Innan 10 skulle jag åka, och innan 10 åker jag. Nu packar jag bilen och sticker söderut :)

Tjing!

Äntligen har Skönshus fått tummen ur det mörka bruna (?) hålet och sett till att det ska bli ordentligt uppritade parkeringsplatser på vår gästparkering! Hallelulja! Idag och imorgon pågår streckmålningen vilket innebär att det kommer vara helt klart när jag kommer hem från Jönköping. Som en extra bonus önskar jag att skrotbilen som stått parkerad där sen tidigt i höstas, kommer att fraktas bort. Det hade lixom varit grädde på moset det. Mums! (?)

För övrigt så fortsätter mina ben att klia. TILL FÖRBANNELSE! Jag har spenderat de senaste kvällarna innan sänggång, sittandes med benen in i duschen hos S, och duschat dem med kallvatten. Detta för att de ska domna bort så pass att jag kan somna. Det brukar misslyckas dock, brukar inte ta så överdrivet lång stund innan det börjar klia igen. Men det är är skönt tillfälligt iaf. Man drömmer sig bort till en tid då benen inte kliade.

Det är sånna stund som gör att man längtar till vintern. Inga insekter, inga plötsliga infall att vaxa benen...

Igår var det dags för en till Pinnen igen. Innan jag ens hade hämtat djuret från hagen så hörde lite misstänka ljud från hagen bakom sadelkammaren, och upptäckte till min förvåning dessa fantastikt söta sakerna!

Det är Kajsa och hennes föl som fått tillfälligt boende hos Per-Ola. Ruggigt charmiga!

På väg till Pinnens hage så var jag centimeter ifrån att kliva på en liiiten liten groda, knappt 2 cm stor. Grodor är äckliga... Gick vidare och precis vid hagen såg jag en till. Hoppla, gott om grodor, tänkte jag.

Ute på ridturen så kan jag meddela om att jag var VÄLDIGT glad att det var Pinnens "fötter" som var på marken och inte mina. Det fullkomligt KRYLLADE av äckliga små grodor längs dikeskanten de första 300 meterna. Även fortsättningsvis var det massvis med grodor, men inte lika mkt som just första biten... Herregud, varför denna överbefolkning?! Ääääckligt!

And on another note... om ca 48 timmar sticker jag till jönköping.

ÄNTLIGEN!

Ja, nu talar jag alltså inte om faktiska drakar och dinosaurier. Sånna tror jag inte nämnvärt på. Däremot känns det emellanåt som helt rätt benämning att ge de kära damerna på :






i Härnösand.

Ibland har jag svårt att förstå att man i ett serviceyrke som deras, kan vara så aviga mot sina kunder. Säger knappt hej, ser alltid lika uttråkade och sura ut, sitter och gäspar rakt ut när man möter dem i kassan.... Alltså, jag förstår att man kan tröttna på sitt jobb. Jag säger ingenting om den saken. Men ibland känns det som att Hemköp ska tacka sin gode skapare för att de har Com Hem som granne, för det ger dem säkert halva kundstocken. Själv skulle jag inte alls handla på Hemköp om det fanns ett ICA eller Coop Konsum på någorlunda samma avstånd.

(Men jag vill oxå passa på att säga att några av de yngre tjejerna på stället beter sig bättre. Sommarjobbare?)

Ja jag vet, man kan handla hemma innan man åker till jobbet. Och hade jag ägt en hjärna så hade jag väl gjort just det. Men hjärnor är bristvaror och jag fick en begagnad.

Hur som helst så är åtminstone jag förbaskat trevlig mot mina kunder. Drake eller inte.

Lyssnade på P3 Nyheter imorse på väg till jobbet. Det var ett inslag om hur den nya tv- och radiolagen gör det mer fritt för programbolagen att lägga in mer reklam i sina sändningar. Det behöver alltså inte gå 20 minuter mellan reklampauserna, utan kan gå mer åt samma håll som USA tex som har fler, men kortare, reklamavbrott. Huruvida reklampauserna här blir kortare eller bara fler, framgår dock inte av inslaget.

"Kanalerna och produktionsbolagen kan förmodligen räkna sig till de stora vinnarna, men den verkliga mång-miljonfrågan är ju i slutändan hur förändringarna tas emot av tittarna."

På hur många sett kan det egentligen tas emot? Ungefär hur många tittare kommer att uppskatta MER reklam? För frågan är ju om mängden reklam blir mer samtidigt som antalet reklamtillfällen per program ökar, eller om det blir mindre reklam utspritt på fler tillfällen.

Jag tycker väl egentligen att det är en dålig idé, vilket som. Jag tycker att reklam som grej är skit. Jag är emot all typ av reklam. Rent generellt så skiter jag högaktningsfullt i vad de flesta företag gör reklam för.

Så länge det inte är så att det är någon om gör reklam för min blogg. Eller ger mig ett bra pris på nånting som jag faktiskt behöver. Men hur ofta händer det?

Del 2: TV4 Nyheterna 2010-07-23

Man kan bli lite smått verklighetsfrånvarande när man spelar sims. Eller rättare sagt, när man inte spelar sims.

