Jag föll för butiksreklamen och köpte mig ett paket Marabou Cookies. Not to shabby. Men å andra sidan skiljer de sig inte jättemkt från alla andra såna choklad-bitar-kakor som man kan hitta i alla möjliga olika utföranden. Klart ätbara dock, fast jag vet inte om det är nåt jag kommer lägga pengarna på fler gånger.

Det är skottpengar på att göra så här. SKOTTPENGAR, I tell you!

Skottpengar! Man FÅR inte ha smileys istället för "riktiga" ord. Förbjudet. Gör om, gör rätt!

Jo, jag har ju några kvällar här roat mig med att kolla på filmerna i Step Up-serien. Finns ju tre filmer. Alla tre riktigt riktigt bra. Och med riktigt riktigt bra dansare. Ni som gillar dans, i stil med So you think you can dance, kolla på filmerna. Men här kommer två klipp iaf, som bara gör mig lyrisk.

I det första klippet, kolla hela. Det är värt det.

I det andra klippet; hela klippet är bra, men för mig personligen börjar "wow-faktorn" ungefär 6:15 in i klippet. Det är dock ruggigt bra innan dess med! Så jag rekommenderar ändå att man kollar på hela. Men ni som inte orkar kolla på hela, kolla efter 6:15 och resten. Just do it!

Jag skulle ju ha ridit idag... Nu är ju klockan alldeles för mycket. Korkat att somna... Jag har ju varit hundvakt idag, och när jag var klar där för dagen så åkte jag direkt till Lögdösjön, tog ett dopp och låg och torkade i solen. Galet skönt, men det var väl ungefär här som mina planer ändrades. Jag hade egentligen planerat att åka till stallet direkt efter badet, men jag vart så trött och hungrig när jag var på stranden så jag tänkte what the hell, jag åker hem och äter, och åker tillbaka när det är lite svalare (28 grader i skuggan klockan 19 kändes fortfarande lite väl varmt).

Problemet var bara att när jag hade ätit så la jag mig i sängen för att vila lite, smälta maten o sånt ni vet. Men jag somnade. Verkligen genomtänkt, Erika, verkligen. Ja, nej, så jag vaknade väl för inte så längesen, och som sagt, nu känns det lite sent att åka... Men ah... Imorn är sista ridpasset innan hästrallyt, på fredag åker de neråt.

Hur som helst, klantigt att sova bort kvällen...

Men förutom det så har dagen varit bra. Pratade med finevän imorse, och vid lunchtid så åkte jag bort till Eva för att vara hundvakt. Vovvarna verkade inte allt för förfärade över att behöva spendera tid med mig, dessutom sov de nästan hela tiden de var där. Vi hann dock med lite bus med, som sig bör när man är hundvakt.. ;) Världens goaste vovvar är det iaf... ♥


Hyfsat biffiga hunden eller som tar upp hela dubbelsängen... =) Gos-Chantos! ♥

Imorn ska jag träffa två gullehundar igen, plottisen Shawna och världens finaste "rodde" Chantos. Det går pinsamt länge mellan gångerna som jag träffar dem, så det ska bli riktigt kul att komma dit och "umgås" lite igen =)

Chantos har ju lixom varit min ögonsten sen jag var hundvakt åt honom när han är en "liten" bäbisvovve, fast han var ju en riktig bjässe då med.. Är ju lixom en stor ras :) Men galet fin är han, och hur snäll som helst. Och Shawna är ju ett riktigt charmtroll med... så jag ser verkligen fram emot hundvakteriet. :))

Nej, det var ju elakt sagt. Så är det ju inte! Men idag har jag varit hos psykologen igen. Fast bara att ta sig dit, när man är billös, är ju ett projekt i min värld. Jag hatar att åka buss. Jag tror alltid att jag kommer bli sen när jag åker buss, vilket innebär att jag nästan alltid åker minst "en eller två bussar tidigare" än vad jag egentligen skulle behöva, utifall någon är sen.

Idag var bussen från birsta mot stan sen. Erika stressad. Pratade med mamma i telefon under resan så jag missade hållplatsen i haga, men tänkte att okejdå, jag är ju lite över 1,5 timmar tidig så nog hinner jag byta i stan istället. Jag missade bussen i stan eftersom bussen från birsta var sen. Fina tider. Erika stressad.

Det är dock inte så mkt att göra åt att man missat bussen. Man får bara snällt vänta på nästa. Så medans jag väntade så gick jag o köpte en glass och knäppte kort på tre drakar. Har ju fortfarande planen att fota stans alla drakar, men har inte riktigt fått tummen ur än. Men men.

Ja hur som helst, vidare upp mot sjukhuset med nästa buss. En buss som glömde att stanna på "min" hållplats. Erika stressad. Men men, jag fick komma av tillslut ändå, och jag kom in på the clinic i god tid. Väldigt god tid, haha. Aja. Det var eventuellt sista gången på bedömningsenheten iaf, nu ska remiss skickas till Affektiva och sen får vi se när jag får tid det. "Det kan vara viss väntetid" nu i semestertider. No shit. Så om det drar ut på tiden lite för mkt så har jag ändå fått en uppföljningstid med nuvarande kontaktperson, sista veckan i augsusti. Om två månader alltså. Om jag inte får tid på Affektiva innan. Jösses.

Aja. Nu ska jag väl snart ge mig iväg och vara lite tv-tittningssällskap som det verkar, kan ju vara trevligt. Och om det inte blir så, då ska jag vara tv-tittningssällskap åt mig själv. Haha! Funkar ju bra det med.

Puss så länge på er alla söta knäppgökar därute...

Jajjamen, det är gjort! Igår tog jag en sväng till Lögdösjön för att mysa i solen, det var ju helt grymt fint väder. När jag kom dit så la jag först ifrån mig grejerna och gick sen ner för att känna på vattnet. Följande sms-konversation följde:

Jag: Det var kallt i vattnet! Burr! Jag är inte härdad :)
H*n: *hihi* kan tänka mig det!:)
Jag: Fryser!
H*n: Stackars liten!:(
Jag: Haha tur det är varmt i solen :)
H*n: Mm... Du får mysa till det i solen så blir du varm snart!:)
Jag: Nämnde jag att jag bara doppade fötterna?! :D Hahahahhah

Jaa, jag är galet lättroad. Men tio minuter senare var hela jag doppad, och vattnet var faktiskt inte SÅÅÅ fruktansvärt kallt. Det var dessutom så varmt i luften så det kvittade lixom. Skönt att svalka sig och sedan lägga sig på filten och bara må gott.

Jag var inte där speciellt länge. En timme ungefär, från ankomst till avfärd. Men jag hann sola, bada, lyssna på radio och må allmänt gott. Och jag hann bränna mig. Inte mkt dock bara pyttelite. Inte så att det stör, eller ens syns, så här i efterhand. Så jag är nöjd. Haha.

Annars var det en rätt lugn dag. Mötte S på hemvägen så passade på att säga hej till honom medans han tankade och sen gav jag mig hem. Påtade på hemma, sen blidde det lite vardagsshopping innan jag åkte och lämnade bilen hos mekanikern. Pappa skjutsade hem mig sen iaf, och kvällen spenderades mestadels framför tv:n.

Blablabla. Ointressant. Hejhej

Idag bar det iväg till Matfors för att gratta kusin Joel som fyllde 14 år i fredags. Herrejösses så snabbt tiden går, tyckte det var nyss han var en liten plutt. Det var en trevlig tillställning iaf, vi blev bjudna på gott fika och det i kombination med fint sällskap kan ju sällan gå fel.

Joel och Clara roade sig med att snurra på sin repstege och sina ... öhh vad heter det... ja, ungefär som romerska ringar som man hade på gymnastiken i grundskolan. De snurrade och VI blev yra. Det är ju logiskt. Sen blev det flygande kusiner på studsmatta, crazy kids... =)


Well.... gjorde väl inte speciellt mkt när jag kom hem, och nu är jag trött trött trött. Trött.

Var alltså förbi hos syster och Evelin igåreftermiddag/kväll och då blir det ju som vanligt att kameran (mobilen) åker fram...!

Muppkatten Scala försökte ta sig upp på garderoben, men det vanliga tillvägagångssättet fungerade inte riktigt då någon tydligen hade ställt en barnvagn ivägen så att inte dörren kunde svänga upp hela vägen. Så då fick hon helt enkelt pausa på toadörren istället. Alla sätt är bra..

Nej, det gör jag faktiskt inte. Jag bloggar i absolut största utsträckning för min egen skull. Faktiskt. Min blogg är min dagbok. Men samtidigt sticker jag inte under stol med att man självklart peppas till bloggandet av att ha många läsare, många som kommenterar osv. Men det här är inte en sån blogg.

