Hade och hade... Det här HAR jag på mig idag. Idag kör jag dessutom dubbelinlägg eftersom jag inte kunde/hann/orkade/ville göra detta inlägg igår. Dessutom bytte jag om typ tre ggr igår och se mig i tre olika outfits, det får ni inte.

Idag ser jag ut som en slusk. Eller, jag känner mig åtminstone som en slusk. Dessutom matchar jag inte. Men jag har ingen modeblogg, så jag skiter i vilket.

Så, så här ser jag alltså ut, tisdag morgon 2010-12-07, klockan 07:30. Pigg och alert? Nooooo. Därför får ni inte se mig fräscha och fina fejs.

Eftersom det börjar bli lite lurigt att komma ihåg vad jag gjort och inte, så lägger jag in listan igen, lite uppdaterad och med länkar till de tidigare inläggen. Ifall nån skulle ha missat nåt lixom!

Dag 01 - Presentera mig själv
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 - Mina föräldrar
Dag 04 - Det här åt jag idag
Dag 05 - Vad är kärlek?
Dag 06 - Min dag
Dag 07 - Min bästa vän
Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - Det här hade jag på mig idag (Behöver väl inte länka till detta inlägg eller??)
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - I min handväska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min första kyss
Dag 17 - Mitt favoritminne
Dag 18 - Min födelsedag
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - En första
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick

Ännu ett ämne där jag inte har en aning om vad jag ska skriva. Jag kan inte påstå att jag är troende, men jag tror på något. Men vad något är för nåt, det vet jag inte. Jag vill kunna tro på människans ärlighet och godhet, jag vill kunna tro på kärlek, generositet, förlåtelse och förståelse, men just nu är jag skeptisk. Eller, jag känner mig skeptisk. För om sanningen ska fram så tror jag nog på det ändå.

Och alla får väl ha svackor i sin tro emellanåt?

Jag beundrar människor som har en stenhård tro på något. Oavsett om det är en tro på att Gud, Allah eller whatever är den som avgör våra livsöden, eller om det handlar om tron på att en viss typ av handlande ger ett specifikt resultat. Jag tror väl mest att det blir som det blir, och sen får vi ta det därifrån. Lite "ta dagen som den kommer", även om det kommer i väldigt stark konflikt med det faktum att jag helst skulle vilja detaljplanera varje sekund av varje dag. Men i slutändan orkar jag inte detaljplanera mer än vilka tider jag ska vara på jobbet, så då får jag alltså utgå från det. Sån är jag. Så nej, jag vet inte riktigt vad jag tror på.

"Jag tror, jag tror, på sommaren...!"

När jag tänker på rubriken; "Ett ögonblick", så känns det som ett väldigt svårt ämne att skriva om. Fast egentligen är det kanske inte så svårt. 'Ett ögonblick' för mig, är en upplevelse som rymmer otroligt många känslor på en väldigt kort tid. Det finns många ögonblick, både positiva och negativa, som är som fastbrända i mitt minne, både på gott och ont.

Den där kyssen som fick mig att inse vad jag egentligen kände för dig.
Den där galoppen på ängen, med vinden i ansiktet och alla bekymmer miltals långt bort.
Den där sekunden då jag krossade ditt hjärta
Den där insikten av att det man just gjort var så inåthelvete fel
Det där andetaget då man inser att det framträdande man just gjort gav applåder och stående ovationer
Den där panikattacken när man verkligen tror att nu dör jag, på riktigt.
Den där rädslan när någon man ser en händelse, som egentligen går jättefort, som i slow motion, och man inte kan göra någonting för att stoppa det.
Den där beröringen som får en att känna sig som den mest älskade personen i hela världen.

Det där ögonblicket när alla känslor tränger igenom ungefär samtidigt. Hur kan man välja bara ett enda när det finns ungefär en miljon att välja på?

Jag har nästan gruvat mig för att skriva detta inlägg, för jag vet ärligt talat in vad jag ska skriva - eller VEM jag ska skriva om. Det är ofta jag beskriver någon som "en av mina närmsta/bästa vänner" och därför blir det svårt att säga att just en person är min bästa vän. Men för att ha någon att skriva om, som ändå är en av dem som jag har mest kontakt med så ska jag skriva om... Eller vänta, jag ska skriva om två personer: Joanna och Andreas.

Ja, för en gångs skull så får han heta sitt riktiga namn, varesig han vill det eller ej. Den som har hjärna listade ut redan i förrgår vad han har kunnat heta, eftersom jag faktiskt skrev att han hade namnsdag. Och dessutom - den som känner mig vet redan vad han heter...! Nåja.

