Jag är yr igen. Lågt blodtryck säger läkaren. Tack så mkt, inget att göra åt alltså. Hela världen snurrar. Det är som att gå runt och vara ständigt packad, fast inte roligt packad, utan som framåt småtimmarna när man börjar nyktra till lite, och illamåendet kommer krypande. USCH!

Jag tog på mig att jobba julafton iaf. Och nyårsdagen. Kan behövas lite extra tillskott i fickan, speciellt eftersom jag är sjuk nu. Igen. Åhhh, jag är kräkless på det här..

Fick filmer idag, av Christian. Underbara människa. Jag tycker om dig, vet du det? Och det är väl som själva fan att du bor på andra sidan jordklotet (ja, men nästan. Skåne ÄR långt bort).

Ikväll får jag nog prata med Robbie igen iaf. Känns bra! Måste lufta mina glädjetankar om lägenheten, MIN lägenhet! Eller ja, min andrahandslägenhet, haha :) Jag frågade han som hyr den nu iaf, och det är okej att ha djur där (man vet aldrig) och så länge det är okej med NKBo så får jag även byta handtagen på skåpluckorna i köket (jag har inte ens flyttat in än, och jag håller reda på att ändra om där. Bra Erika, väldigt bra).

För övrigt funderar jag på att åka till övik på lördag. Om jag mår bra, och om jag inte måste hoppa in och ha beredskap. Får väl se vad som händer, men jag längtar upp. Och om nu pappa kan fixa fribiljetter så grinar jag ju inte. Undrar om jag kan hitta ngn som vill följa med.. Skulle vara skönt med bidrag till bensinpengar, fast å andra sidan har jag inte så mkt emot att åka ensam heller. Det är en skön sträcka att köra, rensa huvudet lite.

Aja, den som lever får se. Nu ska jag lägga mig i sängen igen, se om världen vill snurra lite långsammare. Adjöken

Jag fick lägenheten! *dansar lyckodans*

Här, mina damer och herrar, här ska jag bo.

Nu har jag bokat massagetid iaf! Påriktigt! Första gången någonsin jag ska få "riktig" massage. (Jag menar, kompismassage har man ju fått några gånger, men det är ju lixom på riktigt. Sån som kostar pengar. Undrar om det gör lika ont som det kostar?) Jag lyckades till och med pricka in det på en dag, då det visade sig att jag redan var ledig, så jag slapp krångla på med byten eller ledig dag eller nånting. Perfekt! Så, den 14/12 kl 13.45, då ska jag bli "knådad". Spännande.
Hoppas det är liiite skönt iaf, och inte bara gör ont :S

Havsmannen. Säger det dig någonting? Det säger mig otroligt mkt.

Havsmannen - Oskar. För dig som inte varit med från början så ska jag berätta. Havsmannen, det var min första riktiga nätvän. Och vilken vän sen. Jag vet inte vad jag hade varit för person nu utan honom. Han var den bästa tänkbara vän under min "sista tid" med Ante, och han stöttade mig otroligt mkt när jag bestämde mgi för att göra slut, och han fortsatte stötta mig efteråt. Under den här tiden hade jag även ett självförtroende som var lägre än själve Satans boning. Det var helt otroligt lågt. Han fick mig att må bra, tack vare honom kunde jag se mig själv i spegeln och känna mig nöjd. Nöjd! Det var en otrolig känsla för mig, helt ofattbar. Den känslan är värd hur mkt som helst.

Igår "träffade" jag honom på msn, och det var verkligen länge sedan sist. Förra sommaren började vi att tappa kontakten, och sedan när jag på hösten när jag flyttade till umeå försvann den ännu mer. När han sedan på vårkanten skaffade tjej, då försvann den helt. Vi har kanske hörts max 3-4 gånger sedan dess.
Igår när jag pratade med honom... Han var så otroligt ledsen, nedstämd, mådde verkligen dåligt. Tjejen, som han såg som sitt livs stora kärlek, hade lämnat honom. Han var krossad. Vi pratade på i kanske 2 timmar,  om ditt och datt.
Innan vi sa godnatt sa han en sak, som värmde otroligt mkt;

Snart är det jul. Eller ja, eller jo förresten, om precis en månad! Det är ju faktiskt den 24:e idag. Jag har världens sug efter att köpa julklappar. Roligt ju! Fast bara om man kommer på vad man ska köpa. Jag vet inte helt och hållet vad jag ska köpa, men jag har två bra idéer iaf, en till syrran och en till Christian.
Dessutom kan jag inte bestämma om jag ska jobba på julafton eller inte. Först verkade det vara en sån bra idé... slippa jobbiga delar av släkten, tjäna lite extra pengar.. men samtidigt, jag har jobbat julafton de senaste två åren. Och nu ska jag ju flytta till Jönköping, och då kan det ju faktiskt vara roligt att träffa dom, för sedan blir det ju inget förrän kanske tidigast till sommaren. Och det kan ju vara trist... Det börjar luta åt att jag inte ska jobba jul faktiskt. Men jag ska fundera lite till.