Det är mer logiskt att temabloggar av olika slag, oavsett om det handlar om bakning, träning, hästar, bilar eller foto, att det är de bloggarna som drar till sig mest läsare och kommentarer. Eller om bloggaren har väldigt starka åsikter i vissa frågor, debatterar mycket, "sticker ut" osv, då är det klart att de får kommentarer.

Jag bloggar om min vardag. Det är nog inte speciellt underhållande om man inte har en liten stalker boende inom sig. Höhö. Dessutom är det nog inte mycket som inspirerar till kommentarer. Jag har inga vassa åsikter, jag sticker inte ut. Och jag kan inte riktigt förmå mig att orka skriva speciella inlägg bara för att uppröra och locka till mig kommentarer, för det är ändå inte så bloggen kommer vara i fortsättningen.

Jag tycker det är skitkul att få kommentarer. Man blir peppad av det, men det är faktiskt inte därför jag skriver. Att jag konstaterar att det är dåligt med uppdateringar, det är lika mycket för min egen skull. Går man tillbaka och läser mina gamla pappersdagböcker så kan jag svära på att det finns liknande konstateringar i dem med, och där är det verkligen bara för min egen skull som jag skrivit. Jag tycker dock att det är otroligt kul att folk uppskattar det jag skriver, eller ATT jag skriver. Konstigt vore det väl annars?

Anyway, jag kan bli galet less på bloggar/bloggare som påstår (?) att de enbart bloggar för sina läsares skull. Så kanske det är, jag vet inte, men att hota med att "om ni inte kommenterar så kommer jag att sluta blogga/inte lägga upp bilder/[insert random threat], det är otroligt tröttsamt, och DET kan få mig att sluta följa olika bloggar. Jag tröttnar. Det är mkt roligare när folk verkar vara nöjda och glada genom sitt eget bloggande (även om själva inläggen bara är klagomål, det skiter jag i), men just detta kommentarsfiskande... Det gör mig galen.

Det vara bara (?) det jag vill säga.

Nyss hemkommen från stallet. Nu ska jag springa igenom duschen och sedan åka o handla, för att sedan åka vidare till lillasyster kanon. Japp, kanon, inte kanin. Just nu är hon mest bara kanon. Jävligt awesome, tuff och stark, faktiskt. ♥

Nu ska jag och mamma ta och åka ut till stallet en sväng. Blir en lugn promenad med fotgängaren mamma bredvid, så kanske det även blir några kort på den vackre svarte MED ryttare. Fast med mitt flyt så öppnar sig väl skyarna när vi kommer till Bergeforsen, skulle lixom inte förvåna mig. Men men, den som lever får se.

Time to go!

Vissa saker kan man bara inte hålla inne med. Det är sånt som bara måste sägas, oavsett vems tår man kanske trampar på, eller vem som kan tänkas bli upprörd. Man kan inte alltid ta hänsyn till alla andra, och deras åsikter. Den här gången har jag nåt att säga, och det står jag för!

Så, here goes.

Jag ääääääälskar min telefon. Den är så söt och så fin och så rolig... och den tar fina bilder, och den är söt. och den är rolig. och så kan man spela arga pippin... Och den är röd.... och söt. Nämnde jag att jag tycker om den?

^^

Godnatt mina små trollungar... Nu ska jag kolla på Step up 3.

Till skillnad från alla de som önskat glad midsommar i början av dagen, så gör jag det i slutet av dagen. Det finns inget syfte med det, jag har bara inte orkat blogga nåt förrän nu (till min systers irritation, höhö).

Mass-smsen med glad midsommar-hälsningar började trilla in efter 10-tiden, så då fanns ju två alternativ: Stänga av ljudet på telefonen och "somna om" eller kliva upp. Och eftersom jag preliminär-gjort planer med lillasyster så valde jag alternativ nummer två, kliva upp. Eller åtminstone vakna till liv lite.

Planerna för dagen fortsatte att vara "eventuella" väldigt länge på grund av vädret. Uppehåll och regn om vartannat, man blev ju inte direkt inspirerad att gå ut, eller som i mitt fall: köra bil med icke-fungerande vindrutetorkare. Vid tvåtiden verkade dock vädret vara mer stabilt, så då fick det bära eller brista. Jag hämtade upp Emma och Evelin och vi åkte upp till Norra berget.


Vi träffade mamma som är på Norra varje år tillsammans med Sundsvalls Folkdansgille, så jag passade på att knäppa kort på henne och syster. Inte alla dagar man ser sin mor i folkdräkt, och dessutom finns det inte allt för många "familjekort". Anyhow så gick vi runt på berget en stund, knäppte kort på stången, kollade på kaniner och klappade hästar, och fikade lite. Himlen såg dock lite anti-midsomrig ut, så vi va nog bara där en timme innan vi åkte.

När vi höll på att packa in oss i bilen så ringde Niklas och konstaterade att han inte skulle fira midsommar hemma med familjen Emma-Evelin eftersom han skulle iväg med sina gräbbs. Jag bjöd in mig själv på midsommarmiddag, och så blev det. En rätt slapp och slö eftermiddag med god mat, mysigt umgänge med syster och systerdotter, och dessutom maaaaassa gottigt tjej/syskonsnack.


Evelin gjorde många tappra försök att äta upp sina fötter, men någon gymnast är hon inte än, så hon nådde dem inte. But not for lack of trying, som det så fint heter!
(Och ja, jag vet att det ser ut som att hon har ett horn i nacken, men det är en stol som dumt nog stog i bakgrunden. nåja).

Hur som helst. Midsommaraftonen blev väl kanske inte vad min syster trott eller hoppats, men jag tycker att den blev bra ändå. Världens bästa lillasyster ♥

Idag är det begravning. Min fina kusin Helena ska begravas. Jag fattar fortfarande inte att det är sant, det känns som ett riktigt dåligt skämt. Men det är på riktigt. Och jag kommer grina ihjäl mig...

Jag har bara varit på en begravning tidigare. Det var när min farmor begravdes, för lite över två år sedan (januari -09). Jag saknar min farmor, världens sötaste gumma... Det känns dock som flera riktigt stora skillnader mellan dessa två begravningar.

Jag och Helena står inte... förlåt, stog, inte varandra speciellt nära. Men det var alltid roligt att träffa henne, gladare människa fick man leta efter. Vi träffades oftast hemma hos farmor, och under något år var både jag och Helena med i Sättna Hembygdsförenings styrelse (fråga inte vad jag gjorde där, jag minns inte). Mkt mer än så träffades vi inte. Men det betyder ju inte att hon inte betyder något.

Det låter kanske fult, men största skillnaden är nog ändå att farmor var gammal, hon var inte sig själv på slutet och jag antar att man på så vis förberedde sig, utan att egentligen tänka på det, men ändå förberedde sig på att hon inte kommer finnas för alltid. Helena däremot... Herregud... Det är inte okej. Hon var ju bara halvvägs genom livet... Och att det dessutom kom så oväntat. Jag menar, ett dödsfall är såklart hemskt även om det är "väntat", men det blir ändå skillnad.

Tanken på begravningen är skitläskig. Tanken på att se Helenas föräldrar (min faster och hennes man), hennes syster, hennes vänner, men framförallt hennes barn... Det är det som kommer knäcka mig. Det vet jag redan nu. Självklart kommer jag sörja även för min egen del, och gråta, men just tanken på de som stått henne allra närmast... gud jag kan inte ens föreställa mig... jag vill inte föreställa mig... Och därför känns det så skrämmande att se alla dessa sörjande människor. Jag vet inte, det kanske känns annorlunda sen, men just nu är det mest bara läskigt.

Idag är sorgens dag. Men jag kommer inte att klä mig kolsvart.
Min moster, som varit nära vän till Helena, ställde en fråga på Facebook. Frågan var hur man ska klä sig på begravningen om inget speciellt nämnts i begravningsannonsen. Helenas syster, Katarina, svarade så här:

Det känns klokt. Okej att man inte behöver ha nåt skrikigt rosa eller så, men helsvart blir det iaf inte.

Puh... samla ork, samla kraft... Det kommer bli ... Åh. Begravning alltså..
Du kommer vara saknad... Nåt så enormt...

Världens bästa Joanna fyller 27 år, grattis på födelsedagen älskade vän! ♥

Kvällen har spenderats med goda vänner hemma hos Joanna, då vi firat hennes födelsedag lite i förskott. På plats var Joanna, Emma, Madde, Ida, Therese, Nellie och jag då. Enormt trevligt, det roligaste var nog att träffa Ida som vi konstaterade att vi nog inte träffat på ungefär 2,5 år. Helt galet vad tiden går fort.

Joanna bjöd iaf på fantastiskt gott fika - jordgubbscheesecake och kladdkakemuffins. Muuuuums! Om magen kan få orgasm så fick den nog det. Enormt gott var det. Nellie fick vara assisterande paketöppnare och presentinspekterare, ett jobb som hon skötte ypperligt. Söt unge alltså!