Jag kan i princip lova att de flesta som spelat sims någorlunda "seriöst" nån gång funderat över sig själv som en sim. Du är kissnödig - och ser framför dig hur din "kissnödig-mätare" är på det gula, eller i värsta fall, börjar närma sig toalettkris.

Du är sjuuuukt trött, och föreställer dig pratbubblan ovanför ditt huvud med sängbilden.

Du har ett samtal med någon som du inte alls kommer överens med, och vips så dyker det upp två stora röda minustecken.


Yeah yeah yeah, skicka mig till sinnessjukhus på en gång, det är ju lika bra.

Men för övrigt tror jag att jag skulle fungera rätt bra som en sim. Har inte sådär överdrivet mycket egen vilja, förutom när jag mår dåligt/är mindre nöjd med tillvaron. Dessutom är jag tillräckligt sinnesförvirrad för att inbilla mig hur "diamanten" ovanför huvudet skiftar färg beroende på humör.

Äääääsch. Nog med babbel. Fortsätter med lite annat istället.

Jo. Jag har ju varit på stranden idag. Underligt lite folk, faktiskt. När jag kom dit var det tre andra familjer där, och när jag åkte så var det väl kanske 4-5 st. Mitt på dan, en solig lördag?! Very wierd. Det roligaste var familjen som kom sist, mamma pappa barn och mormor/farmor. Pojken och pappan, ner i vattnet fortare än fort, eller i alla fall pojken. Pappan blötte sig till knäna och härjade på pojken, såg så kul ut. Han bjöd verkligen på sig själv, pappan, det var så himla kul att se. Verkligen busade med pojken. När han själv skulle doppa sig så knuffade han ut flytmadrassen en bit ut, sen sprang han ut och hoppade för att träffa madrassen. Hoppade givetvis över (verkade vara planerat) och hamnade med rumpan före i vattnet. Pojken skrek av skratt, och det var inte långt ifrån att jag gjorde detsamma.

Det var the picture-perfect-image av den perfekta familjen.  Sådär som man drömmer om att man själv vill ha det någon dag i framtiden.

Framtiden ja.... Den ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning.

... och då menar jag inte bara de fruktansvärt många miljoner små prickar som jag har på benen. Har testat hydrokortison, vilket inte hjälpte nämnvärt, och alvedon, som sjukvårdsrådgivningen tipsade om, vilket inte heller gjorde någon direkt skillnad. Just nu lockar det mest att stoppa ner benen i en stor tunna med is så att de domnar bort helt och hållet. Bara benen dock, inte fötterna. Det gör alltså saken något mer komplicerad.

Men som sagt, det är inte bara det som kliar. Det kliar i irritationsnerven med. Och självklart så är det även samma sak som irriterar mig som alltid. Så denna låt (Spotify) passar alldeles ypperligt till morgonens humör.

Detta ska jag dock försöka bota med en tur till Pinnen och sen får vi se om det fortfarande är strandväder, isf tar jag nog en sväng till da beach. Vilken beach det blir tvistar de lärde om, men det blir väl någon som inte ligger allt för långt bort.

Vi får väl se om lite sol kan bota ett mulet humör!

Såg en länk på aftonbladet förut, en relativt gammal nyhet men som tydligen blivit aktuell nu igen i samband med, och efter, fotbolls-VM. Det handlar alltså om anti-våldtäktskondomen med taggar. Det ska alltså handla om någon slags kondom som tjejen själv "stoppar upp" i musen, ungefär som en tampong. Med den skillnaden då, att denna "kondom" är formad ungefär som en kondom. Och med den skillnaden, att på insidan av denna "kondom", så finns det taggar, tänder, hullingar, eller vad man nu vill kalla dem. Dessa ska alltså ha den verkan, att när våldtäktsmannen stoppar in petter-niklas så hakar kondomen fast, och går då inte att ta av. Detta ska tydligtvis göra lite smått ont på mannen i fråga (med all rätt), och bara en läkare kan ta loss den, eftersom den bara fastnar ännu mer om karln själv försöker få av den.

Okej, tanken är ju god. För offerna alltså. Men det väcker ju en hel del frågetecken, precis som de flesta i kommentarerna till artikeln också tar upp.

- En våldtäkt är alltid en våldtäkt. Oavsett om mannen får en fälla på snoppen eller ej.
- Det ska visserligen vara så att våldtäktsmannen ska få svårt att tex gå med den där saken på staken (haha!), men kan det inte också bli så att han även blir bra mkt mer förbannad? Och vad händer med tjejen då?
- Det finns ingenting (förutom våldtäktsmannens eget tycke och smak) som förhindrar att han väljer nummer 2 istället. (Ja, jag menar rumpan)
- Männen KOMMER att komma på ett sätt att "komma runt problemet", så att säga. Det är ju bara en tidsfråga.

Sen finns det ju de där dumma frågetecknen med;

- Tänk om tjejen stoppar in den där inför en utekväll med kompisarna och glömmer att ta ut den när hon kommer hem till gubben? Men alltså... hur stor är sannolikheten att man GLÖMMER att man har en sån uppstoppad i underlivet?
- Det finns gott om hämdlyssna tjejer. Tänk om hon ringer upp sitt otrogna ex för en mysstund, stoppar upp den där och sen väntar på att han ska komma och sätta på henne. Men alltså... Ja, det finns hämdlystna tjejer, jag tror dock inte att detta kommer bli nån slags hämnd-trend.


