Nu igen, säger ni.
Japp, säger jag.

Erika har hemligheter. Som ingen vet. Eller jo, typ två. Snart kanske två till. Men nu ska jag ge mig iväg för sista april-mingel med damerna och bihangen i Kungsnäs. Tjingeling.

My god, det bara högg till i nacken på mig och nu gör det ont att ens sitta som en normal människa. Huvudet känns som det väger ett ton, och nacken håller på att knäckas. Ingen skön känsla. Så därför ska jag tippa omkull mig i sängen en liten stund, kanske ligga där och kolla på reprisen av Big Brother eller nåt.

Haj på en stund.

För mig alltså, inte för er. För så långt har jag inte kommit än. Däremot har jag 48 olästa inlägg på Bloglovin. Awesome.

Senaste dygnet har varit bra iaf. Bästa lastbils- och sovasällskapet man kan önska sig, och sedan har jag även fått hjälp att dra åt hjullagret på bilen. Ett problem mindre att åtgärda, så att säga. Tog dessutom en promenad i en äcklig uppförsbacke medans Andreas sprang densamma. Galning. Han kom fram till, genom sin telefonfunktion, att backen från start till slut har en stigning på 90 meter. Fy fan! Och där sprang han?! Jag gick bara halva backen jag, och jag var nära döende. Men så har jag ju ingen kondis heller. Men ändå. Galet värre.

För övrigt mår jag lite illa nu. Jag tror att det beror på att jag (som det känns) ätit mer idag än vad jag gjort på hela helgen. Fick världens mastodont-portion med mat av Andreas innan vi begav oss söderut. Jättegott, men ujujuj så mätt man kan vara. Så nu ska jag sitta här och göra ingenting, förutom att läsa alla nya blogginlägg då.

Ska ta och göra mig iordning för att ta en sväng ut på vägarna med käre Farbror A. Haha :) det ska bli trevligt, det är alltid med honom. Ska ladda mobilen med lite P3 Dokumentär bara så är jag redo sedan.

Så det blir alltså inget mer bloggande idag, men imorn (eftermiddag) ska jag göra ett ryck igen, full fart framåt. Dessutom, imorn eller på torsdag, blir det min och Naomis premiär-ensamtur. Nervöst. Vi får se hur det går helt enkelt.

Våga för att vinna, eller hur var det?

Du är guld värd för mig

Ibland måste man bara fokusera på det som är bra i livet.

Fast andra gånger är det inte så lätt som man skulle önska...

Är ni less på hästbilder snart? Tough shit, för här kommer tre till =)

En sak som kan vara rätt typsikt för mig, som bloggare, är att pika folk genom generella inlägg. Missförstå mig rätt, det är numer extremt sällan, men det har hänt, och det lär väl säkert hända i framtiden med.

Ibland känns dock "pikarna" alldeles för uppenbara, och då känns det bäst att låta bli. För oftast är det så, att om man inte kan, eller vill, säga något till personen det rör, varför ska man då gnälla och tycka synd om sig själv i bloggen? Det ger lixom ingenting.

Däremot har jag börjat skriva lite dagbok för hand... Det behövs, jag behöver få ut mig lite skit. Så den här gången är det handskrivna hemligheter som gäller, inte digitala. Varken här, eller på annan adress...

Nu blir det avloppsrens, dusch och sen lägga lite mer patiens.
Tjingeling.

Jag och mina öron, det är ju en evighetshistoria. Har nu legat och irriterat mig en längre stund på att det kliar nåt så sjukt mkt i ena örat, så till slut tar jag en tops för att klia tillbaka lite (ja, jag vet, man ska vara försiktig med tops och det är jag). När jag (ursäkta detaljerna) grävt runt lite och tar ut den så är det lite blod på topsen. Så ska det ju inte vara... Jag vet inte om jag har legat och kliat omedvetet och kliat sönder nåt, om jag skapade "såret" med topsen eller om det kliar för att det blöder, men störande är det iaf.

Vem vill byta öron med mig?

Jag har sån där "öronsalva" (kommer inte ihåg vad den heter och orkar inte kolla) som man kan droppa i, men vet ju inte om det är att rekommendera när det småblöder där inne. Klurigt värre.

För övrigt, under natten som gått, så har jag kommit på ännu mer grejer jag borde ju ha tagit itu med... Typiskt.

Jag har ont i magen. Kanske inte ätit enligt regelboken idag, fast det känns inte riktigt som att det är där problemet sitter heller. Det är väl som vanligt den där lilla gnagande oron som bara inte vill släppa taget. Varför oroa sig? Varför vara nervös? Varför grubbla? Det är slöseri med energi och "tankekraft" och ändå är det det jag gör, dagarna i ända, timme efter timme.

"Don't worry, 'cause worrying is just as effective as trying to solve an algebra-equation bye chewing bubblegum".

Det är ju så det är. Att oroa sig, eller vara nervös, löser inga problem. Det gör inte saken bättre. Eller sämre. Det bara är. Och det tar som sagt slöseri med energi. Men jag kan inte sluta.

Jag funderar på att åka till Jönköping på fredag. Åka lastbil ner, vara nere över helgen, och åka tillbaka upp på måndag eller tisdag. Varför? Omväxling, I guess. Dessutom är det Vissmålens årliga 1 maj-show och det är en "big deal" på gården. Mkt folk, härlig stämning. Roligt, helt enkelt. Men men, vi får väl se vad det blir av det hela, om det blir något. Den som lever får se.

Funderar på att lägga mig. "Redan". Haha! Har suttit och kollat på de två första avsnitten från första säsongen av One Tree Hill, kommer inte ihåg om jag såg starten av den serien. Det är bekant, men bara lite vagt. Kan vara "återblickar" eller nåt som jag känner igen det från, don't know. Har egentligen lust att fortsätta kolla, är inte riktigt trött än, men kroppen börjar säga ifrån om att sitta här, så jag borde lägga mig. Orkar inte bränna ut det heller, sist jag brände ut nåt att se på så kunde inte DVD:n läsa filerna, så det var ju mindre lyckat. Orkar inte sitta och vänta en halv evighet på något som KANSKE fungerar.

Blä, nu sitter jag bara och funderar på alla saker jag tänkt att jag "borde göra" eller så, som bara inte blivit av. Jag skulle ju kolla av cykeln. Ta upp innerdörren från källaren och montera upp den. Eller försöka hitta nåt draperi-liknande att sätta där istället (det är bara att inse att jag inte orkar bära upp dörrjävlen själv), och en hel del annat. Fixa bilen, tex, idag kändes det som att nåt däck höll på att vingla loss. Dumt... Ja iofs, jag skulle ju kunna ta ett usb-minne till den bärbara datorn och kolla genom den... På OTH, alltså. Men det får bli ett senare projekt det med i så fall. Jag har ju ändå vanan inne att skjuta upp saker.

Nåja, godnatt. Magen protesterar, och resten av kroppen likaså.

Jag låg och kollade på film inatt. Beck - Det tysta skriket, tror jag det var, om jag inte minns fel. Har avverkat många Beck-filmer senaste tiden. Hur som helst (spoiler-alert!) så visade det sig att det som hänt flickorna (överkörda av tåget) inte var något brott, utan de hade helt enkelt lagt sig där helt frivilligt, hand i hand, och inväntat tåget. Ett gemensamt självmord alltså.

Jag blir alltid så fundersam kring självmord, och de som begår det. Och till viss del även de efterlevande. Att man känner att självmord är den enda vägen kan jag väl på ett visst sätt förstå, till viss del. Vissa har det helt enkelt bara rent förjävligt. Även om utomstående kanske inte märker något alls.

"De som pratar om att de ska ta självmord vill bara ha uppmärksamhet". Det finns nog två olika typer av ja på den frågan. Dels så finns det säkert de som kanske inte alls har en tanke på det, egentligen, men som ändå pratar om det för att få just uppmärksamhet. Samtidigt som de finns de som faktiskt har tänkt, planerat, och vill, men som pratar om det för att de vill ha hjälp, som faktiskt inte vill dö. Och med det resonemanget, de som faktiskt vill dö, de pratar inte om det. Jag vet inte om det är så enkelt, men jag förstår tanken.

De efterlevande då? Finns nog flera kategorier av dem, fast nu tänker jag inte främst på den närmast sörjande kretsen. Jag tänker med på de som bestämt hävdar att självmord enbart är en självisk handling, att det är fult, fegt, och så vidare. De har väl rätt, på sätt och vis, men å andra sidan så finns det ju något som personen, som utfört självmordet, upplevt allt för övermäktigt för att kunna fortsätta leva.

Men visst förstår jag resonemanget om att det är själviskt.

"Om han/hon bara pratat med oss så hade vi ju kunnat hjälpas åt att lösa problemet".
"Tänk att han/hon klarar av att lämna familj och vänner i en sån situation"

Take it from one in therapy - prata är bra, men att "lasta sin skit" på sina vänner, det vill man inte göra. Så jag kan ju bara föreställa mig att man då inte vill berätta för en närstående att "Du, jag är sket-trött på mitt liv. Imorn är det jag och tåget som har en träff". Det rimmar rätt illa i min hjärna. Sen är det klart, vissa har ju mkt lättare att öppna sig för närstående än en psykolog till exempel, alla är vi olika.

Äsch, jag vet inte vart jag ville komma med det här inlägget, egentligen. Det var filmen som fick mig att börja fundera, precis som alltid när jag ser den typen av händelser på film.

Vi sätter punkt här helt enkelt. Jag lär ju fortsätta analysera det här en annan gång ändå... haha

Och förresten - Om du tar livet av dig så slår jag ihjäl dig.
Bara så du vet.

Gud vilket underbart väder det varit den här påsken. Så idag satte jag på mig "skavsårs-korrekta" trosor, trotsade träningsvärken, och så blev det ännu en härlig tur med fina Naomi och Maggan och Tineke. Lite kortare tur idag dock, så inga skavsår har förvärrats, hallelulja!

Jag tror jag har bloggat om det här förut. För ett eller annat år sedan, för det är ett återkommande "problem".

Det blidde en kvällspromand för min del. 45 friska minuter, i lugnt tempo visserligen, men jag är nöjd ändå. Vet inte om det gjorde varken till eller från för skavsår och träningsvärk dock. Fast nu var det ju inte det som var inläggets poäng.

Vid granngatan här nedanför (som även var med i Uppdrag granskning tidigare i vår, haha) finns det en trottoar (stavas det verkligen så?? Jag säger nog gångväg istället).  På den gångvägen är det helt sinnessjukt mkt hundbajs. "Det som göms i snö" o så antar jag. Men gud så äckligt. Att folk bara låtit sina hundar gå där och tok-skita. Om någon såg mig på håll så trodde de säkert att jag var småpackad och vinglade fram, när sanningen är att det verkligen var så mkt hundbajs på gångvägen att man fick kryssa sig fram för att inte trampa i nån hög. Säkert tort och o-luktigt, men ändå. Äckel-päckel.