Jag ääääälskar att slå in presenter! Av mig fick fröken Joanna ett halsband, lite hårprodukter, ett oversized Yatzy och en XL-kortlek. Eftersom hon börjar bli gammal så kan ju tant behöva hjälp med synen, tänkte jag... ;) ♥






Nostalgigenomgång: Vem var det egentligen som bodde vart på den gamla goda tiden, och kan man verkligen förstå vilket hus som menas genom att peka på en osynlig karta på bordet?

En fin-fin kväll med fin-fina vänner, hur mkt bättre kan det bli?
♥

Igårkväll trotsade jag den onda nacken och gav mig iväg och lekte färdtjänst åt min syster som skulle storhandla. Det visade sig ju vara ett alldeles utmärkt val eftersom hon efter shoppingen gjorde en hallonpaj åt oss. Vi hade väl nånstans ambitionen att vi skulle dela på pajen, yeah you heard me, vi hade tänkt äta halva var, men vi vart så galet mätt så det blev en bit över. Vad som hände med den biten, det förtäljer dock inte historien. Den hamnade väl säkert i antingen Niklas eller Emmas mage längre fram på kvällen, eller idag.

Evelin, Sully och pajen fick vara med på varsin bild


Pajen var jättegod. Det var allt jag ville säga.

Både min syster och en annan blogg jag följer har gjort ett inlägg med bilder på, enligt dem, snygga karlar. Många håller jag med om, men inte alla. Och så har jag ju självklart egna favoriter med. Så jag gör ett eget hunk-inlägg!
Ingen inbördes ordning, bara snygging, efter snygging, efter snygging...!

---

Gerard Butler
Blev en favorit efter filmerna PS I love you och The ugly truth. Crazy sexy!

---

Heath Ledger
RIP... men han får vara med ändå. Har alltid varit en favorit, i allt från 10 orsaker att hata dig, Bröderna Grimm till En riddares historia. Och dialekten... mumma.

---

Jeffrey Dean Morgan
Vet inte vart jag såg honom först, om det var nån film eller om det var i Greys Anatomy. I Greys var han dock hjärtsjuke Denny Duquette. Het även som patient i sjukhusrock...

---

Johnny Depp - Capt. Jack Sparrow
Ja, här får faktiskt rollfiguren vara med. För jag är egentligen inget jättefan av mr Depp, men kan dreggla ihjäl mig över den käre kaptenen. Ögongodis!

---

Johnny Knoxville
Ännu en Johnny.. Så snygg, så snygg, så snygg! Klockren i Dukes of Hazard. Yummie..

---

Josh Lucas
Jag har ärligt talat inte sett honom i så många roller, vad jag kan komma på. Däremot ÄLSKAR jag honom i Sweet Home Alabama, GE MIG!

---

Mark Salling
Also known as Noah Puckerman från Glee. Fantastiskt snygg och kan dessutom sjunga riktigt jävla bra.

---

Matthew McConaughey
Mannen vars namn jag aldrig kommer lära mig att stava till. Så sinnessjukt fin dock...

---

Robert Pattinson
Okej, jag ska väl erkänna att lite av fascinationen sitter från Twilight-filmerna, men framförallt från filmen Remember me. Fantastiskt bra film, fantasikt bra skådespelare, och SÅ SNYGG.

---

Shemar Moore
Mr Hottie, aka Derek Morgan från serien Criminal Minds. Blir knäsvag av hans blick. Mmmmmm....

---

Sådärja, tio heta män. Den uppmärksamme har säkert lagt märke till att det enbart är skådespelare, men jag kom inte på nån snygg musiker så här på rak arm. Hade ni däremot frågat när jag var 13 år och hade flickrummet tapetserat med affischer på olika killar så hade det säkert varit andra svar :P Men nu är jag minsann inte 13 längre, och flickrummets affisch-klädda väggar har bytts ut mot snabbhämtade bilder från nätet.

Jag har alldeles säkert glömt någon, och vissa (typ Dr House) har jag inte tagit med medvetet, det fick räcka med 10 den här gången. Mmm.. snygga män... Mums. Nu kommer man ju drömma fint när/om man somnar iaf... ;)

Jag måste dock tillägga att det är rätt stor skillnad på vad jag gillar med killarna ovan till vad jag tittar efter på killar irl. Men självklart finns det en hel del "likheter" med, åtminstone när man får trixa till drömkillen i fantasin... ;)

Godnatt...

Eller inte riktigt. Men jag lyssnar på "Brittan" iaf. Döm mig ni som vill, men hon har faktiskt flertalet bra låtar. Två nya favoriter har jag just nu med, "Till the world ends" och "Inside out".

Den som vill: Enjoy.

Det har varit lite blogg-fattigt den senaste tiden. Det har väl flera olika anledningar antar jag, men den främsta är att jag inte orkar. Jag har inget intressant att skriva om. Visst, när jag väl sätter igång och skriver så kan jag ordbajsa fram en mindre roman, men ändå.

En annan anledning är mitt huvud, och den del som ansluter huvudet till kroppen. Eller ja, en del som ansluter huvudet till kroppen. Nacken, alltså. Igårkväll satt jag med sån där skumgummi-krage på mig, och det lindrade faktiskt en hel del, men så ska det ju inte behöva vara. Jag har tiggt åt mig lite övningar att göra för att stärka musklerna om det nu är det som är problemet, men just nu är de inte helt enkla att genomföra. Jag får galen huvudvärk bara av att till exempel sätta mig-ställa mig upp. För ja, när nacken sätter igång och strejkar (det går i vågor, när jag vilat blir det bättre en stund) så tar de bara en liten stund innan huvudvärken kommer som ett brev på posten.

Men nåt mer positivt då (kommer bli fattigt med sånt den här veckan med känner jag på mig), så gick ridturen bra igår. Jag tog mig förbi sk(r)äcken utan att behöva knäppa den på näsan, så det går åt rätt håll. Naomi skötte sig fint som vanligt, förutom när jag skulle kliva upp. Jag är ju som alla säkert kan ana inte den smidigaste hamstern i buren, så när lilla fröken väljer att inte stå stilla när jag ska kliva upp, barbacka, då innebär det liiiite bekymmer. Men upp kom jag. Även fast hon mer eller mindre kastade sig framåt när jag var så gott som uppe. Tur jag hade kommit ihåg att ta med mig balansen. Hrm.

Men annars gick det bra. Hon är så glad och positiv lilla skruttan (speciellt på hemvägen) och så himla lätt-arbetad. Träffade överraskande nog på en gammal slrf-bekant längs vägen med, så det var skoj.

Ja, ni märker ju, det blir ju lätt åtminstone en novell när jag sätter igång, även fast jag inte skriver om nånting speciellt.

Anyway, imorn är det kalas och jag ser fram emot att träffa mina goda vänner igen. Nu ska jag dock ta min skalle med tillhörande kropp och lägga mig och kolla på film. Jag kommer nämligen väldigt bra överens med min relativt nya DVD nu, den spelar filformat som underlättar mitt liv betydligt. Så spellistan innehåller nu:

Easy A
Step up
Step up 2
Step up 3

Fantasifullt va?
By the way, here is sk(r)äcken. Eller som någon annan (who shall remain nameless) behagade uttrycka det:
"Det kofärgade hamburgeköttet - Varför kalla det för något annat än vad det är?"

Det blev en bloggfri dag igår. Var knappt hemma, så det hade varit svårt att blogga ändå. Våga vägra mobil-blogg, typ, helt värdelöst att enda sättet att mobilblogga på blogg.se är att skicka ett mms. Buuuuu!

Hur som helst så spenderades alldeles för många timmar på Birsta igår. Helt ensam, dessutom. Lite chockerande. Blev inte så mkt shoppat dock, nå leggins till mig själv annars var det present(er?) som stog på shoppinglistan. Framåt halv sex-tiden begav jag mig iaf hemåt. Hade inte tänkt göra ett jota på kvällen, men när Andreas hörde av sig och undrade om jag ville komma och umgås så då kan man lixom inte tacka nej. Eller, rättning: Jag tänkte över saken noga och länge, innan jag tackade ja. ;)

Vi pysslade på och påtade i hans lägenhet, han får så fint där hemma när det är nystädat =) Jag fyllde väl dessutom omkring 20 vattenflaskor åt honom, det är lixom mitt paradnummer när jag är där och hälsar på.. ;) Så nu slipper han vara törstig i veckan när han ska börja jobba dag igen.. (Vem tusan ska jag nu roa mig med nattetid?!)

Hur som helst så ballade mitt huvud ur helt och hållet där framåt natten, så inte nog med att jag hade pissigt jävla ont i huvudet och en nacke som någon stuckit femton knivar i (inte på riktigt, såklart, det skulle bli så kladdigt då och jag gillar inte blod), sen kom migränkänningen med att synen ballade ur dessutom. Det var väl ungefär där det bestämdes att jag skulle låna soffan över natten. Gissa hur skönt det var att vakna ett par timmar senare, fortfarande med ont i nacken visserligen, men utan huvudvärk. Underbart.