Andreas.
Vi lärde känna varandra genom internet. Vi hade väl kontakt kanske någon månad innan vi kom överens om att träffas. Jag, nervös som jag var, sa att OM han skulle vända i dörren så må det väl vara hänt, och jag skulle inte hålla det emot honom. Han kallade mig knäpp redan då. Och han hade rätt, han vände inte i dörren. Vi åt tacos och kollade på film - det var trevligt. Det var vår första träff. Man skulle väl kunna säga att det blivit ett par till efter det! Vi "dejtade" i början, men alla är vi ute efter olika saker, så något mer än så blev det inte. Vi har inte kontakt varje dag, men det är oerhört sällan det går mer än en vecka mellan att vi hörs eller ses. Han är en sån person som man kan lita på att han alltid ställer upp, mer eller mindre oavsett vad det gäller. Han har hjälpt mig att sätta upp nästan alla mina lampor hemma, han hjälpte mig att byta bromsar (och senare även ett lampbyte som tog MÅNGA timmar) på Edit, han agerar bank om man skulle be honom (det har jag tack och lov sluppit). Han har tröstat och stöttat mig när jag behövt, och är en av ytterst få som sett mig få en ångestattack (och som dessutom höll min hand genom hela eländet). Han ställer upp med en kram när man behöver, eller en tillrättavisning om det krävs. Jag har åkt med honom i lastbilen ett flertal gånger, och även varit assisterande grävmaskinist (okej, jag stog på nå slags slangar medans han täckte över dem med jord...!) och han är en ÄNGEL som låter mig övernatta hos honom nästan när jag vill. Du är guld värd och jag vill aldrig vara utan din vänskap...

Min fux-älskade modovän! Joanna har jag känt i många år. Vi träffades på högstadiet, hade gemensamma gymnastiklektioner och sedan hade vi ju även FRIL-en tillsammans. Vi blidde en liten klick med folk - Emma från A, Emma, Madde och Therese från B, Joanna och Ida från C och så jag från D, och vi umgicks väl en del utanför skolan. Jag och Joanna upptäckte väl så småningom att vi hade hockeyn gemensamt, fast det var väl kanske inte förrän på gymnasiet? Minnet sviker. Men jag minns mycket annat! Som hur Joanna och Mange (killen hennes för de som inte vet) var "barnvakt" till mig en gatufest då jag druckit lite mer än rekommenderat. Festerna i Manges lägenhet i Ljustadalen. Det har blivit många hockeymatcher, vi har sett legeder som Foppa, Näslund, Sedinarna Wernblom, Weinhandl, Svarten, Susse, Timmy, Snygg-Hasse, Salomonsson, Zuccarello och mååånga många fler. Vi har bott tillsammans i lite mindre än ett halvår uppe i Umeå. Vi hyrde häst tillsammans i Kovland en sommar, utan tvekan en av de bästa somrarna i mitt liv. Joanna var den enda (förutom familjen förstås) som hälsade på mig när jag bodde nere i Jönköping, vi har hunnit med både Visingsö, High Chaparall och Liseberg. Nu för tiden mailmissbrukar vi varandra på arbetstid, kan man inte chatta så kan man maila ;) Och vi har ju dessutom "delat" på sötaste Pinnen man kan hitta. Det finns många minnen bakom oss, och jag ser fram emot att skapa ännu fler...!

Älskade vänner, ni betyder så mycket. <3
Men jag vill även vara tydlig med att jag har så sjukt många underbara vänner som jag oxå skulle kunna nämna, men ni inser kanske hur långt ett sånt inlägg skulle bli, och jag orkar inte mer nu. :)

Nu är ju frågan, ska man räkna mitt dygn, alltså från 00 - 23:59, eller ska man räkna den tiden som jag varit haft som "idag"? (Jag menar, 2010-12-01 kl 02:00 räknar jag ändå som igår eftersom jag sov efter det. Klurigt).

Jag vaknade vid 9-tiden. Hade fortfarande lite feber så bestämde mig för att vara hemma en dag till. Låg i sängen och kollade på säsongsavslutningen av Greys Anatomy (säsong 6 alltså) och vid 9:30 ringde Eva och vi bestämde att jag skulle komma bort till henne och vovvarna senare på dagen. Jag ringde till jobbet och sjukanmälde mig (vi måste ringa varje dag vi är hemma) och sedan återgick jag till Greys. Kollade klart på sista avsnittet, sedan somnade jag om igen. Klockan var ställd på 11.30, så då vaknade till liv igen.

Sidospår 1: Nåt som är bra med att jag har varit sjuk är att jag har sovit riktigt riktigt tungt ett par nätter. Inte vaknat och haft mig, utan bara sovit. Väldigt skönt! (Sen att jag trots det är konstant trött, det är ju ett annat problem).