Nåja.

Nej, jag tror inte att det här kommer bli nån hit. Jag har bara svårt att tänka mig det. Men vad vet jag, jag har ju haft fel förut.... Tror jag?

Sitter och småmyser för mig själv till den här härliga videon som jag hittade på forumet.
Säga vad man vill om hans vara eller inte vara i framtiden, men han kan spela hockey...



Skadar ju inte direkt att det var en riktigt skön låt med!

Igår och idag har nog varit de mest perfekta dagarna på VÄLDIGT länge.

Gårdagen, ja, efter jobbet då vill säga (på jobbet var jag ett missanpassat skrälle som inte hade många knop i motorn) var klockren. Tacobuffé på Biteline med underbara vänner. Wunderbar! Efter det drog vi iväg till Parken där de har minigolf, och körde en runda. Grupp A bestod av mig, Joanna, Emma S och Anders och Grupp B bestod av Madde, Mattias, Emma M, Therese och Mange. Jag vill först och främst vara tydlign med att grupp A vanns av MIG, ett slag före Anders... Haha! Totalt sett kom jag trea, men det spelar ju ingen roll, jag VANN iaf! Höhöhö....! :)

Jo förresten. Jag "ställde upp" på några mindre vackra bilder (helt självförvållat!) och de lär väl dyka upp hos Emma på fejjan eller hennes blogg när hon återvänder till civilisationen... Kanske man kan tigga till sig en kopia då så ska ni få se hur det gick till när jag vann golfen?! Hahaha!

På väg från stan så passade jag på att gratulera Edit på 22 000-mils-passeringen! Hurra för Edit!

Tankade i granloholm, sen drog jag, Emma S och Anders hem till mig för övernattningen. Några minuter efter att vi kommit hem anslöt sig även S till sällskapet vilket bara gjorde kvällen ännu mer angenäm! Det var slapp i soffan nån timme innan det var dags att stänga de grå och invänta morgondagen.

Idag då.

Klev inte upp sådär värst tidigt, Emma och Anders var uppe före oss. Vi låg och kramades länge och väl innan vi masade oss upp. Osocialt? Javisst. Men det händer lixom aldrig att vi får lugna mornar så det vara bara att passa på... :) Det blev en snabb frukost och vid 11 gav sig Emma och Anders iväg söderut. S åkte hem till sitt för att spendera en stund i telefonkö, och jag fick en stund för mig själv att vakna till liv på.

Ungefär en timme senare drog jag iväg till S, vi packade ihop oss och sedan hägrade badstranden! Tjohoooo! Det är galet, jag är egentligen ingen extrem badfantast, men båda dessa gånger har jag känt mig som ett barn i en leksaksaffär när vi ska till stranden... Fast det kanske mer beror på sällskapet, vad vet jag?

Nåja, hamnade ute på en "öde" strand i timråtrakten, vid Indalsälven. Vi vadade genom lite vatten och placerade oss på en sandbank - heeeelt ensamma! Inte en själ i sikte. Nåja, förutom den lilla fiskarmannen som åkte förbi ett par gånger. Men hey, vem klagar. Vattnet var kallt, men gick absolut att bada i. Solen var bakom moln, men temperaturen låg kring 25 grader ändå, så återigen; Vem klagar? Totalmysigt hade vi det.


[Två par ben, så JA, S existerar på riktigt och är inte ngn jag hittat på.... Haha.]


Well well.

Efter badet satt vi hemma hos S ett tag, jag var totalt utmattad och på vippen att somna. Duschade av mig och åkte hem, S skulle ändå iväg på annat. Väl hemma satte jag mig vid datorn och lekte lite med TheSims 2.

Strax innan 17-tiden så ringde A, så vi surrade en stund. Nu ska jag försöka att inte lägga mig i hans förehavanden, men ... Han har väl visst lite bök med sin nya tjej. Inte helt nöjd med situationen, så att säga. Gått från att vara the ungkarl of all ungkarlar, till att bli familjefar. Nu är det väl inte det som är bekymret, men man förstår ju att det blir en rätt stor kontrast. Hur som helst så var han väl inte jättetaggad till att åka hem till "familjen".

Ja, om något så vet jag hur det är att ha beslutsångest med vad man ska göra i krångliga situationer. Själv är jag dock en självplågare och står ut till jag kraschar, jag hoppas att han inte är likadan, utan vet när han fått nog. Är ju rädd om honom, säga vad man vill men han är en nära vän... Kommer alltid att vara, hoppas jag.

Nåja, nog babblat.

Allt jag egentligen ville ha fram av det här blogginlägget var att den här dagen varit som urplockad från en väldigt trevlig dröm. För vad mer kan man egentligen begära?

Häromdagen bloggade jag om varför jag hatar offentliga toaletter.

Här har ni en bild på ytterligare en anledning. En blodig tampong som blivit kvarlämnad, ensam, övergiven, i toaletten på jobbet.

Stackaren. Ensam, kall och blöt.

Och stackars mig. Det var inte helt mysigt att se.

Och stackars er som tvingas kolla på eländet. Eller ja, tvingas och tvingas - det är frivilligt att klicka på länken!

------

Tillägg:
Jag vill bara vara tydlig med att det inte är jag som lämnat den där!