Nu på morgonen så skulle Andreas iväg med damen sin på lek-äventyr så jag tog mitt icke-huvudvärkhuvud och begav mig hemöver. När jag kom hem somnade jag. Och jag sov dessutom riktigt skönt! I typ två timmar. Dum och Dummare låg så stilla och beskedligt på sängen med, myyyys.

Nu ska jag bege mig iväg till nästa fyrfota vän, nämligen den svarta skönheten Naomi. Tänkte ta en stillsam skritt idag, jag har nämligen träningsvärk idag, av anledningar som icke ska förtäljas. Haha vilket proffs man är alltså. Hur som helst så är tanken barbacka, bara att hoppas att inte balansen hoppade av nånstans längs E4:an.

Det gick bra i stallet idag! Skäcken gjorde ett försök att valla bort Naomi, men jag viftade med spöt framför henne (råkade nog även snärta till henne på mulen) och då gav hon sig iväg åt andra hållet och vallade de andra hästarna istället. Så ut ur hagen kom vi, utan bekymmer. Awesome.

Var väl ute o red i drygt en timme. Myshästen gick så fint så. Vi hade en vild diskussion dock när vi skulle passera lastbilen som faktiskt var igång för en gångs skull. Det gick "bra" att gå förbi släpet, men inte själva bilen. Efter en stund tröttnade väl den gode chauffören på att vi höll på och fjanta omkring där på sidan, så han stängde av lastbilen. Och då kunde lilla fjant skynda sig förbi. Mupp... ♥

Hade egentligen tänkt ta vägen genom skogen tillbaka till gården, men det finns en liten passage på vägen där jag antar att det är tänkt att man ska gå över nån slags timrad "bro", men det såg allt annat än stabilt ut så jag vände och tog samma väg hem igen. Det gjorde ju egentligen ingenting heller, för hon jobbade på så bra längs vägen, både i skritten och traven. Gull-gumman.

Tillbaka i stallet så duschade jag av henne, svettig häst kan man säga... När hon hade torkat till sig lite så fick hon gå ut i hagen, och jag satt vid stallet och samtalade med P-O ett tag innan jag åkte hem.

Även idag blev det pastasallad från COOP. Gott-gottigott-gott. Men ju mer klockan blev, desto sämre mådde jag. Det har ingenting med maten att göra alltså, jag fick bara galet ont i huvudet, och sen kändes det som att jag fick feber. Frossa följer, svettas och fryser omvartannat. Bara sådär. Inte första gången det hänt heller. Ipren hjälper inte. Så jag gick o la mig. Låg i sängen och halvsov mellan 18:30-21:30. Nu känner jag mig mer som människa igen, och för att öka mänsklighetskänslan så ska jag nu ta en välbehövlig dusch.

'Cause I'm filthy!

Jag har ingen lust. Jag orkar inte. Jag vill inte.

Jag kan fortsätta, men hur kul är det då? Blä.

Jag sitter och letar bortförklaringar till att inte åka till stallet. Trött. Huvudvärk. Benet gör ont. Det är varmt ute, bäst att vänta till ikväll. Ikväll, då låter det väl som så att klockan blir för mycket, eller så blir vädret sämre.

Men men. Dags att sluta gnälla. Hästen ska motioneras, oftigare (ja, det är ett ord) nu eftersom det snart är dags för "Norrhälsinglands Hästrally", 2-3 juli. Spännande.

Aja, dags att trotsa motviljan och bege sig ut i värmen. På med långkalsongerna, nu drar jag!

Sitter och kikar på andra avsnittet av So you think you can dance, nyaste säsongen. Älskar serien och ser fram emot resten, men jag måste bara visa ett klipp på en tjej som jag vart helt förtrollad av. Jag hade kunnat titta på hennes dans huuuur länge som helst. Gud så härligt att se.

Enjoy!

Det är inte ofta jag är rädd, i hästrelaterade sammanhang. Visst, jag kan hålla för ögonen om jag tycker att någon hoppar lite för okontrollerat, eller få hjärtklappning när man känner hur balansen tagit time-out. Men jag brukar inte bli rädd. Såvitt jag kommer på, så är det bara vid ett fåtal tillfällen som jag blir rädd.

En sak som jag vet kan göra mig rädd är många hästar i en hage, där en eller flera känns stressade, "hotade", eller om det är någon slags rang-uppgörelse i farten. Det senaste antar jag var det som hände ikväll. (Fast vad vet jag, egentligen). Jag gick in i hagen. Mitt i hagen, i "mellangången" mellan vad som säkert varit två hagar, stog en ny bekantskap, en riktigt fin skäck. Sällskapssjuk var den, men jag knatade vidare för att hämta "min" lilla Naomi.

So far so good. Alla hästar (utom Tineke som nyss hade blivit riden och inte kommit ut i hagen än) stog på andra sidan bäcken. Att ta sig över bäcken gick bra, men sen kom skäcken och berättade att här ska ingen förbi. H*n högg och sparkade efter de andra hästarna, och ungefär nånstans här började min onda aning sätta igång. Naomi håller sig till mig medans de andra hästarna börjar springa omkring i hagen, de springer mot stallet, så jag följer efter med Naomi.

När vi kommer närmare grinden så står skäcken emellan. Tar en omväg och kommer till grinden, men då kommer skäcken och sätter efter Naomi, som kastar sig och springer iväg. Men kul då! Går in i stallet och hämtar hjälmen och en långpisk i förebyggande syfte och ger mig ut i hagen igen. Passerar skäcken som återigen är placerad mellan stallet och hästarna, försöker mota bort den lite med pisken och den flyttar sig en bit. Hämtar Naomi och börjar gå mot stallet. Skäcken håller sig på avstånd, en stund. Innan den gör ett tvärutfall. Jag viftar med pisken mot den, men den bryr sig föga. Vänder rumpan åt mig/Naomi och skickar iväg bakbenen. Skithäst. Träffar mig med tån på låret. Vi kan säga så här:


Erika mjuk. Hästhov hård. = AJ.

Naomi stack igen. Jag klandrar henne inte. Och jag orkade inte bråka nåt mer. Kombinationen av envis huvudvärk och sparkat lår gav mig ett free-pass att ge upp. Tog av Naomi grimman, stog och gosade med henne ett tag, och sen plockade jag ihop grejerna och åkte hem.

Jag vet inte om det är frågan om någon slags ranguppgörelse, eftersom skäcken kom till hagen idag. Men hur som helst så är det sånt här som faktiskt kan göra mig rädd. Och jag HATAR att vara rädd. Känslan av att inte ha kontroll, att det kan gå precis hur som helst. Det går inte direkt att resonera med hästar och be dem flytta på sig, om de redan bestämt sig för nånting annat.

Imorn blir det ett nytt försök. De kanske har diskussioner inatt för hur man uppför sig i hagen. Håll tummen. I absolut värsta fall får jag väl plocka in skäcken först, innan jag tar in Naomi, och sen släppa skäcken igen efteråt. Känns ju inget kul annars...

Jag brukar se ut rätt bra. Tillräckligt iaf. De allra flesta dagar. Men inte när det regnar. Då ser jag inte ut bra alls. Det går illa redan när det börjat dugga, men ju mer det regnar desto värre blir det ju.

Vart vill jag komma med det här då?
Ptja, det är väl dags att få vindrutetorkarna fixade, antar jag. Så jag kan se ut bra igen. Genom vindrutan.

Det tog ju bara typ två år eller nåt sånt där, men nu har ICA Maxi i Birsta ÄNTLIGEN skaffat självutcheckning till självscanningen. Awesome. De var ju bara typ 4-5 år efter ICA Maxi i Jönköping... ;P Men bättre sent än aldrig heter det väl. Smidigt är det, hur som helst.

Aaaaanyway....
Jag har inte så mkt att säga faktiskt. Mår lite småmossigt idag, har varit trött och hängig hela dan. Kan väl bero på vädret, ja, gårdagens då. Dumt att vara ute i regn utan regnkläder.. Synden straffar sig, kan man säga.

Nåja, kanske kommer på nåt mer inspirerande senare, who knows...