Strax efter 12 satte jag mig i bilen och styrde mot Granloholm. Att hitta hem till Eva var inga problem, och väl på parkeringen så såg jag att hon stog i fönstret och vinkade, så det var enkelt och bra. Som jag skrev i förra inlägget då, så blev det ett kärt återseende med gulle-Chantos, och ett första möte med lilla söta Shawna (stavade visst fel i förra inlägget!)! Det blev en väldigt lugn vaktning. Förutom en kort promenad ut till bilen för att hämta lite godis så låg vi och slumrade inomhus alla tre, Chantos i sängen och jag och Shawna i soffan. Det var mys, och alldeles lagom som återhämtning efter att ha varit sjuk. Vid 16-tiden var Eva hemma igen, vi satt och surrade en sväng och sedan begav jag mig hemöver för att ställa iordning med mat.

När jag var på väg hem ringde A. Vi småsurrade, han var också på väg hemåt. Han frågade vart jag var och vad jag skulle göra nu, jag sa att det var dags för mat, och vi kom överens om att sammanstråla i Birsta och äta nåt tillsammans. Inte mig emot! Eftersom jag redan var på plats i Birsta så sprang jag in på ICA Maxi en snabbis (varför känns det som att jag är där jämt?) och köpte en adventsljusstake (halva priset, så man måste ju passa på) och sedan möttes vi på MAX. Väl där fick vi stå i kö ett bra tag, det finns väl inget ställe som är så totalt ostrukturerade som Max i Birsta? Elände. Men efter kanske 15-20 minuter så fick vi vår mat och kunde äta.

Vi satt på Max i två timmar tror jag. Galet. Större delen av den tiden åt vi ju förstås inte, utan bara satt och umgicks. Kollade på folk, surrade om allt och ingenting.

Sidospår 2: A var galet trött, så jag utnyttjade situationen och trött-gosade lite med honom...! Haha, man måste ju ta sina tillfällen.. och det är ju inte så att han protesterar heller. Det är skönt att ha någon att "visa ömhet" mot, kramas, stryka handen över håret eller över kinden... Ja, helt enkelt visa ömhet mot. Jag tycker om att göra det, men det är ju inget man gör med vemsomhelst. Det som är lite roligt är ju ändå att vi "beter oss" på det viset ute bland folk. Om man skulle se oss skulle man säkert tro att vi är mer än vänner, men så är ju inte fallet. Men poängen är att det är skönt att kunna få bry sig om någon, och att denne någon inte skäms för det. Jag menar, alla är vi olika, vissa gillar offentlig ömhet, andra gör det inte. Jag vill kunna visa att jag tycker om den jag tycker om, och min värsta mardröm (eller åtminstone en av dem, som det visat sig), är känslan av att den andra personen skäms för en, eller mer eller mindre inte vill kännas vid en. A är inte sån. Han bryr sig inte om vad andra tycker, utan kan utan problem stå och hålla om mig mitt ute bland folk. Det är guld värt med en sån vän... Oj, långt sidospår. Nu återgår vi.

Jag var hemma igen runt 19:30. Sedan dess har jag faktiskt inte gjort mkt vettigt alls. Jag har slöat vid datorn, diskuterat självförtroende, dejter, raggande och kk-förhållanden med Ann-Sofie, pratat i telefon med min syster, spelat HorseSaga på facebook, bloggat, kollat på Hells Kitchen och ett program om tjocka människor på TV... Och nu allra senast skickade Ninnie länk till en låt på Youtube som jag helt enkelt förälskade mig i. Så därför tänker jag avsluta dagen med att lyssna på den, och jag avslutar blogginlägget om Min Dag genom att bjuda er på samma låt.

Imorn återkommer jag med ett inlägg om Min bästa vän.
Godnatt!

Jag vet inte varför utmaningsinläggen hittills nästan undantagslöst kommit nattetid. Kanske för att det bara är då jag inte har ngn att vara social med? Vem vet...

Vad är kärlek? Enkelt ämne. Vi kan ju ta "Vad är meningen med livet?" när vi ändå håller på, känns ju ungefär lika enkelt att svara på.

Kärlek för mig... Det finns nån sån där "klysch-text" på internet om att kärlek inte är att hitta den man vill gå till sängs med, utan den man vill vakna upp med. Att det inte är att hitta den man vill leva med, utan att hitta den man inte kan leva utan, och så vidare. Okej att det är en klyscha, men det finns ändå sanning i det.