Ajaj, nu fick jag ont i magen iaf. Hela jag är en enda stor sjukdom tror jag. Eller nån slags sjukdomskoloni, tycker jag mår dåligt för jämnan...

Merry Christmas iaf.

Inatt lärde vi oss några nya ord. Eller vad sägs om;

• Insektsnyckel. (Du vet, en sån där med sex ben)
• Astrix (Han som är så stark. En riktig stjärna *)
• Situationstecken (Sånna som man använder när nåt "händer"?)
• Ingådda (När man haft en par skor alldeles för länge)

Jahapp, där hade vi dagens svenskalektion.

____________________________

"Cause I just want you for my own
More than you could ever know
Make my wish come true!
All I want for christmas is you"

Svartsjuka är ett djävulens verktyg. Speciellt när man varken har anledning eller "rätt till" att vara svartsjuk.
Du är ju inte min.
Typiskt.

Nu ska man strax dra iväg på arbete då. Typiskt. Pappa som ringde igår och undrade om jag ville följa med på hockey. Drömma går ju, men det gick ju inte. Jag ska ju jobba. Sortera in en massa kirurger och sjukgymnastiker, sen tänkte jag döda lite med.

Och vem vet, jag kanske tom hittar en och annan journal. Då blir jag glad. Då ska jag berätta det för Sara ;) Ja, förresten Sara, jag har anmält dig till Big Brother nu *s* Vill du se bilden jag skickade in på dig? Måste ju ge dig ett konkurrenskraftigt utgångsläge ;)



Sådär, stiligt värre ;)


Nu så, time for arbeit!
See you later people

"Sigh not so, lady, sigh not so.
Men were decievers ever
One foot in sea, and one on shore
To one thing constant never

And sigh not so, but let them go
And be you blithe, and bonny
Converting all your sounds of woe
Into hey nonny nonny"
__________________

Det är onekligen en kanonfilm. Älskar den. Svenska titeln är "Mycket väsen för ingenting" och det stämmer bra överens med handlingen. Ni som har chans, jag tycker ni ska se den, för den ÄR sevärd. Dock passar den inte alla smaker. Men jag älskar den iaf. Så är det!

Kanske man skulle ta och sova lite. Har ju jobbarhelg, så det är kanske inte helt fel.
Sitter dessutom och ska anmäla Sara till Big Brother, haha :D Det vore nåt det ;)

Sängen var det ja. Jo just det.
Försöka duger, eller hur?

Ja, det är dig jag pratar med. Mig alltså, jag pratar med mig själv.

Jag beställde bredbandstv i somras. Smartskaft, IQ-badboll. Kalla mig vad du vill, jag har elakare namn på lager. Karln sitter i luren och säger att "Det är ju ett 24-månadersabbonemang."
Jag: "Då är det ingen mening jag tar det, för jag kommer troligtvis flytta hemifrån efter jul, och mamma kommer inte vilja behålla det. Och jag kommer heller inte ha råd att ha det när jag flyttat."
Han: "Ja, men då är det bara att du ringer oss och säger upp det. För om du ringer, så säger du bara att jag sa att det var okej, så har du tre månaders uppsägningstid sedan, och då skickar du tillbaka grejerna, och sedan är det inga problem! Lätt ordnat serru"
Jag: "Ja, men då kan man ju ta det. Det låter ju bra".

Jag hade lika gärna kunnat säga: "Ja, jag är lättlurad. Give me what you got"

Och så blev det.
Han satt där och försäkrade mig om att det var väldigt lätt att ta sig ur när det här som nu inträffat var till att inträffa, och jag tackade ja. Nu, när jag vill ut, så går inte det.

Kundtjänst: "Nej, så funkar det inte. Du har ditt abonemang i 24 månader, men du får en reducerad avgift för dom månaderna. 100 kr i månaden får du betala. Men jag kan kopla dig vidare till abonemangsservice så kan vi höra om dom har en annan lösning"
Kundtjänst2: "Nej, det går tyvärr inte att göra något åt. Det var fel av säljaren att lova dig det, men nu är det sm det är. Men du får ju ett reducerat pris, så du betalar ju bara 150 kr i månaden istället."
Jag: "150? Han jag pratade med nyss sa 100...."
Kundtjänst2: "Jaså gjorde han? Ja det vet jag inget om... Det kanske beror på längden på abonemanget."