Äckel-äckel, äckel-päckel!

Alltså, seriöst. Skämta inte. Jag har enorm träningsvärk i magen (bland annat) vilket innebär att det gör hysterisk ont när jag skrattar. Så snälla, skämta inte. Resten av den massiva träningsvärken sitter i ljumskarna (får ju alltid träningsvärk där när man inte ridit på länge) och ryggen, både ryggslutet och uppe vid skuldrorna.

Jag har skavsår med. Vi kan väl kalla det att de sitter i ljumsken med. Eller i samma riktnummerområde, åtminstone. AJ! Hur ska jag klara av att rida två dagar till i sträck? Ska försöka ta en promenad lite senare ikväll, förhoppningsvis blir musklerna lite mjukare då. Först ska jag dock tillbaka till stallet och ta hand om insläppet av the hungry horses, om inte P-O ringer innan och redan gjort det vill säga. Fast jag tror nog att det blir jag. Det gör absolut inget, det är bara trevligt med lite stall-jobb.

Det blir lite mer bilder sen ikväll. Om nån nu vill se, vill säga.
Annars får ni blunda, för bilder blir det.

Det var väl aldrig så att det märktes att jag var lite "bakom flötet" inatt? Nej, inte full alltså, bara övertrött, uttråkad och... ja, allmänt störd. Vi säger så, det låter snällast.

Det ska bli intressant att se hur vädret sköter sig idag. Om det är fint så tänker jag åka till stallet lite tidigare än planerat, kanske göra nån lite till-piffning av söta fröken brun och försöka få nåt trevligt kort på henne innan ridturen. De jag tog igår var väl inte några höjdar-bilder direkt, man såg mest bara en massa man. Men en fläta eller två kan ju kanske ordna den saken. Så nu håller vi tummen för fint väder, right?

Nu blir det ägg. Kokt ägg med örtsalt är sinnessjukt gott. Mumma för mun och mage, det säger jag dig.

Fast, det finns en negativ grej med.
Jag har en allmänt dålig känsla i kroppen idag. Hade den inatt med, iofs. Det är bara nåt som ligger och gnager i mig, och jag kan inte sätta fingret på vad det är... Det är bara nåt som får kroppen att vilja gå i baklås. Och det vill jag helst slippa... Så vi får väl se vart den här dagen tar vägen i slutändan.

Tja'rå.

Sitter och väntar på att... uhm, ja vi kan väl säga så här, jag väntar på att kunna se en film i sovrummet. Äsch, misstolka mig inte nu, inte en SÅN film. Bara en film. Men det tar ju tid innan det händer nåt, så jag får gott sitta här och rulla tummarna under tiden. Det får väl gå an.

Sitter och knaprar på en äcklig morot under tiden, för ja började bli lite småhungrig. Och inget dämpar väl hunger som en äcklig morot? Nej, tacka vet jag fodermorötter. DET är goda morötter det. Apropå ingenting, lixom. Den här affärsmoroten är vattnig och smakar typ ingenting, det enda roande med den är tuggmotståndet. Typ. Det låter så roligt när man äter morötter, det tycker jag.

Ah-men va fan, ordbajs kompis.

Märks det att jag är övertrött eller? Kommer inte finnas en vettig poäng i hela det här inlägget, det är jag säker på. Möjligen just den meningen då. Inte den här, utan den förra. Nej, alltså, den förrförra. Äh, det blev ju skit av det där med.

Nu så, mission complete. Så nu ska jag lägga mig i sängen och se dum ut, medans jag ser en dum film. Känns som en lämplig långfredagsnatt.

Godnaaaatt!

Ja, som ni redan vet så blev det alltså en ridtur för mig idag. Jag var på plats i stallet några minuter över 10, bytte om och hämtade häst i hagen. Söta Naomi, brun! Normalt sett så är de ju svarta, de vackra damerna, men nu när det varit vinter och är dags för sommarpälsen att komma fram, så är de mer bruna än svarta. Vackra ändå, förstås.

Anyway. Borstade och pysslade på en stund innan det var dags att ge sig iväg. Och en rejäl vända blev det, tror vi var ute i... ja minst 1,5 timme, kanske närmare 2 nästan. Underbart väder, pigga hästar och en riktigt trevlig väg att rida. Mest skritt, men två rejäla galopper blev det med. Helt underbart, verkligen.

Naomi skötte sig exemplariskt. Lagom pigg, världens bästa attityd och allt bara funkade. Vilken härlig häst det är när hon är på rätt humör (hon och jag har haft lite kommunikationssvårigheter tidigare, förhoppningsvis är det slut på det nu) och när hon inte bara tycker att jag är besvärlig med henne. Idag var vi inte besvärliga med varandra alls. Älska känslan.

När vädret är underbart så passar man självklart på att smörja utrustningen ute i solskenet. Det känns alltid bra när det är gjort. När grejerna var rena och insmorda så gick vi upp till Per-Ola och fikade lite.

And here's the good stuff.
Jag har ju varit lite nervös över detta "möte" eftersom jag inte varit på gården sedan Pinnen flyttade. Jag visste inte om jag skulle vara välkommen tillbaka med glada miner eller om jag var sedd som någon som försvunnit utan ett ord (Long story). Men P-O verkade vara glad att se mig, and get this - han frågade om jag vill fortsätta rida Naomi mer regelbundet eftersom tjejen som ridit henne förut har haft svårt att hinna med. Nu körs hon dessutom knappt någonting heller, så då är det klart att hon behöver få röra på sig lite mer.

Så jag tackade ja. Det är värt ett försök och se om jag och bruden brun (-> svart) kommer att komma överens även i fortsättningen. Jag hoppas det, hon är sjukt fin. Så det ska bli spännande.

Imorn ska jag och Maggan ut på en tur igen, och jag hoppas på lika underbart fint väder som idag, och självklart på en lika underbar ridtur.

(Jag är dock 100% övertygad om att träningsvärken kommer vara ett faktum, men det bjuder jag på!)

Mer trött än pigg
Mer stel än mjuk
Mer svettig än ren
Mer hungrig än mätt

Mer glad över livet än på länge.

Häst är bäst.

...För då känn-, känn-, känner jag mig, jag mig fri!
Lille häst lille häst vilka skutt du tar,
sitter svans- sitter svans- sitter svansen ändå ändå kvar?

Giddy up, för nu åker jag och rider :D

Hallelulja, Maggan är god! ;)

Ibland lönar det sig att vara vaken på nätterna, helt klart. Såg på Fejsbok att Maggan frågade om någon var intresserad av att följa med på en ridtur, och jag anmälde intresse. Och så blev det! Så imorn är det dags att åka ut till Bergeforsen igen och återförenas med de svarta skönheterna.

Gud, jag ser verkligen fram emot det här. Det var evigheter sedan jag red nu, och jag saknar det verkligen. Eller okej, inte jättelänge, jag red ju både Harry och PimPim i Jönköping, men ändå. Jag saknar Pinnen. Fina hästen. Men imorn blir det alltså jag och Naomi. Haha jag är till och med nervös. Jag vet inte varför riktigt, men det är väl rätt standard när det gäller mig.

Hur som helst, imorn blir awesome!

Andreas övertalade mig (för jag är ju så himla svår-övertalad) att lägga upp en bild på dagens matlagningsäventyr. Eller ja, på slutresultatet, kan vi ju säga.



Helt okej blev det, jag är inte helt nöjd men det var helt klart ätbart ändå. Och det verkade dessutom som att Andreas gillade det med, och det är ju huvudsaken. Han sa att han gillade det iaf, och då ska man väl tro på det (fast mitt "Erika-kan-inte-laga-mat-ego" påstår att han bara säger så för att jag inte ska känna mig nedslagen, och för att jag ska våga fortsätta öva på att laga mat).

Men det ser ju iaf gott ut!

Visste ni det? Speciellt om man har matkassar i händerna - då blir det kritiskt.

Jag kan ju börja med att erkänna, jag har också för vana att parkera nära entrén till stället jag ska till. Men finns det ingen plats så står jag ju inte kvar och "köar" för att få en ledig plats. Då tar jag mig till utkanten av parkeringen, för där finns det mer eller mindre alltid platser att ta.

Det är faktiskt inte hela världen att behöva gå 50 meter extra. Eller vad det nu kan handla om.

Apropå vadå? Ja men påskhandels-hysterin förstås.
Igår besökte jag ICA Maxi (inte för att köpa ägg, men lite annat). Fascineras över att folk parkerar så nära ingången, där det inte ens "finns" parkeringsplatser, bara för att slippa gå? Jag hade kunnat förstå om de hade haft handikapp-parkeringstillstånd, men fullt friska vuxna människor. Seriöst?

Idag var det ett besök på COOP Forum i Härnösand som stog på schemat. Orutinerat att handla i påsktider, jag vet, men det var ju inte åt mig själv jag handlade. Man får ju ställa upp ibland, som det så fint heter... ;P Anyway. Det var parkeringskaos deluxe där med. Enorma köer närmast ingången, bara för att få en så nära plats som möjligt. Själv ställde jag mig en bit bort, hittade plats utan problem. På parkeringsraden mittemot mig såg jag dock ett fordon som man inte ser i en egen ruta på en parkering...

En egen ruta för en cykel.

Lite kaxigt, eller hur ;)

 

Och som sagt, utanför ICA Maxi så var det tre bilister som insett faran med att behöva gå många meter mellan bil och affär. Hoppas det inte blev allt för ansträngande att de inte fick köra in bilarna direkt in i affären... Jeeez.

Det blev inget besked från Mittsvenska den här veckan. Jag trodde ju faktiskt det skulle bli klart. Men det kan ju alltid komma saker emellan, antar att man får besked så snart de är klara. Bara att vänta.

Jag hamnade visst hos A inatt igen. Det var inget roligt att vara hemma, så jag åkte hit och gjort "köksrenoverings-kvittoredovisning" istället. Damn, I'm good. Som betalning för nattens våldsgästande så är det jag som återigen ska stå för maten. Idag blir det nog nån slags biffar, squash-tagliatelle/sallad och dijoncreme. Ingen aning om det passar ihop, men det visar sig väl antar jag.

Så nu ska jag i sann housewife-anda ta kreditkortet och åka o handla, så jag kan ordna mat åt den arbetande (fast just nu sovande) mannen.