Men om jag skulle Hissa och Dissa något just nu så skulle det se ut ungefär så här:

HISS:
+ Den otroligt trevliga sms-konversationen som jag hade för några timmar sedan, som jag dessutom INTE startade! :) Galet hur lite som kan få en att le så stort.... hrmpf.
+ Min uuuuunderbara telefon. Jag är helt galet förtjust i den.
+ Naomi. Barbackaturen i lördags var fantastisk och jag vill göra om det nu på en gång. (Fast det får förstås vänta lite, kan ju inte direkt rida mitt i natten en regning måndag)

DISS:
- Siba-reklamen med "Sibas vd Fabian Bengtsson och snart är det semestertider" osv. Jag KRÄKS snart på reklamen. Usch.
- Min nacke. Jag fick massage i fredags, sen blev jag öm över helgen. Imorse var ömheten borta och jag kände mig nöjd. Men nu på kvällningen så börjar istället "jag-kan-inte-lyfta-armen-ordentligt-värken" komma tillbaka istället. Don't like...
- Mina katters totala dampryck. De har varit helt vansinnigt galna ikväll, det finns inte en garderobsdörr, byrålåda eller skåplucka som fått stå orörd. Då har jag ju ändå "blockerat" vissa garderobsrörrar, men de har nog fasen försökt ändå. Irriterande små as. (Tur för dem att de är söta...)

Om det regnar och dina vindrutetorkare inte fungerar... Ge då fan i att köra bil. Man ser typ ingenting.

Bara så du vet.

... What a wonderful ... day.

Världen är inte fantastisk, än, men dagen har varit riktigt bra.

Uppe med tuppen (enligt mina mått) och sammanstrålade med Joanna på Kungsnäs lagomt till första start i dagens tävlingar. Det var svinigt varmt redan klockan nio på morgonen, så vi kollade på några ekipage, gömde oss i skuggan, kollade på några fler ekipage, gick tillbaka till skuggan, osv. Jag hade använt hjärnan för en gångs skull, hade en vattenflaska som jag la i frysen inatt, så jag hade kallt och gott vatten ända fram till.. 11-tiden. Yay, två timmar lixom. Men ah, bättre än pissljummen läsk iaf :)

Vi kollade på två klasser, 1,30 och 1,40. Bilderna på Aili, Ida och Indian har ni ju redan sett (ryttarinnan heter förresten Tove Sjödin, om nån för anteckningar). När 1,40-hoppningen var slut så meddelande de att det var 1,5 timma till första starten i 1,50-klassen (Grand Prix) och jag kände mig inte direkt inspirerad att sitta där och rulla tummarna så länge. Så jag åkte hem och gick o la mig istället. Ha!

Gjorde inte så mkt mer vettigt under dagen. Ja, småplockade lite och diskade det mest akuta, försökte dricka och vila bort huvudvärken. Duschade kallt. Handlade inför kvällen.

Vid 19-tiden dök käre Andreas upp. Kvällen har varit awesome alltså. Tacos, film, guitarhero, skratt och sån där fantastisk underbar okomplicerad glädje som bara en riktigt nära vän kan frambringa. Jag tycker att du är toppen... ♥

Han åkte för ungefär en halvtimme sedan, och jag tänkte börja tänka på refrängen. Även med siestan mitt på dan så har det varit en lång, men bra, dag. Så jag ger mig nu. Tack Joanna och Andreas för att ni förgyllt min dag :) ♥

Godnatt!

Ännu en dag på SRK. Kollade på två klasser och såg tre "kändisar", Ida & Hilda, Aili & Princess och så även en avkomma till världens finaste Diana <3 så här kommer lite bilder...

Random häst: (Den var ju fin)



Ida Bosk - Ilfin Bayards Hilda:
(Femte placering i 1,30)




Indian Marco (Minns tyvärr inte vad ryttaren heter)
(2:a i DM, 1,30)



Aili Karlsson - Princess Marco SH
(6 fel, 1,40)

Jag tvättade mina ridbyxor nu i veckan.
Igår red jag barbacka (vilket by the way var helt underbart).


Nej, jag har inga helskodda ridbyxor. Tro det eller ej. Det är stor människorumpa mot svettig hästrygg som får den effekten. Känns som att tvätten av ridbyxor blev ogjord rätt effektivt.

Awesome!

Säg vem som vackrast i hagen är...


Jo men självklart hon som kom fram till mig i hagen när jag pratade med henne, och som bara stog och tokmyste när hon väl kommit fram... Fina hästen.. ♥

Här kommer några av bilderna från dagens hopptävling. Ska dit en sväng imorn med, och då kanske man råkar se ngn man känner, vore ju kul med lite sånna bilder och inte bara på några random ekipage.. ;)








Här kommer en av bilderna som miniatyr, för att du ska kunna klicka upp den i ett nytt fönster och se den väldigt mkt större.



Hon fick ett galet felsprång, och hästen kom aldrig riktigt upp i luften. Knappt en sekund senare krashade de ner i hindret, hästen gick omkull och tjejen blev liggande. Som tur var gick det bra, men det såg otäckt ut. Huvva.

Sådär, en rejäl bildbomb blev det. Håll till godo.

Ja, okej, det är väl kanske liiiite i hårdaste laget att kalla honom djävulen. Han är ju trots allt världens bästa Andreas :) Men imorn ser det ut att bli filmkväll och tacos, och det i utbyte mot att han har fått ett fritt knåpa-tillstånd. Ganska säker på att jag kommer ångra mig kring knåpet, men jag är så jäkla sugen på filmkväll med tacos så det får fan vara värt det.

Idag har varit en bra dag iaf. Gav mig iväg till Kungsnäs där nånstans mitt i dan för att kolla på lite hopptävlingar och leka lite med herrns kamera, så det kommer lite bilder senare. Inge übersuveräna bilder, men dugliga. Man måste ju experimentera lite iaf.

När solen blev för varm och 1,45-klassen var slut så gav jag mig iväg ut till timrå och sammanstrålade med den gode herrn en stund. Svalkade av mig inne på ena lagret medans han lossade och sen var jag sällskap i traktorn. Terapi-åkte lite. Det gick bra, men det var ju inte konstigt att tankarna fanns på Helena under tiden. Fick världens varmaste (inte temperaturmässigt alltså, även om det var ruggigt varmt på det sättet med) kram av finastevän, ovärderligt...

Aaaaanyway...

Ska faktiskt ta en liten siesta nu, värmen tar knäcken på mig. Tänkte försöka ta mig till stallet lite senare ikväll när den värsta hettan lagt sig. Saknar Naomi... finhästen.

Jag vet, ibland slår det mig bara att jag kanske inte har alla hästar hemma.
Inte alla indianer i kanoten
Inte alla tomtar på loftet.
Inte alla får i fållan, så att säga.

Det kommer troligtvis inte som någon överraskning för de som känner mig. Vissa har drabbats av det mer, andra mindre.

Ikväll slog det mig igen.

För ärligt talat, hur många lyfter upp sina katter till dörrkarmen för att hjälpa den fånga (och döda/äta upp) en mal?

Just sayin'.

Mästerjägaren.

När han får assistans av matte.

Sjung om studentens lyckliga dar...!


Ikväll var jag iväg och firade min kusin Andreas som gjort klart sin gymnasietid nu. "För vi har tagit studenteeeeeeen, fy fan va vi är bra" osv. Grattis kära kusin. Det blev en trevlig tillställning i föreningslokalen i granloholm, även om en viss huvudgäst kanske var aningens överförfriskad... ;)

Anyway. Mina fina mostrar var förstås där med


Moster Eva och Moster Lena

Och givetvis var jordens mest underbara mamma på plats med ♥


Ingen syster Emma fanns där dock, hon skulle iväg på båttur med sitt entourage, även om det blev senare än vad hon hade räknat med. Men som sagt, en trevlig liten tillställning blev det.

Sådär, slut examensrapport!

Idag har jag sammanstrålat med en vän i solskenet uppe på Skönviksberget och fick då efterlängtad och välbehövlig massage. Sjuuukt ont gjorde det, men det hade jag ju väntat mig. Men tror det gjorde susen iaf, båda axlarna, nacken och övre delen av ryggen fick sig en omgång och det känns redan väldigt mkt lättare att röra sig. Kunde till och med sätta upp håret efteråt! :P

Aja, nu ska jag bara vila, blev trött efter massagen. Senare i eftermiddag ska jag åka och fira en kusin som tagit studenten idag, tjohoo!

... och jag som inte ens har en snopp att sätta dem på! Eller att sätta på? Ääääsch.

Osch, nu blev hon grov i munnen, fina flickan.

Gjorde nåt test på gratiskondomer.nu för ett tag sedan, kommer inte riktigt ihåg när det var. Sådär lite på kul, bara. Idag fick jag ett kuvert med posten, och i det låg en lapp om att jag hade haft alla rätt på testet och att jag ju måste vara nåt redigt kondomproffs, och därför fick jag två kondomer till. HAHA!


De var ju lite roliga åtminstone ;)
Fast den jag köpte i Jönköping var ju ändå lite sötare :P

Brukar det vara så? Att man går ut med namn på avlidna personer som så här? Jag säger inte att det är rätt eller fel, jag bara reagerade över att hennes namn nu är ute i det offentliga.