Det är väl klart att även semesterplanerna, som så många andra planer den här sommaren, kommer gå käpprätt åt helvete.

Jag drömde en helt fantastisk dröm inatt. Jag fick låna en jättefin fräsch blå bil (hum hum), transporterades som en drottning ner till Jönköping på perfekta, normalt trafikerade vägar. Jobbade mitt läger, mådde fint! När lägret var slut, åkte vi som planerat till Ullared en sväng, och till Visingsö innan det var dags att åter bege sig hemåt.

Ja, det var drömmen det. När jag vaknade slog sanningen mig. Jodå, jag kommer kunna jobba mitt läger, oavsett transportsätt dit eller hem. MEN. Resten kan jag ju glömma. Jag kommer inte kunna ta mig ner till stan för att fika med någon bekant, om inte den personen själv har en bil. Vi kommer måsta skippa både Ullared och Visingsö. Kul. KUL!

Jo jag vet, det kommer fler tillfällen, men just nu känns det JÄVLIGT surt. Det är ju det här jag har längtat efter hela sommaren...

Vissa av bilderna i detta bildspel från Aftonbladet är helt vansinniga.

Kolla till exempel på bilderna 3, 5, 6, 10, 19 och 22. Det är så att man tappar hakan!

(Eller i deras fall - skinnet).

Och ja, jag räknar faktiskt jobbets toaletter dit med. Alla toaletter som inte är min egen, helst. Men jag kan stå ut med toaletter hos vänner. Okej, vi skiljer mellan privata toaletter och offentliga toaletter, förstår folk vard jag menar då?

1. Lukten. Säga vad man vill, men det är oftast en speciell lukt på offentliga toaletter, och då menar jag inte en ljuvligt fräsch doft av blomsteräng. Med det säger jag inte att det per automatik luktar bajs på alla toaletter man går in på, men ändå.

2. Toalettpappret. Behöver man säga så mkt mer? Tacka vet jag det fina mjuka toalettpappret som jag själv köper! Inget äckligt enlagerspapper som mer liknar sandpapper än ngt annat...

3. Handtaget. Har ni över huvud taget en aning om hur många som INTE tvättar händerna efter ett toalettbesök??

4. Ljudet. Det hörs vad man gör där inne, oavsett man gör nummer ett eller två, och oavsett om man spolar i kranen samtidigt. Att höra plopp plopp precis innan man ska gå in dit själv gör INTE saken bättre.

5. Jag skiter i om det är sant eller inte. Men bilden säger ju allt.

(Det finns säkert fler saker, men just nu nöjer jag mig med dessa)

Igår var det ÄNTLIGEN dags för årets första sommardopp! Man kan ju säga att det var på tiden, efter flera veckors 25+temperaturer. Men vissa av oss jobbar ju.

Mummel mummel.

S tog med mig till Lögdösjön igår. Jag är ju lika harig som alltid, så jag tog det saaaaakta men säkert innan jag slutligen var i vattnet. Men, det var ju faktiskt rätt skönt. Inte så kallt som jag trodde.

Och gissa om det gav mersmak?

Inte bara själva badandet i sig. Det var superhärligt. En fin sommarkväll, en mysig strand, lagom mycket folk. Men framförallt - sällskapet. Helt underbart att göra något som inte innebär soff-sittande... Missförstå mig rätt, jag tycker om det med. Att kura ihop sig i soffan, bara må gott och njuta av tillvaron, men jag (tro det eller ej) tycker ju om att vara ute och göra saker med.

Nåja

På tisdag är det dags för Tacobuffé på Biteline, gissa om jag ser fram emot det eller!? Asigt trevligt folk och gooood mat. Och förhoppningsvis gör S oss sällskap med, det skulle jag tycka väldigt mkt om.... Dessutom pratade han om att vi ska bada på dagtid på onsdag.. Hihi. Nåja, jag vet inte om jag vågar hoppas på någonting egentligen, det har ju en förmåga att skita sig när jag gör det... Det hör ju mer till det normala just nu än att någonting går enligt planerna.

Som den här dagen egentligen. Allt har gått bra. Det började rycka i irritationsögonbrynen när trafik skickade hem folk. Det började rycka ännu mer när vi såg att köerna gick upp REJÄLT efter 16.

Nåja.

Dags att avsluta dagen med bra statistik och inte ta allt för lång rast.

Tjingeling.

I'm stuck. Min jäkla hjärna vägrar samarbeta med mig på det sätt jag vill att den ska göra. Sånna små små saker får mig ur balans. Ja, inte bara psykiskt faktiskt, idag är jag även fysiskt ur balans. Yrslade på igår med, kändes ju så där lagom lämpligt. Men jag tog mig hem iaf.

Men ja, är balanssvårigheter rent psykiskt med. Och när jag väl tycker att jag hämtat mig och kommit på fötter, så kommer det någon annan liten detalj som sätter sig på balansnerven.

Nåja. Bara att kämpa vidare.

Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag. Har ingen större lust att sätta mig i bilen och åka nånstans, men har ingen lust att sitta hemma heller. Och att gå nån längre sträcka... Inte så lyckat. Så, vi får väl se vad som händer som sagt.

Jag ska iaf börja min meningslösa lediga dag med att spela Sims.