Jag har sovit. Har ni en aning om hur jävla skönt det är att sova? Jag tror att ni tror att ni vet, fast egentligen vet ni inte riktigt vad ni tror. Det är JÄVLIGT skönt, det kan jag tala om.

Den som bor här blev iaf väldigt glad över städningen, det märktes lite... Och det var ju lixom meningen med, så nu är jag tillbaka till stadiet nöjd igen. Awesome!

Nu ska vi äta lite, sen ska herrn åka till jobbet och jag ska åka hem och... öhh.. göra ingenting, tror jag. Man kan ju lixom inte städa två dagar i rad, funkar ju inte så... :P

VARFÖR kan saker och ting inte bara funka smidigt? Det blev ingen film för Näsberg. Ingenting från datorn, i alla fall. När man väl har möjligheten att se datagrejer på en big-as-TV, då funkar det såklart inte.

Och bara därför så verkar datorn ha tagit självmord helt och hållet nu, jag försökte öppna paint för att visa felmeddelandet... Då fick jag ett annat felmeddelande om att paint inte var en valid windows image, eller nåt sånt. Det här känns ostabilt. Bäst att låta datorn vara ifred nu, den verkar ändå bara bli arg på mig. (Hade det varit min egen dator hade jag såklart kört på taktiken omstart, men jag vet ju inte om han har några grejer, sidor, nånting, igång som inte får stängas ner. Så nu skiter jag i det här).

Ostabilt, sa Bill
Störande, sa Bull
Så jävla typiskt, sa Erika

Så mycket som jag fått gjort ikväll, det har jag nog inte fått gjort på hela den senaste månaden, känns det som. Okej, kanske en liten överdrift, men jag är ruggigt nöjd med kvällens insats. Nu när jag tänker efter, det enda som jag faktiskt inte gjort är att skura. Och i denna sekund, så vette fan om jag inte ska ta o göra det med. När man ändå är igång lixom.

Sen är ju frågan, varför kan jag inte vara så här duktig hemma hos mig själv? Det hade ju varit bra, faktiskt.


5 minuter senare
Det blev ingen skurning. Jag förstog mig inte på hur "apparaten" fungerar. Det var inte en vanliga mopp (eller jo moppen var vanlig men inte hinken) utan nån vileda-historia där inte moppen fick plats. Den normala moppen alltså. Det fanns en Vileda-"mopp" oxå, men jag vågar inte chansa och förstöra nåt, så jag låter det vara. Skulle andan falla på så kan jag ju faktiskt göra det imorn med, när ägaren är hemma och kan ge instruktioner.

Hur tragiskt låter inte det - att man behöver instruktioner för att skura golvet...
I'm a looser baby, so why don't you kill me?

(Och erkänn att det är rätt sjukt hur humöret kan gå från asnöjd över att ha storstädat någons lägenhet till att känna sig totalt misslyckad för att man inte förstår sig på hur man skurar golvet? It's sad, ain't it?)

Nu ska jag lägga mig och kolla på The Disappearance of Alice Creed. Vet egentligen inte vad det är för film, men har fått för mig att jag ska se den. Så det är väl lika bra att sätta igång.

Godnatt!

Jahapp, då var bilen besiktad då. Jag hade väl egentligen redan ställt in mig på ombesiktning, och så blev ju fallet med. Tre anmärkningar (tvåor) och en "varning" (inte nedskriven dock) fick jag.

1. Motor, oljeläckage
Det såg till och med jag, när bilen hissades upp. Killen trodde dock att det kunde vara så "enkelt" som ett oljefilter, och i så fall är det ju bra. Annars vette fan... Ska kolla med herrn som bytte motor om det var något som han lagt märke till, det borde ju vara svårt att missa i den här skalan tycker man.

2. Hjullager, bak höger, glappt
"Oj, det här satt löst" är aldrig en fras man vill höra om sin bil. Nu vet jag inte riktigt vad det gör eller inte gör, eller hur länge det har varit så, men oavsett så ska det ju åtgärdas nu då.

3. Bromsrör, fram, båda sidor, rostskadat
Det här visste vi nog redan sedan innan. En annan mekaniker som haft med bilen att göra, noterade detta för någon månad sedan. Men sen blev motorbytet prioriterat, och på den vägen är det.

4. "Kolla det här, annars kan det gå illa för motorn"
Det där är ju oxå en grej som känns sådär lagom kul att höra. Det handlade iaf om att det troligtvis är nåt som sitter täppt i avgasröret, vilket i sin tur kan vara anledningen till varför det "pyser" underifrån när man gasar.


Hur som helst, jag har surrat med både mamma, pappa, Andreas och mekaniker-Gert nu, och det verkar inte vara nåt mount everest-projekt. Peppar peppar. Hjullagret ska Andreas hjälpa mig att kolla på rätt omgående, och Gert skulle höra av sig till pappa när han var färdig med sina två nuvarande bil-projekt. Bollen är i rullning, kan vi säga. Nu är det bara att hoppas att den rullar åt rätt håll med då, så det inte blir nåt annat klater...

Nu ska jag ta och städa här, jag känner mig nästan lite inspirerad. Och inspiration ska tas tillvara på.
Sådetså.

...fast ändå inte. Kan man ju säga. För jag har mest varit hemma. Men jag har verkligen inte haft nån blogg-inspiration alls.

Söndagen var dagen då allt gick åt helvete. Okej, allt är relativt, men vilja jävla skit-dag jag hade. Inget vidare humör när jag vaknade, förkyld och eländig. Så småningom bestämde jag mig ändå för att plocka ihop min pant och åka till ICA Maxi för att köpa billiga ägg.

Tips från Näsberg:
1. Om det blåser ute, ta då inte med dig din pant i en något överfull papperskasse.
2. Om några burkar flyger ur papperskassen, ställ då för fan inte ner kassen för att hämta burkarna som redan flugit ut.
3. Om du är en granne i ett fönster och ser en person som gör enligt ovan: Skratta då hämningslöst tills du får kramp i alla skratt-relaterade mönster. För jag kan mer eller mindre svära på att det är ett krav från ovan.

Jag kan säga att jag svor. En hel del svor jag. När jag kom fram till ICA Maxi så parkerade jag så nära ingången jag bara kunde, men trots det hann tre burkar flyga ut ur kassen. Och jag säger det: att det sket jag i. Far å flyg, skit-burkar! Så, slutligen pantade jag mina burker, köpte mina ägg och åkte hem.

Tänk om historien var slut där? Nä.
Jag skulle kolla om det fanns nån tvätttid, så jag tog med mig min matkasse och gick ner till tvättstuge-porten. So far so good. Låser upp, och sen kommer DEN DÄR JÄVLA VINDEN, smäller porten tillbaka på mig, så jag tappar min kasse. MED ÄGGEN! Helvete... Ja, jag svor lite till där, det kan jag meddela. 12 ägg av 24 var mer eller mindre trasiga. Så otroligt nödvändigt att jag köpte 2 paket alltså.. suck.

Så nej, nån blogg-lust fanns verkligen inte i söndags.
Inte i måndags heller, fast det var en klart bättre dag. Inte bra, men bättre.

Klev upp vid 9-tiden, och strax efter 10 var jag iväg och hämtade syster, Niklas och baby Evelin, eftersom de skulle på sjukhuset och kolla gulhetsnivå. Det gick väl rätt snabbt och smidigt, efteråt gick jag upp med dem en stund. Jag var dock helt sjukt hungrig, så det blev en kort visit och sen åkte jag hem igen. Åt två ägg. Det var var inspirationen erbjud. Sen gick jag och la mig. Och kände mig eländig. Så det blev sängläge och Beck-film.

Andreas ringde framåt eftermiddagen och vi kom fram till att jag skulle åka med honom som nattens co-driver. Och det är ju aldrig otrevligt. Stundvis var vi totalt osociala - han lyssnade på ljudbok och jag lyssnade på P3 Dokumentär. Gör mig ingenting. Vänner kan man vara tysta med också, faktiskt. En annan sak som är lite roligt när det gäller att åka med honom, det är att man får leka lite arbetare. Dra omkring på pallar, stänga dörrarna på släpet... Förra gången fick jag även koppla ihop "kablaget" mellan bilen och släpet! Ja, jag var totalt värdelös på det, det tog skitlång tid och han fick stå där med ficklampa och peka och instruera hela tiden, men ändå. Det är kul. Även om jag inte låter så inspirerad hela tiden... :))

Powerbrake.

Jag måste avbryta nu, för om en halvtimme ska jag vara uppe på Saltvik och besikta bilen. Nej, jag skämtar inte, klockan 18:50 ska jag vara där. Sjukt annorlunda tid att besikta på, men varför inte. Sen ska jag tillbaka hit igen, hade tänkt ge sova ett försök. Jag ska städa med. Tjänster och gentjänster, kan vi kalla det.
Även så lagade jag mat idag, eller ja, 50% av maten. Jag gjorde coleslaw a'la GI och Andreas stekte köttet. Gott blev det iaf, även om det vart alldeles för mkt lök i min geggiga skapelse. Men andreas gillade det, hans kompis som var på middagsbesök gillade det tydligen med, och andreas mor som fick en matlåda verkade ha accepterat det med. Så det är ju ett klart godkänt betyg.

Men hallå, jag skulle ju avvika.
Jag återkommer säkert sen. Kanske. Eller jo, måste ju redovisa hur det går på besiktningen. Om inte annat för mitt eget dåliga minnes skull.

Tjingeling

När man inte har pengar så hittar man alltid saker att köpa. Det slår aldrig fel! Fast för en gångs skull (?) är det inte mig själv jag hittat "saker" till, utan till två andra personer. Fördelen är väl att dessa två personer fyller år i november och december, så det är ju gott om tid att spara till. Men ändå.

Jag har lust att köpa en "bara-för-att-present", eller varför inte en månadspresent? Sånna presenter är roligare än födelsedagspresenter tycker jag. Eller julklappar. Påskägg kan man ju iofs ge, men nu är det för tätt inpå oavsett om jag hade haft pengar eller ej.

Aja skit samma. Jag ska fortsätta spana runt. Och kolla på film. Och chatta. Och... må dåligt. För det är sånt jag gör en lördagkväll som denna. Host, host.

Var på väg till bilen förut och mötte på parkeringen en man med hund. Redan på ganska långt avstånd så drar han hunden intill sig, och snurrar kopplet många varv runt både armar och hand, och slutligen en gång runt sig själv genom att "snurra in sig" i kopplet.

Då blir man ju faktiskt lite nervös över vad det är för hund han har med sig.

Fast när jag väl passerade, då satt hunden så fint på backen och viftade på svansen. Men man blir ju ändå fundersam.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Inatt kläcktes den, lilla bruden som jag är moster till...