Från Sundsvalls Tidnings webupplaga...
Kusin... ♥

Igår vart väl en lagom ineffektiv dag. Klev upp vid sju och tvättade iaf, så då kände man sig ju åtminstone lite duktig. Men efter det återgick jag till mitt vanliga vardagskoma. Det var, ÄR, dessutom något stört fel på min axel, så jag har varit rätt handikappat med, kan man säga. Hade hoppats att det skulle gå över med lite sömn, men gissa hur mkt man kan sova när minsta rörelse gör att man vill skrika? Suck suck suck.

Men för nånting mer positivt då, så kanske några listade ut att jag även införskaffade mig en ny telefon igår :) jag ÄLSKAR den! Världens sötaste lilla (?) röda telefon, HTC Incredible S. Premiär-sms-ade med syster igårkväll, och premiärsamtalet kom från Andreas imorse. Och självklart har jag även installerat Angry Birds :P Så nu kan du vara glad Andreas, nu slipper du ha mig lekandes med din telefon, för nu har jag en egen att leka med.. :)

Idag är det tänkt att jag ska följa med systern på hennes tandläkarbesök, som moraliskt stöd eller lektant antar jag. Men huvudsaken är att det inte är jag som ska till tandläkaren, alltid nåt. Men nu ska jag försöka få i mig lite frukost och en värktablett, värma vetekudden och försöka kurera nacken lite till. Och så ska jag fortsätta kolla på Flickan som lekte med elden med. (Igår såg jag för övrigt klart Män som hatar kvinnor för första gången. Har börjat kolla på den säkert 3-4 gånger, men av olika skäl aldrig sett klart hela). Ikväll blir det nog sista delen, Luftslottet som sprängdes, om inget oförutsett inträffar.

Men som sagt, nu: föda.
Och kanske lite angry birds.

Så söt... Ge mig? Okej, varsågod. Trevlig midsommar, happy birthday, god jul, glad påsk.

Sööööööt!

♥ Kusin... ♥



Vacker musik för en vacker människa...

Hade egentligen inte tänkt skriva ngt om detta pga min egen klantighet, men nu när jag kollade på kvittot så kände jag att jag måste ändå.

Var förbi på Elgiganten i birsta förut idag, och roffade åt mig en scartkabel. För mig är det lixom ingen skillnad på om det är en "kvalitetskabel" eller nåt annat, så när det stog 29 kronor på prislapparna runt omkring kablarna i fråga så tänkte jag väl att det var en behändig summa.

Väl i kassan så blev prissumman en helt annan än vad jag tänkt mig, trots min andra inhandlade vara. Jag tänkte dock att jag kanske såg fel pris på den andra varan, och i så fall må det väl vara hänt då. Men när jag kollade kvittot strax efter så kostade minsann inte scartkabeln 29 kronor, utan fantastiska 199kr! Aldrig i livet att jag betalar det för en kabel, så den lämnade jag tillbaka. Gick tillbaka in i butiken för att kolla hur blind jag hade varit, men jag var faktiskt inte blind, för det STOG 29 kronor ovanför alla tre "pinnar" med kablar. Och det fanns inga andra varesig ovanför eller under.

Skakade på huvudet och kollade efter andra scartkablar. Hittade en korg där de var utmärkta till priset 49 kronor. Ja, men va fan, det får väl duga, bättre än 199 kronor iaf! Tog med den till kassan och räknade med att jag skulle få tillbaka 150 kronor, det låter väl som bra matte? Men nej, jag fick tillbaka 170 kronor. Jag antog väl att jag hade sett fel på mitt kvitto eller nåt, så att jag hade betalat 229 eller nåt för den förra, så jag tackade och tog emot, och åkte hem.

Inte förrän nu när varorna kom upp ur påsen så kollade jag på kvittot. Tror du inte på själva fasen att jag hade lyckats hitta 29-kronors-scarten? Fast den var prissatt till 49kr? Lite knäppt att det är så luddigt med prisskyltningen. För jag tittade faktiskt noga den andra gången.

Men apropå att köpa saker. Jag köpte en kondom i Jönköping. För att den var så jäkla söt!

Ärligt, hur söt är den inte?! Och på en pinne!

Med en liten rosett!

I'm keeping it forever.... :J

På ett sätt går tiden hiskeligt fort. Samtidigt sjukt långsamt. 23 april, påsk, det var ju jättelängesedan! Fast näe, det är inte ens två månader sedan. 22 april, det var då jag började rida Naomi. Och nu är det juni. Och snart, inom en inte allt för avlägsen framtid, ska hon säljas. Känns ju inget kul... Men man får njuta så länge det varar.

Hur som helst, meningen med inlägget var att visa nyansskillnad på fina lilla (?) hästen från påsk till nu.
Gud så vacker hon är nu när vinterpälsen har släppt... (Hon var fin då med, fint apelkastad, men friesrar ska ju ändå vara svart... Det är då de är som läckrast)

Naomi har varit en riktig pärla idag. Ja, mestadels iaf. Trodde hon skulle vara trött idag efter att ha varit ute på lång körtur igår, men hon var tvärtom ovanligt pigg. Sötnöt.

Är fortfarande lite sur över att de har "spärrat" stigen ner till Lögdösjön, jag vill ju rida ner till den mysiga lilla slingan där nere... Suck. Men man kan inte få allt antar jag. Red istället bort mot Lögdö Bruk. Inte riktigt hela vägen dit, men nästan. Red förbi (eller ja, försökte) ett träd som jag antar stormat sönder, och det var ju oerhört läskigt att se om man är häst. Men efter en stunds övertalning så gick det bra att gå förbi. Sen var det lugna gatan.

Väl tillbaka på gården så duschade jag av hästaskrutten lite, inte för att vi egentligen gjort nåt direkt ansträngande, men det är väl svettigt att vara svart häst i solljus. Sen släppte jag ut henne i hagen, och passade på att fota lite med... De har fått två nya hag-kompisar, en quarter (tyckte jag P-O sa iaf) och en arab. Ruggigt söta små hästar.

Nå värst avancerade bilder blev det inte, jag är ju som sagt ingen mästerfotograf. Men det är roligt ändå. Har ju blivit en del fotande sedan jag lånade kameran, och det är roligt att ha annat än mobilbilder. Tror knappt jag tagit nån mobilbild sen jag lånade den faktiskt. Om inte annat så är de lätträknade...

Annars då...

Njaäe, jag har inte så mkt att säga för tillfället faktiskt. Jag har inte så mkt jag vill säga.

Funderar på att göra en storstädning av lägenheten, känns som att det verkligen är hög tid för det. Speciellt om jag kanske får besök nån dag framöver igen. Nej, ingenting bestämt nu heller, men det är väl bättre att vara beredd på besök än att det ser ut som kriget (som det gör nu) och måsta panikstäda när den dagen kommer. Oavsett vem det är som kommer på besök. Är ju fler än en person som jag vill ha hit lixom... Men men, det kan man ju drömma vidare om. Hum hum.

Dags att avsluta flumbloggandet.
Naomi är vacker.
Hästbilder kommer under kvällen...

Det är... uhm... Jag vet inte, när något tragiskt händer så känns helt plötsligt allt man kan säga som en hel rad med klyschor. Men det ÄR inte klyschor, man säger det man tänker, och det man känner. Däremot så tror jag att man ofta kanske vill "förfina" orden lite. I know I do.

Fast jag vet inte riktigt vad jag vill säga.

Det gick för fort. Det är inte okej. Det är inte rättvist. Livet är inte rättvis, döden är inte rättvis. Döden... Jag har nog inte förstått än att du är borta... Borta... Det är så... slutgiltigt...

En olyckshändelse avslutade ditt sista kapitel. I mitt huvud har jag en bild om vad som händer när livet tar slut, och det är vackert där. Men det förändrar inte det faktum att du togs från jorden alldeles för tidigt, och jag sörjer med dina föräldrar, dina barn, dina vänner och all släkt.

Det är inte rättvist...
Du kommer att vara oerhört saknad fina kusin... ♥

Det är ju så här en dag INTE ska börja. Utan att gå in på det allt för mycket... Ett väldigt oväntat och tragiskt besked... och när man sen åker till stallet för lite terapiarbete så är hästarna ute på körtur. Snacka om taskig tajming...

:(

Såg denna reklam på nästan varenda busshållplats i Jönköping. Så jäkla rolig reklam! Skrattade gott för mig själv varje gång ja såg den, och inne i mitt huvud upprepade jag "Well hellooooo" sådär lagom snuskigt. Haha!

Klockrent.

Min moderator-kollega la upp detta klipp på forumet nu ikväll för att starta "tävlingen" om årets mål.
Men SKÄMTAR DU att jag fick ett sånt extremt hockeysug så jag höll på att trilla av stolen?!

Jag tycker att vi avvecklar fotbollen och kör hockey året runt. Vem är med mig!?

H-O-C-K-E-Y

Hockey!

Haha, humor.