Jag har en förmåga att förväxla förälskelse med kärlek. Jag har ganska lätt att bli förälskad, egentligen blir jag nog rätt lätt kär med. Jag är en känslomänniska, och känner stor, och olika sorters, kärlek till många olika personer.

I slutändan så är nog klyschan ändå sann, kärlek är inte den du vill leva med, snarare den du inte kan leva utan. Och det gäller både familjemedlemmar, vänner och kanske så småningom även en respektive. Det finns mycket kärlek i mitt liv, men trots det så finns ju en typ av kärlek som jag saknar. I dagsläget är det inte en fysisk person, bara drömmen om en person som jag inte ens vet om han existerar. Men vad vore väl livet utan drömmar?

Och drömmer, det gör jag konstant... Både om Dig, och drömmen om Dig... <3

När man är sjuk så har man ju inte så där överdrivet stor matlust... Och ingenting mer än vatten hade jag hemma. Så jag gjorde en ansträngning och åkte till ICA och skaffade mig en sån här.

Detta är min absoluta favorit-färdigmat. Lite extra salt bara och sen är det så jäääääkla gott.
Hur som helst så har ändå aptiten varit på noll. Att jag fick i mig denna var en bedrift, för förutom den så har det blivit en burk cola (måltidsdricka, jepp jepp... haha) och en massa vatten.

Håll med om att det blev ett sjuuuuukt intressant blogginlägg?!

Imorn kommer del 5 - Vad är kärlek?
Det känns ju som att det borde kunna bli liiiiite mer intressant åtminstone.

Mina föräldrar heter Karin och Sören. De var gifta förr, men inte nu längre. Jag kommer inte ihåg exakt när de skildes, men jag och syster var inte speciellt gamla iaf.

Nåja.

Mina föräldrar är awesome! Älskar dem väldigt mkt. De har alltid varit väldigt stöttande och hjälpsamma, oavsett vad det handlat om. Ställt upp i vått och torrt. Guld värda!

Pappa. Världens bästa, och konstigaste, pappa. <3 Har alltid ett skämt på lager, men ännu hellre en sång med udda text! Pappa har alltid varit den som haft en sång till varje tillfälle, den ena underligare än den andra. Minns när vi var små, då sjöng han nån sagolåt om en prinsessa som var fast i ett torn som vaktades av en drake, och om prinsen som skulle rädda henne därifrån. Men till skillnad från vanliga sagor som fäder berättar för sina döttrar, så slutade denna med att prinsen klöv prinsessan på mitten och gifte sig med draken! Kanske lite annorlunda.. :)

Mamma är världens bästa mamma, som en bästa vän ungefär. Man kan prata med henne om allt från vilken partylite-doft som luktar bäst, eller vilket som är det mest effektiva sättet att få en vit häst vit igen, till hur man botar nageltrång eller ett brustet hjärta. Och när mamma får ett riktigt skrattanfall, där hon riktigt piper och "tyst-tjuter" (syster vet vad jag menar) då är det fasen en bedrift om man lyckas hålla sig från att skratta med henne! Lilla mamma, världens bästa <3

Sammanfattningsvis:
Mina föräldrar är som inga andra, och det finns inte ord nog att beskriva hur viktiga de är för mig. Älskar er!

(Imorn kommer del 4 - Det här åt jag idag, missa inte det! Ohh, intressesmurfen dansar tango av förväntan..!)

Emma kommenterade förra inlägget och funderade på om jag skulle skriva om N eller om Ante, och faktum är att jag hade tänkt skriva om båda. Båda var mina första kärlekar, men på så olika sätt.

Under egentligen hela min Vallen-tid (åk 1-7) som jag har minne ifrån, så var jag kär i samma kille. Om han visste om det vet jag inte, men jag har svårt att tro att han inte visste. Jag var dock en sådan som det var pinsamt att ha efter sig, men om han nu visste så låtsades han åtminstone inte om det. (Barn KAN ju vara elaka om man har otur, men han har alltid varit schysst). Någon gång på mellanstadiet hittade jag en sån där "När jag var liten"-bok/pärm som mamma fyllt i från när jag var liten (No shit, sherlock?) och där fanns det en rad om vem som var min första kärlek. Och det visade sig alltså att det var samma person som den jag var kär i i hela låg- och mellanstadiet. Lite småkul, faktiskt. Hur som helst så har jag alltid tyckt bra om honom. Nu var det många år sedan vi sågs (med undantag för återträffen i somras), men jag gillar honom än. Och jag tycker fortfarande att han ser bra ut, haha! Och för det sista, han är grymt skicklig på det yrke han har. Imponerade, to say the least.