♥ Evelin ♥

Kl: 06.25, 48cm och 3142g

 

Lite coolt ju. Jag är moster, mamma är mormor, pappa är morfar...

Men framförallt...

Niklas är pappa

Emma är mamma

Det är ju skithäftigt.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Åh, jag är ju helt dagvill. Men jo, jag tänkte ju förklara att jag inte har som vana att dricka spolarvätska. Det lixom bara hände...!

Torsdagmorgon, femtiden. Jag mötte upp min käre vän på parkeringen inne på Schenker, eftersom jag skulle få lifta upp till härnösand. (Alla sparade pengar är bra pengar). Hans framruta var något igenfrusen, så han kör sin gamla vanliga strategi att spruta spolarvätsa och låta vindrutetorkarna göra jobbet, istället för att skrapa. Ja, alla är vi olika.

Själv stog jag en bit vid sidan av, just för att undvika att bli träffad av tidigare nämnda spolarvätska. Så när det blev paus i sprutandet så vände jag mig mot bilen för att kliva in - och precis då kommer det ett nytt sprut från en felriktad spolarvätske-sprut-grej. Som träffar mig rakt i ansiktet.

Vi kan säga så här: Det finns andra sorters sprut än spolarvätska som jag hellre tar i ansiktet. Faktiskt. Spolarvätska rekommenderas varken som munskölj, nässpray eller ögonvätska. Take my word for it. Det smakar fan, det gjorde ingen nytta i näsan, och det sved bra hett i ögonen.

Så, veckans tips från Näsbergs hörna:
Undvik spolarvätska i ansiktet. Jag lovar att det inte gör nån nytta där ändå...

Det handlar egentligen inte om antalet kronor som det kostar med Spotify. Det är själva principen. Det är alltid en sur känsla att tvingas betala för något som man tidigare fått gratis, och så är självklart fallet även här.

Och som sagt, det som gör mig mest skeptisk, nervös, eller vad man nu vill kalla det - det är gränsen på fem lyssningar per låt. Jag vill fortfarande veta om det gäller per månad eller per nånting annat, och om den begränsningen är bortplockad i betal-varianterna.

Det finns nog inte många som inte kan omprioritera 49kr eller 99kr per månad. Jag menar, hur många gånger ikväll har jag inte läst kommentarer som "Skippa två öl på krogen istället så har ni ert månadsabonnemang". Men nu kanske man inte går på krogen. Man kanske behöver dem till ett gäng paket nudlar för att mätta sig en månad, eller för att fylla på bensintanken för att ta sig till jobbet. Det finns alltid sätt att omprioritera pengar - men som sagt, det är inte det jag "bråkar" om. Jag är bara lite lagom tjurig över att en gratistjänst görs om till en betaltjänst, och att jag knappt ens kommer märka någon skillnad.

Jag använder inte Spotify i mobilen. Jag tror knappast jag skulle märka någon skillnad i ljudkvalitet. Jag behöver inte lyssna offline - jag är ju uppkopplad så fort datorn är påslagen. Jag har inget behov av nåt "multi-room-system", jag behöver inte ha med mig det utomlands och Spotify som radio har jag nog bara testat en enda gång, det var inget för mig. Alltså är den enda kvarvarande skillnaden reklamen - och den gör mig ingenting.

Det finns jättemånga "bra" argument till varför det är helt okej att Spruttifaj ska ändras om och kosta mer pengar, många är dessutom riktigt logiska. Men då väljer jag att svara "Det skiter jag i", för jag är på det humöret.

Sådetså.

Jag tycker att jag var ganska sen med att skaffa Spotify, men fick trots det ta del av Spotify Free, och inte Spotify Open. Det har funkat riktigt bra, och jag har varit mer än nöjd med tjänsten. Jag har därför inte heller känt något som helst behov av att uppgradera till Premium, och således betala dryga 100 spänn per månad. Nu finns ju visserligen mellanläget Unlimited med, men inte heller det har jag känt ett behov av.

Nu har Spotify sjunkit så långt de kan, i mina ögon. Ja, jag fattar att allt inte kan vara gratis här i världen, men va fan. Snacka om extrem försämring. För mig, och de som har samma kontovariant som jag, åtminstone. (Mmm, allt är relativt, förstås..)

Förr: Obegränsat med musik
Nu: 10 timmar musik per månad.
Va fan! Det är ju knappt 3 dygns lyssnande det...

Förr: Lyssna på vad du vill, hur många gånger du vill
Nu: Lyssna på varje låt fem gånger.
VAD I HELVETE?! Fem gånger? Per låt? Varför ska Spotify bestämma hur många gånger jag får lyssna på den musik som jag valt? Idioti så det bara skriker om det. Det framgår dock inte heller om det är fem gånger per dag, vecka, månad, år eller någonsin. Nu lär det ju vara per månad, men ändå. Fem gånger är ju fan ingenting. Det framgår inte heller om den här fem-låts-gränsen även gäller Unlimited, men jag antar att det inte gör det. Jag hoppas att det inte gör det.


Nej, jag stör mig otroligt mycket på den här försämringen. Jag har ingen lust att betala för Spotify när jag haft en fullt fungerande, stabil och bra gratistjänst. Eller har förresten, nu har jag ju inte det längre... FAN.

Spontan fråga: Hur många tror ni kommer återgå till olagligt nerladdad musik nu när Spotify gör sin förändring? Inte jag förstås, jag gör inte sånt...

---

Okej, jag KANSKE skulle kunna tänka mig att betala för Unlimited. Det minst hemska av två onda ting, typ. Men nu är det ändå inte aktuellt, jag har viktigare saker att lägga mina pengar på... Faktiskt.

Va skönt att höra att det är jag som får medhåll i frågan om vad som är idag och vad som är imorgon.

In your face, A! :D ♥

Det här är en återkommande diskussion mellan mig och den där vännen.

Klockan är nu över midnatt. Alltså är det torsdag enligt kalendern, det är jag med på. Men om jag skulle ringa till dig nu, du har inte tid att prata och jag föreslår att "vi kan höras imorn", förväntar du dig då att jag ska ringa på torsdag eller fredag?

Jag går efter min egen dygnsräkning och mitt eget sätt att tänka. Innan jag somnat och sovit "dygnsvilan" så är det fortfarande idag. Det innebär att om jag pratar med dig klockan 5 på morgonen innan jag sovit ens lite, om jag då pratar imorgon så är det fortfarande torsdag som gäller. Inte fredag, som man skulle anta om man går enbart efter kalendern. Och som vissa andra verkar resonera. Jag förstår tanken, men den är fel. Jag har rätt :) ♥

Alltså: Det är idag fram tills dess att man sovit "dygnsvilan". Vem är med mig!? ;)

Idag har det bara exploderat på Facebook med taggningar om "My top ten stalker". Nånting säger mig att inte "alla" mina vänner kommit på att de ska använda samma funktion samtidigt, det känns ju mer som nån slags spam, eller virus, eller vad det nu kan vara. Men vad vet jag, jag kanske har fel.

---

---

Just de här tre, som kom inom loppet av sju minuter, har förstås ingenting vad varandra att göra. Den första är en norrlänning, den andra är en stockholmare, och den tredje är en föredetta smålänning. De fick agera bild bara för att illustrera. MASSOR med sånna här har det dykt upp under dagen. Och det vet jag, för jag har sett datorn många gånger idag.

Sådetså.

Det får seriöst vara nog nu. Jag orkar verkligen inte mer.

Första sticket i halsen kom på söndagkväll, men då tänkte jag inte mkt mer på det. När jag pratade med min "kontaktperson" från Mittsvenska i måndags så konstaterade jag att hon lät ju inte helt frisk i rösten, men inte heller det tänkte jag så mycket på.

När jag kom hem från Andreas natten mot igår så var jag lite snuvig, men tänkte väl att det är ju helt normalt när man varit ute i "kylan" och sen kommer in i värmen. Nothing strange. På intervjun satt "kontaktpersonen" och var väldigt förkyld, ingen röst alls. Då kom tanken, "Det där lär väl jag också få, ska vi slå vad?"

Och nu är vi alltså här. Snuvig, riv i halsen, och energi som ett urladdat batteri. Good times. Så nu ska jag lägga mig i viloläge en stund, kolla på The Big bang theory och kanske 2½ men med, men sen återkommer jag.

Ikväll (inatt) kommer ett viktig inlägg som jag vill ha ert medhåll på.... ;) Glöm inte det!

Det var en gång en handled. Den var defekt. Den hade även en defekt kompis.

Jag tvättade bilen, det gick jättebra! Eller ja, as well as can be expected, typ. Sen körde jag hem. När jag kom hem, så tänkte jag ta ett kort på bilen, ni vet, "det var en gång en nytvättad bil". Det gick inte. Jag kunde inte ens hålla upp telefonjäveln. Fick använda båda händerna för att ens kunna stabilisera handen utan telefon.

Hur stabilt låter det på en skala?
Medicinen hämtar jag imorn, orkar inte det nu...

Det är ingen i Big Brother-huset som kan sjunga. Verkligen. Inte ens i närheten.

När Idol har sina uttagningar så vet man åtminstone att det förr eller senare kommer någon som åtminstone kan hålla ton, men det här? Skrämmande. Fast Madde var minst dålig åtminstone. Även fast det tog en evighet innan hon ens vågade börja sjunga.

Och Annies rap? Jag hade förträngt den sen jag hörde den senast, men det är precis lika dålig nu som då.

Jahapp, så har man spenderat några timmar borta från hemmet då. Några timmar på vägen, några timmar i Sollefteå. Jag tänkte som så här, vi tar det från början.

Jag åkte hemifrån strax efter 12. Tro det eller ej, men när jag väl satt i bilen kände jag mig faktiskt sen - stressad. Trots att jag var ganska ordentligt tidig. Tur man är en samlad och stabil individ alltså. Nåja, jag gav mig iväg, och allt gick enligt planerna. Ja, tills dess att jag kom fram till Sollefteå, alltså.

Jag hade fått en vägbeskrivning via telefon, jag skulle till Hågestarestaurangen. Jag hade kollat på eniro igår för att försäkra mig om vart jag skulle, och vägbeskrivningen stämde nog sånär som på ett ställe där hon sagt höger, men enligt kartan skulle det vara vänster. Jag gick efter kartan. Och jodå, jag kom fram till Hågestarestaurangen utan problem.