Närå, men tänkte visa bilder på några av de plagg som jag köpte på Ullared, när jag faktiskt har dem på mig. Den blå klänningen bara ÄLSKAR jag, gud, jag önskar jag köpte typ 10 olika, jag skulle bo i dem. Så jäkla skön. Och den gör sig nog lite bättre på riktigt än på den där bilden med, bilden vart väl sådär lagomt lyckad... :P


Jag vill åka till Ullared igen! Jag vill ha mer kläder!
Mer klänningar och linnen till Erika, yeaaah!

Det kan vara lätt att tro att ett sånt här inlägg handlar om mig själv eller någon i min direkta närhet, men den här gången är det faktiskt mest bara flummiga funderingar tagna från ingenstans. Eller ja, det är klart att jag någon gång funderat över hur man ska känna om det gäller sig själv med, men ah. Ni får tro vad ni vill, det kvittar egentligen.

Jag tänkte litegrann på det här med kärlek. Känslor. Saknad. Ofta har jag hört det pratas om hur fort det går för människor att bli kära, det tar en vecka ungefär sedan är loggarna på Facebook överfulla med små hjärtan och kärleksförklaringar. (Okej, jag kommer vara rätt generell och kanske en smula överdriven i mina skriverier nu, men ni får ta det med en nypa salt). Det rynkas på näsan och man frågar sig "Kan man verkligen känna så mkt för en person efter så kort tid?"

Först och främst så kan man som utomstående aldrig veta vilken typ av kontakt två personer har. Man vet inte hur länge de känt varandra. Om de pratat på internet i tre år innan de blir "kära" offentligt, om de har jobbat ihop ett halvår, träffats genom gemensamma vänner vid ett par tillfällen eller om de träffades på krogen veckan innan. Och vad är det som säger att det ena eller det andra är mer okej?

Och när får man sakna någon? Måste man vara kär först eller räcker det med att det är någon man brukar umgås med? Eller har träffat vid något enstaka tillfälle? (Nu pratar jag alltså inte om "vanliga vänner", för det fattar jag ju att man kan sakna om man inte träffar dem, jag syftar mer på någon man kanske har känslor för, på det där gulligulliga viset)

Jag säger inte att jag inte har fördomar. Jag har galet många fördomar, som jag dock inte vill dela med mig av just nu eftersom jag tror att det skulle kunna "drabba" en person i min bekantskapskrets. Men om det funkar för dem så ska inte jag vara den som sitter här och säger "det där kommer aldrig att hålla".

När det kommer till kritan så är det väl egentligen mig själv jag skulle vara hårdast mot. Jag skulle döma mig riktigt hårt, och jag skulle oroa mig för vad omgivningen skulle tycka och tänka. Men vad spelar det för roll egentligen? Det är väl snarare mest viktigt vad de två personerna som är inblandade tycker. Man behöver inte bry sig så mkt om alla andra, alla gånger, men personligen tycker jag att det är svårt att låta bli.

You go, guys and girls, gör det som känns bra och känns det som kärlek och gud vet allt, så kör på så mkt hjärtat håller för. Det är man värd.

Det är vackert i Sundsvall med.

Åkte upp till Norra Berget för att rensa tankarna lite, men det var rätt mkt folk där. Gick in på ngn av stigarna och där hittade jag lite hästar i en hage. Söta saker minsann, de hör väl troligtvis till Robin Hood-skådespelet som visas där uppe.

I ett samtal med en vän för ungefär en månad sedan, så berättade han om hur jobbigt det varit att vara ifrån sin dotter, efter att det tog slut med mamman.

"Lyssna på 'Sorry, Love daddy' av Brian McFadden, så förstår du hur jag känt"

Inte förrän idag kom jag mig för att faktiskt lyssna på låten (jag är lite långsam ibland), och jag grät redan efter första versen. Längesedan jag kände mig så påverkad av en sång... Så vacker, så sorglig så ärlig...

Daddy, he's got to go away
Coz there's just no other way
To live this through
Someday, you'll learn to understand
This wasn't what I planned, for me and you
Sorry, love Daddy

Tittade ut genom fönstret imorse och tyckte att det verkade vara kanonfint väder. Det VAR kanonfint, men blåste rejält mycket. Åkte iväg, och ju längre jag åkte desto mer blåste det, och desto mörkare blev himlen. Suck suck suck. Tog inte allt för lång stund innan det börja regna. Så jävla typiskt. Det är ju nämligen så att... ni vet den där fantastiska (och skitiga) bilen som jag äger? I onsdags slutade vindrutetorkarna att fungera. Jag vet inte varför, det finns bara ingen effekt när man "drar i spaken". Det händer lixom ingenting. Åhh om saker bara kunde funka..

Jag hade ju även funderat på att åka in till stan och jaga drakar idag (hittade en karta och det visade sig finnas 45 drakar runtom i stan) men inspirationen lixom blåste bort. Bokstavligt talat. Vet inte riktigt vad jag ska göra istället heller, men det blir väl kanske film film film och lite tv-serier. Vet ju dock vad jag helst skulle vilja göra... hum hum.

Åhh fin bil man har alltså... jäkla fiskmåsar (varför vill jag säga fiskmöss?) som bokstavligt och bildligt talat skitat ner min bil. Åhh så underbart uppskattat. Asholes.

Den är ju så mkt finare när den är nytvättad...! Måste nog ta en omgång i helgen...

 

Work in progress...

Låter det inte dramatiskt så säg?

Kvällen har varit finemang. Dagen med, för all del, fick några angenäma sms och då blir man ju glad... :) men kvällen då iaf. Det blidde O'learys med Emmo, Madde och Joanna, och vad kan gå fel med god mat och trevligt sällskap? Inte mycket. Satt på uteserveringen i finvädret och bara mådde gott. Satt väl där i två timmar, sedan betalade vi för oss och gav oss vidare till Parken för lite minigolf.

Golfen blev ju en sinnessjukt jämn historia må jag säga. Madde vann på 52 slag, Emma tvåa med 53, jag trea på 55 och Joanna fyra på 56. Hade Therese varit med så hade hon säkert fått 54... ;-P Hur som helst en mkt trevlig kväll. Thanks girls!

Men apropå drakarna då. Ni som är Sundsvallsbor (eller som nån gång varit runt i sundsvall de senaste åren) vet att det i stadskärnan finns X antal drakar utplacerade. Jag vet faktiskt inte hur många, eller exakt vart de finns, men idag fick jag bara en fix idé att jag ska leka turist/drakjägare och ge mig ut och fotografera dem. Ja, de som jag hittar vill säga. För det är nog inte så stor chans att man hittar alla. Men det vore en kul grej. Jag vet iofs att jag kommer känna mig urfånig att gå omkring med kameran mitt inne i stan, bland folket, men vad gör man inte för konsten (HAHA!)

Bild från:

http://drakhuvud.se/?p=228

Inte pannkaka dock, haha!

Nej ikväll blir det troligtvis O'learys med damerna. Varför troligtvis? Jo det gick tydligtvis inte att boka bord, så vi ska gå dit på chans och se om vi får ngt av deras obokningsbara bord. Annars blir det väl till att vi knatar runt på stadens gator i jakt på nåt annat ställe som kan mätta våra magar. Men det blir säkert både bra och trevligt det där.

Frågan är bara vad jag ska göra medans jag väntar. Sjunga lite, kanske? Jag ju har ju som hittat en ny favoritlåt - IGEN! Men den är riktigt jäkla bra faktiskt...

Today I feel like laughing
Seems to be no reason at all
And if the world stops spinning
I'm not afraid to fall

Vi har nu inlett VM i Insektsjakt 2011 och än ställningen olidligt jämn.

Fegis har valt taktiken att invänta tills den utvalda insekten befinner sig i marknivå, då han lätt kan anfalla och äta upp den.
Tjockis däremot, sin kroppsbyggnad till trots, föredrar att fånga insekterna i luften för att på så vis försöka få något extra stilpoäng från domaren. Inga stilpoäng har dock delats ut i dagsläget, och därför är ställningen fortfarande 1-1.

Må bäste jägare vinna.

Har precis kommit hem från hospitalet. Emma ringde strax efter klockan tre, Evelin hade trillat ner från soffan och sjukvårdsrådgivningen hade sagt att det var väl säkrast att åka in och kolla upp henne. Och tänk då vilken tur att Månster Erika är en nattmänniska som nästan helt utan undantag brukar vara vaken den tiden på dygnet.

Skjutsade in dem iaf, fick träffa jordens underligaste läkare. Vi fattade inte riktigt om han skämtade eller om han hög på för många koppar kaffe, men fort gick undersökningen och fort gick det när han pratade. Skrattade mycket gjorde han med. Säkert en finemang-kul person privat men som patient/anhörig så vart man inte direkt nå klokare av det han sa. Det slutade iaf med att Emma och Evelin fick stanna på avd 8 för observation, så själv åkte jag hem igen. Troligtvis så är det ingen fara, men de tyckte att hon kunde stanna eftersom att de är "så jävla svårundersökta när de är så små", som den gode doktorn sa. Men de lär få komma hem nåt framöver på förmiddagen här.