Nån annan som vill lura mig när vi ändå är på gång?
En osynlig plasma-tv som installeras när jag inte är hemma? Pengarna tillbaka om jag hittar tv:n när den väl är monterad hemma hos mig? Ingen garanti och inga kvitton?
Det låter toppen, den tar vi!

Idag hittade jag en journal i medicinarkivets återbesöklåda. Då blev jag glad. Då sa jag det till Sara, som också var i medicinarkivet. Då blev Sara också glad.
Sedan hittade jag en journal till, som stog där den skulle. Då blev jag och Sara glada en gång till.

Sara hälsar att fler borde kommentera mina bloggar, annars ska hon slå er. (Ni som läser utana tt kommentera alltså)


(Men sluta inte läs för gud skull! Det är ju bara sara? Hur stor fara kan hon utgöra?)


[Sara - Vår prälle på Drakbåtsfestivalen -05]
För att Sara ska slippa massiva karl-attacker väljer jag att inte förbättra bildkvaliteten.
(Antingen det, eller så var bilden redan muppig när jag kopierade den och jag var för okunnig för att fixa det. Trist, men sånt är livet)

Jag har fått klartecken på lägenheten jag vill ha! Helt otroligt, jag kan inte fatta att det är sant. Tjejen skickade tre bilder idag, men skulle skicka fler imorn. UNDERBART! Jag har fjärilar i hela magen, och jag lovar dig, i min mage får det plats många fjärilar *nickar*.

Har varit hundvakt ikväll. Lille (?) Chantos. [Bilden] Otroligt roligt att få busa med honom igen. :)



Nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på upplösningen av Desperate Housewhives. Rätt meningeslöst med tanke på att jag totalt sett... ett program, under hela seriens gång. Men men, upplösningar kan vara bra ändå. Sen har jag ju en pinfärsk Cosmo att läsa med.



Åhhh, jag vill flytta nu! =))

Jag borde lära mig att lite mer på mina tankar, vad jag tror och vad jag känner än vad du säger... Jag vet att det finns saker man inte styr över, och jag vet att du inte skulle ljuga mig rakt upp i ansiktet. (Även om det närmsta mitt ansikte du kommer är via en telefonlur). Jag borde ha lärt mig vid det här laget att saker och ting inte alltid blir som planerat.
Men om du säger att du ska ringa en viss dag... Du sa att ..

Nej, jag borde inte skriva mer nu, det kommer bara bli fel... Men det gör ont.
Det händer så ofta... Jag borde ha lärt mig vid det här laget, men det gör jag inte. Jag borde vara härdad vid det här laget, men det är jag inte.
Det gör bara mer och mer ont...

Jag kan inte rå för att jag känner som jag gör, att jag reagerar som jag gör. Men jag är mänsklig. Jag vet att du inte avsiktligen skulle såra mig. Men ibland, tyvärr lite för ofta, blir det så ändå. Men sedan är det även så, att jag blir mest ledsen och besviken på att jag reagerar likadant gång på gång. Jag blir väldigt sällan arg på dig, och även om jag någon gång blir det så tar det inte mer än max ett par minuter innan du fått mig att glömma det, och återigen gjort mig på bra humör. Jag älskar dig för det.

Hur ont det än gör, så måste jag sluta lita på ... inte sluta lita på dig, men sluta lita på "ett lyckligt slut".

Större delen av den här veckan har varit helvete. Så det är väl rimligt att den ska sluta på samma sätt.

Du vet att jag älskar dig - du är en av de bästa vännerna man kan önska sig. Jag önskar bara att du någon gång kunde förstå hur dina handlingar och ord påverkar mig, både dom positiva och dom negativa. Allt är inte rosenrött för min del. Du är ett sådant otroligt stöd för min del och det är väl därför jag litar så blint på dig. Och det är väl även därför jag kraschar så totalt när saker och ting inte blir som planerat.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra, känna, tycka eller tänka.
Jag är mänsklig. Det är du med. Imorgon är en ny dag, och då kommer jag må bättre.
Distans är bra. Skriva av sig är bra.
Fast kanske borde jag ha slutat skriva när jag tänkte på det.

________________________

Edit

Underbara Christian. Du är helt fantastisk. Bara så du vet.
Tack för att du gav den här veckan ett lyckligt slut.

...har inte hänt? Det är iaf den gyllene fylle-regeln.
Men när det gäller sådant som hände när man var liten som man inte minns, då är det bra att ha någon som kan påminna en.

Träffade pappa idag, fars dag är det ju. Han började berätta om när vi hälsade på hans kusin i stockholm, när jag och Emma (syster) var yngre, kanske runt 5 och 3 år gamla. En varm sommardag (låter som början på en disneyfilm va?) så skulle vi gå ut till nån park, ta med oss fika och bara ha det bra. Och det gjorde vi. Grejen var att pappa och Håkan båda är riktiga tokar, så saften som jag och Emma fick, den fick vi dricka ur gamla (diskade) starkölsburkar. Jag och Emma såg så nöjda ut, vi skrattade och mådde gott. Ni kan tro att pappa och Håkan fick en och annan känga av damerna som passerade oss.