Att jag fått smeknamnet Erkan på jobbet är ju varken konstigt eller speciellt obehagligt. Jag har varit med om värre.

Nu är Viktor på sitt humör dock, och du utveklades smeknamnet till det mindre fantastiska "Erkinator gammdator"... hahahahaha! Ja det gäller att ha humor. Men det är fortfarande inte det värsta smeknamnet jag kan tänka mig... tro det eller ej!

Är det förresten inte nån typ av reklamslogan som går precis så? Tycker det låter bekant. Eller så är det bara "saker man säger", vem vet.

Aaaanyway... Tänk att en förändrad relationsstatus kan betyda så mycket... :) Tack för att du står ut med mitt trams hjärtat... :)

Ja, det är ju en jäkla tur att jag aldrig överreagerar på saker och ting.... Suck!

Nåja, kvällen utvecklades ju helt klart mycket bättre än vad jag trodde att den skulle göra när jag åkte från jobbet.

Jag hade väl egentligen tänkt vänta ut mitt mulna humör själv och ifred och utan kontakt med omvärlden, men omvärlden ville annorlunda. Eller, äh. Jag ville annorlunda. Jag kunde inte hålla mig. Jag klarar inte av att vara "avig" mot folk, speciellt inte sådana som jag verkligen bryr mig om.

Det blev en stunds ventilerande på Facebooks chat. Egentligen borde jag väl spara den texten så jag kan läsa den igen närhelst tvivlet kryper på. Men men. Nåja, det kändes bra iaf. Och jag fick den där kramen som kan göra vilken dålig dag som helst till en bra dag.

Jag satt och funderade när jag började skriva - Ska jag ta bort föregående inlägg? Det var ju som sagt över erika-överdriver-reaktion i ett nötskal. Men sen kände jag... Nej, varför? Det var ju så det kändes just då, överreaktion eller ej. Jag är en känslomänniska. Deal with it.


Dessutom, frågan som jag ställde mig själv fick ett svar;
"Hur kan nånting som känns så bra samtidigt kännas så förjävligt?"
Jo, för att om det inte kändes förjävligt när det var "dåligt" så skulle det inte heller kännas så sjukt bra som det gör när det bara funkar.

Vad är det man säger, No pain, No gain. Det stämmer nog även när man talar om känslor och kärlek. Eller vägen dit.

(Bilden då? Jo det är ju Madde, jag och Jenny på återträffen från högstadiet. Kovlandstjejer is the grej. Jennys foto btw.)

Ibland gör det bara så inåt helvetes jävla ont.

Det finns ingenting jag kan göra.

Jag kan inte påverka det i den ena eller den andra riktningen.

Bara gilla läget.

Men...

Hur kan nånting som känns så bra samtidigt kännas så förjävligt?

Nåja...

... Men jobbet går iaf bra ...

Vilka andra än jag och Lisa kan det vara som diskuterar Fäbojäntan och Den ståndaktige kyrkoherden mellan samtalen?! Nej, just precis.

Ibland blir man ju inspirerad.

Oj vad det ringer.

Inte bara på ÅF-linan, även på vanliga supporten. Full fart.

Har precis kommit tillbaka från lunchrasten. Känns alltid lika galet att ha "lunch" den tiden på dagen då normala människor går hem. Nåja. Lite stuvade makaroner och korv senare så är man människa igen.

Går upp till min plats. Ska stoppa tillbaka bankkort och leg till plånboken. Problemet är bara det.... ATT JAG INTE HITTAR MITT JÄVLA BANKKORT! Gissa vilken puls jag låg på? Sprang tillbaka ner till matsalen för att följa mina egna spår bakåt (vilket detektiv man är, va?). Frågade i Navet om de hade fått inte ngt kort, men det hade de förstås inte. Sprang ut på gatan. Inte ett kort så långt ögat nådde. Faaan, slog numret till Swedbanks förlorade-kort-avdelning och hamnade som nummer ett i kön. Sökte en sista gång i fickan och...

Ja, tro på själva fan att där låg det lilla jäkla kortet. La på innan samtalet hade kopplats fram. Ibland är det bra med stora fickor, och ibland är det bara en förbannelse. Har fortfarande puls alltså, jäkla kortskrälle.

För övrigt vill jag förbanna den mygga som bestämde sig för att ge mig ett bett mitt på tummen.

Ja, det är verkligen det ord som kan beskriva den här helgen. Det var år och dagar sedan jag bloggade så här mkt. Och ändå är det ingen som läser längre. Haha, ironi.

Jag har väl egentligen inte haft brist på saker att göra. Jag har varit på Gatufesten igår på dagen (även om jag skippade grillningen på kvällen), jag har varit hos Pinnen och jag har städat i princip hela lägenheten. Och jag har hunnit slappa. Jag tycker om att slappa...!

Det blev en barbackatur på Pinnen idag iaf. Denna gång utan schabrak som underlägg. Hum, jag har glömt bort hur varmt och svettigt det blir mellan människa och hästrygg när man rider barbacka en varm dag...!