Min första kärlek, part II.
Jag och Ante träffades via nätet. Just nu kommer jag inte ihåg vad som kom först, Lunarstorm eller FirstClass (intern-mailsystemet på gymnasiet), men det var så kontakten inleddes. Jag hade aldrig sett honom såvitt jag kunde minnas, men han hade tydligen sett mig på skolområdet. Det här var alltså mitt första år på gymnasiet. Vi träffades som vänner, han hade berättat att han ville mer, men det ville inte jag just då. Vi blev vänner. När jag började andra året på gymnasiet så hade vi hunnit bli goda vänner. Hade rätt mkt kontakt. I september åkte jag och vår tyska-grupp från skolan på "studieresa" till Berlin, och det var då jag insåg att jag saknade honom, och att det inte bara var som vän. När jag kom tillbaka så berättade jag nog det för honom, och vips så var det vi!

Förhållandet hade givetvis sina up's and down's, och exakt vilka ska jag inte så in så mkt närmre på, och dessutom är det ju faktiskt så att minnet inte är vad det borde vara. Det är trots allt nästan 7 år sedan vi gjorde slut. Uppbrottet minns jag dock allt för väl, det är aldrig kul att såra någon, och än mindre någon man älskat under en längre tid. Det var klart plågsamt...

Nu för tiden är vi vänner. Vi träffas emellanåt och tar en fika eller äter nåt lagomt onyttigt på donken eller nåt, det pratas hockey och det mesta är väl ungefär som det var för 7 år sedan...

Bjuder på en av de få bilder som finns på oss, taget på min student i juni 2003.

(Nej, min scanner fungerar fortfarande inte, så det blev

ett kort på ett kort, taget med mobilkamera. Awesome.)

Nästa inlägg kommer imorgon, och då är temat: Mina Föräldrar

Jag började skriva. Och sen skrev jag. Och nu när jag är klar, så inser jag att rubriken borde vara: The story of my life, snarare än att jag presenterar mig själv. Men när jag väl skrivit allt så vill man ju inte radera eländet. SÅ, ni som vill läsa ni läser, och ni som vill skumma igenom eländet, ni gör just det.

Mina damer och herrar, the story of me!

Okej, det är sjukt svårt att presentera sig själv på ett vettigt sätt. Vad är relevant och vad är inte relevant? Eller va fasen, vem bryr sig. Det här är min blogg, inte mitt CV (ja, jag har rast nu).

Jag föddes i slutet av augusti och året var 1984. Första barnet minsann, men om jag var planerad eller inte har jag ingen aning om. Vi bodde i Gårdtjärn när jag var hyfsat pytteliten och i november 1986 fick jag en liten syster. Vad jag tyckte om henne då det vet jag inte heller, hon grinade säkert mkt.. ;)

Snabbspolar lite men klämmer in att mina föräldrar skildes och vi hamnade i Kovland där jag gick på dagis och skola åk 1-7. Vallens skola, vilka minnen... Det var för övrigt i Kovland jag stiftade bekantskap med Therese, Madde och Emma som jag fortfarande tycker mig ha hyfsat bra kontakt med. Det var i Kovland jag började min karriär som ryttare, på Sundsvalls Lantliga Ryttarförening.

Uhm... Ja, efter 7:an bytte vi skola till Bergsåkers Skola. Och här lärde jag känna Joanna, Ida och Emma M. Jag sjöng i skolkör, började intressera mig för friidrott och återupptog ridningen, fast denna gång på Sundsvalls Fältrittklubb.

När det var dags för gymnasiet så skulle man väl snällt sagt kunna säga att jag hade beslutsångest. Sökte, och kom in på, Estetiska programmet inriktning Musik. En vecka innan skolstarten ångrade jag mig dock, och fick börja på Naturvetenskapliga programmet, inriktning Matte/Data. Där gick jag ett halvår innan jag insåg att det inte var för mig. Jag bytter program (och skola, från Västermalm till Hedbergska) till Samhällsprogrammet, Humanistisk linje. Även där höll jag mig kvar ett halvår innan jag slutligen bytte program och skola igen, och mina två sista år gick jag på Samhällsprogrammet med samhällsinriktning på Västermalm. Rätt imponerande dock att jag trots alla dessa byten inte behövde gå om nåt år. Hallelulja. Nånstans på mitten där så träffade jag min första pojkvän med, Ante. Vi höll ihop i 2,5 år.

2003-06-06 tog jag studenten. Duktig idiot. 2003-07-07 fick jag mitt första "riktiga" jobb, som telefonist på Eniro 118 118. Där jobbade jag fram till februari, då jag sadlade om till vikarierande frititdspedagog på Laggarbergs Skola. Det var dock bara ett kort vick. I april fick jag "sommarjobb" (som senare löpte vidare) på Arkivservice på Sundsvalls Sjukhus, och där uppehöll jag mig tills dess att jag fick för mig att flytta till Umeå, hösten 2004.