Fast, "utan problem" är en sanning med modifikation. Det visade sig nämligen när jag ringde och frågade vilken byggnad vi skulle vara i, att hon hade sagt fel slutdestination till mig. Det skulle vara Nipanrestaurangen, inte Hågesta. Erika med nerverna av stål tog detta helt lugnt. Fattar ni, hahaha, Erika med nerverna av stål finns ungefär lika mycket på riktigt som jultomten och påskharen. Nej, jag fick ju mer eller mindre panik. Hon jag skulle träffa försökte förklara vägen, men kombinationen av en Erika med lock för öronen och att hon tappat rösten var inget vidare. Jag fick en adress, och skulle knappa in den i GPS:en. Nästa problem: Adressen fanns såklart inte att hitta. Suck. Det hela slutade med att jag väl sa nåt om att jag skulle försöka hitta så gott det gick, sedan ringde jag Andreas med panik i hela kroppen, och han är ju min räddande ängel. Han visste precis vart jag skulle, så inte nog med att jag fick en exakt vägbeskrivning, jag fick även lite terapi och blev påmind om att andas. Good shit.

Röd väg - fel. Grön väg - rätt.

Hur skulle jag veta det?

 

Nåja, intervjun då? För jo, jag kom faktiskt rätt tillslut. Skönt.

Nä men intervjun gick nog rätt bra. Känns som jag gjorde ett schysst intryck, kändes lite mer stelt än tidigare intervjuer jag varit på dock, men jag kämpade på så gott jag kunde. Det var även första gången jag varit med om att de i detalj gick igenom hela min CV. Frågade om alla utbildningar, jobb, kurser, erfarenheter osv osv som jag plitat mer. Kändes bra att jag kan min historia iaf, och kunde redogöra bra för allt. Vore väl iofs konstigt annars.

 

Själva intervjun tog nästan en timme. Efter det var det dags för ett slags personlighetstest, jag fick svara på omkring 100 påståenden där man skulle svara om det stämmer, stämmer något, stämmer mycket eller stämmer helt. Ja men ni vet, precis som alla sånna marknadsundersökningar som man ibland får besvara. Det var del ett av testet, del två var ett test på logiskt tänkande. Herregud vad jag är dålig på sånt! De allra enklaste klarade jag såklart, men sen på slutet vart det körigt... det var alltså ungefär sånna här:

1 - 3 - 5 - 7 - ?

A - C - B - E - ?

 

Jaa men ni fattar. Som sagt, de första var ju enkla, men på slutet när det var kombinationer av både siffror och bokstäver och svar som skulle vara fem tecken långa, då kan jag lova att min hjärna slog knut på sig själv. Det där är verkligen inte min starka sida, det kan jag säga på en gång.

 

Man fick svar på testet direkt efter man gjort det iaf, och jag kommer få det hemskickat, så jag ska berätta lite mer om det då. Men på logik-testet fick jag betyg 5 av 10 iaf, och det är precis medel. (Skalan var 1-3 = under medel, 4-6 = medel, 7-10 = över medel). På personlighets"testet" så låg jag över medel på 2 eller tre av mätvärdena, och medel på resten. Men som sagt, jag återkommer om det, för jag minns inte så mycket av det just nu.

 

Annars då?

Totalt 20 sökande, 7 av dessa fick komma på intervju. Jag har alltså sex konkurrenter. Imorn hålls de sista intervjuerna, på torsdag ska mittsvenska ha styrelsemöte. Heja mig!

Japp, nu ska jag knata ut till bilen och bege mig iväg till Sollefteå. Dags för arbetsintervju för drömjobbet?

Jag är helt sinnessjukt nervös, men jag har ungefär 2 timmars bilterapi att se fram emot, så det hinner säkert ordna till sig. Ja, alltså, jag ska vara där klockan 14:30. Andreas sa att det tar 1,5 till lagligt med lastbil, så egentligen är jag väl jättetidigt ute om jag åker 2,5 timme innan utsatt tid - med personbil. Men va fan, jag är hellre på den säkra sidan. Måste ju ha marginal att köra vilse på med. Och aldrig i livet att jag tänker vara försenad till en sån här viktig intervju, det finns lixom inte på världskartan.

Gaaaaaaaah!

(Det där var ungefär mitt panik-skrik)
Nåja, naglarna är målade och håret är plattat, kläderna är på, tänderna är borstade, väskan är packad och musiken är redo. Jag själv... ja jag är i upplösningstillstånd, men det hör ju till. Jag är van, kan vi säga.

Hahahaha Andreas - här är en kommentar i din smak. Jag berättade precis för en bekant att jag skulle åka nu strax när jag ska vara framme kl 14:30..

- "ojojoj.. 2.5 timme?? Ska du cykla eller??;P"

Tre, två, ett...
NU ÅKER VI!

Pappa ringde förut, med goda nyheter. Bilen fungerar! Min söta lilla röda golf fungerar igen! Är inte livet fanastiskt så säg. De hade bytt tänd... tänd... öhh... nån del som börjar med tänd- (det var iaf inte tändstift), och då hade den visst börjat fungera. Stereon funkar dock inte nu heller, så vi får väl se om den återuppstår. Det hoppas jag verkligen, hur lever man i en bil utan stereo?

Hur som helst så står jag kvar med lånebil även imorgon, och den har jag "lånat ut". Haha. Nä, men för att vara på säkra sidan om att allt ska funka imorn, så har jag fått byta bil med Andreas. En audi mot en audi typ, fast den ena är billigare i bränsle och känns mer stabil. Så gissa vilken jag får ta? Just precis - the good one :)

Men ja, min egen bil får jag tillbaka imorgon eller i övermorgon. De hade nåt småfix kvar att göra, nåt med bränsleledningen tror jag, jag fattade inte riktigt. Nåt småfix var det iaf. Men det känns grymt skönt att snart ha tillbaka min egen bil.. har saknat pärlan <3

Ser verkligen fram emot morgondagen, taggad till tänderna. Men självklart - även enormt nervös... jag vore väl inte jag om jag inte vore nervös? :)

Efter påtryckningar från både höger och vänster så svarade jag på Nordeas mail och bad dem förtydliga sig, då det faktiskt var ett rätt knöligt sätt att svara på när jag redan varit på intervju.

Men jag hade ju rätt ganska rätt i att jag inte hade fått jobbet iaf. Det var rätt väntat.
Nya tag!

Man skulle kunna säga att min lägenhet värme eller kyla är helt beroende på temperaturen på andra sidan väggen. Ytterväggen, alltså. På vintern är det kallt. När solen ligger på - varmt! Och sådant är fallet idag. Temperaturen i mitt sovrum brukar pendla runt 21-23 grader på vintern (om jag har tur) men imorse var det annorlunda, 25 grader varmt! Pust. Ute då? Ja, med solen mitt på givaren mot väggen så skvallrar den om 20 grader, jag tror inte riktigt på det. Men vi kan ju konstatera att det är klart varmare än mitt i december i alla fall!

Hallelulja!

(Även fast jag inte gillar när det är så varmt i sovrummet. Aldrig är man nöjd!)

Basehunter - Superstjärna?

Det var nåt som gick fel där va? Nja, tänk om, säg rätt.

Sen kan man ju läsa lite kort HÄR om Rodneys jävla iq-befriade heilande häromnatten...

Större rikspucko får man ju leta efter...

 

"Mitt drömyrke, det är att antingen bli diktator eller sektledare"

Vem fan säger så?

Ett par dagar utan vettig besöksstatistik för bloggen, men nu är den tillbaka igen! Skönt, har känts lite tomt utan den. Även fast den egentligen gör varken till eller från. Men som sagt, det är ju kul att veta hur många besök man haft.

Aja, sak samma.

Ja, bilen. Jag var ju med pappa till hans kusin, the mekaniker Gert, och de stog där och jomla ett tag. De kom dock inte fram till nånting, såklart. Jag har därmot fått en "lånebil" som jag kan använda om det kör ihop sig, och det känns ju rätt skönt ändå. Nu är det tre veckor utan bil (really? Eller är det två? Känns som en evighet iaf), men man får väl på nåt vis ändå se det som tur i oturen att jag inte "behövt" jobba. Då hade det blivit betydligt mkt bökigare, det kan jag lova.

Nåja, nu ska jag roa mig med Big Brother Live ett tag framöver här, och jag HOPPAS att Rodney åker ut. Det står alltså mellan honom och Patrik, och även om Patrik kanske upplevs som "tråkig" så ser jag mkt hellre honom kvar än Rodney. Dryga skrälle.

TV:n - here I come!

Du måste skämta. Du måste tammefan skämta med mig.

Följetongen bil går alltså vidare. I början på veckan fick jag veta att nu ska motorn sättas i. På torsdagen - jajjamen, nu sitter den där, nu ska vi bara vänta på någon gubbe som skulle finjustera nånting. "Bara". Jaja, men det går ju framåt iaf. "På lördag har du den." Lördagen kom, nej, det var inte riktigt klart, gubben, eller gubbarna, skulle ha sig dit på kvällningen.

Pappa ringde nyss. Nytt problem: Bilen startar inte.

MEN SKÄMTAR DU MED MIG?! Den här gången var det tydligen någonting med tändningen, tändspole, nej inte fan vet jag, nåt i den regionen kanske. Jag är ingen mekaniker. Gert (han som har bilen) och hans "gubbar" hade stått och kliat sig i skallen igårkväll men inte kommit till rätta med det hela.

Så jäkla less på detta nu. Jag saknar min bil! Jag vill ha tillbaka den - helst i ett fungerande skick. Klart det funkar med lånebil o så, men jag vill ju ha min bil. Hur skruttig den må vara...

Eftersom jag så ofta skriver om att jag inte kan sova, så kan ju lika gärna nämna tillfällen då jag faktiskt kan sova. De inträffar rätt sällan, men när de väl inträffar så är det ju guld värt!

Well, som jag (tror jag) redan nämnt så åkte jag ju och hämtade min fina vän på jobbet på fredagmorgon. Där vid 5-snåret, ni vet, då jag ändå brukar vara vaken. För jag är ju typ vaken för det mesta. Anyway, normalt sett när jag är med som sällskap så brukar jag vara sällskaplig nog och äta frukost, kolla lite på tv o så, innan det blir dags att försöka sova.

Inte i fredags. Jag kom in i lägenheten, småpysslade lite (väldigt snabbt småpyssel) och sen gjorde jag mig sovaklar. La mig tillrätta, och somnade. Pang bom! Jag märkte inte ens när sällskapet la sig för att sova, och det brukar jag ändå reagera på. Men nej, jag sov. Och jag sov länge. Och jag sov hårt. Och jag sov gott. Vaknade några få gånger och somnade om lika snabbt igen. Åh, tänk om man fick sova så jämt!? Det hade varit awesome.

Nu sover jag iofs nästan alltid bra när jag sover däruppe, men jag menar förstås att jag vill sova så pass bra på hemmaplan med. När jag är själv. Men men, jag är glad och tacksam för de tillfällen som erbjuds, för vet ni hur knäpp man blir när man inte kan sova ordentligt?! Man blir knäpp - take my word for it.