Red först upp mot elljusspåret iaf, och tog av bort mot Riiby gård. Men det var sjuuuukt mkt broms längs den stigen, jag blev biten två gånger och Pinnen typ 2 miljoner, så vi vände. Höll oss längs vägen vid Per-Ola. Vi var inte helt överens. När vi gick förbi vägen in till gården så vart han väl rätt upprörd över att vi inte skulle gå hem. Hur som helst, eftersom vi var lite oense så tänkte jag att vi sätter lite fart istället, travar lite längs vägen så han får börja tänka framåt istället för vända-vända-vända-vända. Och det gick sååå sjukt bra! Otroligt mjukt och bekvänt, det var som att sitta och åka på nåt ... bekvämt, helt enkelt. Han hade lite mer tempo i traven på hemvägen, men då satt jag nästan ännu bättre! Fantastico!

Nu ska jag ta och göra mig klar iaf... S är på väg hem nu och vi ska "hooka up" nu när han kommer tillbaka till stan. Me like! Ska bli mysigt att få sova med honom igen <3

Dessutom har jag och Emma snackat ihop oss, så jag får nog nattgäster någon gång nästa vecka, och då blir det Biteline! Tacobuffé, jaaaaa tack! Wunderbar.

Men nu, destination mys.

Vaknade första gången vid 4.30 imorse av att Chefen hade psykbryt på en papperspåse. Jaja, shame on me för att jag inte har plockat undan den. Hängde upp den på ett dörrhandtag och sen la jag mig igen. Tog dock inte många minuter innan han hade fått ner den och fortsatte bråka med den, så jag klev upp igen, kastade in den (påsen, inte katten) i badrummet och stängde dörren.

Lugn och ro. En liten stund.

Somnade om iaf. Drömde världens mysigaste dröm, jag kände verkligen i drömmen att det är ju så här jag vill ha det! Det var underbart och lyckan var total.

Men sen vände det. In kommer en odefinerbar kvinnlig person och sätter fingret på precis allt jag är rädd för, och oroar mig för. Fraser som "Du vet väl att...", "Du fattar väl...", "Du har ingenting att hämta här" och många liknande avlöste varandra som kulor (?) från en hagelbössa.

Jag gick därifrån, nertryckt i skorna och med drömmarna krossade. Vaknade och kände givetvis lättnad över att det bara var en dröm, men samtidigt oroskänslan efter att allt jag oroat mig för "blev verklighet".

Nåja, nu har jag vaknat till liv på riktigt och har väl till största del skakat av mig drömmen.

Ska snart ta och ge mig iväg till Pinnen har jag tänkt. Trots att jag har färska minnen av smärtan från i onsdags, efter den två timmar långa barbackaturen med Maggan, så är jag sugen på att rida barbacka igen. Fast inte i två timmar. Knappast ens i en timme. Men att bara komma ut och mysa en stund vore ju inte alls fel, lixom. S är fortfarande i Bergsjö och kommer väl hem ikväll, hoppas få träffa honom då. Saknar...

Jo igår förresten, var ju på stan på dagen med tjejerna och åt lite Langos och minglade. Mkt trevligt! Och Alice måste ju vara det sötaste barnet som någonsin skapats, herre-min-himmel. Snacka om att vinna i gen-lotteriet. Nellie är oxå sjukt söt, men hon är ju så liten än... Lär nog bli en liten heartbreaker av henne med så småningom :)

Hur som helst, de skulle visst grillas hos Madde på kvällningen, men jag kände inte direkt för det. Jag vet inte, det känns ibland som att, ju äldre jag blir, desto mer osocial. Det är inget illa ment mot mina vänner, jag älskar dem. Men jag är gansksa nöjd efter någon timmes sällskap. Jag trivs med att vara själv. Och det har jag väl iofs alltid gjort. Däremot så brukar det "gå bättre" ju färre person jag umgås med. Ju större sällskap, desto snabbare vill jag hem. Irriterande, och jag vet inte varför det är så. Men jag har börjat se sambandet nu...

Bad me.

Nåja, dags att bege sig till Pinnen <3

Jag kan helt enkelt inte låta bli! Det är roligt.... :) Har dock modifierat testet lite och använder Spotify istället för mp3, men principen är ju densamma :)


"Go to the music player of your choice and put it on shuffle. Say the following questions aloud and press play. Use the song titles as your answers. NO CHEATING!"

How does the world see me?
Song: Bubbly
Artist: Colbie Caillat
Comments: Ja men det låter... bubbligt och positivt

Will I have a happy life?
Song: Jag får liksom ingen ordning
Artist: Lars Winnerbäck
Comments: Lår mindre lyckat... :S

What do my friends really think of me?
Song: One
Artist: Creed
Comments: Ensamvarg... Kan nog stämma till viss del faktiskt

Do people secretly lust after me?
Song: Fever
Artist: Cascada
Comments: You give me fever, and it feels so good!, Så ja, jag antar väl det då :P

How can I make myself happy?
Song: I'd come for you
Artist: Nickelback
Comments:

What should I do with my life?
Song: One step at a time
Artist: Jordin Sparks
Comments: Rimligt.

Why should life be full of so much pain?
Song: Doctor, Doctor
Artist: Elin Lanto
Comments: För att läkarna ska tjäna pengar och betala av sina studieskulder.