I umeå delade jag boende med tidigare nämna Joanna och Ida. Jag flyttade dit för att läsa till fritidspedagog, men jag trivdes varken med staden eller utbildningen, och det tog inte ens ett halvår innan jag flyttade hem igen. Och vips var jag tillbaka på Arkivservice igen. Den här gången stannade jag kvar tills dess att jag flyttade till Jönköping. Även denna gång ett datum som jag minns alldeles klockrent, för hur kan man glömma att man flyttar 70 mil, från sina nära och kära till något helt okänt, när man flyttar FREDAGEN DEN TRETTONDE. Jag vet inte om det var illa planerat, men allt gick iaf bra.

Tiden i jönköping har varit den värsta och den bästa tiden i mitt liv. Jag blev sjukskriven ganska omgående, och sedan var jag sjukskriven för utmattningsdepression i nästan 1,5 år. Det tog tid att må bra, och jag är glad att det fick ta den tiden. Det känns nu som att det var värt det. Den som hjälpte mig att hitta mig själv i mångt och mycket var David the lastbilschaufför... :) Jag tycker fortfarande om David sjukt mkt, och jag saknar honom. Vi har knappt någon kontakt alls längre, och det är tråkigt. Men det blir väl så.
Efter min sjukskrivning gick jag in i hetluften direkt, och utbildade mig till Ridskolepedagog. Parallellt med utbildningen så jobbade jag som knatteinstruktör och senare ridlärare, på två olika ridskolor; 4H-gården Vissmålen och Jönköpings Fältrittklubb. KY-examen tog jag i juni 2009, och är nu alltså utbildad ridskolepedagog med instruktörsinriktning. STOLT SOM EN TUPP, det kan jag lova er.

2009-06-30 var min sista dag i Jönköping. De sista veckorna bodde jag på Vissmålen, och ni kan lita på att det var något av det jobbigaste jag gjort, att lämna Vissmålen och jönköping "för alltid". Jag har så många älskade vänner där nere som jag saknar något oerhört mycket, men trots det så ångrar jag inte mitt beslut att flytta hem. I samråd med mina föräldrar köptes det en lägenhet i Sundsbruk, och det är där jag nu bor. Jag flyttade hem till arbetslöshet, men den 9 november var min första arbetsdag på min nuvarande arbetsplats, nämligen Com Hem's kundservice i Härnösand. Där besvarar jag samtal som främst handlar om teknisk support för TV-frågor. Trivs bra med det, men precis som med alla jobb så har man ju svackor emellanåt. Det är sånt som hör till.

Under det senaste året har det hänt så vansinnigt mkt. Jag har lärt känna A som jag i dagsläget ser som en av mina närmsta vänner. Vi har gått igenom en hel del tillsammans, och jag har en känsla av att det kommer bli mer framöver. Han har väldigt snabbt blivit en av de viktigaste personerna i mitt liv. En annan viktig person som kommit in i mitt liv, och tyvärr även lyckats försvinna en smula, är ju S som jag höll ihop med i somras. Det höll ju inte, men vi är fortfarande vänner och det är jag väldigt tacksam för. Även han håller jag mycket av, och vill absolut behålla i mitt liv. Mitt team på jobbet är mina klippor, Ann-Sofie och Emelie kan nämnas av många... Och förresten, det var ju tack vare S som Pinnen kom in i mitt liv. Det sorgliga är bara att han kommer försvinna om 2 veckor igen... Vilket känns PISS. Men sånt är livet... Hästar kommer och går.

-------------

Jajjamen, då var det första utmaningsinlägget avklarat! Och eftersom jag började skriva det fredagen den 26:e så kommer nästa inlägg komma "imorgon" lördag, den 27:e. Då ska det handla om Min första kärlek.

Hittade denna utmaning i Monstermallas blogg (som för övrigt är awesome, följ den!)

Jag gillar ju utmaningar och sånna "hittepå"-grejer som man kan göra i bloggen när inspirationen tryter. Tanken är alltså att man ska skriva ett inlägg per dag om ett givet ämne. Jag är dock lite böjd att göra som Monstermalla gör med, att ta inläggen när man känner för det. Fast samtidigt inte, för då känns det ju som att man fuskar med inläggen...!