Nåja, nu blir det sängen, och jag har väl säkert nån film eller nåt jag kan roa mig med medans jag... ja du gissade rätt, inte sover.

Godnatt!

Blogg.se har fått damp på statistiken. Den lilla "dumpen" till höger tog jag alldeles nyss. Normalt sett brukar det gå väldigt bra att se aktuell besöksstatistik, men sen ett par dagar tillbaka så ger den på nåt vis en dublett av "gårdagen" och ingen statistik för den aktuella dagen.

Nu har den alltså tagit det ännu ett steg längre, och visar alltså väldigt diffusa besöksresultat.

Okej, det är inte hela världen att ha koll på, men jag tycker det är lite småkul att hålla lite koll på.

Wellwell, nog om detta.

Idag är jag helt vansinnigt rastlös. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag är orolig i kroppen, kan inte riktigt slappna av. Funderat på att ta en promenad ner till ICA Maxi, men samtidigt behöver jag verkligen INTE göra av med mer pengar än nödvändigt.

Apropå pengar så hoppas jag VERKLIGEN att Försäkringskassan kommer ge mig pengar till slutet av april, för annars kommer livet gå illa hos Näsbergs... Då får jag tigga på mina bara knän om att få vänta med räkningarna tills jag fått pengar... Fy fan, bara den där tanken ger mig total panikångest...

Det känns väldigt tabu att skriva att man nog inte kommer klara av att betala sina räkningar... Men samtidigt måste jag någonstans erkänna det för mig själv... Och pengar är ju trots allt på väg (hoppas jag) så det borde ju lösa sig... Eller hur?

Satt precis och funderade på vad jag ska roa mig med idag. Ingen bil, hockeyn är slut (okej det är slutspel, men hur viktigt är det då, hehehehe), pengarna tryter, promenaden är avklarad, osv osv osv. Dessutom gör handlederna rejält ont idag.

Hur som helst, jag satt och scrollade bland alla statusuppdateringar på Facebook, och det var en hel del om däckbyte på bilarna där. Så det slog mig - jag kanske borde byta däck på bilen! Det är ju ändå fint väder och så ute. Lagomt varmt osv. Men sen slog det mig, det går ju inte, jag har ju ont i handlederna. Då går det ju inte.

Öhh...

Det hade ju även kunnat bli svårt med tanke på att jag för närvarande inte har någon bil...

Modo Hockey spelar i Elitserien även nästa säsong! Fatta hur JÄVLIGT UNDERBART det känns! Känslan de sista sekunderna innan slutsignalen, när spelarna lyfta armarna mot taket och jublade, det kommer alltid att kommas ihåg.

Så, nu blir det bild- och videobomb!

"Förenade i viljas vackra namn".

Underbar en kväll som denna <3

Klipp med segervittring och sedan firandet! :D

 

Gubbarna firar och delar glädjen med klacken <3

 

Fin hyllning på jumbotronen, modospelar med "egenskapad" flagga

(klubbskaft och halsduk), spelar som viftar med halsdu, och självklart

den överlyckliga publigen som slutkläm!

 

Spelarna kom in och gjorde ett "extranummer" ;) Vår kära målvakt kom själv

och ville fota från isen, och det kan han väl få göra ;)

På slutet fick även publiken invardera isen, det var segerrusigt värre.. :)

Har precis ätit väääärldens godaste måltid, och så otroligt enkelt! Kryddad potatismos och perfekt stekta fiskpinnar. Nej, det var inte jag som lagade det, det kanske är det som är förklaringen till varför det är så jäkla gott :P

Nåja, nu är jag Joanna och mange snart på plats så jag ska rappa mig och klä på mig och fixa det sista, sedan bär det av till Övik. Nervositeten har avtagit, men den kommer snart tillbaka, det kan jag svära på... Fy fan, det kommer bli en jobbig kväll...

Andreas says: "Bloggar du?
Jag says: Japp 
Andreas says: Och rubriken är: Allsvenskan - here we come?"
Jag says: Nääää :(

Känns ju skönt att man har stöd här "hemma".... eller? Blööööö!

Håll tummen för Modo nu.. det kommer att behövas...

Jag fick det här jobbet från en kvinna på Nordea, tidigare idag.




Men alltså, jag har ju redan varit på intervju. Det var ju i måndags.
Betyder det då att jag inte har fått jobbet?

Jag saknar ICA Stubinen. Där kunde man alltid hitta det mest nödvändiga om det krisade och dessutom hade de världens godaste plocksallad som man fick på lösvikt. Och så var personalen ruggigt trevliga med.

Nu är det annorlunda. ICA stängdes i höstas och det blev istället (ursäkta det totala icke politiskt korrekta smeknamnet) en jalla-jalla-butik. Jag menar alltså inget illa med den benämningen, jag kommer bara inte på nåt bättre ord för det.

Hur som helst, sortimentet vart ju egentligen helt utplockat. "Standardvarorna" försvann, men det packedes inte upp speciellt mkt nytt heller. Det mesta stod staplat i kartonger och vagnar längs väggarna i butiken. Not for me, kan vi säga.

För någon vecka sedan så var det ägarbyte igen. Nu heter det Sundsvall Orienthus, och har väl ungefär samma inriktning som den tidigare jalla-jalla-butiken. Sen butiken öppnade med de nya ägarna så har det dock varit rätt bra med folk där. Så gott som alltid bilar på parkeringen utanför, mer än vad det var när det var ICA. Så häromdagen bestämde jag mig för att göra ett nytt besök. Nya ägare - ny chans.

Okey, no offence, men jag kommer inte gå tillbaka dit. Det finns ingenting av intresse för mig där. Ett väldigt smalt utbud av basvaror, men annars var det mest, ja, förlåt igen, jalla-jalla-grejer. Det var sånt där specialkött och det ena med det tredje. Jag tror att det kommer gå bra för den butiken, för det finns ju tydligen en bra kundkrets redan nu.

Jag är bara inte en av dem. Jag saknar ICA.

Först ett sidospår:
Andreas tycks tro att jag skulle kunna uträtta stordåd om jag kunde sluta vara nervös och istället fokusera all den energin på något produktivt. Just i denna stund så börjar jag ana att han kanske har rätt. Dessutom får jag en känsla av att om man skulle googla "Nervös" så skulle mitt ansikte dyka upp. Just sayin'...

Jaha, då ska jag förklara nuläget. Ja Emma, nu ska det handla om hockey så du kan göra nåt annat nu.. ;)
På fredag är det ödesmatch. Jag skämtar inte, det är 100% avgörande. Och jag ska dit. Tillsammans med Joanna o Mange.

 

Vad betyder tabellen? Jo, för den som inte hängt med; Växjö är helt klara för Elitserien. På fredag möter Modo Södertälje hemma i Övik, alltså kommer antingen ett lag, eller båda, ta poäng, vilket i sin tur innebär att varken Rögle, Mora eller Örebro egentligen har något mer kvar att spela för. Det enda som betyder något, är vilka av Modo eller Södertälje som tar flest poäng. Om det blir två eller tre poäng spelar faktiskt ingen roll, för som det är nu har så har vi 17 poäng var. Alltså spelar inte heller målskillnaden någon roll. Vi MÅSTE vinna. Det finns inget annat alternatv. Vinst innebär Elitserieplats och derbyn mot Timrå, förlust innebär nedflyttning till Allsvenskan och derbyn mot Sundsvall Hockey på Gärdehov...

 

Jag mår seriöst illa. Jag vet att det bara är sport, men det ... Åh gud jag har inte ens ord för det. Det är den viktigaste matchen någonsin. Inte ens matchen när de vann SM-guld känns lika känsloladdad. Nu är det verkligen vinna eller försvinna. Och by god, jag vill såååå gärna att de vinner... Modo hör hemma i Elitserien, inte i Allsvenskan... :(

Jag kan lova er att jag inte är på humör för några skadeglada Timråiter heller, eller ja, jag är inte på humör för någon skadeglad motståndarsupporter från något annat lag.

Snälla söta Modo, bryt trenden och VINN måste-matchen på fredag.
Snälla...

Om någon missat det;

På tisdag ska jag till Sollefteå! Jag ska på arbetsintervju för jobbet på Mittsvenska Ridsportförbundet!

Oh my god. Det är ungefär så det känns. Overkligt. Jobbet på Mittsvenska är drömjobbet, så enkelt är det. Det är så det känns just nu.

Jag är ju en sån här som går händelserna ungefär 20 steg i förväg. Därför har jag funderat ut en hel hög möjliga scenarios.

1) Jag blir inte erbjuden något jobb, varken hos Nordea eller Mittsvenska
Fine. Då vet man ju. Då är det bara att "göra om, göra rätt". Fortsätta söka jobb, och hoppas att det dyker upp något bra så snart som möjligt.

2) Jag blir erbjuden jobbet hos Nordea, men inte hos Mittsvenska
Ganska enkelt scenario, då tackar jag ju självklart ja till det som erbjuds. Inga större problem, jag bor kvar där jag bor, pendlingen blir en piece-of-cake och livet går vidare.

3) Jag blir erbjuden jobb hos Mittsvenska, men inte hos Nordea
Nu börjar grubblerierna. Som sagt, det är drömjobbet, och jag har ingen lust att tacka nej till det. Men det är ju inte fullt lika smidigt. För det första så är det i Sollefteå. Alltså måste jag flytta. Bara det är ju en sjukt stor omställning. Sälja lägenheten, skaffa nytt boende. Bök och stök. Men kanske värt det?

4) Jag blir erbjuden både jobbet på Nordea och jobbet på Mittsvenska
Det här är nästan det värsta som kan hända. För då lär jag måsta ta ett beslut som jag inte vill ta. Men det går inte att välja en deltidstjänst på annan ort före en heltidstjänst där man bor. Det är egentligen inte svårare än så. Om man inte räknar med att deltidsjobbet är "drömjobbet"... :(


Nåja, det är som sagt ingenting man kan göra någonting åt. Jag ska först och främst åka på intervjun i Sollefteå, och sedan får vi se vad man får för besked från de olika jobben. Fast just nu vet jag inte ens vad jag hoppas på. Snacka om kluvet...

Igår bloggade jag inte. Men idag gör jag uppenbarligen det!

Det blev en halvhektisk dag igår. Eller åtminstone början av den. Därför ska berätta från start till mål, typ :P Fast kanske inte allt på samma gång.