Vad har man gjort för annat tok när man var yngre då? Inget direkt märkvärdigt vad jag vet. Stoppat fötterna i en hink med nypärer (nypotatis).. Lagt handen på en het platta (unikt va?), stoppat ner fingret i en adventsljusstake...
Haha ja, det bästa!
När mamma och pappa ganska nyss hade skiljt sig, så bodde pappa i ett ganska stort hus ute på landet. Det fanns däremot inte så mkt att göra där. Så han tog hem papper och någon SCA-stämpel plus stämpeldyna från jobbet, och så var vi sysselsatta ett tag framöver. Efter ett tag kom syskonen näsberg på att man kunde sätta ner handen på stämpeldynan och på så sätt få "läckra" handavtryck på papperet, istället för en tråkig SCA-logga. När vi väl var igång med våra handavtryck tog det inte länge innan vi kom på nästa strålande idé - fotavtryck! Och när man håller på med något så roligt som fot- och handavtryck, då tar papperna slut rätt fort. Jag vet dock inte om det var något vi kom på själva eller om det bara hände, men innan pappa hade hunnit reagera så hade jag och syrran stämplat händer och fötter över hela dubbelsängen. Det vita lakanet var inte längre vitt, utan fullt av små händer och fötter.

Det var tider det... =)

Ju mer tid man ägnar åt en person, desto mer lär man sig om varandra.
Om du tillbringar mindre tid med en person, och sedan tar upp kontakten mer aktivt, kan du också lägga märka till saker du aldrig tidigare reflekterat över.
Varesig du vill det eller inte, så kommer du så länge du har något som helst intresse av dina vänner, lära dig nya saker om dom. Både positiva och negativa. Det är ingen som säger att du MÅSTE acceptera alla konstiga saker som dina vänner har för sig, men på samma sätt kan ingen tvinga dina vänner att acceptera alla konstiga saker som DU har för dig.
Det är lätt att hitta saker hos folk som retar en. Jag kan ganska enkelt hitta saker hos andra, och jag vet att andra nog har rätt lätt att hitta saker hos mig med. Det får jag ta. Ingen är perfekt! Och alla får ha dåliga dagar. Det är sånt som händer, det hör till livet.
Det är ungefär lika självklart som att vissa vänner är det menat att man ska behålla hela livet, medans vissa andra bara "gästspelar"

Att däremot veta vilka som stannar för alltid och vilka som gästspelar - det är inte det lättaste.

Jag tror jag börjar tappat tron på kärleken. För min egen del alltså. Jag vet att den finns, jag har sett den hos andra människor.

Jag blir avundsjuk.

Jag vill inte vara avundsjuk. Jag vill älska dig. Jag vill att du ska älska mig. Vem är du? Finns du?
Jag hoppas det, men jag börjar misströsta.

"Men herregud kvinna, du är 21 år och har hela livet framför dig"
Bespara mig pepp-snacket tack, jag vet allt det där. Man kan väl få ha en dålig dag?

__________________________________

"Why does it feel like night today?
Something in here's not right today.
Why am I so uptight today?
Paranoia's all I got left
I don't know what stressed me first
Or how the pressure was fed
But I know just what it feels like
To have a voice in the back of my head
Like a face that I hold inside
A face that awakes when I close my eyes
A face watches every time I lie
A face that laughs every time I fall
(It watches everything)"
[Linkin Park - Papercut]

Dåtid.
Drömmer mig tillbaka till den underbara sommarveckan i mitten på augusti, när jag hade min "söder-turné". Utan tvekan det underbaraste i år. Ett gäng underbara dagar med Christian. Fina Christian. Ett dygn med Robbie. Fantastiska Robbie. Två underbara människor, dom bästa vännerna man kan önska sig. Ställer upp i vått och tort. Underbara helt enkelt. Fick jag en önskan i uppfyllelse så vore det att vi alla tre fanns samlade i en stad, så jag kunde träffa er när helst jag vill.

Nutid.
Allting snurrar. Dock mindre nu än i början av veckan, men ja, det snurrar fortfarande. Jag har lågt blodtryck, jomenvisst. Så i början av veckan, när jag dessutom hade feber, svimmade jag lite då och då. Det kan man ju tycka låta spännande, men NEJ, det är inte roligt. Det har varit en jävla helvetesvecka det här kan jag meddela. Feber, yrsel, svimma.
Det finns några saker i mina tankar dagligen och ofta nu för tiden.