Utmaningen ser iaf ut enligt följande, och jag ska försöka sätta igång redan idag... :)

Dag 01 - Presentera mig själv
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 - Mina föräldrar
Dag 04 - Det här åt jag idag
Dag 05 - Vad är kärlek?
Dag 06 - Min dag
Dag 07 - Min bästa vän
Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - Det här hade jag på mig idag
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - I min handväska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min första kyss
Dag 17 - Mitt favoritminne
Dag 18 - Min födelsedag
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - En första
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick

Stolen from Antonia på http://lindtonia.blogg.se

Namn Erika
Födelsedag 30 augusti
Hemstad Sundsvall
Ögonfärg Gröna

Ja, jag har gjort denna flera gånger förut, fast en liiiite annan version. Denna hade lite fler frågor.

För er som inte vet:
1. Starta din vanliga spotify playlist
2. Välj shuffle
3. Bläddra en låt framåt och sätt in låtnamnet i fråga ett, bläddra en låt framåt och sätt in nästa låtnamn i fråga 2 osv osv
4. Fuska inte!


Will it be ok? When you got a good thing
How are you feeling today? Upp och hoppa!
How do your friends see you? Follow through
Will you get married? Gives you hell
What is your best friend’s theme song? Sugarcane
What is the story of your life? Smile
What was high school like? I won't say (I'm in love)
How can you get ahead in life? Run away
What is the best thing about your friends? We are golden
What is tonight going to be like? Same mistake
What is in store for the reminder of this weekend? Feels like home
What song describes you? Keep holding on
To describe your grandparents? Fix you
How is your life going? Club can't handle me
What song will they play at your funeral? Perfect
How does the world see you? Somebody to love
Will you have a happy life? Down to the river to pray
What do your friends really think of you? American honey
Do people secretly lust after you? Just the way you are
How can I make myself happy? Me and my guitar
What should you do with your life? Fight for this love
Will you ever have children? Imagine


Sammanfattning:
Mitt äktenskap kommer att ge mig ett helvete, vilket låter fantastiskt positivt.
The story of my life är att le, och det gör jag. Både en hel del äkta leenden, men det har även varit en hel del "falska" under en lång tid.
High school... I won't say I'm in love låter nog alldeles på pricken som mitt liv!
Nu tror jag inte att det blir "Same mistake" ikväll igen, men jag hade ju inte haft ngt emot en repris!
En "reminder of this weekend" - Feels lika home.. Ja, jobbet är ju som ett andra hem, och även A's lägenhet är som ett extra hem. Låter ju korrekt mao.
Club can't handle me? Hmm det visar sig väl på fredag det... Eller om det är jag som inte kan hantera "cluben" kanske!
Jag vet inte om jag och guitaren kan göra mig lycklig, men om någon annan spelar och jag får sjunga, då kan jag nästan garantera lycka.
Och barnen då... Inbillade barn, eller drömmer om barn? Tolkningsfråga helt klart. Det visar sig väl...!

Har gått i tankarna om att fixa håret snart igen. Men min definition av "fixa" är väl ungefär att klippa topparna och kanske färga det i samma färg som jag haft tidigare, som nu har blekts. Då är det ju kul när det finns sidor på nätet där man kan pyssla och fixa lite, utan att bli stående med ett helt misslyckat resultat!

Och nej, det är inte seriöst... :)
Orginalbilden ser ni här till höger, och här nedanför kommer the makeover... Även att jag fick blå "linser" :P

Tänk vad man kan göra med internet alltså...

Gör din egen makeover du med... :)

Lille Pelle kommer till skolan på morgonen och frågar fröken:

- Kan man komma till himlen med benen före?

- Nej, Pelle lilla, det tror jag inte att man kan.

- Det var konstigt, fröken! För när jag kom hem från skolan igår så låg mamma med benen rakt upp i vädret och skrek "Ohhh Gud, jag kommer! Ohhh Gud, jag kommer!" Och jag tror faktiskt att hon hade gett sig iväg om inte brevbäraren hade legat ovanpå och hindrat henne!

Jag veeet att de är tråkiga, men jag kan inte låta bli!