Jag gick och la mig vid 6-tiden igårmorse. Jag hade ställt klockan på 8, eftersom jag skulle ringa vårdcentralen. Men jag vaknade inte klockan 8. Jag vet inte om det berodde på att jag omedvetet stängt av alarmet, förträngt det p nåt vis, eller om jag helt enkelt bara inte hört det. För om nån inte visste det, så har jag locka för öronen. SUCK. Nåja. Jag skulle iaf ringa för att få mitt sjukintyg.

Blablabla, jag försov mig. Vaknade 9:30, så jag ringde då istället. Nu är den ju sån här teleque så man blir uppringd, och det är ju bra. Jag skulle bli uppringd 11:25. Sedan hoppades jag på lite mer sömn - jag ställde klockan på 11:15 så att jag skulle vara vaken när de ringde, så jag inte riskerade att missa samtalet.

Trött var jag, det kan jag berätta. Och sådär lagomt irriterad över att de inte ringde förrän strax efter 12. Inte heller då blev det smidigt. SC says att eftersom det är "tredagarsintyget" som jag ska ha, så är det vårdcentralen och inte Previa. Det är bara Previa om det är förstadagsintyg. Vårdcentralen says att det är Previa som ska stå för intyget eftersom det var de som sjukskrev mig senast. Previa says no, det är vårdcentralen. VC bad därför att få återkomma till mig när man rett ut vad som gäller.

De ringde upp lite senare, och jag fick då en tid samma eftermiddag, på vårdcentralen. Problemet är, när man inte har bil, så är det inte så snabbt man kan vara på plats. 13:15 gick jag till bussen för att vara i härnösand 14:30 Och då skulle jag få tid vid 15:15. Fine. Sagt och gjort, jag satte mig på bussen. När jag hade åkt ungefär halvvägs så rings jag upp igen, och dagens besök blir avbokat. MEN SUCK. Fick ny tid på torsdag istället.

Men då är ju min tanke så här; om de nu är säkra på att de kommer ge mig det intyget på torsdag, och datera det bakåt (för det lovade ju den kära sköterskan att de skulle göra eftersom jag inte kunde komma samma dag) - då har de ju redan bestämt sig för att ge mig ett intyg. Varför måste jag då komma dit? Hade jag haft en "normal" sjukdom, säg feber, då hade den ju säkert hunnit gå över tills dess. Nu är ju dessutom torsdag min sista "arbetsdag" på CH.

Jaja, skit samma. Jag ska upp på torsdag, och jag ska passa på att baka åt mina kollegor då med. Mina soon to be ex-kollegor.

 

Hade den här artikeln kommit den första april så hade jag helt klart tänkt att det var ett aprilskämt. Missförstå mig rätt, jag tycker att tanken är skitbra. Trafiksäkerhet och allt sånt där. Samtidigt ska jag erkänna att det gör mig liiiite irriterad. Första tanken var väl ungefär att "Varför ska någon annan bestämma att jag inte får skicka sms eller prata i telefon utan handsfree när jag kör?".

 

Men som sagt, jag fattar att det inte är trafiksäkert. Jag är inte korkad. Jag är även fullkomligt medveten om att många, inklusive jag själv, överskattar sin körförmåga och tror att simultanförmågan är på topp jämt. Och att "Det gör ju inget om JAG sms-ar när jag kör, jag har ju koll". Strax därefter blir det väl Triss-reklam istället, "Plötsligt händer det", fast på ett negativt sätt. Pang bom, du är död. Eller ännu värre, man kör ihjäl någon annan.

 

Jag funderar lite över hur många som faktiskt kommer lyda. Jo jag fattar, lagar är till för att följas, men det kommer alltid finnas de som ligger på gränsen. Kör lite för fort, en drink för mycket, osv osv osv. Självklart kommer folk fortsätta skicka sms och prata i telefon utan handsfree.

 

Resonemanget har säkert hörts förr. "Det spelar väl ingen roll om JAG tar ett par drinkar innan jag kör, jag har ju ändå koll"

 

Nej, men det kan väl säkert bli bra. Det gäller bara att vänja sig. It's just as simple as that..

Jag gick och la mig och vilade, det trillade in ett par sms (som ja inte svarat på än) och sen när jag precis hade somnat - då ringde pappa. Nåja, kan tippa omkull mig igen när jag kommer hem om det skulle knipa. Annars får jag väl se det som en powernap. (Fast jag är fortfarande sjuuuuukt trött).

Herregud så trött jag är. Antar att nervösa spänningarna från jobbintervjun har försvunnit nu, så jag känner mig ungefär som i koma. Är väldigt glad att det löste sig med bil idag dock. Ska väl iväg och hämta pappa sen om en stund antar jag, han skulle ringa när han var klar med sitt möte.

Jag funderar på att lägga mig och sova en stund fram tills dess, annars kommer den här dagen aldrig sluta väl. Sova förresten, vila, är väl kanske bättre ord. Fast med lite tur kanske jag somnar och sover med, ingen vet!

Hur som helst, för den som undrar, intevjun gick bra, kändes som jag gjorde ett bra intryck och att de gillade mig. Så kändes det iaf, hur verkligheten är det återstår att se. Besked kommer om ca två veckor, så nu är det bara att vänta. Jag har dock en känsla av att jag inte kommer få det. Men men, den som lever får se.

Nåja, nu ska jag tippa omkull mig en liten stund (kan nästan lova att pappa kommer ringa så fort jag lagt mig. Det brukar bli så).

Så, nu räknar jag med att mina kära bloggläsare håller åtminstone varsin tumme för mig idag! Det blir en hel del tummar det, så då känner jag mig trygg.

Jag är sjukt nervös, det kan jag erkänna. Men det går säkert bra. Hoppas jag. Puh.

Nåja, vi kör väl en "outfit" på det då...!

 

Webkamera ger usel kvalitet på bilderna, men det är åtminstone bilder. På sista bilden kan ni som synes även se min nya jacka, I like! Sen fick det bli olika bilder på kroppaskrälle och ansiktselände eftersom jag orkade möblera om lägenheten bara för att få "rätt" avstånd mellan mig och camen. Men men, det är smällar man får ta antar jag

Det var allt jag ville ha sagt. Nu ska jag göra mig klar och åka. Och som sagt, håll en tumme för mig så är du bussig...

Bitarna börjar falla på plats. No buss för erika, HALLELULJA. Ska snart bli upphämtad av käre far, och då ska jag skjutsa honom till ett möte som han ska på, sedan kan jag ta bilen själv. Förutsatt att jag hämtar honom när han kallar på mig, men det är ju inga problem.

Got to go now!

Måste nog säga att jag tycker att kvällens Big Brother inte riktigt slutade som jag trodde att det skulle göra.  Jag trodde jag visste vem som skulle åka ut, men ack så fel jag hade. Jag är dock inte det minsta besviken över vem som åker ut.

Mer än så ska jag inte säga här, för min kära syster har ju inte sett avsnittet än... ;) Våra söndagstraditionskvällar har ju blivit lidande både förra veckan och ikväll EFTERSOM MIN BIL INTE BOR HOS MIG JUST NU. Ja, jag är fortfarande upprörd.

Pratade förresten med pappa för typ en timme sedan med, och motorn som skulle plockas loss i fredags och "installeras" under helgen, den har inte ens förflyttat sig från skroten än... SUCK SUCK SUCK. Kan inte saker bara vara smidiga? Less.se ...

Nåja.. nu ska jag hoppa in i duschen och sedan förbereda allting för morgondagen... Lägga fram kläder, skriva en lista på allt jag måste komma ihåg (okej, det är två samtal som ska ringas. Minst. Men känner jag mig rätt så kommer jag vara lite halvstressad imorn, och då brukar minnet bli lidande).

Usch vad jag känner mig ostabil ikväll... :(

Jag vill ha tillbaka min bil omedelbums. Jag + stress + buss är ett recept för katastrof, det kan jag berätta redan nu. FAN. Jag ska ju alltså på intervju imorn. Inne i stan, typ. Klockan 9 ska jag vara där. Nu kommer jag troligtvis få skjuts från Navet (typ) till själva kontoret, eftersom det inte går några bussar dit, och tur är väl det. För jag kommer måsta gå hemifrån senast 7:30. Nämnde jag att JAG HATAR ATT ÅKA BUSS. Hade jag haft bil så hade jag lugnt kunnat åka hemifrån 8:30, utan att ens känna mig stressad.

Känner jag mig själv rätt så kommer jag att vara totalt sönderstressad imorn. Det känns ju verkligen lyckat när man ska på intervju. Gud vad dåligt humör jag blev på nu... SUCK.

Sådärja, på plats i Fjällräven Center. Bara några minuter kvar innan drabbningen kör igång, jag har redan fått upp pulsen. Att det ens är möjligt att känna sån nervositet inför en match mot MORA?! WTF lixom... Det borde vara en klar trepoängare, men med dagens Modo är fan allt möjligt...

Åhhhh

Men, nu kör vi.

Forza Modo, in med puckon, tre poäng!

(Det här inlägget kommer min syster att hata. Bara så alla vet det.)

Eller hockeytävling, som min kära vän kallar det. Oavsett vad, så är det Modo som spelar mot Mora. Jag ska dit tillsammans med Joanna, och vi ska även plocka upp min före detta arbetskollega tillika Modo-fantast Emelie i Härnösand, som ansluter tillsammans med två av sina vänner. Full bil upp med andra ord, så det blir skoj. Vi har sittplats, och ska sitta på sektion 215 rad 8, nånstans bakom Modos spelarbås. Vi satt ungefär där förra matchen med, så förhoppningsvis för det väl tur med sig.

Verkligheten kryper allt närmre. Jag trodde seriöst att vi skulle överleva Kvalserien och återansluta till Elitserien, men för varje dag som går så blir jag mer och mer skeptisk. Det är dags att inse att det är ungefär 80% risk att vi hamnar i Allsvenskan. Det är för övrigt inte en korrekt matematisk uträkning, utan det är mest bara en känsla. Men jag tror att jag har rätt. Herregud, jag vill inte hamna i Allsvenkan. Man kommer ju måsta säga upp bekantskapen med så gott som varenda Timråit! Det kan bli besvärligt.

Det här är väl sånt som man, som Modoit, inte ska säga högt (så därför är det bättre att skriva det så det finns kvar forever and ever? Ehh...), men trots allt otrevligt som jag kan känna för Timrå och dess anhängare, så vill jag ändå inte se dem i Allsvenskan. Faktiskt. De får gärna spela i Kvalserien, men inte flyttas ner. Och självklart känner jag detsamma, fast 1000 ggr starkare, för Modo. Men jag tror inte det är många Timråiter som kan erkänna att de känner nåt liknande. Det ska bara hatas och hånas... Suck. Trökigt folk. De flesta, alltså. Det kan finnas någon enstaka vettig supporter ändå, jag vet faktiskt åtminstone en... <3

Anyway, dags att dra på sig utrustningen och tagga igång inför eftermiddagen. Jag har laddat med två Powerking (som jag egentligen inte gillar) för att hålla mig pigg och alert upp till Övik, jag somnade trots allt tidigt idag. Idag alltså. Ungefär kl 5 imorse. Jajjamen! Men jag somnade åtminstone. Alltid nåt.