• Christian (jämt och ständigt)
• Robbie (Han är ju Robbie. Kommentarer överflödiga)
• Intagningen. Jag vill komma in på skolan!
  
• Lägenheten på Tallhöjden. Det finns ingen mer perfekt lägenhet för mig! Stor etta, möblerad, billig hyra, goda grannar.... :)
• Kroppen. Det börjar nu. Nu jävlar. Ni ska få se....
• Musiken. Jag tänker det mesta i melodier nu för tiden, kanske är dags att börja minnas vad man kommer på?

Framtid.
Jag vill härifrån. Jag vill flytta. Det är så mkt som drar ner mig här, jag vill inte vara kvar. Jag vill prova på nya saker, jag vill träffa nya människor. Jag vill visa att jag kan, jag är inte värdelös. Jag klarar det - ni ska allt få se...

________________________________

Men först ska jag träffa min kurator och prata om varför jag grinade två timmar i sträck i onsdags. Jag kan lova att jag börja tjuta idag igen. Jag HATAR att grina inför andra. Men, det kanske är lika bra att släppa ut det. Och hon lär ju om inte annat ha sett folk grina förut.

Urk, nu snurrar världen igen... Dags att lägga mig ner.

Jag har några tankar att lufta.

Så här är det. Jag är stammis på ett community som heter Porrigt. Jag trivs mkt bra, faktiskt. Man kan prata om allt mellan himmel och jord, men man landar oftast någonstans mitt emellan 5 och 7.
Men då måste jag fråga, bara för att det är ett community med porrig inrikning, ska man inte kunna prata "normalt" då?

Vad svarar man på samtal som inleds med följande fraser;
- Vill du se mig runka i cam?
- Hej, du var läcker. Vill du se mig spruta?
- Ska vi ha sex?
- Jag åker förbi Sundsvall i helgen, ska bo på det hotellet, ska vi ses?
- Jag är så kåt just nu.

Hopplöst

Sen tror man att man hittat ngn vettig att prata med.
- Hejhej, vilka fina bilder du har
- Jaså? Tack så väldigt mkt!
- Nöjet var mitt. :) Vad har du för dig då?
- Jadu, jag gör inte så mkt... slöar. Själv då?
- Runkar.

SUCK.

Okej, jag bad väl på sätt och vis om att få veta, men i min verklighet är det inget man bara säger rakt ut sådär, även fast det är just på Porrigt man håller till.

Rasmus på luffen? Neej, nu är det min tur.
Jag har varit ute på lite äventyr, och roligt har det varit. Mestadels iaf.

En tågresenärs mardröm
Min resa började i torsdags morse. Jag packar, fejar och donar, noga med att jag inte glömmer något som kan tyckas viktigt. Ger mig av mot staden i god tid, då jag hade tänkte handla och lämna tillbaka några filmer. Väl nere på stan känner jag inget behov av att handla, och videoteket ligger på vägen till tågstationen, så jag var på plats långt före avgång. Tråkigt som tusan, och eftersom jag var så nervös och förväntansfull så mesar sig tiden fram mer än vanligt. Till slut kommer tåget, och jag hoppar på. Byte i Gävle, till ett InterCity-tåg mot Stockholm. Jämmer och elände. Två tjejer med barnvagnar kommer in på tåget, och sätter sig i vagnen bortanför min. Trots att jag mp3-spelaren igång hörde jag ungarnas skrik (ja, när dom skriker är dom ungar, och när dom är snälla är dom barn). Jag hade verkligen blivit vansinnig om jag hade varit tvungen att sitta i samma vagn som dom, och utan musik dessutom. Vansinnig I tell you. Vansinnig.
InterCity i övrigt var ingen höjdare. Det skramlade, väsnades, det var relativt obekvämt och det tog tid. Inte så att det var försenat, men det går ju långsammare än X2000 iaf. Eller försenat förresten.
Vi anlände till Stockholm i tid, men enligt tågpersonalen var det spårbrist inne på centralen, så vi var tvugna att vänta utanför "ett par minuter". Vi fick information om vilka spår som anslutande tåg skulle gå ifrån, och mitt tåg, det mot Jönköping, skulle avgå från spår 10. Vi skulle komma in på spår 12. Beräknad ankomsttid för vårat tåg var 16.30, och beräknad avgång för tåget mot Jönköping var 16.50. Du kan förstå min oro när minuterna tickar vidare. Klockan blir 16.45, och ÄNTLIGEN kommer vi fram till perrongen. Precis sekunderna innan dörrarna öppnas hör man konduktörens röst; "Och då har vi då anslutande tåg mot Jönköping som avgår från står ELVA, alltså från samma perrong som vi kommer in på."
Visserligen ett stressmoment mindre att behöva leta sig fram till ett nytt spår, men samtidigt var jag redan i upplösningstillstånd. Men men, jag hoppade på tåget mot jönköping och hittade min plats. Enkelt, slutet gott, allting gott


