattan ser förresten inte heller så fantastisk ut.... Humm..
Ska det verkligen vara så svårt?
Ungefär samma var det på Huluäng, strömmen stängdes av på helgerna. Där låstes dock inte maskinerna, tack o lov, men ändå fruktansvärt störande.
Nu bor jag alltså i Tenhult, och ska tampas med ännu en tvättstuga. Jag frågade hyresvärden om "öppettiderna", men den ska tydligen fungera hela veckan. En bra början tyckte jag ju. Igår insåg jag att det börjar dra ihop sig, måste tvätta, kläderna börjar ta slut. Så, jag bokade tvätttid imorse mellan 7-14. So far so good. Javisst, jag var närmast i koma imorse, men vid 8.30 tvingade jag mig ur sängen, och ut till tvättstugan. In med tvätten i maskinen. So far so good. Gör hela proceduren, och startar maskinen. Och den startar som den ska! Wow, första smärtfria tvätten?
Hahah ja det kan ju jag få tro....
Kom ut i tvättstugan efter en timme för att få se att tvättmaskinen oförklarligt bara stannat av. Luckan går att öppna, tvätten är fuktig, men luktar inte tvättad. Försöker starta om, men den verkar ha "hängt" sig. Till slut bröt jag strömmen, och försökte sedan starta på nytt. Icke, inget hände. Men efter att ha tryckt på alla möjliga knappar så började den till slut snurra.
Ska snart gå ut och kolla hur den sköter sig, och jag hoppas på det bästa. Tvättstugan är visserligen ledig hela dagen idag, men som om jag orkar bråka med dom eländiga maskinerna ända fram till kvällningen?!
Icke.
Extra gnällig...
Jag har inte gjort många knop idag. Har sovit dåligt, har vaknat av att jag hostat eller att det varit otroligt varmt. Har drömt väldigt underliga drömmar... Den ena handlade om att jag startade min egen "religion", nån typ av akut-religion som åkte ut till olycksplatser för att rädda och frälsa skadade med böner. En annan dröm handlade om att någon hade "opererat" in små knark-påsar i min mage medans jag sov, och detta var anledningen till att jag svettades så fruktansvärt, för det vart för trångt i magen. Skumma grejer man kan drömma alltså...
Annars har jag mest bara kollat på tv nu idag. Kollar på Animal Planet, nu senast var det djurpolisen i Miami. Hemska grejer, jag blir såååå förbannad och ledsen när man ser hur djur blir behandlade... Nu blir det dock lite trevligare - Planet's funnies animals. Och så ska jag försöka äta nånting med. Undrar om jag har nåt som går att äta kallt....
Sånt om man egentligen inte skriver om....
Ja, ni har gjort det ni med. Ett toalettbesök som innehåller "nummer 2". Ni vet vad jag menar, låtsas inte om annat ;-)
Hur som helst. Min toalett är verkligen usel. Jag fattar inte varför den spolar såå otroligt kasst! När man varit där inne och bajsat (varför ska jag vara fjollig eller fin och skriva nummer 2?) måste man alltid spola två gånger för att det ska försvinna! Detta oavsett om det är ett stort eller litet lass. Man får förresten spola dubbelt rätt ofta annars med, för att papperet ska åka ner. Så irriterande... Nån som vet om det finns något att göra, eller får man helt enkelt leva med det?
(I allra bästa fall behöver jag ju bara leva med det i typ3-4 månader till.. hoho)
Det där med rattfylla
Man kan ALDRIG ursäkta rattfylla. Man måste ha omdöme nog att kunna säga nej till att köra när man är påverkad. Och ja, omdömet förändras till det sämre när man druckit, men det är absolut ingen ursäkt man kan använda sig av. Kan man inte fatta rätt beslut när det gäller att köra bil efter att ha druckit (eller knarkat, eller vad man nu har gjort för att försämra körförmågan) då ska man heller inte dricka (eller vad man nu gjort). Men om man är psykiskt ostabil då? Inte heller någon ursäkt. Jag har varit "där", det föll mig aldrig in att köra rattfull, och det kommer heller aldrig falla mig in.
Jag tittade på Sjunde Himlen nyss, en serie som går på Kanal 5, och i dagens avsnitt så var det faktiskt en man i Camdens bekantskap som körde rattfull. Han fick en utskällning efter noter av Annie, och hon sa en sak som jag tyckte var rätt bra; "How selfish do you have to be to drink and drive!?" Ja, rattfylla är en egoistisk handling. Och det finns verkligen ingenting som ursäktar den handlingen. Man MÅSTE tänka efter före, så enkelt är det!