How can I maximize my pleasure during sex?
Song: Listen to your heartbeat
Artist: Friends
Comments: Good to know.. :)

Will I ever have children?
Song: Right now (na na na)
Artist: Akon
Comments: Ehm... Nja, inte right now :) men förhoppningsvis senare.. :)

Will I die happy?
Song: Angel
Artist: Kate Voegele
Comments: Jaså det ska jag bli... låter ju bättre än att hamna in hell iaf?

What is some good advice for me?
Song: Värsta schlagern
Artist: Markoolio & Linda Bengtzing
Comments: Jag ska satsa på en schlager-karriär. Well, okej då!

What is happiness?
Song: Telephone
Artist: Lady Gaga
Comments: Betyder det att jag ska stanna kvar på Com Hem i tid och evighet?

What is my favourite fetish?
Song: Under ytan
Artist: Uno Svenningsson
Comments: Uhm...?!

How will I be remembered?
Song: Folsom Prison Blues
Artist: Johnny Cash
Comments: Hahahaha, i'm going to jail...?! :P

Fick assistans att tidigare nämna TantKim med att bort ramarna kring bilderna så nu är jag toknöjd :)

Har gått omrking här hemma och småstädat nu på förmiddagen, ska snart dra ner på stan och träffa brudarna för lite traditionell Langos-ätning. En gång på året räcker, men fasen så gott det är. Värt att vänta på.

Vem vet, kanske även S tittar förbi en sväng när han passerar staden på väg mot Bergsjö. One can only hope.

Nej, nu ska jag fortsätta med städningen. Jag är inte ens halvfärdig, men motivationen lixom flög sin kos nu när det blev varmare.

Får väl se om det blir en sväng till Pinnen idag eller om det blir imorn. Jag har inte riktigt bestämt mig, vi får väl se vad vädret har att säga till om med.

Hmm jag "hör i syne". Tycker jag hör telefonen pingla hela tiden när jag har musiken igång. Men så fort jag tystar musiken så hör jag ju även hur tyst det är i resten av lägenheten. Tyst och brist på syre. Tyst, brist på syre, och en katt som fick tuppjuck och nu rusar fram och tillbaka över vardagsrumsgolvet. Så jag kanske ska ta tillbaka det där med tyst....!

Nej vänta lite nu, städa var det ju.

 

 

 

 

 

 

Testar en gratis stilmall som jag hittade på http://www.bloggdesign.nu (användaren TantKim). Har dock sparat den underbara gröna som jag haft tidigare, för jag har en känsla av att jag kommer vilja byta tillbaka... :) Själv kan jag ju inte göra bloggar, så jag tar tacksamt emot när det erbjuds :)

Edit 23:00 - Upptäckte precis en nackdel med designen. Nu syns ju de vita ramarna kring vissa bilder. Fult. Nåja, vi får se vad jag beslutar.

Jag var på Ica Maxi förut. Handlade lite fredagsmys (inte OLW dock). Kom helt plötsligt att tänka på att jag är ledig på onsdag, och att S har semester. I mitt huvud snurrar kugghjulet och säger mig som så, att det vore trevligt om vi för en gångs skull skulle kunna träffas på dagtid, utan att behöva stressa för en gångs skull. Alltid när vi träffas så ska vi snart sova, någon ska upp tidigt och jobba, sonen sover så det blir en kort träff sen på kvällen, och så vidare, och så vidare. Det känns som att vi aldrig haft en träff i lugn och ro, bara vi för oss själva, utan någon som helst stress eller måsten.

Så jag gav mitt förslag. Att vi kanske kunde hitta på något då. Han visste dock inte om han ska ha sonen den dagen eller så, så vi ska väl återkomma om den saken. Men, när jag har presenterat mina argument så avslutade han sms-konversationen med; "Det har du så rätt i. Vore dundermysigt :) "

Min första tanke var: Åh, rätt svar!

Min andra tanke var: Oj, det där påminner mig om en del av en Jan Bylund-"sketch". Han berättar så här:

"En man som går in i ett förhållande med en kvinna; det är som att börja i skolan igen! Du lär dig saker varje dag! ... och det är prov jämt! Det är muntliga förhör... de ä jobbigt... Den skolan går du aldrig ur, det är helt klart."

Framförallt var det väl den delen med "prov jämt" som ploppade upp i mitt huvud, troligtvis just för den där "rätt svar"-tanken. För ja, det finns rätta och felaktiga svar när man pratar med tjejer. Och ja, om tjejen har en åsikt redan i förväg så kommer ditt svar bli ännu mer rätt, eller ännu mer fel. Och i mitt fall så fanns det helt klart ett rätt och ett fel, och som tur var så fick han VG+ på det provet :)

Nåja, jag ska inte vara "sån". Sen vet jag inte vad han skulle tycka om att jag bloggar om honom, helt ovetandes.... I have'nt told him.... Naughty me, huh? :) Iofs skriver jag ju inget som egentligen avslöjar vem han är eller så, så hemligheten är fortfarande säker. Sicken tur.

Fast begreppet "vän" är ju självklart relativt. En kär gammal ovän vore kanske mer passande.

Det är en sak att krångla med det hemma, där kan man ändå hantera det på det sätt som för stunden känns lämpligast. På jobbet är det en helt annan femma.

Okej, det ska väl framgå att jag inte har fått nån ångestattack (än?) idag och jag hoppas självklart att jag slipper det med.