Äntligen Robbie!
Varför åt jag den där mackan på den enda streckan som jag åkte baklänges för? Usch. Som tur var, för min del, så byter tåget färdriktning i Nässjö, vilket betyder att jag trots allt fick åka rättvänt den sista delen av resan. Vi rullade in i Jönköping på utsatt tid, strax efter 20. Nervositet, jomenvisst. Jag plcoakde ihop mina grejer, kollade så jag inte hade glömt ngt, och klev sedan ut ur tåget. Tittade mig omkring, äntligen framme! Spanade, Robbie skulle ju komma och möta mig? Han kanske var sen. Men så såg jag - En KISS-t.-shirt. Jag behövde nte fundera många sekunder över vem det var. Har han sett mig? I thought not. Så jag tänkte vara lite busig, och gömde mig lite diskret (tyckte jag iaf!) bakom en tant som mesade sig fram. Men tji fick jag, han hade sett mig redan när jag klev ur tåget, och min lömska (?) plan misslyckades. Men vad gjorde det? Äntligen Robbie! Vi kramades, och började sedan gå mot staden medans vi pratade om ditt och datt. Lite sightseeing kanske? Han visade mig vart mitt hotell låg, som jag skulle sova på natten därpå. Otroligt nära stationen, jag hade uppenbarligen gjort ett bra val. Därefter gick vi upp till högskolan, den låg närmare stan än jag trodde, va skönt. Efter det gick vi in på Hemköp och handlade lite småsaker, och därefter var det dags att sätta sig på bussen mot Norrahammar.

Efter en inte allt för skakig resa var vi framme, och gick den korta promenaden upp till hans lägenhet. Vi kom fram, klev in och gjorde oss hemmastadda. Vi fikade lite, eller ja, JAG fikade lite, Robbie var nog väldigt hungrig :) Fast å andra sidan är det ju itne helt okänt att karlar normalt äter mer än oss kvinnfolk.
Vi kollade lite halvt på tv medans vi pratade om allt mellan himmel och jord. Och nog kan vi prata. Klockan var nog närmare 3-3.30 innan vi satsade på sömnen. Robbie somnade nog rätt snabbt, och det gjorde inte jag. Robbies TV i sovrummet var på, med Gremlins 2 som huvudattraktion. Och Gremlins är inga tysta söta små saker. Nej, dom tjattrar värre än silikondamerna i alla sveriges dokusopor tillsammans. Och inte nog med detta. Det var en viss herre snarkade som inget jag någonsin hört maken till. Men, jag bet ihop. Jag var för trött för att kliva upp och stänga av tv:n, och jag ville inte väcka Mr Snark heller eftersom han ju faktiskt skulle jobba dagen därpå.
Och dagen därpå kom ruskigt snabbt. 5.30 ringer alla hans väckarklockor, som alla finns på olika ställen i lägenheten. Det var otroligt roligt att se, jag har ALDRIG sett ngn ha så bråttom ur sängen :D Vansinne.. :) Vi kliver upp iaf, och fikar lite frukost innan det är dags att gå till bussen. När vi satt där på bussen var jag dämpad. De här timmarna var alldeles för få, och gick alldeles för fort. "Oroa dig inte, vi träffas ju snart igen! Du ska ju flytta hit" säger Robbie med ett leende. Ja, det hoppas jag verkligen. Busshållplatsen där han ska av närmar sig, vi kramas och sedan är det dags för honom att kliva av. Dörrarna öppnas, och innan han kliver av vänder han sig om.
"Vi ses i januari!"


Fredag
Bussen rullar vidare in till stan. Jag kliver av och funderar vad mitt nästa drag ska bli. När jag bokade mitt hotellrum sa damen att jag skulle checkan in efter 15, och nu var klockan inte ens 7 och jag var vansinnigt trött. Jag tog mod till mig (Jag är en ovanligt feg människa) och gick in på hotellet och frågade om jag fick checka in redan nu. Jag krånglade tydligen till det lite för tjejen i receptionen, men det ordnade sig, och jag fick checka in. Jag gick upp en trappa och letade reda på mitt rum, nr 130. Jag trivdes så fort jag hade öppnat dörren, det var precis i min smak. Enkelt, men väldigt mysigt. Jag la mig på sängen, och det tog inte många minuter innan jag sov.
Jag vaknade igen vid halv 12. Hungrig. Jag som trodde att nervositetn skulle göra så att jag inte skulle kunna äta - jag hade fel. Jättehungrig! När jag väl kom ner på stan la sig hungern lite, och jag strövade omkring och bekantade mig med staden. Slutligen gick jag in och satte mig på Åhléns Café, och fikade något så hälsosamt (?) som mjölk och baguette. Började gå mot högskolan, men svängde in och köpte en penna, ett litet anteckningsblock (tror du att jag minns alla detaljer jag ska skriva om här i huvudet?), Aftonbladet och Jönköpingsposten. Nu var det dags. Högskolan - here I come.