Nämn något som gjorde dig glad igår: Det var mycket faktiskt, trevligt umgänge med goda vänner kan ju aldrig bli fel =)
Vad gjorde du kl 08 imorse: Försökte sova
Vad gjorde du för 15 min sedan: Kollade på Glee
Det sista du sa högt: Tack för idag, hejdå!
Det senaste någon sa till dig: Tack själv, hejdå!
Vad har du druckit idag: Vatten och cola
Vad var det senaste du åt: Öhh... en liten skiva älgkorv.
Vad var det senaste du köpte: Taco-ingredienser
Vad är det för färg på din ytterdörr: Brun
Vad är det för väder hos dig nu: Det är mitt i natten så jag vet inte riktigt. Datorn säger 8 grader varmt och mulet iaf.
Godaste glassmaken: Jordgubb! Men sen är blåbär rätt gott med.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja, det gör jag faktiskt. Däremot tror jag inte att alla kan/får uppleva det.
Sover du tungt: Uhm... Ja, när jag väl sover som jag ska så sover jag nog rätt tugnt.
Drömmer du mardrömmar: Yes
Trivs du med ditt jobb: Vissa dagar mer, andra dagar mindre. Beror mkt på hur jag "presterar".
Favoritklädsel: Mysbrallor
Favoritlåt just nu: Två faktiskt: Glee - Defying Gravity och Glee - Keep holding on
Vad ser du om du tittar till höger: Vattenspruta och konsoll till Xbox-en
Vad gör dig glad just nu: Mina älskade vänner.. :)
Vad ska du göra härnäst: Försöka sova, ska ju trots allt jobba imorn.. :S
Höger eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: Stressad. Ovanligt eller? Nej.
Favoritgodis: Bubblizar är gott
Kläder just nu: Grå mysbrallor, linne och ridskolepedagog-sweatshirt.
Hur många kuddar sover du med: 2
Spelar du något instrument: Spelade gitarr hjälpligt förr, men nu är det bara rösten som gäller.
Morgon eller nattmänniska: Natt, ingen tvekan om den saken.
Vad är viktigast för dig: Familjen och vännerna
Är du kittlig: Verkligen inte! (Det är väl okej att ljuga?)
Snarkar du: Jag tror inte det, ingen som sagt ngt iaf.
Stjärntecken: Jungfru
Äckligaste insekten: Åhh fy det finns så många otäcka saker. Vill inte tänka på det nu för då kommer jag definitivt inte kunna somna... :O
Stökigt eller välstädat: Klart man vill ha det välstädat, men det är allt som oftast stökigt hos mig!
Längtar du mest efter just nu: Att fungera normalt. Kunna sova som jag ska, bete mig som folk i allmänhet beter sig, tänka lite mer normalt... må bra helt enkelt... Less på den här skiten...

Jag kan helt enkelt inte låta bli! Det är roligt.... :) Har dock modifierat testet lite och använder Spotify istället för mp3, men principen är ju densamma :)


"Go to the music player of your choice and put it on shuffle. Say the following questions aloud and press play. Use the song titles as your answers. NO CHEATING!"

How does the world see me?
Song: Bubbly
Artist: Colbie Caillat
Comments: Ja men det låter... bubbligt och positivt

Will I have a happy life?
Song: Jag får liksom ingen ordning
Artist: Lars Winnerbäck
Comments: Lår mindre lyckat... :S

What do my friends really think of me?
Song: One
Artist: Creed
Comments: Ensamvarg... Kan nog stämma till viss del faktiskt

Do people secretly lust after me?
Song: Fever
Artist: Cascada
Comments: You give me fever, and it feels so good!, Så ja, jag antar väl det då :P

How can I make myself happy?
Song: I'd come for you
Artist: Nickelback
Comments:

What should I do with my life?
Song: One step at a time
Artist: Jordin Sparks
Comments: Rimligt.

Why should life be full of so much pain?
Song: Doctor, Doctor
Artist: Elin Lanto
Comments: För att läkarna ska tjäna pengar och betala av sina studieskulder.

How can I maximize my pleasure during sex?
Song: Listen to your heartbeat
Artist: Friends
Comments: Good to know.. :)

Will I ever have children?
Song: Right now (na na na)
Artist: Akon
Comments: Ehm... Nja, inte right now :) men förhoppningsvis senare.. :)

Will I die happy?
Song: Angel
Artist: Kate Voegele
Comments: Jaså det ska jag bli... låter ju bättre än att hamna in hell iaf?

What is some good advice for me?
Song: Värsta schlagern
Artist: Markoolio & Linda Bengtzing
Comments: Jag ska satsa på en schlager-karriär. Well, okej då!

What is happiness?
Song: Telephone
Artist: Lady Gaga
Comments: Betyder det att jag ska stanna kvar på Com Hem i tid och evighet?

What is my favourite fetish?
Song: Under ytan
Artist: Uno Svenningsson
Comments: Uhm...?!

How will I be remembered?
Song: Folsom Prison Blues
Artist: Johnny Cash
Comments: Hahahaha, i'm going to jail...?! :P

Idag har jag varit med i EFIT för första gången på hundra år. Lite kasst med mobilen faktiskt, nästa gång ska jag rota fram digitalkameran och göra det lite mera riktigt.

EFIT hittar du HÄR.

Och för den som vill läsa hemligheter.... Så finns det om man letar riktigt noga. Men det är privat kan man säga.

Godnatt!