Själv ska jag nu då alltså göra ett nytt försök med lilla sängen. (Sängen som VERKLIGEN skulle behöva ersättas... hehe). Ont i ryggen har jag, som ett djur. Men men. No pain, no gain, eller hur är det man säger? Hungrig med. Men äta kan jag göra sen när jag vaknar till liv igen.

Så nytt försök nu då:
Godnatt!

Vi kör en re-boot på hjärnan och hoppas återkomma med bättre funktion imorn.

Eller idag. Hur man nu väljer att se på det.

 

Förresten, har jag nämnt att Vissmålen är vackert?

Jag hatar när jag blir så jävla besatt av en tanke, en händelse, en aktivitet eller vad fan som helst. Jag har varit sån länge. När jag fått ngt på hjärnan så vägrar det lixom släppa. Det kan vara en sån simpel grej som jag har ett extremt "craving" efter tacos (så fort nån nämner mat så skriker hela min kropp att den vill ha tacos), att lyssna på samma låt 20 gånger på raken och tycka att den är lika fantastiskt bra varenda gång, att inse hur fantstikt roligt det är att lösa soduko, eller att ... ja, vad det nu kan vara.

Nån som har nåt bra tips på hur man lägger av med de här dumheter?! Det är ju som att jag bara kan tänka på en sak åt gången, och det börjar bli JÄKLIGT frustrerande... :(

Snacka om att inte ha gjort många knop idag. Mest bara legat i sängen faktiskt. Kollat på film, slöat, mått allmänt gott. Kändes som att det behövdes en rejäl "hämta-igen-sig-dag", eftersom mitt liv annars är så himla hektiskt! Eller inte. Men det var iaf skönt att inte göra nåt.

Var dock iväg på biltema en sväng eftersom att de ringde och berättade att delen jag beställt till bilen hade kommit. Så, nu finns alla förutsättningar för en fungerande bil, nu ska vi bara vänta på att the mekaniker kommer tillbaka från sin utlandsvistelse, och sedan blir det åka av. Typ.

För övrigt så är nog katterna precis lika slöa som mig idag. De har mest sovit hela dagen, antingen för sig själva i sitt torn i vardagsrummet, eller i sängen med mig. Myskissar. De har även hållit sig lugna när jag för nån timme stängde dörren dit för att kunna öppna balkongdörren, så det var ju snällt av dem. Kan när de vill, typ.

Nu har jag inget mer att säga för tillfället, så adjöken, auf wiedersehen, goodbye!

Är ju inte direkt ovanligt att det buggar med funktionerna i det här fantastiska bloggverktyget, och det är väl inte det viktigaste att kunna se hur många besökare man haft på en dag, men jag tycker att det är rätt kul att hålla lite koll på. Man ser ju hur kurvan ser ut beroende på hur mkt man skrivit, VAD man har skrivit, osv.

För övrigt är jag skittrött idag. Jag låg och väntade på att telefonen kanske eventuellt skulle ringa, så jag antar att det kanske var därför jag inte slappnade av helt. Den ringde dock inte, och nu är det "för sent" så nu borde man ju kunna slappna av, så jag tänker faktiskt gå och duscha, bädda rent i sängen, och sen lägga omkull mig igen. Det känns sådär lagom avancerat.

Det är som vanligt kaos i mitt huvud, men för en gångs skull så är det delvis positivt kaos. Inte bara positivt förstås, det vore inte jag om det enbart var positivt... Men det känns ändå lite bra. Fina ord är ju aldrig fel att få, och speciellt inte när de kommer från en "positiv källa". (En relativt ny källa alltså, fina ord från fine vän är ju faktiskt också väldigt märkvärdigt för mig, och sånna får jag ju emellanåt med.)

Men sen är jag ju totalt pessimistisk med, utgår från att det kommer bli pannkaka (hahah, nu vart det ju fel) inte kommer bli nåt värst avancerat av det hela i slutänden, men jag tänker ändå drömma. Hoppas lite lagom försiktigt, för det är mysigt att ha lite trevlig dagdrömmar som omväxling... :) Och helt enkelt må bra av det som är. Även om jag egentligen inte vet vad som är, eller vad är kommer att bli.

Nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på Gladiator. Kramas lite med kudden bredvid och... japp, drömma lite... :) För det kan man väl få göra? :)

Bara några bilder på några av mina Ullareds-inköp. Den klurige förstog väl rätt snabbt att de "hemliga" inköpen var till Evelin :) Men jag vet ju att hon (haha!) läser bloggen så det kunde jag ju inte avslöja.... ;-P

De fyra första bilderna är alltså Evelins kläder. En rutig klänning (för stor än så länge, men vad gör väl det?) och tre bodys. De fyra understa är mina kläder då alltså, jag är galet kär i klänningarna och linnena. Tunikan är också jättefin, men den har jag inte "hunnit" använda än.

Här kommer en redig småländsk bildbomb!

Ninnie och Linda tar in shettisarna och åsnan

 

Viktorias vackre pålle Malle

 

Lisas ponny Grey ligger och softar

 

Vissmålen är vackert...

 

Sötshettis!

 

Tuppe-nuppe

 

Får trött get lamm?

Eller så är det ett får, en trött get, och ett lamm.

 

Bagge

 

Det är vackert på Vissmålen

 

Det är vackert på Vissmålen...

 

Två lamm bakom galler

 

Nej, det är ingen lama (som min syster trodde). Det är ju ett lamm!

 

Söt shettis!

 

Ännu en söt shettis

 

Det är vackert på vissmålen.. har jag nämnt det förut?

Fredag i staden Jönköping. Sveriges Radio P4 sänder "Svensktoppen Nästa" från Rådhustorget, och min föredetta chef/klasskompis Maria's man tävlade med sitt band Folkfest. De fick flest röster från folket men gick tyvärr inte vidare ändå... :(

Publik strax innan Folkfest gick upp på scenen

 

Catharina fanns i publiken, och Maria hade Eddie på sina axlar så att han kunde heja på sin pappa

 

Dalle på scenen

 

 

Sen var det ju en del annat med. Parader, till exempel. Den mest imponerande var den jag såg först, med massa blås-instrument, grymma trummisar och "flickor med snurrande pinnar". Jag tycker sånt är fränt. Fick dock ingen bra bild på dem. Men det var nice. Sen var "medeltidsparaden" rätt frän med. Och jag gillade hästen som verkligen inte brydde sig om att h*n var mitt i centrala Jönköping bland allt folk, stencool och lugn häst. Så ska det vara!

 

And this is the end of marknadsbilder. More to come.

Normalt sett så finns det inte mycket som jag avskyr mer. Än åska. Och blixtar. Jag gillade det väl egentligen inte speciellt mkt igår heller, men ska sanningen fram så kom det ganska lägligt...

:)

Jag är så galet trött idag. Jag tror att jag somnade kring 3-tiden inatt, efter att ha legat och pratat bra länge med denna dära glada pannkakan. Sovrumsdörren var stängd så att katterna skulle hålla sig utanför, men de hade tydligen en helt annan åsikt. Jävlar vad de har varit bökiga inatt! Skrikit, krafsat på dörren och bara varit allmänt överjävliga. Kommer inte ens ihåg när, eller OM, de varit så störda tidigare. Skitjobbigt var det iaf.

Jag vaknade vid halv 5-tiden av att Fegis stog och trampade mig på bröstkorget, kurrade som en hel fabrik och såg verkligen så skitnöjd ut som en katt bara kan göra. Då har han (eller hans mindre kluriga bror, inte vet jag) lyckats öppna dörren och tagit sig in i sovrummet. I normala fall hade jag väl bara lagt ner projektet och låtit honom vara kvar, men den här gången var jag tjurig. Ut med katten, barrikadera dörren, och lägga sig igen.

Jag tror jag somnade. Vaknade vid sju av ett välställt alarm och efter det var det väl lögn att få katterna att hålla käften. Jag gick ut och sköt dem med vatten och då vart det tillfälligt tyst, men sen var det igång igen. Vid halv 10 fick de komma in i sovrummet, och då var det glada miner minnsan. Nåt gos-sjukare kan man ju leta länge efter. Så då kan man ju inte riktigt vara arg längre heller. Men jag är verkligen galet trött nu. Men ändå väldigt nöjd med kväll, natt och morgon... :)

Nu sitter jag och kämpar mot tröttheten, klurar på om jag ska ta och ge mig i kast med de utlovade bilderna eller om jag ska gå och lägga mig en stund och försöka sova lite. Den som lever får se.

Själv ler jag mest hela tiden ändå... :)