Provdags
Tack vare att Robbie visade mig vart högskolan låg så hittade jag den snabbt. Hittade även rätt byggnad på första försöket - Succé! När jag kom in där fick jag en känsla av att det var kalt, opersonligt. Sterilt på ngt vis. Inte alls "hemtrevligt". Det påminde mig om Västermalm, min gymnasieskola. Tegel, ingen överdriven utsmyckning. Men ju längre jag var där, desto mer för förtjust blev jag. Jag trivdes ju faktiskt rätt bra på Västermalm, och jag kommer nog att trivas här med. Det var nytt och fräscht iaf, och bara det gör ju mycket till. Och det var stort och luftigt. Som sagt, jag trivdes mer och mer bara på den korta stunden jag var där.
Jag har en sak gemensam med vissa karlar insåg jag. Jag gillar inte heller att fråga om vägen. Jag har min karta, och det ska mkt till innan jag frågar någon vart 17 jag är någonstans. Även den här gången. Jag hade ju 1,5 timme till godo innan provet började, så jag tänkte att jag ska hitta rätt sal själv. Kvinnor kan, du vet. Jag kollade efter informationstavlor, men hittade inga. Hittade däremot en slags informationskiosk, en data-grej alltså. No problems! Jag hittade min sal på kartan, och hittade den även i verkligheten. Victory!
Väl inne i salen började folket samla sig. När vi började skriva räknade jag, 18 personer. Kursen tar 30 personer, och 75% av platserna tillsätts via det här urvalsprovet som vi precis skulle genomföra. (Borde inte det betyda att jag kommer in? Jag hoppas det iaf). Provet bestog av två delar. Ett vokabulär-prov, med 120 glosor som skulle översättas. 6 sidor, med 20 ord på varje sida, och svårighetsgraden ökade eftersom. Den andra delen var en text, där man skulle placera in ord eller uttryck beroende på vad som passade in i texten. Första delen var brittisk engelska, och den andra delen var amerikans engelska. Allt som allt så vill jag väl inte säga att provet var jättesvårt. Och du ska se, bara för att jag nu skrev så så kommer jag få årets sämsta poäng. Men men. Det kändes inte sjukt svårt iaf. Lite krångligt, och självklart fanns det ju vissa ord som man inte hade en aning om vad dom betydde, men så är det väl alltid. Provtiden var utsatt till 4 timmar, själv gick jag som tredje person, efter 1,5 timme.

Efteråt gick jag tillbaka till hotellet. Satt där, kände mig ensam och övergiven. Tittade på tv, men det var inget bra som gick. Fick sms av Christian, vilket helt klart lyste upp min tillvaro. Tog mig i kragen och gick till affären 50 meter bort, och handlade något som skulle föreställa middag - Baguett och juice. Och så lite snask förstås, vad är en ensam fredagkväll på ett hotellrum utan en chokladbit och lite cola?
På vägen tillbaka till hotellet ringde jag Christian. Underbara människa. Han lyckas alltid få mig på bra humör, jag älskar honom för det. Han är en underbar vän, och jag älskar honom för det. Vi pratade väl kanske 10-15 minuter eller så, sedan skulle han återgå till sitt LAN, och jag skulle äta min "middag".
Resten av kvällen bestog av TV. Jag kollade på So you think you can dance, Doobeedoo, och Liar Liar. När Liar Liar var nära slutet så ringde Christian. Oh happy day! Återigen - jag blir så glad när jag får prata med honom. Vi pratade på, om ingenting speciellt egentligen, men så underbart trevligt ändå. Sedan la vi på, jag kollade klart på min film,  och sedan var det dags att sova. Eller ja, försöka duger. Jönköping är en livad stad, och om hotellet dessutom ligger vägg i vägg med en nattklubb, ja, då kan du själv räkna ut hur bra det gick. Men tillslsut somnade jag iaf, och sov som en stock.