Undrar vad man skulle välja för loggning för ångest. Utbildning? Övrigt? Efterarbete? Eller möte kanske. Upptagen - jag har möte med min ångest. Ja, kanske.

Nåja, rasten är över och jag ska försöka att arbeta bort den här äckliga känslan som försöker få mig att krackelera.

YOU SHALL NOT PASS!

[Hej, mitt namn är Erika "Ångest" Näsberg, vad kan jag hjälpa dig med?]

Det där med graviditeter.

Och innan ni hinner tänka så mkt mer - NEJ, jag är inte gravid. Men ibland vandrar ju tankarna iväg ändå.

Det är ju inte direkt en hemlighet att alla människor har olika inställningar till graviditeter. För vissa är det det mest fantastiska man kan "drabbas" av, och för andra är det den värsta mardröm man kan tänka sig. Och då tänkte jag, om två personer har helt olika inställning.... Eller vänta lite, vi gör så här istället.

Tjejen ser en graviditet som något hon längtar efter. Det där att starta familj, en riktig höjdare. Hon vet dock att killen inte är i samma tankar och att ett barn därför skulle vara helt otänkbart. Är det då försvarbart att tjejen, om hon blir gravid, gör abort utan att diskutera saken med killen?

Jag är väl egentligen emot att ta ett sånt beslut utan att diskutera med den andra parten, men samtidigt kan jag ha lite förståelse för det, ur tjejens synvinkel. Det blir ju knappast mindre jobbigt att ta bort ett barn som är uttalat oönskat. Men givetvis är det inte lätt att ta bort det i andra fall heller.

Jag är väldigt tacksam att jag aldrig behövt ta ställning till det, att göra abort eller inte. Jag har alltså aldrig varit gravid. Samtidigt kan ju det leda till helt andra frågor.

Kan jag ens bli gravid?

Jag tänker dock inte försöka bara för att försöka, och sedan stå där med lång näsa och tänka; "Hoppsan, det gick ju. Vad gör jag nu?" Nej, när det ska försökas, då får det vara på riktigt. Med någon som faktiskt vill.

Tvära kast.

En annan sak som jag kan fundera på när det gäller graviditeter är väl egentligen det motsatta till det jag nyss skrivit. På sätt och vis, åtminstone. Jag tänkte väl mer på följande situation:

Tjejen längtar efter barn. Killen gör det inte. Tjejen säger: Det är lugnt älskling, jag äter p-piller (eller har annat skydd). Killen tror henne. Och hoppsan, "det var visst inte 100% säkert", och så står hon snart där med stora magen i vädret och killen har ingenting att säga till om.

Otäck situation.

Nej, vad ska man säga. Ja, jag har väl en viss typ av barnlängtan. Fast det är mer än längtan efter en familj som det känns nu. Inte så att jag absolut måste bli gravid eller få barn för att känna att livet är värt något. Jag är mer än hyfsat nöjd med mitt liv som det är just nu, och det skulle nog varken göra mycket till eller från om jag skulle bli gravid. Mer från än till, faktiskt, eftersom det inte finns någon som vill ha familj med mig i dagsläget. Och att skaffa ett oönskat barn - Nej tack.

Och med det säger vi tack för idag och slut för idag, nu ska jag gå och lägga mig, helt och hållet obefruktad.

Det ni.

Jag vet inte riktigt vad jag håller på med just nu. Men som vanligt, när det är kaos i huvudet, så kommer blogginläggen allt tätare.

Sitter och lyssnar på Stefan Andersson's "Bröllopsvals" och drömmer mig bort. Drömmer mig bort dit där jag så gärna skulle vilja vara, med dig.

Jag är så sjukt kluven! Jag vet vad jag borde göra. Det finns två bra alternativ. Problemet är att båda dessa "bra" alternativ är helt värdelösa och jag vill inte välja nåt av dem. Okej, det finns ett tredje alternativ med, men det är ett så extremt dåligt alternativ så jag mår illa av blotta tanken.

Ja, jag är kryptisk, som vanligt. Och nej, jag tänker varken skriva rakt ut vad det handlar om, och jag kommer inte heller gå in i specifika detaljer om någon frågar heller. De som jag vill ventilera med vet nog redan, i alla fall delvis, och det räcker.

Pinnen är bra i mitt liv. Älskade häst. Men tyvärr så får mitt tankekaos den konsekvensen att jag knappt ens vill åka dit. Förstår du ångesten i att ens erkänna det?! Att mitt tankekaos får mig så ur balans att jag inte ens vill åka till "någon" som jag VET, med 100% säkerhet, gör mig gott?

Igår tog jag mig i kragen och åkte dit iaf. Och självklart, precis som jag redan visste, så kändes allt bra igen. Alla tankespöken var som bortlåsta och timmen på Pinnens rygg var som den bästa terapin i världen. Vem behöver knark när man kan lukta på en häst lixom? Men även det goda tar slut någon gång, och när jag väl var på väg hem så var tankarna i full gång igen.

Och vad händer härnäst då? Jo jag väljer ett av de dåliga alternativen, som ändå, förhoppningsvis, till slut leder till en ännu bättre lösning än de som är aktuella just nu.

Det återstår väl bara att se om jag lever när vi väl kommer dit....