Blablabla.

Hockey mina vänner!
Perfekt för alla oss som önskade oss hjärtproblem i julklapp... Blä!

30 sommarjobbsplatser och 16 ordinarie, och de 16 är till TV-supporten?! Vem fan snackar om arbetsbrist...?! Nåja, jag ska på intervju för annat, bättre, på måndag. Då jävlar...

Det finns en del reklamer som bara är "spot-on". Som är så klockrena så man rakt av blir stum. Telia har precis lyckats med en sån reklamfilm - "Ett fräschare sätt att hyra film".

Jag antar att det är On Demand, även om de inte använder den termen. Men det borde vara det. Ser ju ut så i gränssnittet på reklamen iaf. Fast nu var det ju inte det som var poängen. Poängen är att reklamen är verkligen helt rätt. Man har ingen aning om vart alla hyrfilmer har varit, om någon läst omslaget vid ett toabesök eller nåt annat lika mysigt. Och då är det verkligen fräschade att hyra film direkt i tv:n.

Jag hatar att misslyckas. När jag misslyckas blir jag på dåligt humör. Först blir jag pyttelite arg (mer irriterad än arg, men oavsett så går det över rätt snabbt) och sen övergår det till att jag blir ledsen och besviken över hur totalt jäkla värdelös jag är.

Det handlar om den där vga-omvandlaren som jag fick i julklapp. Jag fick det ju tillslut att fungera mellan laptopen och vardagsrums-tv:n, men nu, när jag äntligen har rätt grejer (tack) och skulle koppla in det mellan stationära datorn och tv:n i sovrummet, då får jag inte bild nånstans. Varken på tv:n eller på datorns bildskärm. Jävla jag.

Så nu sitter jag här, arg (som mer börjar övergå till irriterad), frustrerad, och nästan på väg att börja grina bara för att jag inte får det att fungera. Jag VILL kunna få det att funka, men jag lyckas verkligen inte... Men jag kan svära på att det egentligen är skitenkelt... Vilket bara gör mig ännu mer irriterad...

FAN!

Jag saknar att vara kär. Jag är inte kär. Men jag tycker om att vara kär, ja, om det är någorlunda eventuellt besvarat, eller vad man ska säga. Jag tycker det är en mysig känsla. Men det var längesen. Jag är dessutom en sån där person som blir kär i kärleken. Det är väl kanske just det som får mig att säga att jag saknar att vara kär, haha.

Anohow, sitter och halvkollar på "40 year old virgin" nu. Han, the huvudperson, har precis varit och vaxat delar av bröstet, och jag känner verkligen smärtan. Fy fan. Det där med vax har aldrig varit min grej. Eller aldrig förresten, jag provade att vaxa benen i somras för första gången. Gjorde väl sådär lagomt jätteont, men det värsta var ju att jag fick några jäkla utslag på hela benen efter det. Om det berodde på själva vaxningen eller nåt i anslutning, det vet jag inte, men jag kommer aldrig mer använda vax. Tacka vet jag rakning. Efter den där erfarenheten så har jag svårt att förstå människor som intim-vaxar, fy FAN vad ont det måste göra?!

Aja. Vill inte tänka nåt med på den smärtan nu, så jag avrundar här. Återkommer!

Har varit en sväng i Birsta med mamma idag. Det var meningen att vi skulle hitta knappar till en av mina tröjor som tappat två knappar, men det var ju lättare sagt än gjort. Därför inriktade vi oss på att spana efter en jacka till mig istället. Och en jacka blev det, tro det eller ej! Ska fixa en bild på den sen, jag tyckte minsann att den var riktigt riktigt fin :) Tack mamma! <3

När vi kom hem var klockan kring 18-snåret. och det var ljust! Jag trodde klockan var typ 16 eller något sånt. Det är så skönt nu när det är ljust långt in på kvällarna. Hallelulja. Nu väntar vi bara på att snön ska försvinna med, förhoppningsvis kommer gröngräset ungefär samtidigt som skattepengarna. HA!

Äh fuck it.

Lägga lite patiens kanske?

Bara för att jag får totala rysningar när han sjunger, och för att låten för övrigt är en av de bästa någonsin.

Jo men jag berättade ju i ett inlägg i början på veckan att jag ska få överta några möbler från min älskade moster, och jag kan ju tänka mig att de vill bli av med dem så snart som möjligt. Och jag vill få hem dem så snart som möjligt med!

Så jag skulle helt sonika behöva en bil med dragkrok, och ett släp att frakta grejerna i. Släpet är dock sekundärt, för det kostar inte så himla mycket att hyra ett släp. Suck, det är sånna här gånger jag saknar Edit!

Förresten, jag skulle väl egentligen behöva någon med muskler också. Så, en bil med dragkrok, ett släp, och muskler.

Anyone?

Edit... <3

Jag är skitdålig på aprilskämt. Jag är lättlurad, och jag kan dessutom inte hålla masken om jag ska försöka lura nån annan. Så jag är rätt neutral till det där med aprilskämt (förutom det faktum att jag är lättlurad då).

Jag erkänner att jag blivit lurad idag. En gång, såvitt jag vet. När man kom till jobbet hade de gjort en "avspärrning" och skrivit att de behandlat golven under natten, och att man därför ombads använda sånna där blå "tossor" på fötterna för att inte smutsa ner golven, eller nåt sånt. Och eftersom jag är en sån lydig och regelföljande arbetare så var det klart att jag tog på mig tossorna.

Hade faktiskt inte ens en tanke på att det var första april och att man ska luras och bli lurad idag. Jag hade väl för mkt annat i tankarna antar jag. Men det bjuder jag på! Jag var ju inte den enda som blev lurad iaf, jag får söka tröst i det :)

Jag hade nästan kunnat tycka att det var en elit-uppställning i kvällens Så ska det låta, Brolle och Helena Josefsson möter Erik Segerstedt och Linda Pritchard. Men, vem är Helena Josefsson? Dels känner jag inte alls igen henne, och dels så gillar jag henne inte alls, av det jag sett hittills i programmet. De andra tre tycker jag är riktigt duktiga, och roliga att se och höra, men inte hon.

Jag tror det skar sig mellan oss två när hon, i kvällen avsnitt, gjorde en väldigt annorlunda version av Love hurts, en låt som jag för övrigt tycker väldigt mkt om. Hennes version var väl egentligen okej, egentligen, men det var ändå nåt där som inte alls kändes okej. Så aja-baja, inte "förstöra" en bra låt.

Ja, natten var ju som sagt ingen höjdare. Men jag tog mig i kragen, och jag gick till jobbet. Min konsultchef ringde när jag var på väg dit, ville kolla läget, och jag sa som det var , jag var nervös, hade knappt sovit, men jag ville göra ett försök. Kändes som rätt sak att göra.

Väl på plats. Det tog mig först och främst nästan 20 minuter innan mitt användarkonto till windows återöppnads, det hade spärrats eftersom jag inte använt det på så länge. Bättre sent än aldrig. Sedan tog det mig strax över en timme att kolla igenom de nästan 600 mail som jag fått under den tid jag varit borta. Och då läste jag kanske max 10 av dem noggrant, resten var "säljspam", driftrapporter, resultatrapporter, mail om passbyten osv osv osv. Kollade igenom KANA och intranätet för att ha koll på alla nyheter... Men sen gick det bara utför.

Jag tog några ärenden, men det kändes verkligen inte bra. Jag kan inte sätta fingret på det, men det har aldrig känts på det viset tidigare. Det var väl inte att jag kände mig osäker på jobbet, för jag kan jobbet. Det var nåt annat. Total panik, och oavsett anledningen så är det inte det minsta kul.

Det är inte värt det. Varför ska jag sitta där och må piss i en eller fem dagar, när jag ändå är uppsagd? Jag har inga samvetskval för att jag gick hem redan innan lunch: Jag tycker jag gjorde en bra grej som ens bestämde mig för att gå dit. Så även om jag på ett sätt ser det som ett totalt misslyckande så känns det ändå liiiite bra. Så, nu är jag klar med både SC och CH. Sista "anhalten" blir att bjuda teamet (och eventuellt ett annat litet team) på fika nästa vecka, och tacka för mig då. Inte för att jag tror att någon kommer sakna mig, på ett sånt där ställe är man en i mängden. Men jag har ändå varit där i snart 1,5 år så det får bli fika varesig de vill eller inte. Sådetså!

Sicken skit-natt det har varit.. Usch... Tråk och stök och patiens-läggande till förbannelse. Gud vad bra det här känns! (Nån som kan tolka ironi?).

Men ja, nu är det dags för jobb igen då. För första gången på ungefär 1,5 månad. Jag känner mig sisådär lagomt inspirerad ska jag väl erkänna. Jag har ingen lust att förklara sjukskrivningen för folk som frågar, och jag har ingen lust att berätta att jag har fått sparken. Det känns riktigt jävla pissigt faktiskt. Men jag har gett mig fan på att det ska gå. I absolut värsta fall får jag prata med Previa, och rådgöra med dem. Vet att jag har Dr Vårdcentral i ryggen, han stöttar mig oavsett vad jag bestämmer mig för att göra. Det känns faktiskt riktigt bra.

Men men, nu ska vi inte måla fan på väggen. Vi får se hur det går. Den dåliga känslan kanske släpper när jag väl kommer till jobbet, jag hoppas det. Jag hoppas verkligen det. Jag vill sluta med flaggan i topp.

Nej, dags att bege sig... Håll tummen för mig..

Tänkte bara säga att jag har en het nagel! Och då menar jag inte att den är het som i snygg, jag menar inte ens att den är ruggigt ful, alltså att het-heten (hahah!) är ironisk. Jag menar att den är varm.

Vi hade en liten incident tidigare idag när en viss karl gjorde en hastig rörelse som i kombination med ett stycke täcke gjorde att nageln på mitt ringfinger ställde sig i 90 graders vinkel. FY FAN I HELA HELVETE VAD DET GÖR ONT! Den som någon gång påstår att det är mesigt att bryta en nagel... Den kommer få en stor fet smäll.

Nåja, det blödde lite under nageln, så nu ser det ut som att den är "skitig". Bara det är ju jätteäckligt men nu är den varm med. Det är ju inte så konstigt, men det är en lustig känsla.

Så, jag har en het nagel. Den du!