Återtåget - Sundsvall nästa
6.20 ringde väckarklockan. Eller mobilen för att vara exakt, men det är ju alarm som alarm. Eller? Klädde på mig, packade klart det jag hade, och gick ner för checka ut. Det gick fort, och sedan styrde jag stegen mot tågstationen. Väl där satte jag mig i det lilla internetcafét som fanns där nere. Fanns inte mkt att göra, vem vid sina sinnens fulla bruk är vaken den tiden en lördagmorgon? Uppenbarligen ingen.
Precis när mina surf-minuter tog slut så rullade tåget in på stationen. Jag klev in i vagn 3, min vagn. Letade efter plats 50. Min plats. Synd bara att det bara fanns plats 1-48 i vagn nummer 3. Eh?
"Ursäkta, är inte det här vagn nummer tre?"
"Vi har bytt tåg! Du får sitta i vagn nummer fem, i den är allting ledigt. Det är bara att välja och vraka"
Aha, tack så mkt då. Jag gick till vagn fem, och mycket riktigt, det var bara att välja och vraka.
I övrigt finns det inte mkt att säga om tågresan. Tåget rullade, och jag sov lite till o från. 10.40 kom vi in till stockholm. Tåget till sundsvall skulle avgå 12.30. Dryyyygt! Jag vandrade runt och såg allmänt vilsen ut ett tag, och sedan ringde jag Christian. Vi surrade om ditt och datt i ungefär en halvtimme, ett underbart sätt att fördriva tiden.
Efter det var det dags för frukost. Jag gick in på Pressbyrån och handlade lite, kan du gissa vad? Jajjamen, en baguett, plus en päronmer, och någon tidning. Jag satte mig ute vid spåren och åt min frukost, och gick sedan tillbaka in på centralen. Där inne gick det omkring en stor gul kycklig och delade ut lappar. Om vad vet jag inte, jag höll mig på avstånd. Däremot kunde jag höra honom sjunga "mina gyllene skor"-låten. Jag såg inget samband mellan en kycklig och gyllene skor, så jag ägnade inte så mkt mer tankar åt det.
Ja, där gick jag omkring på centralen som en vilsekommen lodis. Men den som söker letar, och titta, jag hittade ett litet internetcafé där med. Jag satte mig. Och gissa vem som var online? Christian :D ett perfekt sätt att avsluta min stockholmsvistelse. Det blev visserligen bara en kortis, för mitt tåg skulle snart åka, men ändå. När jag gick mot mitt tåg hörde jag ett himla liv från en av de andra perrongerna. MODOITER! Dom skulle till Scaniarinken och se SSK - Modo. Åhh, om jag ändå hade fått följa med. Men, jag längtade ju trots allt hem med.
Även här, finns inte så mkt att säga om tågresan hem, den tog 3,5 timme som beräknat.
Borta bra men hemma bäst. Men i framtiden kanske även Jönköping är hemma. Det hoppas jag.

-----

Jag är ju inte en helt normal människa. Jag funderar över saker. Konstiga saker.
När jag satt på tåget, när jag var ensam på hotellet, då kan de mest underliga sakerna dyka upp i mitt huvud. Vill du ha några exempel? Here you go.

• Mitt i ingenstans, någonstans mellan Jönköping och stockholm, finns det en liten stenmur längs rälsen. Ingen stor sådan, knappt en meter hög, och knappast mer än en halvmeter bred. Vem har byggt den? Och varför?

• Varför får man ont i öronen och tårfyllda ögon när man åker genom tunnlar? Beror det på tryckförändringar? Gör det ngn skillnad om man åker fort eller långsamt geneom tunneln?

• Vad är värst, fysisk eller psykisk otrohet?

• På en viss del av E4-an mellan Sundsvall och Örnsköldsvik finns det en sträcka med böjda träd. Ja, det låter otroligt simpelt, och meningslöst. Men dom är alltså böjda från båda sidorna av vägen, mot vägen. Jag såg samma sak mellan Jönköping och Stockholm. Men varför blir träden så för?

• Hur ska man kunna acceptera att det är november när det är 10 grader varmt och fortfarande grönt?

• Är självmord en enbart egoistisk handling? Borde självmordskandidaterna kanske istället tänka att "Om jag tar självmord så sårar jag fler människor än om jag finns kvar. För om jag finns kvar sårar jag ingen annan än mig själv"?
  

• När man är ute och åker långa sträckor, så kommer man så gott som alltid till partier av vägarna där det baaara är skog så långt ögat kan nå. Men mitt där ute i den där skogen, så långt från civilisationen man bara kan komma, så ser man kanske 3-5 hus som är i en liten klump. Lyset är tänt, det står bilar på gårdarna, någon bor alltså där. Men vem? Vem väljer att bo så långt ifrån civilisationen? Och jag hoppas att dom inte har tonåringar. (Jag tyckte det var plågsamt att bo i Kovland, som ändå bara är 12 km från Sundsvall)

• Tänk dig att du har ihop det med ngn som redan är upptagen. Har man som den "andra" personen något ansvar gentemot personen som blir bedragen?

• Finns det ett "bra" sätt att ta självmord? Snabbt och smärtfritt borde ju vara ett "bra" sätt. Funderar man ens över sånna saker när det börjar "dra ihop sig"?

---------------

Slutet gott, allting gott.
Och jag har skrivkramp.